fredag 30 juli 2010

Att läsa böcker

har alltid varit min tillflyktsort, mitt sätt att koppla av och ett bra sätt att allmänbilda sig. Jag läser det mesta: deckare, fackböcker, romaner - gärna historiska, självbiografier med mera.

När jag ska sova läser jag oftast Harlequin-böcker. Såna som "finkulturisterna" rynkar på näsan åt men det struntar jag i, för det är en typen av böcker som får min hjärna att varva ner istället för att varva upp. Böcker som jag kan läsa och glömma lika fort. För mig ligger det nämligen ingen värdering i vad som är fint och korrekt att läsa eller vad som inte är det. Det viktigaste är att läsa. Oftast har jag två eller tre böcker på gång samtidigt. En "skräpbok" att somna till, en fackbok och en deckare som jag inte vågar läsa innan jag ska sova.

När jag var barn så var jag rätt mycket ensam. Dels under alla somrar som vi tillbringade i vår sommarstuga och där fanns inga kompisar men även hemma eftersom jag under småskolan var "hack-kyckling" (idag kallas det nog för mobbing). Jag gick , då som nu, ofta min egen väg och följde inte flocken bara för att följa. Vilket gjorde att de som följde flockledaren oftast bara lekte med mig när de var ovänner med henne.

Så jag vet vad det innebär att vara ensam och utanför. Och därför har alltid böcker spelat en stor och viktig roll för mig. Med hjälp av "Borta med vinden" drömde jag om den stora kärleken när jag var tretton, böcker om hur man förbättrar sin självkänsla har gett mig stöd, och ex vis Agata Christies deckare höll spänningen på topp. Jag älskar att läsa historiska romaner och leva mig in i den tiden som var då. Antar att jag har vad som räknas som "livlig fantasi" - kanske för livlig ibland. Jag läser hellre boken än ser filmen.

Nu är jag med i två olika bokcirklar, en med goda vänner och en med jobbarkompisar (som förstås också är goda vänner;-). Vi har bestämt att läsa samma bok i sommar. I den första gruppen var det Blodläge av Johan Theorin. Bra bok som jag lyssnat på i bilen. Att lyssna på ljudböcker är för mig ett perfekt sätt att varva upp och ner mellan hemmet och jobbet. I den andra gruppen ska vi läsa Blonde, som handlar om Marilyn Monroe. Men det kan jag inte upptäckte jag. Det är en tjock bok med mycket liten stil. Ser varken med eller utan glasögon. Så jag får väl nöja mig med att lyssna på de övrigas recensioner av den.

Men en sak jag aldrig gör numera är att traggla mig igenom en bok som inte fångar mitt intresse. Om jag inte kommer in i boken efter de första kaptitlen, då slutar jag läsa den, för annars känns det bara som slöseri med tid. Det finns miljoner böcker att läsa och jag läser för att det ger mig något, inte för att jag måste. Det fick jag nog av i skolan där man var tvungen att läsa en massa trista och konstiga böcker. Den typen av påtvingande läsning tror jag kan döda den starkaste läslust, så jag hoppas de väljer andra sätt i skolan idag för att få barnen intresserade av böcker och läsning. För det finns en otrolig skatt där ute på nätet, i affärerna, på biblioteket.....det är bara att välja.

torsdag 29 juli 2010

Östra stranden i Halmstad



besökte jag och mina föräldrar idag när vi hälsade på min storebror och hans sambo. God mat och trevligt bemötande fick vi förstås. Och några hundra meter från deras stuga finns Dunis fabriksförsäljning. Självklart gick jag dit. Och lika självklart köpte jag servetter, pappertallrikar och andra nödvändigheter som är bra att ha i husvagnen.

Direkt när jag kom in i Dunibutiken så såg jag ett underbart gosedjur i form av en mjuk kossa. Min mamma älskar fortfarande "gosedjur" och trots att hon är över 80 år så är hennes säng full av såna, stora som små. Så jag köpte den lilla kossan till mamma som blev hur glad som helst. Visst är det skönt att man kan ha barnasinnet kvar även när man blir gammal.

Pedofiler

få saker kan få mig att må så dåligt som när jag hör om pedofiler. Ingen kan övertyga mig om att det är friska personer som tänder på små barn. Påfallande ofta så betraktas de inte som sinnesjuka, vilket är för mig en gåta. Domarna mot dem som gör sånt här är låga straff och skadestånden riktigt små.

Vad jag vet så har det nog alltid funnits "fula gubbar". Skillnaden mot när jag växte upp och de mest fluktade eller hade påklädda småflickor i sitt knä så ofta de kunde, är att nu är hela internet fyllt av lättillgängliga barnborrbilder. För att inte tala om att numera kan alla för en låg peng åka till Thailand och liknande länder där det är lättare att utnyttja barn. På något sätt tror jag att pedofilerna idag har betydligt lättare att "leva ut sina lustar" vilket gör att de blir fler, värre och farligare.

Av någon, för mig, helt obegriplig anledning är det ganska vanligt att vuxna tjejer (tjejer över 18 å som t ex inte har så stora bröst), kläs ut som småflickor med flätor och knästrumpor på bilder i porrtidningar. För att den som läser tydligen tänder på småflickor. Många tycker säkert att "porr är väl inte så farligt" men den typen av exponering är inte sund! Vilken pappa skulle vilja se sin dotter i en porrtidning? Samma pappa som kanske sitter och runkar framför en bild av en annan avklädd tjej? Hur tänker man då?

