tisdag 31 augusti 2010

Ett hål

ett litet ynka hål, hade jag i en tand idag. Jag som inte haft hål i tänderna på evigheter. Hmmm! Så jag är sur. Vad är det att bråka om. Ett litet hål Blahablaha!

Och så hade jag "erosion" på framtänderna. Jag kanske hörde fel, för det låter ju som de var på väg att rasa ihop, hemska tanke. Inte vill jag se ut som en 6-åring med glugg mitt i fejset.

Tandläkaren undrade om jag dricker mycket juice för då kan man få "sånt där". Sånt där var alltså "erosionen" (?) vilket betyder gropar i tändernas yta, sa han. Men jag som bara dricker ett halvt glas juice varje morgon, inte mer. Det är inte möjligt! Kan det vara vattnet, vi har ju egen brunn här på landet. Kan någon ha preparerat den med c-vitaminer??

Sen hotade han mig med bettskena, men då sa jag att jag kräks. Fick bara ett rått skratt tillbaka. Sa jag att tandläkaren var trevlig när jag var där förra gången?? Tyckte jag såg några huggtänder skymta fram, han är säkert släkt med greve Dracula och vill åt både mina pengar och mitt blod.

Innan jag gick iväg, med en ny tid bokad för att laga hålet och stoppa "erosionen", så hann han med ytterligare ett förtäckt hot:
-Nu kontaktar specialisten dig snart så de kan opererera bort din visdomstand, moooowhahhhha!!! Jag svär på att jag hörde hans hånskratt när jag gick ut.

Men jag har en plan! Vid nästa besök, innan han hinner sätta igång borren, så hugger jag honom i hälsenan. (man ligger ju ändå med huvudet nere vid hans fötter i den där stolen). Vips faller han omkull och kan jag strö hackad vitlök över honom. Voila, så har jag en liten tam tandläkare krypande på golvet. Makt, jag gillar makt:-)

Att tro på det goda

är viktigt för mig. Jag vill tro att de flesta människor i grunden är goda och vill gott. Jag vill inte tro att de flestas mål är att ljuga, lura och bedra andra.

Jag trivs bäst i den andan. Låt mig få tro så, tills jag blir överbevisad om att det verkligen är motsatsen som gäller. Det gör mig lite lyckligare att ha den tron än den motsatta.

måndag 30 augusti 2010

Time out

ett av mina favoritprogram är äntligen tillbaka i TV4, men varför sänds det tre kvällar i rad..? Hoppas inte det är en tillfällig grej utan att programmet verkligen är tillbaka. Den humorn passar mig, även om den bitvis är sjuk:-)

Grupputveckling

eller bara prat? Vi hade en övning idag på jobbet i syfte att utveckla gruppen. Det har varit en övning tidigare, som jag missade på grund av att jag var sjuk. Den förra var i februari och under de 6 månader som gått sen dess har i alla fall inte jag märkt av så stora förändringar inom gruppen eller sättet att jobba.

När man är på konferens så är alla överens om att det här är jättebra och nyttigt. Tillbaka i vardagen igen så återgår man oftast till "normalläge" efter en ganska kort tid. Samma sak med utbildningar.

Därför är jag rent generellt ganska tveksam till teoretiska gruppövningar, tror mer på praktik än teori i det här fallet. Visst kan man sitta och prata om hur man har det och hur det borde vara. Men om det inte är väldigt högt i tak så kommer oftast bara delar av sanningen fram. Alla vill och kan inte lyfta känsliga frågor i en stor grupp inför chefen. Vilket gör att såna övningar sällan leder till förändring mer än kortsiktigt.

Om man däremot får öva gruppsamverkan rent praktiskt, då ser man rent konkret om det fungerar eller ej. Dessutom ger det utrymme för de som inte är så verbala att synas. Gruppens styrka kommer fram och även dess svagheter.

Visst tror jag att det kan vara bra att prata också och få veta lite grann om sina närmaste jobbarkompisar, ex att man blir stressad av en sak, eller att är trött på morgonen och inte har lust att prata. Den där typen av information som gör att omgivningen slipper gissa varför man reagerar som man gör ibland.

Det är en balansgång mellan att vara personlig och att vara privat. Jag vill själv bestämma över vad jag vilka delar av mitt liv och mig som jag kan/vågar/vill dela med mig av till mina kollegor. Men jag vill också själv bestämma hur mycket jag vill veta om dem.

Och det är nog lite udda att inte känna sig helt bekväm med after work och personalfester. Vilket jag inte alltid gör...

söndag 29 augusti 2010

Hallå! Är det någon där ute....

...som läser min blogg....?

Pigg av shopping

eller jag kanske ska säga av stimulans?

Min gamla mamma berättade att hon läst i en varutest i ICA kuriren att IKEAS frottéhanddukar var bäst av alla som testats. Suger upp vatten bättre än den dyraste av dyraste, minsann! Men min pappa vill inte köra så långa sträckor längre, så hon kunde inte åka dit och köpa dem. Jag erbjöd mig att skjutsa dit henne idag så hon kunde köpa handdukarna med stort H.

När jag ringde i morse så mådde hon inte så bra, lite yr och svimfärdig som hon är emellanåt. Men hon ville ändå åka. Så vi for iväg och kom fram till en överfull parkering. Inga platser någonstans, vilket inte hade gjort något för min del men min drygt 80 åriga mor har svårare att ta sig fram.

-Jag brukar ju ha tur med parkering, sa jag när jag cirklat runt några varv. Och vips, där var parkeringen precis utanför entrén.

Vi tog det lugnt genom alla svängar och krökar. Alla som besökt ett IKEA hus vet väl att man lotsas runt i varenda vrå innan man kommer till kassan, det är bara snällt att kolla in alla prylar.

Kassakön var jättelång, förstås. Plötsligt kom en IKEA anställd och sa att alla som betalar med kort kunde gå i en snabbkassa/självbetjäningskassa. Min mamma har inga kort alls, hon litar bara på kontanter. Så vid stod kvar. Men det gjorde inte 5 - 6 personer som stod före oss i kön, så vi hade tur där också.

När vi så var på väg hemåt så konstaterade mor att hon inte var yr längr och att hon faktiskt mådde bättre än på morgonen. Även om hon var lite trött och hade ont i ryggen.

Tänk så viktigt det är att det händer roliga och positiva saker ibland, som sätter guldkant på vardagen.

torsdag 26 augusti 2010

Läggdags

Jag är en person som behöver sova 8 timmar per natt för att orka med mig själv och andra. I alla fall har jag alltid trott det eftersom jag har svårt att stiga upp på morgonen om jag somnar för sent. Jag vaknar motvilligt, ligger kvar i sängen bara 5 minuter till. Som blir 10 och sen 30 minuter.

Hur dags ska du gå upp imorgon undrar maken. -Vanlig tid, svarar jag. Som då är ca 30 minuter från jag hade tänkt.

