Längtan efter semestern

som borde komma snart har inte riktigt infunnit sig hos mig. Kanske beror det på vädret, fast i dag tittar solen faktiskt fram. Men mest tror jag det beror på att jag har för mycket att göra på jobbet. Känslan av att aldrig hinna med allt. Inte göra saker på ett strukturerat sätt. Inte hinnna reflektera. Hoppa ut och in i olika arbetsuppgifter eftersom många dagar är fulla av möten.

Är möten alltid det effektivaste sättet att jobba? Eller är det bra om någon ibland tar ett beslut som övriga bara rättar sig efter? Ibland känns den svenska modellen att alla ska veta och göra allt som en ganska tidskrävande och omständig modell. Handlar det om att vi inte litar på varandra?

Kanske är det helt enkelt jag som jobbar fel. Som har svårt att hitta rytmen. Helt klart har det inte blvit enklare sen besluts togs om att alla ska ha sina outlook-kalendrar öppna för alla och vem som helst kan boka in vem som helst när som helst. Saknar min "ställtid". Den där tiden som gör att jag hinner tänka efter lite mellan mötena. Som gör att jag kan avsluta det ena och förbereda nästa. Finns inget som heter ställtid i outlook, det går alldeles utmärkt att boka in åtta en-timmesmöten direkt efter varann utan paus.

Är detta det effektiva samhället? Alltid tillgänglig? Alltid på språng? Alltid delaktig?

Jag gillar mina arbetsuppgifter, det handlar inte alls om det. Kanske handlar det bara om att jag själv vill ha makt över min tid istället för att andra har den makten. Det är det som gör mig lilte stressad....