onsdag 30 juni 2010

Boulekväll

nu spelas det boule i byn, det händer så där var 14:e dag under sommaren. Jag är inte med. Skyller på mitt onda knä. Men egentligen tycker jag det är ett trist och långsamt spel. Fast förvisso väldigt socialt. Så jag skickar ut maken att representera hushållet. Och han trivs med det. Och jag är nöjd. Vinna - vinna:-)

tisdag 29 juni 2010

Knallrosa trädgårdsmöbler



Såg en bild på rosa trädgårdsmöbler i en tidning i förrgår och kom på att det skulle vara perfekt att måla om våra gamla trädgårds-möbler. Rev ut bilden och skickade mannen till färgaffären. Bilden fick han med sig för att köpa rätt nyans:-)

När jag kom hem idag så var han i full gång och målade. Helt på eget initiativ. Så nu har vi knallrosa möbler på tork, och jag är supernöjd!!

Insåg att jag är inne i en rosa period nu för jag har fullt med rosa blommor också. Och en rosarandig matta.

måndag 28 juni 2010

Raggning i Pressbyrå-kö

Innan jag skulle på massage idag gick jag in på Pressbyrån för att köpa mig en glass. Där var en lång kö och ingen bakom kassan. Tog flera minuter innan hon dök upp med ett paket i handen. Tydligen har de paketutlämning också på Pressbyrån, så man kan knappast kalla dem "Expressbyrån"...

Framför mig i kön, där jag stod med min droppande glass (jo, lite överdriver jag nog men det kändes som glassen höll på att smälta..) stod en kille i 18-årsåldern. Han snackade högt och ljudligt med sina kompisar som väntade vid utgången. Plötsligt tittar han på mig och säger:

-Det är till att tränga sig i den här stan. Visst stod väl du bakom mig nyss, sa han sen till tjejen bakom mig. -Jo, men jag gick en runda till så jag får skylla mig själv, svarade hon.

-Är du på Facebook, frågade han? -Ja, svarade hon.
-Jag heter Stefan Berg, du kan lägga till mig, sa han. Och vände sig lugnt framåt igen.

Tjejen och jag tittade på varann och fnissade. Så går det tydligen till att "ragga" nu förtiden;-)

Picknick-lunch på bryggan


Träffade en kompis på lunchen idag, hon hade köpt med sig sallad och dricka och så möttes vi vid sjön nedanför slottet. Satt där på bryggan med solen i ryggen och njöt av maten och den underbara naturen. Perfekt avstånd att cykla från jobbet.

När jag kom tillbaka så skulle jag ställa in "tjänstecykeln" (ja vi har faktiskt sådana, superfina Pilencyklar) i cykelstället. Vi måste nämligen både låsa det vanliga låset och ett speciallås som man förankrar framhjulet i cykelstället.

Vi har två långa cykelställ under tak, där tanken är att man ska ställa cykeln i "spåret". Men ingen gör det. Och alla cyklar tar då dubbelt så stor plats än om de stod i stället. Vilket innebär att om man, som jag, måste låsa fast cykeln så måste man knuffa och bända och krypa in bland smutsiga cyklar för att komma åt att låsa.

Upptäckte när jag kom upp till mitt arbetsrum att jag fått en oljefläck på mina nya vita byxor, surt! Har försökt tvätta bort den med hjälp av "Ta bort" - borde heta "Tar inte bort" och efter det med en specialtvål. Inte heller det lyckades. Så jag tar tacksamt emot tips, hur får jag brallorna vita igen??

Jobbar bara fyra dagar denna veckan, sen är det dags för semester. Har snart föreberett allt som går att förbereda till höstens aktiviteter. Så nu ska jag ta mig tid att städa och rensa. Allt sådant där som man aldrig hinner med annars, åtminstone inte jag. Kanske kan få till det papperslösa kontoret om jag får hålla på en stund.

Fick sommarpresent av chefen idag, det var en picknickkorg (perfekt för nästa picknick) och boken "Vägar till visdom" av Stefan Einhorn. Lite näring för själen under ledigheten så man inte helt degar till sig var kanske tanken med den....tror jag väntar med den till hösten. Den känns för nyttig för semestern:-)

söndag 27 juni 2010

IKEA, så nödvändigt så




Ställde klockan på ringning idag för jag kom på igår kväll att vi "behövde" åka till IKEA idag för att köpa lite nödvändigheter till husvagnen. Vi bytte ju tillbaka till husvagn igen efter att ha kört med husbil i ca 3 år. Insåg att det skulle bli för trångt med två stora hundar i en husbil. Så nu kom jag på att jag skulle "piffa" lite.

Vi var på plats precis när de öppnade. Det stod en liten skara människor och väntade precis vid ingången. Innan för dörren stod en kille i neongul väst och delade ut lappar med billiga erbjudanden på. Vi traskar upp för trapporna och plötsligt märker jag att det en är massa människor som småspringer förbi oss hela tiden. Inser att det är någon slags jätterea som IKEA kallar "cirkus" som jag inte hade en aning om. Tydligen är det någon vara som folk är rädda ska ta slut för det är värre än "Vårruset". Jag började nästan småspringa själv av ren stress.
Men sen besinnade jag mig och tog ett stadigt tag om min "kom ihåg-lapp". Jag är en mästare på att skriva listor i alla sammanhang. Och när man ska åka till IKEA är det rätt bra att ha en. Såvida man håller sig till den och inte stoppar i en massa annat i vagnen förstås:-)

Köpte lagom med saker faktiskt, bra grejor som gör husvagnen lite mer ombonad och hemtrevlig. Hann med en god lunch i restaurangen också, gravad lax, mums!

Ikväll tänkte jag testa att cykla en runda med Asta. Man ska inte motionera stora hundar för mycket innan de är 1 år, för att inte orsaka problem med lederna. Men en liten, liten runda tänkte jag borde funka. Det blev ingen runda alls men en nästan avsliten arm istället. Cyklar är farliga bestämde Asta med en gång. Hon har ju inte sett någon på nära håll innan och nu skulle matte plösligt sitta på den och oj vad den lät och gnisslade. Så ca 38 kg hund satte sig till motvärn och med den ena armen höll jag mig fast i styret, annars hade jag vält och det vill jag inte göra med mitt "3-skade-knä", och med den andra armen höll jag emot i kopplet. Jag förlorade. Det finns någon slags anordning som man kan köpa och fästa på pakethållaren där man binder fast kopplet. En sån vågar jag inte testa. Kan se mig själv åka baklänges på cykeln när hunden vill gå på andra hållet.