Jag får inte ihop de där 8 timmarna, eftersom jag inte kan komma till jobbet vid 10- 11-tiden för att jag lagt mig för sent kvällen innan. Vilket betyder att jag måste gå och lägga mig tidigare. Men det funkar inte. Jag ska bara....

Har kommit fram till att det är semesterns fel. Då ställer jag inga klockor utan vaknar när jag vill och går och lägger mig när jag vill. Funkar oftast utmärkt. Det är bara det att nu när det är jobbartider igen så är jag kvar på den delen med att gå och lägga mig när jag vill. Men inte den andra...

Någon som känner igen sig och har tips på hur man får det hela att gå ihop?

Tårtbiten som försvann

Idag bjöd företaget oss på tårta för att fira lyckade affärer. Jag hann inte gå ifrån men bad en kollega ta med en bit till mig när hon fikat klart.
Efter en stund levererades tårtbiten med stort T. Jag är måttligt förtjust i tårta, så egentligen fattar jag inte varför jag bad om en bit. Jag tackade ialla fall för hjälpen. Det går ju att lämna kvar på tallriken, om man inte orkar äta upp.

Satte igång och äta och så kom plötsligt en annan kollega förbi och hade några frågor. Vi pratade och jag åt. Plötsligt märkte jag att tårtan var slut på tallriken. Och svor högt. Inte åt kollegan utan åt mig själv. För en jättebit gräddtårta får garanterat min obefintliga galla att skrika högt. För att inte tala om var alla kalorierna tar vägen. Inte är det raka vägen ut, utan de går via "kostcirklarna" på magen och där tar de paus och lägger sig bekvämt tillrätta.

Lyssna på råd från en person som blivit lite klokare idag:

1. Be aldrig någon hämta tårta åt dig. (så får du heller ingen)
2. Prata inte när du äter.

onsdag 25 augusti 2010

USB-kablar

har jag minst 15 stycken olika i en låda. Men ingen av dem passar kameran jag fått av min pappa. Han hade lyckats slarva bort den som hörde till kameran, men jag tog för givet att det fanns någon slags standard på såna. Icke. Hur svårt kan det vara att göra en standard som passar i olika saker? Det finns ju en slags standard på jacken i datorn, kan det inte vara samma tanke i andra änden av linan??

Det är precis samma sak med mobiltelefoner. Inte någon laddare som funkar i en annan mobil. Inte ens om man byter från ex vis en Ericsson Xperia 1 till en Ericsson Xperia 2 funkar samma laddare eftersom ingångsjacket är olika. Hur svårt kan det vara??

Om nu EU kan bestämma storleken på jordgubbar eller hur böjda gurkor ska vara så borde de kunna fatta beslut om en standard på USB kablar. Extremt resursslöseri att skapa nya kablar och laddare hela tiden istället för att återanvända de gamla. Eller hur!?!

tisdag 24 augusti 2010

Elin

blir miljadär när hon och Tiger Wood nu är skilda, står det med stora rubriker.
Tror hon hellre hade haft en trogen man, och sluppit alla löpsedlar och intrång i sitt privatliv, än alla de där pengarna. Om hon hade fått välja. Men det fick hon inte. Det valet gjorde hennes man. Och media som tyckte att Tigers sexliv var intressantare än hans golfspel. Hade ingen aning om att de där två sakerna hörde ihop, kanske därför så många spelar golf......

Men som sagt, Elin hade nog inte valt det här slutet på sagan.

måndag 23 augusti 2010

Suverän service

har en visdomstand som inte kan växa upp eftersom den ligger under tandbenet. Där har den legat stilla i över 50 år, men nu har den börjat krångla. Med jämna mellanrum får jag varbildning. Antar att jag måste operera bort den i sinom tid.

Har haft ont några dagar men idag var det värre plus att jag kände det som jag hade feber. Så jag ringde min tandläkare i eftermiddags och beklagade mig.

-Kan du komma med en gång, undrade tandsköterskan. -Ja, förutom den stunden det tar att köra från jobbet (ca 20 minuter), svarade jag. -Bara säg till när du kommer. Du kan få vänta eftersom vi får "knö in" dig mellan två patienter, sa hon.

Jag stängde av datorn, kopplade bort telefonen och rusade ut till bilen. Körde (lagligt) till min hemort där tandläkaren finns. Traskade in i receptionen och sa att nu är jag här. Blev, utan väntan, välkomnad in i undersökningsrummet. Tandläkaren kom direkt, glad och pigg. Tog röntgenplåtar och förklarade pedagogiskt och bra hur läget var. Skrev ut min penicillin och satte upp en återbesökstid. Allt klart på 10 minuter.

Det kallar jag superb service!

söndag 22 augusti 2010

Jobb hos storbedragare

För många många år sedan tog jag jobb på en liten revisionsfirma ute på landet. Han som ägde firman var specialiserad på småföretagare och jag hjälpte dem att sköta bokföringen. Efter ett tag behövde han anställa en till och jag rekommenderade en god vän, I, som också fick jobbet.

Revisorn hade sin firma i bostaden, ett hus i en liten by på landet. Han hade fru och tre små barn. De bodde på nedervåningen och kontoret var på övervåningen. Det var fullt upp med jobb för oss mest hela tiden.

Efter ytterligare en tid så anställdes en person till, också detta en vän till mig, G. (på den tiden var det inte så svårt att få jobb eller att hjälpa varandra). När hon hade jobbat där någon månad så började vi lägga märke till att revisorn betedde sig underligt. Han och hans familj for iväg och var borta flera dagar. Han låste in sig på sitt rum när han väl var hemma och vi hade ingen aning om vad han höll på med. Och han var på ett hiskeligt humör.

En vacker dag kallade han in min vän G och sa att hon skulle få sluta, han hade inte jobb till henne, sa han. Då sa hon att hon skulle prata med facket. Varpå han blev skogstokig och gav henne sparken och körde iväg henne direkt.

Då blev jag skogsstokig och sa upp mig på stående fot. Han ville inte att jag skulle sluta, men jag stod på mig och slutade så gott som omgående. Även I slutade efter ett litet tag. Men vi fick ingen lön från honom. Kort efter det så läste vi i tidningen att han var efterlyst för förskingring.

Han var redan tidigare dömd för den typen av brott och hade suttit i fängelse flera gånger. Nu var han och familjen på rymmen igen. Till slut fick polisen tag i honom och han dömdes till fängelse ytterligare en gång.

Idag när vi var och hälsade på min vän I och hennes man så tog hon fram tidningsklippen från tiden när det hände. Vi funderade på hur det gick för frun och barnen. Det är ca 30 år sedan nu, och man undrar hur barnen har klarat sig i livet med en sådan start. En pappa som är bedragare och som drar från stad till stad. Smiter från hotellnotor och poliser. Hoppas innerligt att barnen trots det har ett bra liv idag.