Vi måste visa att det här beteende inte är acceptabelt. Hårdare straff mot barnporr. Hårdare straff mot pedofiler.

Jag är emot dödsstraff men jag är inte emot att man skär av både testiklar och övriga vitala delar på de som utnyttjar barn. Jag tror nämligen inte att det hjälper med fängelse för den typen av brott. Man blir inte botad av att låsas in ett par år.

onsdag 28 juli 2010

Hur kul som helst

är det att jobba med bilder. Just nu är det lugnt på jobbet så jag har faktiskt tid att ta bilder till vår webb, trycksaker med mera. Varje gång vi ska producera något så surar vi för att vi har för få bilder men i vardagen hinner vi aldrig med att ta nya.

Jag älskar att ta bilder men är inte van vid systemkameror, vilket vi har på jobbet. Som tur är har jag en kollega som också är en duktig fotograf som har bistått mig råd och handgriplig hjälp på ett så pedagogiskt sätt att jag faktiskt börjar förstå. (Tack A;-)

Idag tog jag vår elbil och for ut på stan och började knäppa bilder. Jag såg fina motiv överallt. En av bilderna finns nu som "startbild" på min blogg, den tog jag på torget. Det som är kul, tycker jag, är att fånga detaljerna.

Så kära släkt och vänner - ni får gärna samla ihop ett litet bidrag till en systemkamera till mig när jag fyller år. Då skulle jag bli jätteglad. För det är hur kul som helst och jag vill bara lära mig mer och mer.

Har jag tur så godkänner mina övriga kollegor bilderna så vi verkligen kan använda dem, men eftersom jag är nybörjare så gör jag bara så gott jag kan. Och det räcker för mig.

Facebookanvändning

Igår stod det i lokaltidningen att Kronobergarna är sämst på att använda FB i Sverige. Och genast så fylldes det på med kommentarer typ "bra, kronobergarna har fattat" och "skaffa dig ett liv istället". Det är förstås inte första gången jag hört den typen av kommentarer från "icke-FB-användare" men nu är jag skit-trött på deras synpunkter på hur jag och andra väljer att leva våra liv.

Jag kan ju bara prata för mig själv, men jag använder FB varje dag och har ett liv. Jag kollar på TV max 1 timme per kväll. Så jag har tid till annat, inte bara FB. De flesta som känner mig tycker att jag gör väldigt mycket och att jag flänger och far;-). Jag läser massor av böcker, jag reser, jag går på bio, jag campar, går ut med hundarna, jobbar (för) mycket, shoppar, går på restaurang, sjunger i kör ibland med mera....Så jag undrar vad problemet är? Ni som är sådana motståndare till att jag är på FB, på vilket sätt stör det er?

Självklart skulle jag inte hinna umgås med alla mina FB-vänner IRL, men nu har jag en fantastisk möjlighet att ha kontakt ändå. På den nivå som de och jag bestämmer att ha den, ingen annan. Jag är inte en "telefonpratar-människa" och mitt liv skulle blivit fattigare om jag inte haft denna möjlighet på FB. Som exempel kan jag nämna att jag och min man återknutit kontakten med vänner som vi umgicks med i vår ungdom. Vi är superglada att ha dem i vårt liv igen men jag tror ärligt talat inte detta hade blivit av om vi inte fått kontakt vi FB igen. Att lyfta luren och ringa till en person man inte umgåtts med på över 20 år, det är faktiskt inte en självklarhet. Det stannar oftast vid tanken "jag borde".

Jag och många av mina FB-vänner har ett rikt liv, så jag fattar inte vad de menar att vi ska skaffa??!??

Sluta ha synpunkter på andras liv och ägna er istället åt era egna, är mitt råd till dem. Det borde vara betydligt mer givande än att reta sig på oss.

tisdag 27 juli 2010

Vår lilla by








Vi bor i en by som är som Bullerbyn fast på riktigt. Husen är från mitten av 1800-talet och det är en oskiftad radby som har anor från järnåldern. Här finns även en sägen som handlar om Näcken som sägs ha gjort en mamsell med barn. Platsen är utmärkt med en skylt där det står "näckens bol". Slår man upp ordet bola i SAOL så står det "bedriva otukt". Slår man upp ordet otukt så får man förklaringen "sedeslös" och slår man upp det så får man inget svar. Svenska Akademins ordlista vill tydligen inte förklara vad Näcken och mamsellen egentligen gjorde.

Träden som växer i byn är stora och höga. De är säkert lika gamla som husen, alltså sådär 100 - 150 år. Det är välstädat och i ordning överallt, vilket förstärker sagokänslan.

Innan stormen Gudrun drog fram fanns en riktig bygata där alla lador låg på ena sidan och boningshusen på den andra. När man gick där kunde man lätt föreställa sig Britta, Anna, Olle, Kerstin och de andra Bullerbybarnen springa omkring bland husen och leka. Men Gudrun raserade en av ladorna och där står nu en nybyggd maskinhall, som inte ger samma mysiga intryck.

Här finns gott om "verkliga barn" men även medelålders och gamla, vilket gör byn till en levande och aktiv plats att bo på. Vi har en egen boule-bana och varje år är det byastämma då en ålderman utses och byns gemensamma angelägenheter avhandlas. Det finns en protokollbok från slutet av 1800 talet där man kan läsa om alla byastämmor som hållts genom åren. Från början var det bara markägare som fick vara med men numera är alla i byn inbjudna till mötena.