Jag hade ju inte hjälmen på heller. Har jag varit olaglig nu, eller är det inte lag på att ha cykelhjälm...? Kanske inte nödvändigt på ladugårdsbacken.....? Nästa gång får husse gå med kopplet medan matte cyklar bredvid. Tillväjning i lagom takt får det bli. Både för Asta och matte.

lördag 26 juni 2010

Jordgubbar


Äter jordgubbar varje dag, finns det något godare? Någon sa att de skulle kosta upp emot 80 kr på midsommarafton men här kostade de "bara" 50 kr. Idag 40 kr, så jag antar att det sätter pris efter hur stor efterfrågan är. Skulle jag också göra om jag sålde jordgubbar.

Det blååååser.

precis som det brukar göra ca 350 av årets 365 dagar i vår lilla by. Och i 99 % av fallen kommer vinden från väster. Men idag passar det bra med lite blåsigt väder och sol för jag tvättar och tänker hänga ut "mina trosor på linan" som Gösta Linderholm sjunger i visan. Så om någon åker förbi så vet ni nu att det inte är lakan jag tvättar utan trosor:-)

fredag 25 juni 2010

Nu e de midsommar igen...



....och jag har plockat sju sorters blommor ikväll och satt i en vas. (Inte i den på bilden för där är ju bara två sorter, men ack så vackert med blåklint och prästkragar) Jag tänker inte lägga några blommor under kudden för jag är nöjd och tacksam för den prinsen jag redan har!

Idag har det varit perfekt väder för hängmattan, så det blev gung-premiär. Men först åt vi förstås sill och nypotatis med pappa som även fick en snaps. Köpte saltsill igår av fiskbilen. -Lägg dem i blöt och byt vatten många gånger, sa tjejen bakom disken. Jag tog henne på orden och idag smakade sillen ingenting! Som tur var hade jag köpt fler sorter. Nästa gång struntar jag i goda råd, salt sill ska vara salt!

När vi kört hem honom för en middagslur packade vi fikakorgen med tårta, melon, jordgubbar, kaffe och en lite midsommarstång och åkte in till mamma på lasarettet. Det blev tårta över så den gav vi till sjukvårdspersonalen som blev glada. I alla fall så sa de så;-)

Vi har egentligen bara slappat idag men kom på att vi ändå haft fullt upp med diverse pyssel. Men det blev en stund i hängmattorna som sagt.

Staden verkade helt öde när vi var där i eftermiddags och det var inte mycket trafik på vägarna heller. De flesta är säkert på midsommarfest någonstans och är inte ute och kör bil får vi hoppas.

Dagen började med rätt mulet väder men efterhand så har det blivit finare och finare och nu ikväll är himlen alldeles blå. Så härligt! Kan inte låta bli att nynna på "Duvemåla hage" denna underbart vackra melodi som Benny Andersson har skrivit till musikalen Kristina från Duvemåla.

Trevlig midsommar till alla där ute!

torsdag 24 juni 2010

Sommarkväll


man tror knappt det är sant men det är varmt ute fast det är kväll. Nu känner jag att sommaren är här, även om det skulle regna på måndag!

Det blev ingen cykeltur idag och inte mycket solande heller. Istället fick jag hjälpa min pappa lite grann och sen åka in till lasarettet och hälsa på mamma som hastigt hamnat där. Jag hoppas hon piggnar till snart, men hon måste stanna kvar över midsommarhelgen.

Hon tyckte det var lite ensamt så jag köpte en liten fin ängel som höll i ett hjärta som sällskap till henne.

Hade hundslagsmål här ikväll, som vanligt rycker de ihop vid "matbordet". Asta (10 mån) äter inte upp sin mat utan lämnar kvar skålen. Då går Nonne (11,5 år) dit och tänker låta sig väl smaka eftersom han tycker hennes mat är godare än sin egen. Men då kommer Asta ca 37 kg tung rusande och skäller som en galning på honom. Varpå han vänder sig om och visar tänderna. Och då hoppar hon på honom och slagsmålet är igång. Blodtörsten lyser i deras ögon och man får hålla undan fingararna när man ska skilja dem åt, om man inte vill att de ska bli hundmat de också. Varje dag, samma historia.

Asta är en riktig slyngel just nu, värsta tonårsupproret. Hon hör inte vad man säger och visar tydligt att hon gör som hon vill. Det är ju snart 100 år sen vi hade tonåringar här hemma så man är lite ringrostig. Funderar på att servera dem maten med munkorgar på. Skulle det funka? Kanske om jag mosar maten.....Ska fundera vidare.

Ledig idag


tog mig friheten att vara ledig idag. Fick till och med sovmorgon, vilket inte händer alltför ofta eftersom jag har en "jättevalp" som kryper upp i sängen när hon tycker jag ska vakna. Och det brukar vara vid 5 - halv 6-tiden.

Solen skiner så jag kanske kan sätta mig på altanen en stund. Cykeldäcken är nypumpade så vem vet - det kanske blir en tur på den också. Det finns ett riktigt mysigt lantcafé ca 1 km härifrån.

Mina två hundar verkar i alla fall trivas med att ha sällskap. De strosar runt i trädgården och ser ut att njuta.

Ska förbereda midsommarmaten också. Lunchen blir nog hos mamma och pappa med sill och nypotatis förstås. Till kvällen tänkte jag laga långbakad högrev med tomat och vitlökssalsa. Men bakar steken i rödvin i 6 timmar i ugnen. Låter gott tycker jag, hittade receptet i Buffé.

onsdag 23 juni 2010

Mysdoktor


Hade tid hos en ortoped hos Specialistläkarna idag. Mitt högra knä ställer till problem för mig ända sen jag välte med elmoppen på jobbet och den landade rakt på knäet. Ovanpå det så svimmade jag någon månad senare och landade på just det knäet och på näsan. Näsan bröts och knäet fick en smäll till.

Träffade på en helt underbar doktor som verkligen tog sig tid! Han plirade så finurligt och visade foton från sitt sommarparadis - en vacker plats vid en sjö i Sverige. "-Jag tog en bild i morse att ha på skrivbordet för att se vad jag missade idag, sa han."

Efter att ha klämt och vridit och ryckt i mina ben, man måste kolla båda för att jämföra, så beskrev han mina problem. Det var ungefär som ett kinderegg fast inte lika kul kanske med tre "önskningar i en". Fick på så sätt mycket för de 800 kronorna som besöket kostade eftersom han alltså hittade tre olika fel på tre olika ställen i knäet. Och så fick jag lära mig vad "hoppknä" är. Han tyckte jag kunde googla på det så skulle jag få ännu mer information. Tufft att en 68 årig läkare hänvisar till Google tycker jag. Jo, han hann berätta sin ålder också, detta för att påpeka att det inte var någon fara när jag skulle ta av mina tajts. För den som läste min blogg igår är sambandet glasklart, haha!

Sen förklarade han två gånger till vad som gällde. Inte så konstigt att han fick göra det för jag ska å ena sidan vila benet i minst ett år eftersom en den typen av skada som jag har kan ta upp till 3 år att läka. Å andra sidan börjar jag bli gammal och har nog lite atros också. Och då ska man träna. Och utöver det ska jag ta inflammationsdämpande för den tredje krämpan. Medicin som vid träning kan ge mer besvär....