Vi fattade inte ett dugg av allt han höll på med när vi jobbade där. Och tur var väl det! Men det är ju inte alla som jobbat hos en storförskingrare utan att veta om det, så vi är nog lite unika I, G och jag:-)

Sjöblöta

Tog en långpromenad med hunden idag. Lagom varmt, men med regnmolnen hängandes över oss, gick vi iväg. Halvvägs så började det förstås regna, men som tur var slutade det efter fem minuter ungefär. Vi blev rätt blöta men efter ytterligare en halvtimmes promenad hann kläderna nästan torka innan vi kom hem.

Då bestämde vi oss för att köra ner till sjön en stund och låta hunden bada, hon älskar det. På med den långa linan och så kasta ut leksaken i sjön och följa efter ut på bryggan (att bada själv när det är så kallt finns inte på min agenda) när hon slänger sig ut i vattnet.

Hann kasta ungefär 5 gånger innan himlen öppnade sig. Och då menar jag ÖSREGN! Det vräkte ner litervis, kändes det som, och på någon minut var vi lika blöta som vi hade varit om vi hade badat med kläderna på. Såg inte ett dugg eftersom glasögonen var täckta med vatten.

Så vi bestämde raskt att badandet var över och rusade tillbaka till bilen och väl där gjorde Asta som hundar brukar göra när de är blöta. Hon ruskade på sig, ordentligt. Mitt i mitt ansikte när jag skulle ta av henne linan. Då fick jag ett totalt sammabrott och skrattade så tårarna rann. För det är ju inte hur man har det, utan hur man tar det, som gör den stora skillnaden eller hur! Synd att inte kameran var med, då hade jag kunnat bjuda på tre dränkta råttor: två människor och en hund:-)

Väl hemma var det bara att ta av alla dyblöta kläder, inklusive mina sandaler, och hänga dem på tork i källaren. Och nu skiner solen igen:-)

lördag 21 augusti 2010

Vill ha, vill ha

satt och kollade i Bon´apartes nya höstkatalog och hittade så mycket snyggt. Underbara färger, sköna stilar och "vill-ha-varning" på det mesta. http://www.bonaparte.se/

Hämtat från svärsonens Facebooksida

Samtal mellan min svärson J och barnbarnet A, 4 år:

A: -De (Hardcore Superstar) har inte så bra texter men han sjunger fint.
J: -Är texterna dåliga?
A: -Det är ju på engelska och det kan jag inte så bra än.

fredag 20 augusti 2010

Hela södra Sverige

motsvarar väl ca en tredjedel av av vårt lands yta, eller? Så stor del av Pakistan, en tredjedel av landet, står nu under vatten. Och värre ska det bli, säger rapporterna. Minst 4 miljoner människor är utan bostad. Vattnet sprider sjukdomar. Enda sättet att nå de drabbade för att bistå med mat och rent vatten är via helikoptrar. FN har 15 st! 15 st helikoptrar för att undsätta miljoner människor....

Jag är helt övertygad om att det finns mängder av helikoptrar i världen. Men förmodligen används de att kriga med någonstans istället för att hjälpa till.

Ingen människa kan påverka var man föds. Men de som föds till ett bättre liv kan genom empati göra livet drägligare för de som föds på andra ställen. Större skillnad än så är det inte mellan oss människor.

Vi som är födda och uppvuxna i Sverige är lyckligt lottade! Och ändå gnäller vi för att vi tar hand om flyktingar. De som gnäller kan ju prova att flytta till exvis i Pakistan (eller något annat land i krig och kris dit världens intresse för humanitet inte når) för att där på plats fundera på varför de som bor i sådana länder vill fly till ett land som Sverige? De kanske finner svaret där....Och gör de inte det, så får de gärna bo kvar där resten av livet, om du frågar mig.

Stackars tant..??

Såg ett inslag på nyheterna om en tant som inte fått någon elräkning på drygt 2 år och nu hade hon fått en på nästan 80 000 kr. Anledningen till att hon inte fått någon räkning var att hon bytt elbolag. -Innan fick jag ju en faktura och nu skulle jag fått två, sa hon. Fakturan från nätbolaget hade kommit som vanligt, men på 2 år hade hon inte betalat för sin el och nu var hon chockad. Hon hade trots allt kunskap om att man kan byta bolag, vilket inte alla tycks ha, så helt hjälplös kan hon knappast vara. På något underligt sätt lyckas TV få det till att elbolaget var boven i dramat och tanten det stackars offret.

80 000 kr delat på 24 månader är ca 3 300 kr per månad. Trodde hon att hon vann på Lotto när hon bytte elbolag? Hur kan man undgå att märka att man har ca 3 300 kr mindre i utgifter per månad?? Visserligen ska man se till att ha bra elavtal men så stor skillnad är det inte mellan elbolagen. Nog tusan hade jag märkt om jag helt plötsligt hade haft 3 300 kr mer än vanligt kvar i plånboken varje månad.

Om hyresavin inte kommit på 2 år, hade hon inte märkt det heller? Eller om lönen inte dykt upp? Någon slags eget ansvar måste väl vuxna, ej omyndigförklarade, människor ändå ha? Eller ska staten eller kommunen ta hand om det?

Elbolaget har inte brutit mot någon lag, de kan vänta 3 år med att skicka räkningar till folk om de vill eller om de inte har koll på sina kunder. Men självklart tycker jag att borde ha bättre koll än så på sina räkenskaper. Det är inte acceptabelt att skicka fakturor så sällan. Tyder på dålig ordning och reda. Men det har egentligen inget med saken att göra. Det handlar istället om att vi måste ta eget ansvar och sluta gnälla på andra.

Jag hade haft en viss förståelse om det hade varit en ungdom som precis flyttat hemifrån och aldrig fått en räkning. Då är det inte så lätt att veta allt. Men att en vuxen kvinna +55, som självmant bytt elbolag från bolag 1 till bolag 2, inte märker att det inte kommer någon räkning från det nya bolaget det går jag bara inte på!

Jag blir så trött på den här typen av snyftreportage som egentligen bara handlar om folk som har noll koll. Oavsett vilken bransch det är som "lurat" dem.

Kära Rapport och alla andra nyhetsbolag: berätta riktiga nyheter istället.

Lugn och ro i huset

blev det igår kväll när vi skjutsade den gamle hanhunden till hundpensionatet. Vi har levt i halvkaos under ett par veckor då tiken löper. Men de senaste dagarna har det varit totalkaos. Pipande, gnällande, skällande, frustande, pustande, flämtande och försök till juckande precis hela tiden. Och tiken var värst!

Den gamle hunden var helt med på noterna men orken tröt hela tiden och han låg flämtande på golvet, totalt utslagen så vi nästan fruktade för hans liv.