Varje dag när jag svänger in på vägen mot vår by så uppfylls jag av känslan hur vackert vi bor. Hur man på ett helt annat sätt lever med årstiderna när man bor ute i naturen.

Men visst finns det ormar i paradiset. Riktiga huggormar är det stundtals gott om, något som inte är så kul när man har hundar som kanske riskerar att bli biten. Flugor som surrar runt och lämnar bruna spår överallt. Inte heller mördarsniglarna är en tillgång.

Men det är svalorna som flyger över våra tak. Humlorna som surrar i lindarna. Grannarna som kollar till ens hus när man inte är hemma. Hängmattorna där man kan ligga och titta upp på segelflygplanen som svävar högt där uppe i skyn. Flaggorna som hissas när någon i byn fyller år. Korna som släpps ute på bete varje vår och som går i hagen precis i tomtgränsen. Den vita snön som förblir vit på vintern. Tystnaden. Det lite dragiga huset som man känner "andas". Kvällspromenaderna på grusvägarna i solnedgången. Vart man ser så ser man skönhet.

FY så det luktar!

Bor man på landet så är man ganska van vid diverse "dofter" som uppstår med jämna mellanrum. Men just nu luktar det så fruktansvärt illa. Önskar jag kunde säga att det luktade skit men det gör det inte. Begriper inte vad det är man gödslar med nuförtiden. Men koskit är det i alla fall inte! När de gödslar med "vanlig" gödsel så brukar doften (säger man så eller säger man oset?) finnas kvar ett par timmar sen klingar det av. Men den här superäckliga lukten är inne på sin andra dag nu. Bläää!

Ska ha middagsgäster ikväll, vädret är vackert men sitta ute och äta - aldrig i livet. För den där äckliga lukten drar även till sig alla flugor i hela Småland. Och de är inte bjudna på middag.

Jag vill ha tillbaka den gamla hederliga koskiten nu!!

måndag 26 juli 2010

Dags att gå till jobbet


tre veckors härlig semester är nu slut och det är dags att gå tillbaka till jobbet igen. Känner mig inte helt motiverad just nu, men snart är de vanliga rutinerna på plats antar jag.

Vi var stödfamilj åt en liten kille i ca 5 år. Från han var 7 år till 12 år så var han hos oss varannan helg. I hans "hemmaliv" var det fullt upp hela tiden, på gränsen till för aktivt. Hos oss var det lugnt. Ibland tyckte han det var tråkigt. Då brukade jag säga till honom att man nog måste ha lite tråkigt ibland för att förstå och uppskatta när man har roligt.

Det är säkert samma sak med jobb och semester. Man kan kanske bara uppskatta ledigheten fullt ut om man har ett jobb att gå tillbaka till. Det jag gillar bäst med semestern är att slippa ha klocka på sig. Att inte vara inrutad och schemalagd hela tiden. Jag går och lägger mig när jag är trött, inte vid en viss tid för att orka jobba dagen därpå. Jag stiger upp när jag vaknar, inte för att väckarklockan ringer. Äter när jag blir hungrig och så vidare. Det är mindfulness för mig. Lättare att vara här och nu när outlook-kalendern inte styr varje timme.

Nu börjar solen skina igen, efter helgens ösregn. Sommaren är inte slut, bara för att semestern är slut, visst är det härligt!

söndag 25 juli 2010

Sovrums-makeover, eller vad det nu heter..



Regnet det bara öser ner och det har det inte gjort en enda dag på hela min semester (förutom ett åskregn i Ronneby och ett 10 minuters regn i Torekov) vilket är helt otroligt! Så idag, dagen innan det är dags att gå tillbaka till jobbet, får det bli inomhussysslor. Kan nog tänka mig att flytta runt lite möbler och fixa och trixa lite. Garderoberna behöver en utrensning och och sortering. Dammet har lagt sig på bord och hyllor i alla rum under de tre veckor vi har varit lediga, alltså behöver jag damma lite. För städat, det har jag faktiskt inte lagt ner så stor möda på under semestern.

J, min man, målade om i sovrummet igår så där finns lite att fixa till nu. Från att haft en ganska mörkt brun färg så är väggarna nu ljust betonggråa. Det blev riktigt bra, tycker jag som ville ha lite ljusare väggar. Dock inte vita. Är lite småtrött på att allt ska vara vitt. Oavsett vilken tidning man öppnar där det finns inredningsreportage så är det mesta vitt. Vita golv, vita väggar, vitt tak, vita möbler, vita detaljer. Säkert trendigt, men ack så trist!

Hade först tänkt mig ljusrosa väggar, men det blev som sagt grå. Alltså är jag på jakt efter ett ljusrosa överkast i stället. Någon som har tips var man finner ett sådant?

lördag 24 juli 2010

Försvunna glasögon


av någon anledning kommer alltid mina glasögon bort. Jag borde ha dem på näsan eftersom jag är närsynt (och numera även översynt som de flesta blir). Men när jag går hemma och skrotar eller sitter framför datorn eller läser då har jag dem inte på mig. Inte när jag lagar mat heller, hatar att putsa dem och det måste man när man har stekflott överallt.

Alltså tar jag av mig dem och lägger dem på ett, som jag tycker då, bra ställe. När det gått ett tag så behöver jag dem och då är de borta. Totalt försvunna. Jag irrar omkring med min närsynta blick och letar. Det gör liksom inte saken lättare att vara närsynt....