Så till sist ritade han en skiss som jag fick med mig hem. Man ser tydligt på bilden var mopeden träffade benet, för där har han skrivit "moppekant";-)

Vilken go liten doktorsgubbe. Han gjorde mig glad, trots att han inte sa att knäet är ok.

tisdag 22 juni 2010

Det goda exemplet

Jag tror mer på belöning än kritik, på att alla presterar bättre med beröm. Så därför tycker jag om "goda exempel". Som idag när jag skulle ner på stan ett kort ärende och märker att min handväska gått sönder. Niten som höll fast axelremmen hade lossnat.

Rusade in på KappAhl, där jag köpt väskan för någon månad sen. Ingen dyr väska, men rätt fin att ha i sommar. Fram till kassan och förklarade vad som hänt. -Du kan hämta en ny där borta på hyllan så ska jag bara kolla artikelnumret, svarade den pigga kassörskan. -Men jag har inget kvitto, sa jag. (Jag sparar nämligen aldrig på såna kvitton). -Nej, men jag ser ju vad som hänt, sa hon bara lugnt.

När jag skulle hämta en ny så såg jag att den fanns i en annan färg.
-Är det ok om jag byter färg, ropade jag. "Självklart kan du göra det", svarade hon.

Och sen behövde jag bara signera returkvittot, flytta över alla mina prylar och gå ut ur butiken glatt leende. Jag hade inte bara blivit väl bemött utan även fått en ny väska i en annan färg.

Heder åt företag som gör det så lätt att reklamera. Som ger sin personal mandat att lösa problemen direkt. Då kommer i alla fall jag tillbaka och handlar fler gånger.

Lättklädd på jobbet

Läser i dagens lokaltidning om en granne som klagat på att den personliga assistenten satt och solade i minimal bikini med sin vårdtagare. Massor av folk har förstås kommenterat artikeln och de flesta verkar tycka det är helt ok.

Jag är kanske både pryd och moraltant men inte vill jag att mina kollegor ska gå omkring i badbyxor och bikini på jobbet. Det skulle jag faktiskt inte känna mig särskilt bekväm med. Så var går gränsen när det gäller klädkoder? Är det ok med en personlig assistent i bikini? Eller en läkare i tajta badbrallor och ingen vit rock? Skulle jag lita på den läkarens diagnos? Och vad skulle jag ta mig till om han bad mig ta av mig på överkroppen?? Jo, det händer ju ibland. Inte för att de vill se mina taxöron förstås;-) Eller om kassörskan i matbutiken har bikini och svettiga armhålor? Vad sägs om en servitör i stringkallingar? Man kanske kunde lägga dricksen mellan skinkorna förstås...

Jo, jag är nog pryd faktiskt. För jag är inte så förtjust i tanken med toppless i simhallen heller....Är det detta sånt som är kvinnlig frigörelse? I så fall är jag inte särskilt frigjord känner jag.

söndag 20 juni 2010

Rörd till tårar....


...blev jag igår när jag tittade på bröllopet mellan kronprinsessan Viktoria och hennes Daniel. Man får förstås tycka vad man vill om monarkins varande eller icke varande, men kärlek - äkta och djup kärlek berör!

Lika berörd och tårögd blev jag idag när jag kollade på reprisen av fredagens festkonsert. Två barn - en pojke och flicka - sjöng så oändligt vackert och innerligt till brudparet. En härlig show i glädjens och kärlekens tecken. Vem kan motstå de känslorna..

En av 1.2 miljoner medlemmar


är jag, för jag är medlem i Rotary. Det är en av världens största och mest inflytelserika internationella humanitära serviceorganisationer. En lång och krånglig mening som egentligen säger att Rotary inte är någon "gubb-klubb" utan en stark förening som bidrar till en massa bra saker i världen!

Sedan 1985 har Rotarys medlemmar donerat sin tid och pengar för att vaccinera över 2 miljarder barn i 122 länder för att utrota polio. Jag kommer ihåg när jag gick i skolan, då fick alla barn ett antal sprutor mot polio, eller barnförlamning som det kallades förr. År 2008 rapporterades färre än 2000 fall av polio i världen, jämfört med 350 000 fall år 1988. Rotarys mål är att sjukdomen ska utrotas helt och hållet. Detta med hjälp av frivilligt arbete och privata donationer från Rotarianer i hela världen.

Så jag är stolt att ingå i detta världsomspännande nätverk och att jag får vara med att bidra i de olika projekt som drivs.

fredag 18 juni 2010

Bowling


kan bara säga att jag gjorde så gott jag kunde. Siktade och kastade klotet exakt för en strike, och så blev det "hole in one" istället. Mest hela tiden. Och i bowling får man ju inga poäng för det. Så jag kom helt sonika sist. Men det viktigaste är ju inte att vinna utan att delta. Nej, det där tror jag inte ens på själv. Är man vinnarskalle så är man...

Efter en timmes bowlande så smakade middagen på restaurangen supergott. Jag valde honungs- och chilimarinerade revben med klyftpotatis. Fick dricka Fanta till maten för innekrogen "hade slut på den alkoholfria ölen". Ha! Den fanns ju inte ens med på menyn. Så de hade nog slut på trycksvärta också! Trodde annars att det var självklart att det skulle finnas ett alkoholfritt alternativ på krogen.

Imorgon är det bröllop, ifall någon har missat det;-)

torsdag 17 juni 2010

Äntligen, en egen ny dator!


Så nu börjar det bli som vanligt igen. Saknar en massa information från den gamla trasiga datorn men den ska vi läsa in så snart som möjligt.

Tänka sig, sommaren kom hit ändå! Hoppas den bestämmer sig för att stanna. Det blir ju kungligt bröllop snart och även om det betyder tur med regn i brudkronan tror jag att alla som står ute och kollar gärna vill slippa ösregn just den dagen. Lär bli folkfest i huvudstaden.

Sommar är härligt men när trädgården är full av "mördarsniglar" är det inte så mysigt. Vet inte hur man blir av med eländet. Hundarna bryr sig inte om dem, men jag gillar inte att trampa på de slemmiga krypen. Läste i tidningen att denna vintern var en riktig "guld-vinter" för fästingar och mördarsniglar. De har klarat sig mer än utmärkt under snön. Iiiisch för fästingar!!! Inte kul att behöva spruta gift i hundarnas pälsar men det är inte så kul om de får Borelia heller, som var 5:e fästing sägs ha. Jag förstår inte riktigt vad fästingens uppgift är här på jorden. Knappast att vara fågelmat. Så vad gör den för nytta i livscykeln? Någon som vet får gärna berätta.