Klart att de följer naturens lag, inget konstigt med det. Men för deras skull och för vår, vi vill ju inte ha vaplar i korsning Golden Retriver och Kuvasz, så fick han åka i väg på semester. Så nu har han det lugnt och skönt. Och unghunden härhemma kan äntligen slappna av, hon också. Totalt slut slocknade hon framför vår sovrumsdörr igår kväll och där låg hon sen och snarkade så det dånade.

Vi får se ur lång semestern blir för hanhunden, men ägaren till pensionatet (som vi känner väl och varit en trogen kund hos i alla år vi haft hundar) lovade att han skulle få sällskap av en gammal snäll labradortik. Så han är säkert nöjd. För lammkött kräver ork och uthållighet:-)

torsdag 19 augusti 2010

Oj vad allt går långsamt

när man är stressad. Det finns ett österländskt ordspråk som säger något i stil med att "gör saker snabbt och det går långsamt, gör saker sakta och det går fort". Så sant så sant.

Mitt jobb består av ett oändligt antal olika saker. Vissa långa projekt andra supersnabba puckar. Det mesta jag gör har någon form av tidsgräns. I det flesta fall ganska gott om tid (om jag planerar bra) men ibland bara någon timme eller några minuter.

Dagen idag började med det senare exemplet. En sak som bara skulle vara klar inom en viss tid och dessutom synkas innan dess med en VD och en styrelseordförande. Som är ganska uppbokade.

Så när jag sitter där och jobbar som en iller för att hinna bli klar i tid upplever jag att min mejl går supertrögt. Tänker tanken, oj vad lång tid det tar. Inser att jag inte har andats på en stund så jag drar några djupa andtag och bestämmer mig för att det är "jobba snabbt-syndromet" som gör att jag upplever denna tröghet.

Kämpar på en stund och blir ännu mer stressad av att det går så sakta. Andas igen. Så fortsätter det en bra stund tills jag inser att det går trögt på riktigt. Stämmer av med mina kollegor, som har samma problem. Och plötsligt sänks mina axlar, jag andas ordentligt och slappnar av. Fortfarande med samma tidspress, men på något sätt ändå inte lika stressad.

Konstigt att det hjälpte att alla andra satt med samma problem som jag, betyder det att jag lider av skadeglädje eller var det bara att gemenskapen med andra som stärkte mig:-)

Skit samma vilket, men det funkade. Så nästa gång mina kollegor ser att jag stressar så ska jag be dem skrika så det hörs i hela korridoren: vi har också problem med datorn! - även om de inte har det. Som terapi för mig.

onsdag 18 augusti 2010

Kräftor....

är bland det bästa jag vet. Jag älskar skaldjur. Ett dignande fat med svenska nykokta kräftor hemma hos mor och far ikväll blev därför en riktig fest. Massor av kräftor. Yes!

tisdag 17 augusti 2010

Alltid på väg...

"De talar om Rom, Paris och Seine
Om tågresor till Moskva
Tulpaner i blom, en känd fontän
De flyger till USA" *


men då har de inte sett mitt schema för de kommande veckorna: 4 dagar studieresa, 2 dagar Stockholm, 1 dag Malmö, 2 dagar Malmö, 4 dagar Barcelona, 1 dag vet inte riktigt var än, 1 dag Lund, 1 dag Stockholm, 2 dagar Stockholm. Och så mängder av annat jobb emellan. (Fast en av resorna är faktiskt semester, gissa vilken. Den till Lund? FEL!! ;-)

Visst är det trevligt att resa, men då ska det vara privat och tillsammans med människor man tycker om. På jobbresor hinner man inte se mycket mer än tågkupér, hotellrum, konferensrum och flygplatser enligt mina erfarenheter. Och då är det inte att resa utan för att transportera mig från en plats till en annan. Inte mycket att vara avundsjuk på faktiskt.



*texten är hämtad från schlagern Picadilly Circus

Fuktigt, fuktigt

jag avskyr när det är fuktigt och varmt på samma gång. Astman blir värre, jag känner mig svettig och ofräsch och det är allmänt obehagligt och sunkigt.

På jobbet är det något knas med ventilationen vilket gör att det känns ännu fuktigare inne än ute. Om det nu kan vara möjligt. Hemma flyttar vi luftavfuktaren mellan källaren och badrummet. Tömmer litervis med vatten på ett dygn.

Om jag hade gillat den här typen av väder så hade jag flyttat till regnskogen direkt eller till någon annan plats där det är naturligt med sånt här väder. Men vad gör det här vädret hos oss som ska ha fyra härliga årstider? Nu, på sensommaren/ förhösten, ska det vara hög, klar och krispig luft. Luft som gör så att det spritter i kroppen när man andas. Och att man verkligen känner att den gamla luften i lungorna byts ut mot friskt syre.

Antar att det känns så här att bo i ett växthus, och förstår exakt vad som menas med växthuseffekten. Och det skrämmer mig. Kommer det att bli ännu värre med åren...eller vad händer med vårt klimat egentligen?

måndag 16 augusti 2010

Flow

är när man går upp i något så mycket att man förlorar tid och rum. För att det ska bli ett riktigt flow måste det man gör vara njutbart och positivt. Och effekten ska bli som när man laddar ett batteri.

Jag är en mästare på att engagera mig och gå in för det jag gör. Däremot får jag inte alltid igen det "kapital" jag sätter in. Jag hamnar inte i flow bara för att jag engagerar mig. Jag mår inte ens alltid bra av att ge järnet. Inte när jag inte gör det för min egen skull, utan för att bevisa att jag duger. Av vissa skäl har jag ägnat en stor del av de senare åren till att bevisa att jag duger på jobbet. Både inför mig själv och för andra.

Det har tagit mycket av min ork och min arbetsglädje. För ett tag sedan så bestämde jag mig för att det får räcka nu. Jag är den jag är - en människa som inte alltid har alla svar och som kanske sårar andra ibland. Men som också gör många bra saker. Och så kom skrattet tillbaka och glädjen att faktiskt uträtta en massa saker, bara för att det är kreativt och roligt.

På vår arbetsplats finns visionen att företaget ska ha hängivna medarbetare. Ordet hängiven har flera synonymer: entusiastisk, engagerad, varmt tillgiven, trogen, kärleksfull, självuppoffrande.

Tanken är nog inte att vi ska vara självuppoffrande utan entusiastiska och engagerade. Vi skulle må bra av att vara lite mer kärleksfulla mot varann också :-). Men allt det där blir bara tomma ord som inget betyder om man inte upplever känslan.

Vi har gjort personlighetstester inom vår arbetsgrupp. Jag hamnar bland de som vill stötta och hjälpa med dragning åt entreprenör/ledare. Social är det jag var minst i testet. Dock tror jag att mina vänner kan intyga att jag inte är särskilt osocial privat. Men jag är född på 50-talet uppfostrad att "man ska göra rätt för sig", vilket betyder att på jobbet går arbetet före det sociala. Så trist, egentligen, att vara så uppgiftsorienterad. Men praktiskt när man ska få något gjort.