Upp och ner för trapporna, in och ut genom rummen. VAR är de förbaskade glasögonen. Jag eller min käre man som blir inkallad som specialtrupp att hjälpa till att leta brukar hitta dem till slut. Och då är det lugnt till nästa gång...

Har många gånger funderat på varför jag inte lägger dem på samma ställe varje gång. För om jag gjorde det så borde jag ju kunna ha koll. Är det mitt undermedvetna som vill att hjärnan ska motioneras? Som hittar på fåniga klurigheter för att hålla mina hjärnceller på topp?

Av någon anledning gör jag likadant med nycklar. Vet inte hur många olika handväskor jag köpt med olika specialfack för att kunna hålla reda på mina nycklar. Och ändå försvinner de hela tiden. Har slarvat bort två uppsättningar jobbnycklar. Men förstås hittat dem så snart jag kvitterat ut nya. Pinsamt är bara förnamnet.

Nej, nu är det jag som målar en skylt där det står "parkeringsplats för glasögon" och skaffar ett långt snöre att hänga om halsen med nycklarna i.

Kolla omslaget och rösta! | Damernas värld

Girlpower:-)

Kolla omslaget och rösta! | Damernas värld

Kolla omslaget och rösta! | Damernas värld

Mina underbara flickor och jag:-)

Kolla omslaget och rösta! | Damernas värld

Berg och hav



Jag har alltid känt mig hemma vid hav och vid berg. Kanske för att de har funnits i evighet och därför skapar någon slags trygghet i en tillvaro som stundals är både rörig och intensiv.

Havet eviga vågor rullar på, ljudet av detta brus skapar lugn i min själ. Att sitta på en klippa och titta på berget skänker frid.

Det är nog därför jag alltid bär med mig stenar hem. Havet är ju lite svårare att förpacka så det får stanna där det är. Men stenar har jag plockat med mig hem från jordens alla hörn. De ligger därhemma och påminner mig om stabilitet. Och så är de så otroligt vackra att titta på.

Min man har alltid sagt att ta med dig stenar men du får själv bära hem dem. Det har gjort att jag undvikt de största:-)

Igår när min vän G och jag var nere på stranden hittade vi en sten som precis såg ut som en sovande kattunge. En ganska stor och tung sådan. Vi blev båda förälskade, men jag bestämde mig för att inte ta den.

Då säger G, med glimten i ögat, och som vid det laget hade en korg som vägde ca 10 kilo
- En riktig vän skulle ta kattungen och bära hem den till mig, eller hur.
-Javisst, sa jag. Den som bär den när vi kommer fram till husvagnen får behålla den.

Självklart bar jag hem kattungen. Och lika självklart fick hon behålla den för den kommer att hälsa mig välkommen varje gång jag hälsar på hemma hos G och då påminna om den fnissiga promenaden vi hade hem från stranden.

fredag 23 juli 2010

Man ska ha husvagn...




Vår mobila sommarstuga finns just nu i Torekov precis vid Kattegatts strand. Exakt där jag älskar att vara, nämligen vid havet. Tanken var att vi skulle åka till Öland denna gången, men det var knökfullt på de flesta campingplatserna där och då vänder man bara kosan åt ett annat håll.

Det är så facinerande att vistas på campingplatser för här finns precis alla varianter av människor och djur. Gamla, unga, stora barn, små bebisar. Hundar av alla slag (vi har ju två med oss....). Stora husbilar, små husvagnar, tält i alla former, stugor, motorcyklar, norrmän, fransmän och så vidare.

Det är ett utmärkt ställe att träna vår unghund i socialt beteende. Eftersom vi bor på landet så träffar hon inte så många varje dag. Men här - här lär hon sig umgås. Helt pefekt träning alltså.

Det som är bra med att campa är att man gör precis så mycket som man vill. Vill man röra på sig så gör man det, vill man slappa så funkar det också. Man behöver inte tänka på städning och annat som ska fixas utan kan ägna sig åt det man vill utan dåligt samvete. Vill man prata med grannen så finns det alltid grannar som vill prata. Vill man inte prata så slipper man.

Ibland så funderar man på hur vissa vågar sig ut med husvagn när de inte kan köra med den efter och inte vet hur de ska backa. Vi satt och kollade på några som flyttade sin husvagn minst 15 gånger idag. Jodå, vi skulle hjälpt till om det inte redan fanns en massa där som redan ställt upp. De baxade, puffade och krånglade sig in på en tomt. När vi äntligen trodde de var klara. Ja då körde de ut från den platsen och in på den bredvid. Och så började de om. Jag tror att de är klara nu, men jag vet inte...

Vi har upptäckt att här i Torekov går man runt i badrock. Inte bara på stranden utan i butikerna och på andra ställen. Oftast vita, såna som man brukar få låna på spa-anläggningar. Inte har väl alla snott badrockar på spa´n? Igår såg vi en man som stod med häckssax och klippte, iförd turkos morgonrock. Det kanske är det "fina" folkets stil att gå i morgonrock, men jag skulle bara känna mig fånig.

Ikväll fixade vi hämtmat från hamnen, det blev bl a fish and chips, så gott. Just nu pågår en hamnfest. Det var några lotteristånd, ett öltält och en scen där ett dansband spelar. Och massor av folk förstås.