Under tiden tar jag en kvällspromenad med den stora lilla valpen, nu drygt 10 månader.

tisdag 15 juni 2010

Mobiltelefonstrul


Förstår inte vad det är med mig och mobiltelefoner. Vi är nog helt enkelt inte kompatibla. Jo, gamla vanliga modeller funkar jättebra. En sån har jag privat. Mest för att slippa dela upp telefonräkningen på jobbet mellan privat o jobb.

Så i jobbet har jag en mobil för att vara nåbar på alla tänkbara sätt. Hade en Ericson Xperia tidgare, men den var bra till allt utom att ringa med. Och jag har som baskrav att en mobil ska gå att ringa med. Sen vill jag kunna synka min kalender och läsa e-post. Någon gång kanske surfa in på FB. Med det är jag sååå nöjd.

Eftersom den inte gick att ringa på, det var inget fel på den, men det var supersvårt att hitta svarsknappen - skratta inte - kolla själv på den modellen, så fick jag en annan telefon. En Xperia 2. Man skulle ju kunna tro att man hade någon nytta av att ha haft föregångaren, men icke. Inte det minsta är sig likt. Jo, det är lättare att svara när det ringer, men resten. Iiisch!

Jag har lyckats ställa in tangentbordet på skärmen så att det är tre bokstäver per knapp. Vet inte hur jag ändrar tillbaka, eller hur jag skriver för att få den bokstav jag vill ha. Hjälper inte med någon av de metoder jag försökt, och det är många. Suck...Numera medföljer inte heller någon manual. Man ska på instinkt veta hur man gör.

Min mamma alltid vägrat befatta sig med krångliga elektroniska manicker. Hon hade en gammal räknemaskin med vev långt efter de digitala kommit ut och hon rör i princip aldrig en dator, vilket innebär att jag inte fått några datorkunskaper via bröstmjölken. Förresten så fick jag ingen bröstmjölk, jag är uppfödd med nappflaska.

Jag får väl sätta mig tillsammans med pensionärerna och gå en grundkurs i mobilkunskap. Önskar mig en telefon som jag kan prata med och tala om vad den ska göra så slipper jag att trycka och peka på skärmen. Då kan jag skicka sms utan att titta och säga åt den när den ska väcka mig eller uppdatera min FB status.

Det ironiska är att jag valde den (krångligare) modell som IT avdelningen lovat att ha support på, just för att jag vet att jag är i behov av support då och då. Två veckor senare meddelar IT avdelningen att vi får ha vilken telefon vi vill under en viss prislapp, för de tänker ändå inte ge support på mobiltelefoner. Jag känner mig lurad. Och jag vet att jag låter som "Häxan Surtant! Men jag tycker inte det är kul att hålla på med en massa finesser som jag faktiskt inte alls behöver och som bara försvårar mitt jobb istället för att förenkla det.

måndag 14 juni 2010

Sura kommentarer

är inte kul att läsa. Inte när det är kommentarer som finns i lokaltidningen och är synpunkter på hur man utför sitt jobb....

Jag förstår folk som blir irriterade när det inte finns varmvatten i duschen. Jag förstår att de vill veta vad som hänt. Och när varmvattnet kommer tillbaka. Ingen gillar väl kallduschar...

*skaka av mig*

Nu skiner solen och himlen är blå. Och det glädjer mig. Hoppas de som fick kallduschar och ingen information också kan njuta lite av vädret idag.

söndag 13 juni 2010

Rotsystemet


eller om vi ska kalla det våra rötter, blir viktigare och viktigare ju äldre man blir tror jag. Var på släktträff igår på min mammas sida. Det är bara mamma kvar av de gamle. Min kusin och hennes familj hade ordnat det så fint för oss alla. Massor av god mat och trevligt umgänge. Även om vi inte träffas så ofta, mest på grund av avståndet mellan oss och då menar jag sträckan i mil inte mentalt, så har vi alltid mycket att prata om. Vi har vår gemensamma historia och det känns tryggt på något sätt.

Ändå märker vi vad olika vi upplevt våra föräldrar beroende på vems perspektiv det är. Och vi har alla fått olika bitar av vår släkts historia beroende vems förälder som berättat. Nu har vi bestämt att ha en kusinträff och gå igenom alla gamla foton för att se om vi kan minnas tillsammans och få en helhet.

Konstaterade också att grå starr är en sjukdom som går i släkten, den vill jag inte ha. Jag avskyr när någon petar i mina ögon.

Nu har jag precis lagt nästa generation, två av mina små barnbarn som ska sova över här inatt. Fick förmaningar från deras mor innan hon gav sig iväg men jag lyckades förstås blanda ihop dem när det var dags för sängen. Så nu tror jag att den lilla sover i morgondagens klädbyte, för när vi hade tagit på henne det som jag trodde var pyjamasen (rosa byxor och en rosarandig tröja) och borstat de 5 eller 6 tänder hon har och gick in till sängen - då hängde det en pyjamas på kanten där.....Så hon får väl ha den på sig imorgon istället, hahaha!

Min vän K och jag har turistat i vår hembygd idag. Vi hann med fem olika ställen inklusive fika. Finns massor av små caféer och "prylbutiker" i närheten där man både kan njuta av gott fikabröd och handla fina saker till hemmet om man vill. Och det har inte regnat idag.

lördag 12 juni 2010

Längtan efter semestern


som borde komma snart har inte riktigt infunnit sig hos mig. Kanske beror det på vädret, fast i dag tittar solen faktiskt fram. Men mest tror jag det beror på att jag har för mycket att göra på jobbet. Känslan av att aldrig hinna med allt. Inte göra saker på ett strukturerat sätt. Inte hinnna reflektera. Hoppa ut och in i olika arbetsuppgifter eftersom många dagar är fulla av möten.

Är möten alltid det effektivaste sättet att jobba? Eller är det bra om någon ibland tar ett beslut som övriga bara rättar sig efter? Ibland känns den svenska modellen att alla ska veta och göra allt som en ganska tidskrävande och omständig modell. Handlar det om att vi inte litar på varandra?

Kanske är det helt enkelt jag som jobbar fel. Som har svårt att hitta rytmen. Helt klart har det inte blvit enklare sen besluts togs om att alla ska ha sina outlook-kalendrar öppna för alla och vem som helst kan boka in vem som helst när som helst. Saknar min "ställtid". Den där tiden som gör att jag hinner tänka efter lite mellan mötena. Som gör att jag kan avsluta det ena och förbereda nästa. Finns inget som heter ställtid i outlook, det går alldeles utmärkt att boka in åtta en-timmesmöten direkt efter varann utan paus.

Är detta det effektiva samhället? Alltid tillgänglig? Alltid på språng? Alltid delaktig?

Jag gillar mina arbetsuppgifter, det handlar inte alls om det. Kanske handlar det bara om att jag själv vill ha makt över min tid istället för att andra har den makten. Det är det som gör mig lilte stressad....

fredag 11 juni 2010

Nu är jag sååå


trött på detta eviga strilande. Jag vill ha sol, varmt och ljust! Jag tror faktiskt det är ljuset jag saknar mest av den svenska sommaren. Jag blir seg, trött och slö när jag måste ha lamporna tända inomhus på dagen också, fast det är mitten av juni.

