Borttappad mamma

igår tog jag min gamla mamma med mig en runda in till närmaste stad. Hon kommer inte ut så ofta nu förtiden och inte orkar hon så mycket heller, men hon behövde köpa nya skor så då passade en utflykt bra.

Vi begav oss till den nyöppnade gallerian och gick runt där bland butikerna. Provade en massa skor och blev genomsvetta och trötta. Men vi hittade i alla fall två par skor till henne så hon blev nöjd.

När inköpen var klara så gick vi till närmaste café för att äta en varm macka och ta en kopp kaffe. Det var mysigt och vi fick vila fötterna en stund. På vägen tillbaka till bilen passerade vi en klädbutik och jag hittade en sak som jag ville köpa. Det var rätt lång kö och jag såg att mamma var trött så jag sa till henne att gå ut och sätta sig på en bänk som står utanför en annan klädbutik strax intill butiken vi befann oss i. Hon tog käppen i stadigt grepp. Och försvann. På riktigt. För när jag kom ut ur butiken efter ca 5 minuter så var bänken tom. Ingen mamma så långt ögat kunde nå. Hur långt kan en liten tant med dåligt flås och käpp hinna på 5 minuter??

-Hon kanske fick syn på något klädesplagg hon ville kolla på, tänkte jag och gick in i den andra butiken. Ingen mamma. Kollade runt i gallerian. Ingen mamma.

-Undrar vad pappa säger om jag kommer hem och säger att jag tappat bort mamma, tänkte jag. Tillbaka in i den första butiken för att kolla om hon kanske inte gick ut från början. Igen mamma där heller. Och inte har hon någon mobiletelfon så man kan ringa till henne.

Nu funderade jag allvarligt på att efterlysa henne i kundradion. Kunde föreställa mig folks miner om någon hade ropat ut "Ulla 54 år söker sin mamma."

Då råkade jag kasta en blick ut mot parkeringen. Och vad får jag se? Lilla mamma med käpp i hand på väg mot ingången - från utsidan!!

-VAR HAR DU VARIT, sa jag. Ungefär med samma tonfall som man har till en tonåring som kommer hem på småtimmarna.

-Men där fanns ju ingen bänk där ute, sa hon.

När jag sa utanför butiken till henne så tänkte hon inte på att det var en inomhusgalleria utan hade traskat ut i regnet.

Jaja, sensmoralen är att gå aldrig och handla utan att ha din mamma i sele för då rymmer hon:-)