Igår kväll hade vi bestämt att grilla korv på stranden och kolla på solnedgången. Vi tog med grillen, stora fina räkor, vin och öl och korv. De var helmulet och precis när grillen blivit varm så kom regnet. Vi satt där i regnet, som bara varade i 10 minuter, och åt vår korv och tittade utöver havet. Ingen solnedgång så långt ögat kunde nå.

Men ikväll var vi nere och plockade några fina stenar, jag plockar alltid stenar vart jag än åker i världen, och då gick solen ner sådär vackert som den kan göra. Stor och röd vid horisonten. Sverige är ett fantastiskt vackert land, så är det bara!

tisdag 20 juli 2010

Rakning

lite märkligt att värderingar kan förändras så pass mycket på ganska kort tid. De kvinnor som väljer att inte raka sina ben idag, ses som underliga och osexiga. Reklamen visar oss bilder på kvinnor som ligger och kramar en man och en text som säger att ljuvliga stunder får du med nyrakade ben. Män kan ju välja om de vill raka sig eller ej, men det kan inte kvinnor längre göra.

Om man dessutom skulle välja att inte raka sig under armhålorna eller bikinilinjen, ja då är man nog en riktig snusktankt. Funderar på varför. Håret på kroppen har vi säkert fått av någon bra anledning precis som alla andra delar av kroppen. Varför har det blivit så äckligt med något som var naturligt för sådär 25 år sedan? Är reklamens makt så stor att vi slutar accepterar det naturliga i tillvaron?

Varför får vi människor inte lukta något annat än deo och parfymer? Självklart tycker jag man ska duscha och tvätta sig och sina kläder. Inpyrd svett är inget vidare trevligt. Men under tiden man tränar - får man inte svettas då? Är inte också det egentligen helt naturligt. Även här är reklamens makt enorm.

Jodå, jag rakar mina ben. Inte så ofta på vintern som på sommaren. Och ett och annat skäggstrå på hakan rycker jag också bort. Jag bara funderar på varför jag gör det....;-)

måndag 19 juli 2010

100 000 tusen humlor

Vid infarten till vårt hus står det två jättestora lindar. De är minst 20 meter höga och har säkert stått där sedan husen byggdes i mitten av 1800-talet. Varje sommar när lindarna blommar, och de gör det nu, så fylls luften av en ljuvlig doft och ett underligt brummande ljud. När man står under träden så surrar och brummar det med en enorm styrka. Det är säkert minst 100 000 humlor som är på besök för att njuta av lindblommorna.

Var kommer alla humlorna ifrån? Har de rest hit från hela Sverige? Skickar de e-post när blomningen börjar eller tillhör de samma grupp på Facebook "vi som gillar Lindblommor" :-)

Mer pengar än hjärnceller

Lärde mig ett nytt uttryck idag: vaskare. Har tidigare hört talas om brats och stekare, även om jag inte brytt mig om vilket som är vilket.

Men idag när jag läste aftonbladet.se så kom jag att tänka på ABBA låten "Money money money, must be funny - in the rich mans world".

Visst skulle jag gärna ha lite mer pengar på banken, det skulle inte alls göra ont. Och jag skulle säkert kosta på mig en del saker också. Vilket jag redan gör i en ganska "lagom form". Men jag vet definitivt vad jag inte skulle göra: nämligen beställa in två flaskor champange för 165 000 kr per flaska och sen be kyparen att hälla ut den ena framför mig samtidigt som jag dricker upp den andra. Så gör "vaskarna" och för mig är det på gränsen till att de borde omyndigförklaras. Kan man inte hantera pengar bättre än så, borde någon annan göra det åt en. Har man så mycket pengar så man tydligen inte vet var man ska göra av dem och häller ut dyr champange "bara för att man kan", då kanske man skulle fundera på om det inte finnas andra i världen som både skulle ha nytta av och uppskatta de slantarna. SOS barnbyar, Läkare utan gränser, Djurens Rätt, Barncancerfonden eller precis vad som helst är bättre än att bete sig som en idiot!

Jag är inte avundsjuk på vaskarnas pengar. Jag blir i stället uppriktigt ledsen och illa berörd av att läsa om sådant beteende.

tisdag 13 juli 2010

Smultron


Hittade smultron i vår trädgård och trädde dem på ett strå, precis som man gjorde som barn. Sen lät man ett smultron i taget sakta glida in i munnen. Denna speciella smak av sommaren kommer jag ihåg utan att ens smaka på ett av smultronen jag hittade idag. Visst är minnet fantastiskt! Visst kan man "programmera" sin hjärna att tänka både bra och dåliga saker. Bilder kan vara en bra hjälp att locka fram trevliga tankar, eller hur.

måndag 12 juli 2010

"Bara" flickor

Är uppväxt i ett hem där pojkar värderas högre än flickor. Fortfarande är sonsonsöner högre rankade än dotterdotterdöttrar av de äldste.

Har aldrig förstått mig på den typen av tankar. Det finns de som frågat mig, som har fött två av världens underverk (mina döttrar), om jag inte vill ha en pojke också. Jag har alltid svarat nej. Jag har inte ens för en sekund tänkt tanken att jag skulle behöva föda en son också för att bli lycklig. Nu har jag förärats med fyra barnbarn, alla jättefina flickor. Men även här så påtalas det ganska ofta "jaha, du har bara flickor du".

Jag antar att de flesta sunda människor känner sig nöjda och stolta över sina barn, oavsett om man välsignats med flickor eller pojkar. Det behövs ju båda sorter för att jorden ska fungera. Och på vilket sätt skulle en pojke vara mera värd än en flicka? Ge mig ett enda skäl varför det ska vara så i ett I-land?

