Oj vad allt går långsamt

när man är stressad. Det finns ett österländskt ordspråk som säger något i stil med att "gör saker snabbt och det går långsamt, gör saker sakta och det går fort". Så sant så sant.

Mitt jobb består av ett oändligt antal olika saker. Vissa långa projekt andra supersnabba puckar. Det mesta jag gör har någon form av tidsgräns. I det flesta fall ganska gott om tid (om jag planerar bra) men ibland bara någon timme eller några minuter.

Dagen idag började med det senare exemplet. En sak som bara skulle vara klar inom en viss tid och dessutom synkas innan dess med en VD och en styrelseordförande. Som är ganska uppbokade.

Så när jag sitter där och jobbar som en iller för att hinna bli klar i tid upplever jag att min mejl går supertrögt. Tänker tanken, oj vad lång tid det tar. Inser att jag inte har andats på en stund så jag drar några djupa andtag och bestämmer mig för att det är "jobba snabbt-syndromet" som gör att jag upplever denna tröghet.

Kämpar på en stund och blir ännu mer stressad av att det går så sakta. Andas igen. Så fortsätter det en bra stund tills jag inser att det går trögt på riktigt. Stämmer av med mina kollegor, som har samma problem. Och plötsligt sänks mina axlar, jag andas ordentligt och slappnar av. Fortfarande med samma tidspress, men på något sätt ändå inte lika stressad.

Konstigt att det hjälpte att alla andra satt med samma problem som jag, betyder det att jag lider av skadeglädje eller var det bara att gemenskapen med andra som stärkte mig:-)

Skit samma vilket, men det funkade. Så nästa gång mina kollegor ser att jag stressar så ska jag be dem skrika så det hörs i hela korridoren: vi har också problem med datorn! - även om de inte har det. Som terapi för mig.