Fick dock en ljuspunkt idag när jag åt en spontan-lunch med min
vän P. Hon är en riktig vän. Ingen kan kramas som hon:-)

Varje dag på väg till och från jobbet lyssnar jag på ljudböcker istället för att bara slentrianmässigt lyssna på musik. Jag har märkt att jag kopplar av jobbet mycket mer sedan jag började med det, eftersom jag måste vara helt koncentrerad för att inte tappa handlingen. Just nu lyssnar jag på Johan Theorins nya bok Blodläge. Han har tidigare skrivit Skumtimmen och Nattfåk. Bra böcker som rekommenderas i hängmattan.

Fick precis ett samtal från vår datordoktor, som sa att det var grafikkortet som hade pajat. Kostar mer att köpa ett nytt sånt till vår datormodell än att köpa ny dator. Suck, dubbelsuck! Hade detta hänt för tre veckor sen hade datorn tillhört min mans arbetsgivare. Men nu köpte vi ut den för några tusen för just tre veckor sen...Suck igen....Finns roligare att göra med pengarna nu i semestertider. Jaja, är ju bara materiellt.

Nu ska jag se om jag kan hyra "Yes-man" via Canal Digital, den borde pigga upp även den regnigaste kväll. Och det är ju faktiskt hela 14 grader ute..så brasan får jag spara till kallare kvällar;-)

torsdag 10 juni 2010

Dissad jämns med fotknölarna

blev jag och mina fotbilder. För stora fötter och för lite färger blev omdömet. Hmm, vad är det för fel på två par rejäla grabb-fötter och ett par barnfötter i svarta strumpor? Är det inte tillräckligt hög mysfaktor på det, säger jag bara. Fy för trångsynta kollegor:-))

Hälsar
mästerfotografen Ulla

Jag vill åka till Paris


eftersom jag verkligen jag älskar Paris. Första gången jag var där var på en resa med mina dåvarande arbetskollegor. Vi hade nått vårt budgetmål för det året och hade vunnit en resa. Året tidigare hade vi varit i London, också det en härlig stad. Men på ett annat sätt än Paris. Vi skulle rösta vart vi ville åka. Många sa Paris, men inte jag. För i mitt huvud fanns en bild av en superstimmig stad full med bilar, tutande, sura fransmän och allmänt kaos. Jag röstade på ett annat resmål, men majoriteten vann och det blev Paris. Tur var väl det!

Vi flög dit i maj och mötte Paris i vårskrud. Jag reste som sagt något motvilligt även om jag i vanliga fall gillar att resa. Älskar att besöka storstäder, men skulle inte vilja bo i en:-)

Det blev kärlek vid första ögonkastet!! Jag älskade, och älskar fortfarande, gatuserveringarna, pulsen i staden, Triumfbågen i nattljuset, Sacré couer - den kyrka där jag känt mest frid i världen. Utsikten över staden från Sacre couers trappa är den vackraste i världen. Jag gillar konstnärerna i Montmatre, de underbara kvällarna på Place de Têrtre, de stora gröna skogarna precis utanför - nästan i - stan, discoteken som aldrig stänger, shoppinggatorna, båtarna på Seine, konsten, historiens vingslag, promenaderna genom stan. Som jag vandrat i Paris. Man kan helt enkelt inte gå vilse med såna landmärken som exvis Eiffeltornet, så det är bara att stosa runt. Jag charmas av de små trånga hotellrummen, frukosten som inte är svensk utan franskt chic, kvinnorna i tunnelbanan som alltid är så eleganta, inga fotriktiga skor kommer på deras nätta fötter. Visst måste även de ha ont i bland? Kyparnas nonchalanta elegans. Bilarna som parkerar mitt i korsningar och med 0.5 mm till nästa bil. Hundbajset på trottoarerna avskyr jag däremot, men det har blivit mindre sådant med åren som väl är.

Denna första resa blev magisk och skapade en livslång kärlek till staden Paris. Finns ingen annan stad som kan mäta sig med den - varken förr eller senare. Vi satt en hel kväll högst uppe i Montmatre, drack vin och berättade historier och som vi skrattade. Jag blev (förstås) avporträtterad av en mager konstnär. Ganska likt, i alla fall nästan:-)

Vi gick på en tjusig cabaret och jag hade fått låna en väninnas vita bröllopsklänning med volanger (inte en brudklänning utan en vanlig finklänning). Kände mig vacker för en kväll och dansade till gryningen.

Har besökt Paris flera gånger sedan dess, det är en stad som jag alltid kommer att återvända till. Har till och med varit där i jobbets vägnar några gånger. En gång blev jag tvungen att åka dit på möte över dagen. Tidigt flyg och framme vid 11-tiden. Satt i möte med en uppretad fransman (jag kom från huvudkontoret och han tyckte inte att vi skulle bestämma över honom). Mötet varade till kl 15. Jag fick inte ens ett glas vatten än mindre nåt att äta....Vid kl 15 var jag tvungen att åka tillbaka till flygplatsen för att hinna med planet hem. Bad honom vänligt beställa en taxi, men si nej! Det gjorde han inte. -Det är enklast att du går ut på gatan och tar en där, sa han bara. Så tack o hej. Ensam i storstan funderade jag på hur i hela friden man får tag i en taxi. Gör man som i filmerna - busvisslar och vips rullar det fram en som ur tomma intet..? Jag som inte kan busvissla...suck. Trött och hungrig hittade jag till sist en taxistation och jag fick min skjuts till Charles du Gaulle, flygplatsen utanför stan. Men där blev det problem igen. Föraren vägrade ta kort och det fattades 10 Euro för mig i kontanter. Jag sa att jag i så fall måste gå till en bankomat. Då fick han syn på en svensk hundralapp i min plånbok. -Hur mycket är den värd, undrade han. Jag förklarade och då sa han lugnt: jag tar den. Han tyckte nog att jag såg tillräckligt sliten ut och ville nog kanske inte lägga mer sten på bördan. Vilket jag är honom evigt tacksam för. Så säg inte att fransmän är snorkiga för det går jag inte på.

Väl ute i gaten, fortfarande utan mat och dryck, så längtade jag bara hem. Då kom Per Gessle med familj och satte sig jämte mig. De gillar tydligen också att åka SAS Business (jag oxå fast det sker ju inte så ofta - blir ekonomiklass för mig i vanliga fall). Jag bestämde mig genast för att inte kolla på honom eftersom han är kändis, vilket resulterade att jag satt med huvudet bortvänt mest hela tiden istället för att lugnt kolla på folk som jag brukar. Så himla bakvänt...

