Jobb hos storbedragare

För många många år sedan tog jag jobb på en liten revisionsfirma ute på landet. Han som ägde firman var specialiserad på småföretagare och jag hjälpte dem att sköta bokföringen. Efter ett tag behövde han anställa en till och jag rekommenderade en god vän, I, som också fick jobbet.

Revisorn hade sin firma i bostaden, ett hus i en liten by på landet. Han hade fru och tre små barn. De bodde på nedervåningen och kontoret var på övervåningen. Det var fullt upp med jobb för oss mest hela tiden.

Efter ytterligare en tid så anställdes en person till, också detta en vän till mig, G. (på den tiden var det inte så svårt att få jobb eller att hjälpa varandra). När hon hade jobbat där någon månad så började vi lägga märke till att revisorn betedde sig underligt. Han och hans familj for iväg och var borta flera dagar. Han låste in sig på sitt rum när han väl var hemma och vi hade ingen aning om vad han höll på med. Och han var på ett hiskeligt humör.

En vacker dag kallade han in min vän G och sa att hon skulle få sluta, han hade inte jobb till henne, sa han. Då sa hon att hon skulle prata med facket. Varpå han blev skogstokig och gav henne sparken och körde iväg henne direkt.

Då blev jag skogsstokig och sa upp mig på stående fot. Han ville inte att jag skulle sluta, men jag stod på mig och slutade så gott som omgående. Även I slutade efter ett litet tag. Men vi fick ingen lön från honom. Kort efter det så läste vi i tidningen att han var efterlyst för förskingring.

Han var redan tidigare dömd för den typen av brott och hade suttit i fängelse flera gånger. Nu var han och familjen på rymmen igen. Till slut fick polisen tag i honom och han dömdes till fängelse ytterligare en gång.

Idag när vi var och hälsade på min vän I och hennes man så tog hon fram tidningsklippen från tiden när det hände. Vi funderade på hur det gick för frun och barnen. Det är ca 30 år sedan nu, och man undrar hur barnen har klarat sig i livet med en sådan start. En pappa som är bedragare och som drar från stad till stad. Smiter från hotellnotor och poliser. Hoppas innerligt att barnen trots det har ett bra liv idag.

Vi fattade inte ett dugg av allt han höll på med när vi jobbade där. Och tur var väl det! Men det är ju inte alla som jobbat hos en storförskingrare utan att veta om det, så vi är nog lite unika I, G och jag:-)