I Kina där pojkarna ska försörja föräldrarna när de blir gamla och flickorna ska giftas bort har de stora problem eftersom man bara får ha ett barn utan att få betala straffavgifter. Där adopeteras flickor bort, eller försvinner på andra mindre trevliga sätt. Bara för att föräldrarna måste få en son. Där minskar antalet flickor dramatiskt. Frågan är vad alla män ska göra om några år, när det går minst 10 000 män (eller fler?) på en kvinna. I sådana länder måste samhällsstrukturen ändras så att den fungerar oavsett om barnet som föds är pojke eller flicka. Att det inte beror på vilket kön barnet har för att gamla ska bli omhändertagna. De har långt kvar i Kina och andra länder med samma problem innan flickor och pojkar kan få samma värde.

Men det har inte vi. Vi har en grundtrygghet för alla. Och ändå finns det gott om fördomar kvar gällande "bara flickor". Mycket märkligt!

Värmen

gör mig seg. Både i kroppen och i huvudet. Men man får ju inte klaga!
-Tänk på hur kallt det vare i vintras, man ska inte klaga på värmen, säger folk.

Jodå, man får visst klaga. Det kunde vara lite lagom varmt, inte hett. Visst, det var kallt och mycket snö i vintras, men vad har det med denna tryckande värme att göra? Är det risk att det blir lika kallt som i vintras nu, om vi säger minsta negativt om hettan? Ta i trä, peppar peppar och så vidare.

Jag stormtrivdes i vintras, jag gillar kyla, snö och riktig vinter. Ska det ändå vara vinter så är det betydligt bättre än regndis och slask. Jag gillar faktiskt alla årstider, även sommaren, men jag tål inte värmen lika bra numera. Antar att det är därför jag klagar.

Och nej. Jag önskar mig inte kyla och regn. Bara lite, lite svalare. Och att få hem min nyinköpta stora pool så jag kan hoppa i och njuta.

Önska kan man väl få;-)

söndag 11 juli 2010

Pin-uppa i morgontidningen

Jag gillar det mesta i Danmark, känns som danskarna rent generellt är lite mer "motvalls" mot överheten än vad vi svenskar är vilket kan vara ett sundhetstecken, tycker jag. Men det finns en sak som jag definitivt inte gillar och där de är minst 30 år efter oss i utveckligen till ett jämnställt samhälle. De har nämligen kvar pin-up-tjejer i morgontidningen. Även i kvällstidningen tror jag. En helsida med en halv-(eller hel)naken tjej.

Funderar på vad folk skulle säga här i Sverige om en lokaltidning typ Smålandsposten gjorde på samma sätt. Att varje morgon vara tvungen att kolla på unga avklädda kvinnor medan man äter frukostägget....känns lite udda.

Dessutom var det flera sidor fulla med annonser om "massage", eskortservice och andra tydliga inbjudningar till sex. Helt öppet. Hur ser det ut med jämnställdheten i våret grannland egentligen? De som jobbar för en förändring verkar ha en hel del kvar att kämpa mot....

En vecka i Danmark





Nyss kommit hem från en härlig vecka på Bornholm. Vi har tillsammans med våra döttrar, svärsöner och barnbarn bott i ett fantastiskt hus, väldigt nära till havet. Hela veckan har rullat på i ett avslappat tempo (jo jag vet U att det är jobbigt med en 1-åring men trots det:-), alla har hjälpts åt med det vardagliga och det har blivit tid för både bad, fotbolls-WM (där jag egentligen bara stört genom att ställa dumma frågor om exvis varför de alltid har kortbyxor på sig, om de verkligen inte har supsensoarer och andra knepiga frågor från någon som är totalt ointresserad av fotboll. Roligaste med det är bläckfisken Paul som spår vinnaren) shopping och fiske. Stolt svärson fiskade upp en laxöring på drygt 3 kilo när han var ute på fisketur en eftermiddag. Den blev en underbart god kvällsmat och räckte gott och väl till oss alla.

Mindre kul var det när min äldsta dotters bil gick sönder. Men det löste sig det också på ett bra sätt, verkstaden ställde upp direkt och fixade det hela.

Minsta barnbarnet har tränat sig i att gå själv, hon har blivit "coachad" av äldsta barnbarnet. Äldsta barnbarnet har simmat utan simägg. Näst äldsta barnbarnet har vågat lyfta upp benen från botten och göra bentag och näst yngsta har ett otal gånger blivit kastad flera meter upp i luften för att sen landa med ett plask i vattnet.
-Du bottnar ju inte I, sa jag. -Nej, sa hon med ett flin och försvann under ytan. För att sekunden efter dyka upp glatt leende. Framsteg värda att notera alltså.

Själv har jag tillbringat en hel del tid i skuggan. Dels för att det är så skönt och dels för att jag får solexem som kliar något vansinnigt när jag är i solen. Har självklart varit på stranden också och faktiskt badat, trots att jag med åren blivit en riktig badkruka. Som står och skvätter vatten på armar och mage innan jag försiktigt lägger mig bakåt i vattnet. Fy tusan för att bli blöt på magen först! Klar tantvarning...

