Grupputveckling

eller bara prat? Vi hade en övning idag på jobbet i syfte att utveckla gruppen. Det har varit en övning tidigare, som jag missade på grund av att jag var sjuk. Den förra var i februari och under de 6 månader som gått sen dess har i alla fall inte jag märkt av så stora förändringar inom gruppen eller sättet att jobba.

När man är på konferens så är alla överens om att det här är jättebra och nyttigt. Tillbaka i vardagen igen så återgår man oftast till "normalläge" efter en ganska kort tid. Samma sak med utbildningar.

Därför är jag rent generellt ganska tveksam till teoretiska gruppövningar, tror mer på praktik än teori i det här fallet. Visst kan man sitta och prata om hur man har det och hur det borde vara. Men om det inte är väldigt högt i tak så kommer oftast bara delar av sanningen fram. Alla vill och kan inte lyfta känsliga frågor i en stor grupp inför chefen. Vilket gör att såna övningar sällan leder till förändring mer än kortsiktigt.

Om man däremot får öva gruppsamverkan rent praktiskt, då ser man rent konkret om det fungerar eller ej. Dessutom ger det utrymme för de som inte är så verbala att synas. Gruppens styrka kommer fram och även dess svagheter.

Visst tror jag att det kan vara bra att prata också och få veta lite grann om sina närmaste jobbarkompisar, ex att man blir stressad av en sak, eller att är trött på morgonen och inte har lust att prata. Den där typen av information som gör att omgivningen slipper gissa varför man reagerar som man gör ibland.

Det är en balansgång mellan att vara personlig och att vara privat. Jag vill själv bestämma över vad jag vilka delar av mitt liv och mig som jag kan/vågar/vill dela med mig av till mina kollegor. Men jag vill också själv bestämma hur mycket jag vill veta om dem.

Och det är nog lite udda att inte känna sig helt bekväm med after work och personalfester. Vilket jag inte alltid gör...