Hemma i Sverige i min bostad framåt midnatt, efter en lugn flygtur då jag både fick god mat och dryck och vänligt bemötande ombord, konstaterade jag att Paris visserligen är underbar men att åka dit över dagen och sitta inlåst i möte hela tiden inte är bästa sättet att uppleva staden.

Nu är det några år sedan jag var där senast men längtar alltid dit, så nu vill jag vinna en resa. Håll tummarna för mitt tävlingsbidrag
hälsar

Ulla
www.sas.se/sv/resmal/flyg-till-Paris

Fotografera fötter

fick det hedersamma uppdraget av mina kollegor att fotografera fötter. Efter en snabbkurs, ca 2 minuter, hur vår systemkamera fungerar skulle uppdraget genomföras.

Av med strumpor, på med skor, av med skor, fler fötter, färre fötter, flytta bord. Flytta mattan den var för svart. Vifta med tårna. På med strumpan. Jag var i mitt esse, en riktig paparazzi om du frågar mig. Ser fram emot att idag få se hur resultatet blev. Kommer kollegorna att dissa eller hissa, det är frågan....

Hälsar Ulla

onsdag 9 juni 2010

Jag fryser.....

Skulle inte tagit sandaler idag utan strumpor och skor, det inser jag. Kallt på jobbet, för en gång skull enligt mig. Jag brukar svettas när andra fryser så då kan ni förstå hur kallt det egentligen var idag när jag fryser. Så mörkt ute att man fick ha lamporna tända hela dagen. I mitten av juni. Brrr.

Jag längtar verkligen till sommaren nu. Regn och kyla ligger inte högst på min topplista. Det är bara ruggigt. Så nu sveper jag in mig i en fleecefilt och kollar på reprisen av "Så ska det låta" medan jag äter min dagliga fruktsallad. Nu med färska jordgubbar i.

Hälsar Ulla

tisdag 8 juni 2010

Tur med vädret, studentkalas och djupa tankar

Säger som i filmen "vi hade ialla fall tur med vädret". Idag blev det uppehållsväder och nästan sol när vi skulle ta utomhusbilderna i slottsmiljön. Förutom att myggen höll på att äta upp oss så blev resultatet jättebra! Vilka talanger mina jobbarkompisar är, de är mer proffsiga än den mest proffsiga supermodellen.

Lagom till inomhusbilden i barnkammaren, där vår VD läser sagor för barnen, så mulnade det på rejält. Så det blev önskeväder för mig!

Ikväll har vi varit på studentuppvaktning, som halva Sveriges befolkning också varit antar jag. Men inte på samma kalas förstås:-). Det här var en lycklig kille som både fått jobb med början på måndag och stipende för skolans bästa projektarbete. Jag tycker det är så härligt att se alla dessa glada unga studenter. Önskar dem verkligen framgång i livet. Det är säkert inte lätt att vara ung idag och ha svårt att få jobb i den allt mer hårdnande konkurrensen. Minns mitt första "riktiga" jobb som var på kontor. Var på arbetsförmedlingen som gav mig en lapp med ett namn på och sa att jag skulle gå till företag X och fråga efter den personen för de behövde en flicka på kontoret. Jag gick dit och så var jobbet mitt. Fullt så enkelt är det ju inte idag. Att bara synas bland 100-tals ansökningar är en bedrift. Sen gå på intervjuer och tester för att mätas och vägas mot alla andra, då krävs självförtroende.

Men - att ta med sig sina föräldrar på intervjun som vissa tydligen gör- där går gränsen. De föräldrar som vägrar släppa taget, ja för mig handlar det om det och inte om att hjälpa, borde ta sig en funderare. Jag tycker det viktigaste är att ge barnen en stabil grund att stå på så att de kan ta hand om sig själva. Sen finns man där i bakgrunden och stöttar om det behövs. När det behövs. Men att försöka ta över och styra barnens liv även när de är vuxna, det känns inte sunt. Då är det betydligt bättre att vidga sina egna vyer och exempelvis skaffa sig en hobby så man kan ge barnen lite utrymme att få pröva sina vingar. För det ligger på föräldrarna att "knuffa barnen ur boet". Och att låta dem få drömma sina egna drömmar. Inte mina drömmar, dem får jag själv förverkliga.

Hälsar
Ulla

måndag 7 juni 2010

Tradera

Nu har jag fått ett nytt konto på Tradera, verkar vara där många håller hus så jag måste förstås också testa.

La upp ett konto för flera år sen och började bjuda på en kamera. Min gamla hade gått sönder och jag kom på att jag kunde köpa en på Tradera. Sökte och fann flera stycken exakt likadana som den jag hade. Ville ha en likadan eftersom jag var så nöjd med den. De flesta kostade 600 - 900 kr men där fanns en där budet bara låg på ca 300 kr. Ett klipp tänkte jag och la ett slutbud på 500 kr. Fattade inte då att det roliga är att vara med och bjuda hela tiden, utan tyckte det var bekvämt att slippa bevaka auktionen. Ni ser, jag var lost redan där.

Det gick några dagar innan jag loggade in för att kolla "min" kamera. Och råkade scrolla ner en bit på sidan. Hade inte sett att det gick att göra det innan. Plötsligt upptäckte jag att där fanns massor med mer information om kameran. OCH att det stod att den behövde byta lins för ca 1000 kr. Gissa vem som vann budgivningen.......suck.

Dyrköpt läxa! Men eftersom jag är smålänning ville jag inte betala mer än nödvändigt så jag mejlade till ägaren och berättade som det var att jag hade "noll koll". Sa att jag gärna betalade för kameran om han så önskade men att jag inte ville ha den, för då skulle jag ju få betala frakt också....

Jag behövde inte betala. Och den nya kameran inköpte jag i en vanlig butik. Sen dess inget Tradera för mig. Men nu känner jag att det är dags. Har lärt mig scrolla, så se upp där ute - nu bjuder vi

Hälsar Ulla

Den svenska sommaren är här igen


Är det inte så man brukar kalla regn och gråväder: den svenska sommaren? Insåg idag att det inte är särskilt långt till semestern och då önskar jag som de flesta andra vackert väder. Fast det är ju inte så smart att bygga upp hela semesterförväntningarna på vädret, då får man problem. Ungefär som julen, om inte alla är glada och tindrar med ögonen så är det ingen riktig jul. Eller? Förväntningar är något man skapar i sitt huvud och även sin reaktion på det som händer. Klart som korvspad att man ska ha höga förväntningar och inte gå omkring och vara negativ bara för att inte bli besviken. Däremot kan man påverka sina tankar och förhållningssätt så att man tar saker mer som de kommer och inte som man hade önskat. Inte lätt, det vet jag av egen erfarenhet, men som det mesta i livet som man vill bli bra på så gäller det att öva. Ofta och mycket.