Jag tränar på att släppa loss lite mer, har till och med börjat fika varje dag. Något som inte kunde hända för ett par år sedan. Oj oj, min arbetsplats kunde ju gå under om jag tog 15 minuters paus. Effektiv, det var bara förnamnet. Men det tar energi. Och för att ge energi måste man få tillbaka minst lika mycket energi. Det är då man upplever ett flow.

Och flow, det får jag när jag skriver.

söndag 15 augusti 2010

Hjälplöst dum

Varför blir du så arg på datorn, sa min man lite stilla när jag satt i köket och skrek på datorn för att den krånglade igen. Det är inte bra bli så arg på ett dött ting, sa han.

Det har han så rätt i. Men en dator som krånglar får mig att känna mig dum! Jag förstår inte språket den pratar med mig. Jag ser vad det står, men det går inte in. Ungefär som om jag hade ett matrecept på spanska. En och annan ingrediens hade jag säkert kunna tyda. Men jag hade inte kunnat laga rätten. Jag känner mig hjälplös, oteknisk och totalt utlämnad när det krånglar. Kan ju inte ens ringa datasupporten för där sitter det folk som ställer en massa krångliga frågor på samma krångliga språk och får mig att känna mig ännu dummare för att jag inte förstår att förklara för dem vad problemet är och inte heller förstår deras anvisningar.

Det är ungefär samma sak som om min bil skulle stanna utan vidare. Om jag fäller upp motorhuven ser jag en massa saker, en del känner jag igen och vet vad de används till. Men det mesta därunder är totalt okänt och ointressant. Jag vill bara att bilen ska rulla. Och jag vill att min dator ska rulla.

När jag slutat skrika och lugnat ner mig lite så tar maken över "spakarna", han kan inte så mycket om datorer han heller. Men han har tålamod (det har inte jag) och det använder han för att stilla och lugnt tänka logiskt. Och när han är klar funkar det för det mesta. Jag är så tacksam och glad att han fixar till saker som jag inte kan fixa själv!

Nästa gång jag känner för att skrika på datorn, ska jag ta ett långt djupt andetag och räkna till 10. Sen ska jag lugnt och sansat gå ut från köket. Och med vänlig röst be maken ta över. Så blir det nog ordning på torpet.

Röd solnedgång

betyder vackert väder och en gul betyder regn fick jag lära mig för länge sedan. Idag var det en fantastisk röd solnedgång! Så vacker att den gör mig stum och förundrad.

Men så för ett tag sedan läste jag att solnedgången blir röd på grund av alla luftföroreningar, inget annat. Ett litet tag kändes det bara sorgligt varje gång jag såg en vacker röd solnedgång, för det fick mig att tänka på hur vi förstör vår jord på många sätt.

Men nu har jag bestämt mig för att en röd solnedgång betyder vackert väder, inget annat. Gamla väderspådomar brukar trots allt bygga på lång erfarenhet och stämma väldigt bra. De som levde i årstiderna och var beroende av vädret, på ett helt annat sätt än vad vi är idag för att klara sitt liv och levebröd, hade bara sin egen förmåga att lita till. De lärde sig naturens tecken och respekterade dem. För dem betydde en gul solnedgång att nu blir det regn, om svalorna flög högt betydde det något liksom om det var mycket rönnbär ett år.

Idag litar vi på SMHI, yr.no eller vad det nu är för väderprognoser vi tittar på. Och hur rätt gissar de? Vi kanske ska damma av gamla bondepraktikan igen?

lördag 14 augusti 2010

Var är fjärrkontrollen..

undrade vi när vi kommit hem från Leos lekland och det var dags för Bollibompa på TV:n. Vi är barnvakter till två av våra barnbarn, föräldrarna är på bröllop i Blekinge och ska sova över hos "farmor".

Barnbarnet A, 4 år, vet det mesta om hur allt fungerar i deras hem , vi har valt att sova där istället för hos oss, så att barnen ska känna igen sina sängar. Hon var nu helt säker på att den fjärrkontroll som låg framme inte fungerade för TV:n. -Men var är då den vi ska använda, undrade vi.

-Ja, säger A, vi kan ringa mamma och fråga var den är. För hon har inte tagit den med sig, det vet jag, för farmor har en egen fjärrkontroll!

:-)

Vi ringde inte hennes mamma, A hittade den under soffan.

fredag 13 augusti 2010

Bil-komplex?

har under några veckor kört vår "andrabil" - en pytteliten grön bil - till och från jobbet på grund av att vi väntar på en reservdel till den bil jag brukar köra. Den lille är en pigg rackare och rullar på i tillåten hastighet gott och väl.

Men det är så märkligt i trafiken. Förare av stooora "fina" bilar verkar ha komplex. Inte kan de väl ligga bakom en pytteliten grön bil?? Vilket innebär att jag blir omkörd hela tiden av bilister med stora bilar som när de kört om lägger sig precis framför mig. Är det skämmigt att bli sedd av andra i hasorna på en liten grön bil som kör lika fort som alla andra? Storleken har ingen betydelse sägs det, men det verkar trots allt som den har det.

Då vet de nog inte om att just den här lilla bilen är en extra fin bil, för den har varit "brudföljebil", så det är faktiskt en stor liten bil. Så det så.

Det var en gång ett vackert paket

inhandlat i Dansjö gårdsbutik för att ges bort som present till dotterns svärmor , som också är en god vän, som fyller år i dagarna.

Jag är oftast ute i god tid med sånt här, så paketet inköptes i början av veckan och har legat i köket sen dess. Innan jag skulle åka från jobbet idag så ringde maken som just kommit hem.

-Vet du vad som hänt idag, sa han, med upprörd stämma.

(Jag såg då framför mig att vi inom en snar framtid ska få valpar i huset, att gammelhunden orkat med ett fyspass med den löpande unghunden.) Och suckade högt inombords innan jag svarade:

-Nej, vadå.
-Nonne, den gamle hunden heter så, har käkat upp paketet. Eller rättare sagt delar av paketet.

Det han hade gjort var att slita bort pappret runt om och tugga sönder omslaget till fin-skorporna. Inget mer, som tur var, upptäckte vi vid inventeringen.

Så det blev att åka bort till gårdsbutiken för att köpa ett nytt paket skorpor och be dem slå in paketet lika fint en gång till.

Nu ligger det högt upp på hyllan. För i vår familj är det inte alltid valpen som ställer till mest, det är den über-barnsliga Golden Retrivern vi har, och han är som sagt bara 11 år snart...

torsdag 12 augusti 2010

Älgstek


åt vi till kvällsmat i måndags kväll. Steken kom från mina föräldras frys. De har minst två frysar fulla med mat. Nu hade de köpt en massa kräftor, men de fick inte plats med dessa i frysarna. Jag erbjöd mig att förvara kräftorna i vår frys utan att äta upp dem, mooohhhahaaa!!