Barnfamiljerna har ju tillbringat en hel del tid på stranden medan jag och maken åkt runt lite på ön. Bornholm är så underbart vacker och mysigt. Man behöver inte åka mer än ett par kilometer så kommer man till nästa by. Som har ett rökeri, ett café och ett snabbköp (modell mycket litet varuhus). Jag älskar småskaligheten. Försökte lära familjen att räkna på danska. Men lyckades inte helt. Själv fattade jag principen en sen kväll efter många öl på en pub i Odense med mina dåvarande danska kollegor. Det finns en logik men den är konstig. Att t ex halvfems är 90 är kanske inte helt självklart;-)

En dag firades makens födelsedag. Han fyllde år redan i februari och döttrar med familjer gav honom då ett "presentkort" att utnyttja på Bornholm. Champagne till frukost. En härlig picknicklunch som avslutades med en trevlig grillkväll. Och vi, jag fick också åka med på ett hörn, kunde bara koppla av och njuta.

Hade med mig en inköpslista från mor och far. De har säkert besökt Bornholm 30 gånger men börjar nu bli för gamla och orkar inte längre resa. Men de vet precis vad de vill ha:-) Det gav mig bra tillfällen att övertyga maken om att jag också behövde shoppa lite.

Varje kväll kl 5 i 8 så bänkade äldsta dottern U och jag oss framför TV:n för att kolla morgondagens väder. Jag vet egentligen inte varför, för vädret var ju jättefint hela tiden. Under tiden var yngsta dottern L med make ute på sin dagliga en-milsunda. Spänstigt var bara förnamnet.

Vi andra gick en halvtimmesrunda varje kväll för att söva minsta barnbarnet. Sista kvällen packade vi varma pommes frites och begav oss till stranden för att grilla korv och marschmallows. Korven blev god, men "marchmallowsen" blev bara kletiga. Såg inte alls ut som de gör i amerikanska filmer. Men de gick ner ändå.

Nu är vi ialla fall hemma igen i ett supervarmt hus i en supervarm by. Alla fönster står vidöppna och släpper in mer värme, även om det fläktar lite grann. Väskorna är delvis uppackade, tvättmaskinen går för fullt och hundarna är hämtade från hundpensionatet där de tillbringat sin vecka. Tror att valpen snart börjar löpa och då är 10 000 kronorsfrågan - är den gamle hanhunden för gammal att bry sig....Skulle inte tro det. Så hur i hela friden ska vi hantera detta? Ska jag och valpen flytta ner i källaren i 3 veckor? Just nu skulle det nog bara vara skönt, så varmt som det är. Vi vill inte ha valpar. Så nu gäller det att tänka till, eftersom vi inte gjort det tidigare...

lördag 3 juli 2010

Mina stooora fötter

Jag skrev ju om mitt misslyckade försök att ta bilder på folks fötter. Tanken var att skapa en avslappad bild, men de jag tog blev nog inte så bra om jag ska vara självkritisk. I stället fick mina egna fötter ställa upp som modell (med en annan fotograf förstås) och resultatet blev riktigt bra, döm själva. Det är mina i de rutiga skorna. Som ser minst ut!! Fast det beror enbart på att min kollega sitter närmare kameran än jag, men det känns ändå himla skönt att ha små fötter!

En gång hade jag fått syn på flera jättefina skor i en annons. De fanns upp till storlek 42 och det kändes kul att kunna få välja. Oftast klarar jag mig med 41 men skor verkar ha krympt i storlekarna för ibland måste jag ha 42 och då gäller det först att se utbudet innan man förälskar sig i en modell, för de brukar inte finnas i 42...

Glad i hågen rusade jag dit på middagsrasten. Kollade runt bland alla skor i butiken men inga 42:or. -Så konstigt att alla är slut, tänkte jag och letade upp en expedit.

-Jag hittar inga 42:or, sa jag. -Det har vi inga, svarade hon. -Jamen de stod ju med i annonsen, sa jag. -Fel på annonsen, blev svaret. -Har ni inga skor i 42, undrade jag. -Jo, vi har här borta, sa hon och drog med mig till butikens mörkaste hörn.

Där på hyllan stod rejäla fotriktiga tantskor. -Hmm, det var inte riktigt det jag hade tänkt mig, har ni inga andra modeller, undrade jag. -Nej, svarade hon. Vi har inte så stor efterfrågan på så stora skor. För det är nog så att om man har så stora fötter, så vill man säkert dölja dem. "Ridå".

Jag kunde inte bestämma mig för om jag skulle bli arg eller skratta. Tror faktiskt inte hon tänkte på att hon sa detta till just mig som precis hade frågat efter stora skor. Jag gick ur den butiken och går förstås inte dit igen. De har ju inga "båtar" som jag behöver;-). Jag valde i alla fall att skratta åt henne, för det var så himla dumt. Stora fötter ser ju större ut i fotriktiga skor och mindre ut i skor med höga klackar. De får skylla sig själva att de de inte får sälja, det finns andra butiker i stan som tänker annorlunda.

Här finns bilden på mina stooooora fötter, som sagt - de rutiga. www.veab.se/Fjaerrkyla.aspx (får inte till länken så klipp och klistra om du vill se)

Det brukar vara jag som väljer modeller till våra kampanjer och jag brukar inte ställa upp själv. Och nu har både mina fötter och min överkropp kommit med, tänka sig. Fötterna på webben och resten av kroppen (halva) i ett DR som ska skickas ut till 20 000 kunder. Vem vet, jag kanske blir lika känd som Blondinbella efter detta. Jag är blond. Jag bloggar. Och man skulle kunna kalla mig Ulla-Bella, en del gör faktiskt det. Så nog har jag de rätta förutsättningarna. Måste nog skaffa mig en manager som kan ta hand om alla erbjudanden jag kommer att få. Det är ju modernt med lite mer "mogna" (annat ord för gamla, hahahaha) och inte helt skinny modeller.