Imorgon planerar vi att ta bilder för den nya profilkampanj som vårt företag ska genomföra i år. En av bilderna ska tas utomhus, i solsken, för att skapa den rätta känslan. Kollade på den bästa vädersiten - och då menar jag den mest tillförlitliga enligt vad folk säger och inte den som lovar bäst väder - nämligen www.yr.no. Enligt den blir det inte sol förrän nästa onsdag. Håller tummarna för att de har fel denna gången. Tydligen är det så att man inte kan fixa allt i Photoshop, vilket jag hade hoppats på. Vissa saker måste helt enkelt vara äkta:-)

Ljusgråa hälsningar

Ulla

söndag 6 juni 2010

Kjelles tändvätska

Tillbringat nationaldagen på Sveriges största turistattraktion: GeKås i Ullared. En och annan såg säkert serien som gick i TV för ett tag sen. Jag har varit där flera gånger men aldrig mött den typen av personligheter som vi såg i TV. Men de finns säkert där om man kollar. Nu äger jag i alla fall en flaska av Kjelles tändvätska. Det var min goda vän G som absolut tyckte jag skulle ha en så hon stoppade helt sonika ner den i min vagn. Kjelle (han med solglasögon och en ölburk i handen i TV-programmet) har nu tillsammans med Morgan en hel kollektion på GeKås. Tydligen får de provision på allt som säljs, så nu kommer väl Kjelle med familj att kunna handla för 100 000 kr på semestern istället för "bara" 57 000 kr:-)

Det är märkligt vad mycket prylar det finns som man inte visste att man behövde, förrän man ser dem. Superlåga priser gör att valet blir lätt, ner i kundvagnen utan att blinka. Så billigt att man inte kan låta bli. Men som tur är så håller de flesta varor en rätt så bra kvalitet numera, trots det låga priset. Överkonsumtion, ja det är nog risk för det. Som tur är åker jag inte dit så ofta så jag behöver ha allt för dåligt samvete.

Hann med en bägare med kulglass också; mörk choklad och saltlakrits. Mmmmm så gott i solen.

Härligt att se alla som hissat vår vackra svenska flagga. Den är verkligen sommar!

Hälsar Ulla

lördag 5 juni 2010

Datorhaveri

Igår kväll bestämde sig vår dator för att bildskärmen skulle sluta fungera. Ganska typiskt eftersom det är en s k "hem-PC" som vi betalat (en rejäl) hyra för i ca 3 år och nu precis friköpt. För mig är det betydligt värre att bli utan dator än exvis TV. Jag kollar sällan eller aldrig på TV, men datorn är min "puls". I den umgås jag med vänner, läser nyheter, diskuterar och debatterar, shoppar, jobbar med mera med mera. Nu befinner sig den ordinarie datorn hos en "dator-doktor" som jag hoppas ska fixa problemen. Jag och min man J är nämligen rätt urusla på felsökning av datorer. Spelar ingen roll för mig hur en dator funkar, bara den funkar!

Haft besök av två av mina fina barnbarn idag. Den ena håller på att lära sig gå, men kryper mest runt än så länge. Vilken lycka hon utstrålade när hon satte sig på grusgången och började plocka med stenarna! Självklart fick hon sitta kvar utan problem, mormor är ju mycket coolare än mamma:-)

Hagen är förutom kalvar och kor redan full av smörblommor, och de kommer att svämma över efter ett tag eftersom kossorna inte äter dem. Slängde precis ut de jag plockade förra sommaren och som legat i bokyllan hela vintern. Tacksamma att torka, bara lägga där man vill ha dem och sen behåller de sin gula fina färg hela vintern. Som en liten dröm om sommaren.

En god vän berättade idag att han hört någon som sagt i en politisk debatt i TV att "-Vad ska man med kor till. Mjölk köper man ju i affären."

Kanske dags att flytta in lite kor till stan ett tag så folk förstår sammanhangen:-)

Minns mina barndoms somrar som tillbringades i vår sommarstuga vid en insjö. Där fanns en bondgård och dit gick min bror och jag varje dag. Vi åkte hölass, hängde på hässjor, kollade på nyfödda kattungar som inte ens öppnat ögonen, vallade kor och kalvar och sist men inte minst badade vi jämt. Oavsett om det regnade. Och så åkte vi vattenskidor. Första gången jag åkte var jag bara 5 år. Det fanns inga barnvattenskidor då, så jag fick åka med vuxenskidor och spänna fotremmen så hårt jag kunde för att inte tappa skidorna. Hängde efter båten och skrek till den som körde att de bara fick runda närmaste vass! Alla skrattade åt mig, men så här efteråt kan jag konstatera att jag var otroligt modig eftersom jag var sååå rädd. Men som alltid när man utmanar sin rädsla så känns det lite mindre farligt då och rundorna blev efterhand längre och mer avancerade.

Som Tove Jansson så klokt sa: det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd.

Soliga hälsningar Ulla

PS blir ingen bild idag eftersom jag har en lånedaor.

fredag 4 juni 2010

Så här såg det ut nerifrån...


hade gärna sett det uppifrån också.

Sommar-Stockholm....

...är en underbar stad att vistas i. Fullt med små cafeér och uteserveringar där folk trängs och har trevligt.

Besökte en restaurangbåt igår kväll. Den ligger fast vid kaj men golvet gungar rätt mycket av svallvågorna från andra båtar som åker förbi. Middagen började med att servitrisen skällde ut oss för att vi hade jackor och väskor på fel ställe. Sen snubblade hon omkring och spillde nästan öl på oss och blandade ihop våra beställningar. Och hann dessutom skälla på sin indiske kollega som försökte vara till lags. Hon tinade upp mot oss och blev efterhand riktigt rolig. Fast jag vet inte om hon fattade exakt hur rolig hon egentligen var. Maten var god men det är henne vi kommer att minnas.

Ska försöka få en plats i Globens Sky view idag innan jag åker hem till Småland igen. Tänkte boka via nätet igår, det var rätt fullbokat. Men om man inte har en skrivare i närheten så kan man inte boka. Hur tänkte de då? Jag borde väl kunna få ett SMS där det står att jag betalt turen. Kan man köpa både tåg- och flygbiljetter som kanske kostar 10 ggr mer på det viset, så borde man väl kunna köpa en biljett till en tur med Globens Sky View, eller.....? Nu får vi ta tunnelbanan dit och hoppas att det finns platser över ändå. Och finns det det, så ger det sig om jag verkligen vågar åka upp.

Soliga hälsningar
Ulla

torsdag 3 juni 2010

Morgonstund har guld i mund


i så fall finns det massor av guld här denna tidiga morgon. Himlen är klarblå och luften är frisk och skön.

Varför går jag inte upp tidigt alla morgnar och tar en lång skön promenad? Låter alltid som en bra idé när jag ska gå och lägga mig men när jag vaknar är det inte en lika bra idé. Någon som känner igen sig...?