Vet inte om de litade på mina ord (jag älskar nämligen kräftor). Men lilla mamma bestämde sig i alla fall för att plocka ut en massa mat och skicka hem den till oss.

Inte till förvaring utan till uppätning. Bra att ha föräldrar som samlar mat som ekorrar men som äter lika lite som en fluga.

Ernst

är inte min favoritperson, tycker han är lite "fjånig" ibland, ungefär som han spelade rollen Ernst och ska leva upp till bilden av sig själv.

Men jag är ett stort fan av hans design. 99% av allt han skapar är sådant som jag gärna skulle vilja göra själv. Han gör saker som hittar sin plats. Både inomhus och utomhus. Det är enkelt, vackert och oftast funktionellt. Han får gärna komma hem till mig och fixa och dona, bara han inte pratar så mycket och har strumpor på fötterna.

Nätverk

är en idealisk form för personlig utveckling tycker jag. Det är så mycket jag vill kunna och veta och då är personer i ett nätverk en perfekt lösning. Det finns ju massor av människor med stora kunskaper och generöst hjärta som gärna delar med sig. Om man bara ställer frågor.

Nätverk i privatlivet är förstås bra det också men i jobbet är det suveränt. Ett sätt att testa nya ideér, att sno ideér:-), att debattera, diskutera, ifrågasätta, fundera och att umgås med andra kollegor i samma bransch. (eller i andra branscher). Utan prestige eller prestationsångest.

I ett nätverk får man även dela med sig av sina egna kunskaper. Saker som man lärt sig under många år och som kanske inte alltid efterfrågas på den nuvarande arbetsplatsen. Att andra lyssnar med respekt. Och att själv ödmjukt ta in.

Nätverk, det är min grej det!

onsdag 11 augusti 2010

Söndagsmiddag på McDonalds

på väg hem från hundutställningen i söndags stannade vi till på McDonalds i Karlshamn. Fullt med folk som det brukar vara på deras restauranger. Men det som slog mig var att det var väldigt många småbarnsfamiljer där.

Jag vet att många föräldrar idag säger sig ha svårt att hinna med att laga mat, i alla fall annat än snabbbmat, på vardagarna. Det är fullt upp med arbete, dagis, fritids och kvällsaktiviteter.

Men söndagarna borde väl i så fall vara lite lugnare för de flesta. Och då väljer man att ta med barnen och åka till McDonalds för att äta söndagsmiddag där, istället för att hela familjen lagar mat i lugn och ro tillsammans. Men jag är säkert bara gammalmodig i mitt tankesätt. Och så får ju barnen en present också...

tisdag 10 augusti 2010

Löpa i näsan

Vi har besök av två barnbarn, 4 och 6 år. Vår unghund löper. Inget konstigt med det tycker barnen som har en tik hemma.
-Jag brukar löpa i näsan, säger W, 6 år.
-Hmmm, säger jag?
-Ja, när jag är förkyld så får jag näsblod.

måndag 9 augusti 2010

Langning av sprit

till ungdomar har ökat 5-dubbelt de senaste 10 åren hörde jag på nyheterna idag. Måste ha ett samband med att det numera är så lätt att koppla en släpkärra till bilen och dra iväg till Tyskland, tänkte jag.

Men hur tänker de som langar till ungdomar? Har de själva barn? Vill de att dessa barn ska supa sig stupfulla och ligga och spy i någon rabatt utan att kunna ta hand om sig själva? Eller råka i slagsmål och bli misshandlade? Eller frestas att ta bilen en sväng och sen köra på någon eller i diket? Eller bli våldtagna av ett gäng killar som hävdar "hon ville själv" och sen kan domaren inte döma dem "för hon var ju så full så hon kunde inte göra motstånd" (= vilket då inte är våld i deras underliga juridiska värld...)

Funderar också på om langarna verkligen inser att många människor som de langar till faktiskt har spritproblem. (Smyg-?)-alkolister som får snabba, billiga och enkla leveranser. Hemlevererat, utan att behöva stå i kö på Systembolaget och skylta med sina inköp. Att man som langare bidrar till alkolisternas personliga tragedier.

Överdriver jag? Kanske. Kanske inte. Men ju lättare det är för folk att få tag i billig sprit, desto mer frestas de att dricka är min personliga övertygelse.

Sover en langare gott om natten? -Jamen, jag säljer ju bara till de som vill köpa. Det är ju inte mitt ansvar att de dricker, säger de kanske.

Jo, säger jag. Det är deras förbaskade ansvar. Var och en måste ta ansvar för vilken moral de har. Vad de kan förmå sig att göra för pengar. Punkt.

söndag 8 augusti 2010

Hundutställning, men bara tittade






gjorde vi på utställningen för bergs- och herdehundar idag. Vi ställde inte ut eftersom vi inte är så intresserade av att träna vår unghund på det sättet som krävs för att hon ska stå och gå fint och visa tänderna för domaren utan att bitas och morra förstås. Däremot hade vi lovat uppfödarna att vi skulle komma och visa upp vår hund för dem.

Det blev i alla fall ett kärt återseende eftersom alla åtta syskonen, mamman och pappan var samlade för första gången sedan valparna lämnade sin uppfödare. Om några dagar fyller de ett år. Synd, tyckte vi alla eftersom vi då inte längre kan "skylla" busigheter och lagom ouppfostran på valpåldern:-). En ettårig Kuvasz vet vad den vill! Det är en självständig ras, som vill ta egna beslut, så det blir som att fostra en tonåring.

Självklart är vår Asta vackrast och finast och snällast och lydigast i hela flocken. Särskilt när hon snarkar högt och ljudligt här hemma...

Mascaraproblem

behövde köpa ny mascara igår. Borde inte vara så stort bekymmer men milde himmel vad många varianter det finns. Vattenfast och inte vattenfast. Extra volym, extra extra volym, lösögonfransvolym, för att få böjda fransar, raka fransar, blå, bruna, gröna. Och så finns det med en liten motor i.

Det sista lät häftigt tyckte jag, men både priset och risken för att få in hela borsten i ögat i full fart för att jag inte kan styra en motoriserad borste fick mig att avstå.

Kan inte använda de där med "extra volym" för de innehåller en massa små små saker som senare under dagen ramlar in i ögonen och skaver. Så jag valde en böjd borste för att få böjda fransar. Haha! Vilket trams. Inte blev mina fransar mer böjda än vanligt. Däremot var det extremt svårt att måla underfransarna med en skruvad borste. Funderade ett slag på att ställa mig på huvudet så att underfransarna skulle komma överst. Men jag är inte någon yogamänniska så jag lät bli. När jag var klar var det lika mycket mascara under ögat som på fransarna. Tur det finns tops!