Varmt....

idag är det på gränsen till för varmt för mig, i alla fall om man inte sitter vid havet och känner sanden mellan tårna och vinden som blåser. Jag gillar sommarväder men klarar inte värme lika bra som förr. Ett säkert ålderstecken? Men hellre så här varmt än det kalla regn- och ruskväder vi hade hela försommaren.

Hundarna är också ganska slöa, det beror säkert på värmen. Deras tjocka pälsar skyddar både mot kyla och värme men när det är så här varmt så tryter orken även för dem. Det är nog det som är meningen med sommaren. Med värme blir man slö och kopplar av. Naturen tvingar oss helt enkelt att ta det lite lugnare, så smart.

Trevlig sommar!

fredag 2 juli 2010

Semester!!!


Nu har min semester börjat. Tjuvstart några timmar innan arbetsdagens slut, men å andra sidan skulle jag börjat min ledighet redan igår kväll. Men ett möte som jag inte ville missa idag satte stopp för de planerna. Nu skiner solen, det är varmt. Det är alltså perfekt semesterväder! Snart ska maken och jag åka och ta en glass i solen på det mysiga lantcafét en kilometer från vår lilla by.

Semesterkassan krympte en del idag. Avgassystemet på bilen pajade igår. Snabb service av "vår" bilverkstad fixade det hela men det kostade 3600 kr. Men vad gör det, det är semester så vad skulle jag haft de pengarna till om jag inte lagt dem på bilen istället;-)

Nu ska jag sätta mig i solen en stund och bara njuta av känslan att ha 3 veckors ledigt från jobbet. Ingen jobbmobil ska vara på, så tillgänglig vill jag faktiskt inte vara. Det brukar ta ett tag innan man kommit in i ledigheten och då vill jag inte bli "avbruten" i den känslan av att min jobbmobil ringer.

Det är egentligen helt sjukt att man ska vara så tillgänglig hela tiden alltid. Så många som tror att de faktiskt är sina jobb. Att det är deras identitet. Har man bytt jobb några gånger så inser man vad lite man betyder när man slutat. Att ingen är oersättlig. Så är det bara, och så ska det vara. Men det ger också distans till hur man bör se på sitt jobb. Men engagemang och intresse. Men på arbetstid, inte på semestern.

torsdag 1 juli 2010

Social kompetens

kan man fundera på vad det egenligen innebär. För mig innebär det bland annat att man hälsar på sina kollegor på arbetsplatsen. På vårt företag så finns det folk som tittar rakt på en och bara går förbi, trots att man säger "hej" eller "godmorgon" till dem. Det handlar inte om blyghet för blyga personer brukar titta bort eller vika undan med blicken. Det handlar inte om att de är stumma och inte döva, det vet jag bestämt. Så vad handlar det om? En form av härskarteknik typ "jag ser dig men jag skiter i dig, du är totalt ointressant för mig"? Hur svårt kan det vara att klämma ur sig ett vanligt enkelt hej??

Jag är (som tur är?) inte ensam om att bli bemött så här, då hade jag nog benämnt det som mobbing. Tänk så enkelt, billigt och givande ett litet leende kan vara. Det gör inte ont. Och det skapar lite värme.

Det är nog egentligen mest synd om dem.

Sommarkonsert i kyrkan och en skrattattack på jobbet


fick en mysig stund med barnbarnet A i hängmattan innan vi skulle bege oss till kyrkan för att lyssna på hennes mamma. Hon och tre av hennes vänner har nämligen bildat en sånggrupp som heter Vännerna och Mia och detta var deras första "stora" konsert. Även om jag är partisk så kan man inte säga annat än att de har en jättefin klang i sina röster och det var en fin stund att lyssna på dem.

Jämte mig i kyrkbänken satt A och sjöng med i de flesta av sångerna, även de på engelska. (hon är 4 år..) Att hon kan alla sånger är inte så konstigt egentligen. Hennes mamma sjunger nämligen jämt och har alltid gjort. Nu har A varit med på de flesta repetitionerna inför kvällens konsert och trots att hon suttit i en hörna och lekt så har både melodierna och texterna satt sig. Tänk om man hade så lätt att lära fortfarande.

-Man får sjunga med om man kan sångerna, sa hon till mig. Och det har hon så rätt i. Bredvid oss satt en liten flicka som klappade händerna efter varje sång. Det gör man ju vanligtvis inte i svenska kyrkor, vilket jag många gånger tycker har känts både lite tomt och fattigt. Vacker sång och musik ska uppskattas även i kyrkan, är min tro. Härligt befriande med ett barn som inte hunnit falla in i den allmänna normen, utan som uttrycket sin glädje så spontant.

Massor av spontan glädje fick jag på jobbet idag. Pratade i telefon med en leverantör och vi började "slänga käft". Jag kan vara väldigt "snabb i truten" med en ganska rå humor ibland. Alla förstår inte alltid att jag skojar, och då kan det bli lite jobbigt. Då är det bara att be om ursäkt att det gick för snabbt. Men för den som har samma galna humor, ja då "klickar det". Och det gjorde det med M idag. Vi skrattade så vi grät och fick ta en paus för att andas och sen starta om samtalet när vi lugnat ner oss. Tack M, "you made my day".