Soliga hälsningar
Ulla

onsdag 2 juni 2010

Glass i solen



Vad smakar bättre än en glass i solen? Hann med att sitta på en soffa utanför stationen i Malmö och njuta av en glass i värmen innan tåget gick hem till Småland igen. (dock inte en lika fin glass som den på bilden).

Nu har jag packat ryggsäcken inför morgondagens Stockholmsresa. Ja, just det. Ryggsäcken. Inte jätteväskan! Det är märkligt att jag alltid ska drabbas av pack-ångest när jag ska ut och resa. Jag tar alltid med mig för mycket. Visserligen får jag själv släpa på resväskan och med tanke på det är det märkligt att jag aldrig lär mig hur mycket som behövs. -Tänk om jag spiller, tänker jag. Bäst att ha nåt att byta med. -Eller om dragkedjan i byxorna går sönder. Ska jag sitta där och visa trosorna då? Bäst att packa ner en lång tröja för säkerhets skull, en som går ner över både baken och musen. OCH ett par extra långbyxor. För det finns ju inga affärer dit jag oftast reser....(*ironi). Helst skulle jag vilja packa ner min tempurmadrass också men där går till och med min gräns eftersom jag har försökt och kommit fram till att den är för tung att släpa på.

Men idag har jag tagit packexamen med glans! Allt fick plats i en ryggsäck. Nej, ingen sådan jättestor som tågluffarna har och som man kan packa ner både valpen, mamma och kläderna i. Bara en liten en...Nu stundar en ny pack-vår för mig, effektiv som bara den! Aldrig mer hela sängen full av kläder och skor och den största väskan redan fullproppad. Inga mer tankar att jag borde nog packat ner de där skorna också. Skor väger nämligen bly! Och jag kan lätt packa ner 4 par för två dagars resa. Trots att det oftast redan är fotriktiga skor jag har på mig. Som är sköna.

Nu gör jag som Stig Ohlin; "Jag tror, jag tror på sommaren, Jag tror, jag tror på sol igen. Jag pyntar mig i blå kravatt, och hälsar dig med blommig hatt.
Jag tror på dröm om sommarhus, med täppa och med lindars sus
En speleman med sin fiol och luften fylld av kaprifol."


Varma hälsningar
Ulla

Reser söderut


Den tidiga morgonen bjuder på underbart sommarväder och det är min kompensation för att jag fick stiga upp så tidigt idag. Ska med tåget till Malmö om en stund. Malmö som är min mormor och farmors stad. Fast ingen av dem finns längre i livet. Mormor minns jag inte så mycket av, hon var över 70 år när jag föddes.

Men min farmor har jag tillbringat mycket tid tillsammans med. Hon hade blivit änka efter min farfar några år innan jag föddes och förlusten efter Oskar kom hon aldrig över, tror jag. Hennes största intresse när jag var liten var att gå runt på kyrkogårdar med mig och kolla på gravstenar. Nu efteråt inser jag att det nog var lite udda för en 5-åring;-)

Hon var slaktardotter från Skurup och hade haft en rätt tuff barndom men blev expert på kött förstås. Redan då, när jag var barn, kunde farmor säga om en bit kött som hon fick i sin hand: den där grisen har de inte varit snälla mot, den har de sparkat. Så långt före sin tid hon var, hon hade nog älskat att höra Marit Poulsen prata om "glada grisar", tror jag.

Morgonhälsningar
från Ulla

tisdag 1 juni 2010

Färgordning i garderoben



Imponerad? Men jag är mer imponerad av min kollega A som sorterar sina böcker i färgordning. Ser urtjusigt ut i hennes bokhylla kan jag lova.

Varma sommarhälsningar
Ulla

Är jag också en tant...?


Det där med ålder och hur gammal man ser ut kan vara en känslig fråga för många. Jag brukar faktiskt aldrig tänka på min ålder. Inte för att jag inte känner mig gammal bland, utan mer för att det egentligen inte spelar någon roll för mig. Jag kan kommunicera med de som är 90 år eller 22. Om jag känner "connection" med en person så är åldern helt oväsentlig. Då får man flow. För mig handlar det inte om hur man ser ut utan hur man är. Låter som en klyscha, jag vet men det är faktiskt helt sant.

Av någon anledning är det många som tror att jag är yngre än vad jag är. De blir helt perplexa när jag säger att jag har barnbarn. En del tror att jag pratar om mina barn när jag pratar om barnbarnen. Borde kanske känna mig smickrad, men jag är mest förundrad. Hur ser man ung ut? Jag har aldrig metvetet försökt se yngre ut, vet inte hur man gör. Har aldrig använt antirynkkrämer (vem vet vad de kan ställa till - jag kanske blir dubbelt så rynkig när jag blir gammal om jag använder såna), har inte koll på gråa hår (men de finns där de vet jag). Jo, men du färgar ju håret säger vän av ordning. Javisst, men det gör jag för att jag gillar förändring. Varför skulle jag annars pendla mellan mörkbrunt och ljusblont...? Då skulle det räcka att färga in de små grå:-). Skulle bli billigare också...

Varför denna långa utläggning om ålder? Det beror på att jag träffade på en bekant idag. Och plötsligt så tyckte jag att hon såg ut som en liten tant...så har jag inte sett henne innan. Kan inte sätta fingret på vad det var egentligen. Frisyren, nja. Glasögonen, nja. Kläderna, nej. Och ändå - hon har blivit tant! Det är därför jag sitter här och filosoferar. Kan det ha smugit sig på mig också utan att jag lagt märke till det...? Tittar folk på mig och tänker -Där går ju en tant.

Efter moget övervägande har jag kommit fram till att det inte spelar roll om de tänker så. Jag är den jag är. Vissa dagar är jag 100 år - av visdom och trötthet. Andra dagar är jag 5 år och skrattar åt att måla ansikte på en banan vid fikabordet på jobbet. Mina kollegor tycker då att jag är lite "knäpp", men det är en annan historia.
Men mest är jag bara jag. Och det räcker gott åt mig.

Må väl
Hälsar Ulla

Sommaren är här


Läser i lokaltidningen att sommaren faktiskt är här. Enligt meterologerna är det sommar när dygnsmedeltemperaturen överstiger 10 grader under minst 5 dygn i följd. Det var ju bra att veta, för jag trodde fortfarande det var vår. Kylan, regnet och blåsten påminner inte om min barndoms somrar. Då var det alltid vackert väder. Vi badade, blev bruna och fräkniga och funderade inte på dygnsmedeltemperaturen.

Eller är det mitt minne som spelar mig ett spratt? Det regnade väl inte när man var liten...? Det stod också i tidningen att juni kan bli en varm och torr månad, och det ser jag fram emot eftersom jag tycker det är mycket lättare att stiga upp på morgonen när solen skiner. Bara det inte blir för varmt. Det ska vara lite lagom...

Må väl hälsar
Ulla