I min ungdom bestod mascaranen av en svart kaka som man spottade på (ja faktiskt fast egentligen skulle man nog ha vatten...) och så en lös borste som man gnuggade i mascaraspottet och sen borstade man kletet på fransarna. Så här många år senare låter det lite äckligt. Så på sätt och vis har utvecklingen gått framåt på det området. Men det är väl som med allt annat: det finns på tok för mycket att välja på bara.

lördag 7 augusti 2010

Mmmm så gott....


åkte in till den närliggande staden för att socialisera unghunden lite grann. Hon träffar ju inte så mycket folk här på landet så vi får bege oss in där det händer lite mer ibland. Eftersom det är stadsfestival denna helgen så var det ett säkert kort idag. Gator och torg fyllda av människor, hundar, cyklar, barnvagnar. Allt man kan önska sig. Bra träning, så bra träning att hon legat bakom soffan och sovit nästan hela eftermiddagen.

När vi ändå var där så passade jag på att besöka den nyöppnade ostbutiken. Å så mycket gott det fanns där. Eftersom det bara är jag i vår lilla familj som gillar ost och lufttorkad skinka är det perfekt att köpa sånt över disk. Då får man precis lagom mycket. Idag blev det Salami Napoli, Serranoskinka, Tallegio gourmet och Aura blåmögel.

Goda vänner var i Helsingör igår så idag fick jag ett riktigt danskt rågbröd och jättegod fetaost av dem. Vilken fest! Men det får ligga kvar i kylskåpet till imorgon för ikväll ska vi på kalas till min vän K som fyller år idag. HURRA för henne!!!

Stor och tung väcklarklocka

Visst älskar jag min "lilla" hund men när hon bestämmer sig för att vara väcklarklocka när jag faktiskt har sovmorgon, då är det inte lika mysigt...men bara att kliva upp för hon ger sig inte. När jag stigit upp, då struntar hon i mig:-)

onsdag 4 augusti 2010

Hundproblem?

Nu har valpen (som nog inte längre är en valp utan en snart 12 månaders unghund) börjat löpa. Tror ni det räcker om jag säger NEJ med myndig stämma när den gamle hanhunden (11 år) tror att han är ung på nytt och tänker sig en trevlig samvaro med henne?

Huset som var ett hem




i många år har vi gått förbi det här huset ute i skogen. Det rasar mer och mer för varje år och vi frågar oss varför ingen river det. Kanske för att det ligger utmed en skogsväg där få personer brukar gå, eller för att ägarna helt enkelt struntar i att det en gång var ett hem.

Ett hem där det bott och levt människor. I glädje och sorg och i vardagslivet. Det är inget stort hus men jag kan föreställa mig att där en gång har bott många barn. Hoppas de hade en lycklig uppväxt och att de sprang omkring i skogen och lekte indian och cåjbåjs.

Mitt hem är alltid där jag har min familj. Vi har av olika skäl flyttat ett antal gånger och i varje nytt ställe vi har bott har vi också skapat ett hem. Ett ställe där vi känner oss hemma. Ett hus är mer än ett hus, så länge det bor någon i det. Sen tappar det sin själ.

Många gånger när jag stiger in i ett nytt hus/hem kan jag läsa av stämningen i huset. Är det ett lugnt hus med frid? Eller finns det oro i väggarna? I vissa hus känner man sig lugn och trygg så snart man stiger över tröskeln. Husets själv välkomnar en att komma in. Huset i skogen känns bara öde. Ibland fantiserar jag om att skriva en deckare där huset ska finnas med. En mörk natt är man nog inte så kaxig ute i skogen bland de raserade brädorna. Borde vara lätt att skapa en läskig intrig. Men vem vet, en vacker dag kanske ägaren tar sig i kragen och river det. Och sen kanske han bygger en "bungalow" istället.

Jag protesterar alltså röstar jag inte,

tycks många svenskar tänka, tyvärr fler och fler för varje val. Vi bor i ett land där vi från 18 år helt demokratiskt får vara med och bestämma vem som ska styra vårt land under de kommande fyra åren. Och på så sätt får vi även inflytande över våra liv och vår vardag.

-Det spelar ingen roll vad jag tycker, jag kan ändå inte påverka, säger en del. Fel säger jag. Man kan alltid påverka! För varje liten droppe urholkar faktiskt stenen. Ensam kanske inte varje människa kan uträtta stordåd, men tillsammans med andra som drivs av samma tanke och mål kan vi skapa underverk.

Det finns många länder i världen där folk inte får lov att rösta, eller om de får rösta så har de bara ett parti att välja på. Eller så fuskas det med valresultaten. Så skulle jag inte vilja att det var i Sverige. Därför utnyttjar jag mitt priviligeum och min skyldighet att rösta varje gång. Har påverkat mina barn att förstå detta, och vad jag vet så röstar de alltid. Däremot vet jag inte på vad eftersom det förstås är upp till var och en att bestämma det:-)

Svårt att veta vem man ska rösta på säger många. Speciellt när massmedia blåser upp den ena "affären" efter den andra. Vem kan man lita på? Jag håller med, de politiska partierna skiljer sig inte särskilt mycket åt vid en hastig överblick. De har skickliga talare som kan få allt de säger att låta bra. Och varje parti verkar ha någon liten eller stor skandal. Men oftast har vi alla någon fråga som vi vurmar lite extra för beroende på var i livet vi befinner oss. Det kan vara skola, omsorg, miljön osv. Jag brukar fokusera på just den frågan som jag är extra intresserad av och lyssna noga vad de olika partierna står i den. Och så röstar jag med de som jag tror kan driva och förvalta den delen bäst. Men att avstå från att rösta, aldrig!

Man protesterar inte om man låter bli att rösta. Man låter istället bli att ta ansvar, det är min åsikt.

tisdag 3 augusti 2010

Städat och slängt

denna veckan är vi några fler som jobbar men det märks på tempot att det fortfarande är semester. Idag tog jag tag i vårt förråd och sorterade och slängde. Jag gillar verkligen att skapa ordning och reda. Känns som det blir lugnare i min själ om omgivningen också är lugn.

Jag är ingen pedant, men på jobbet vill jag veta var saker finns. Det är ju inte bara jag som ska hitta utan alla som behöver ska kunna veta var saker finns. Då sparar man både tid och energi. En del verkar tro att deras arbetsrum är deras lilla privata vrå dit ingen kan komma in. Men om de sen är lediga någon dag eller blir sjuka, så blir det ett elände för de som ska försöka lösa problemen, om det inte finns någon slags struktur både i rum och gemensamma mappar i datorerna.

Fast i mitt rum är det nog lite väl mycket ordning och reda. Går man förbi kan man tro att jag inte jobbar alls, för man ser knappt ett papper:-)

Nu har jag ialla fall rensat i röran i förrådet och slängt gamla inaktuella broschyrer, sorterat prylar och gjort en efterlysning på vårt intranät efter saknade prylar. Utlovat hittelön till de som vet var prylarna finns. Morötter är bättre än piska rent generellt, tycker jag.

Det är skönt att det är ett lite lugnare tempo ett tag. Vi hinner faktiskt prata med varann på fikaraster och lunchen. Vår matsal byggs om just nu så där kan ingen sitta. Istället bildas små mysiga öar lite här och var i huset där folk samlas för att fika och äta. Riktigt trevligt och betydligt lugnare än att sitta i den stora matsalen. Än så länge funkar det, men frågan är hur det blir när alla är tillbaka från semestern. Då kanske vi går från lunchmys till lunchhysteri när alla ska springa runt och värma mat och hitta en plats att sitta på. För det är ju viktigt att man sitter på samma stol vid samma bord varje dag, eller hur;-)

måndag 2 augusti 2010

Boken eller filmen

har tillbringat kvällen tillsammans med min vän K och vi har kollat på filmen "Påven Johanna". För ganska många år sedan så berättade K att hon läst boken och att hon tyckte den var så bra. Hon rekommenderade mig att läsa den vilket jag också gjorde. Kunde inte släppa boken förrän jag läst ut den. Jag har alltid tyckt om att läsa historiska romaner och denna handlade om en stark kvinna som trotsar det mesta för att göra det hon vill göra. Något som jag beundrar.

För någon vecka sen så var jag och hyrde en film och såg då att Påven Johanna nu finns på DVD. Så jag kontaktade min vän K och föreslog att vi skulle se filmen för att kolla om den var lika bra som boken.

Vi kom förstås inte ihåg alla detaljerna men tyckte ändå att filmen följer boken bra. Väl värd att se. Men trots allt - om jag ska välja - då väljer jag boken. På något sätt så skapar man sina egna bilder av berättelsen när man läser. Och det är inte alltid de som gör filmen har samma bilder som jag i sina huvuden. Är det för stor skillnad på min fantasi och filmens verklighet då blir jag jättebesviken. Fånigt, men så är det. Därför ser jag sällan filmer om jag har läst boken och behåller på så sätt min egen fantasi.

Positiv överaskning


stannade till på hemvägen för att handla lite mat i en butik nära jobbet. Stod i en lång kassakö, bara en kassa öppen just då så jag fick lite "tanke-tid". Blicken vandrade runt och plötsligt fick jag syn på en ganska oansenlig brun kartong med en liten skylt där det stod "varsågod och ta en kylväska till dina varor". Så bra tänkte jag och tog förstås en. Man är väl smålänning.

När jag öppnade påsen som den var förpackad i för att lägga ner glassen jag köpt upptäckte jag att det var en praktisk "ryggsäcks-väska". Kylförvaring längst ner och nät upptill för ex bandhanduken på stranden. Så lycklig man kan bli för så lite:-)

söndag 1 augusti 2010

Nu är det snart dags för val

och till er politiker som är ute och lovar en massa för att jag ska rösta på er säger jag bara som Spiderman:

"With great power comes great responsibility"

Härligt med goda vänner








nyss hemkommen från en minisemester på Öland kan jag än en gång konstatera att det är skönt att ha riktigt goda vänner att umgås med. Så tacksam jag är över att jag har så många fina människor som vill kalla mig sin vän!

Våra vänner G och J köpte sitt livs första husvagn i våras. G med stor entusiasm och hennes man J lite mer skeptiskt. Vi har varit på flera olika platser tillsammans i sommar och nu senast alltså Öland. Och jag tror faktiskt att även J börjar gilla campinglivet ibland:-)

Vi har bokat platser bredvid varandra, men umgås bara så mycket som vi själva vill. Hjälps åt att sätta upp tälten och passa hundarna när det behövs och den som stiger upp först köper färska frukostfrallor. Det bästa är dock att vi brukar laga kvällsmat varannan kväll. Hur lyxigt som helst! Ena kvällen sitter man bara i lugn och ro medan maten görs i ordning. Sen äter man tillsammans i trevligt sällskap och så tar någon annan hand om disken medan jag kan sitta i lugn och ro med en bok! Perfekt.

Som vanligt när vi är vid havet så har vi plockat stenar. Gått utmed strandkanten i blåsten och känt alla gamla tankar blåsa iväg för att ge plats för nya fräscha. Hört vågornas brus och sett Ölandsbron torna upp sig långt där borta. Sett solen gå ner över fastlandet. Innan frukost har vi gått långa rundor med hundarna. När man vaknat och fått i sig en slät kopp kaffe vandrar man iväg på någon av alla de små vägar som finns. Sen smakar frukosten extra gott. Igår morse tänkte G och J ringa till oss, för de undrade vart vi tog vägen eftersom vi var iväg så länge. Men har man en snart 11 årig hund med atros så tar det lite tid ibland. Och det låter vi det göra.

En dag körde vi en runda runt ön och hamnade i Borgholm där vi köpte glass. Personligen tycker jag Borgholm är en ganska tråkig stad att vandra i. Hamnen är förstås vacker och det finns mysiga glassbarer och restauranger. Men för övrigt känns det som det bara finns en massa turistbutiker och klädbutiker med "one size fits nobody" vart man kollar. Antar att de säljer en hel del eftersom de kommer tillbaka år efter år, men vem köper...?

Stora Alvaret är en av de vackraste platser jag vet här på jorden. Det är kargt, fridfullt och så speciellt. Det gör mig ödmjuk över att det kan finnas liv som växer, trots den karga och magra jorden. Men det får också mig att känna mig trygg. Det krävs styrka för att klara årstiderna. Vilja att överleva och växa. På Öland växer bland annat Cikoria, denna underbart blåa blomma, helt omöjlig att flytta till någon annan plats, i alla fall har inte jag lyckats. Tror att man använde rötterna till att göra kaffesurrogot under 2:a världskriget när kaffe var ransonerat.

På hemvägen hann vi med ett stopp på IKEA i Kalmar, det stod många husvagnar och husbilar utanför så vi var inte de enda som kommit på samma tanke. Skulle bara köpa ett par lampor men eftersom man måste gå igenom hela varuhuset för att komma till kassan så fick jag med mig lite annat också. Små bra-att-ha-saker.

På vägen ut köpte jag två mjukglassar. Fick bara strutarna i handen. -Du får ta glassen själv där borta, sa tjejen i kassan. "Där borta" var en maskin som man placerade struten i och tryckte på en knapp. Vips så var den fylld av mjukglass. Tänk att ha en sån på jobbet......Mmmmmmm!

(får ingen riktig ordning på bildernas placering märker jag men det får duga så här)