Spegel, spegel på väggen där...

ja, inte kände jag mig som vackrast i världen när jag kollade i badrumsspegeln på hotellet, det vill jag lova.

Har varit på konferens i två dagar och bodde då två nätter på hotell. Igår morse tyckte jag att jag såg väldigt sliten ut när jag steg upp. Men man är ju lite trött på morgonen, i alla fall jag. Så jag funderade inte så mycket på det.

I går kväll när jag skulle göra mig iordning inför kvällens middag så konstaterade jag att det var en riktig tråktant som mötte mina ögon i spegeln. Sliten, trött, matt i hyn. Kort sagt - trist. Det var jag det. Blev nästan lite deppig och funderade på att gå och lägga mig och dra täcket över huvudet, tappade all festlust.

Jag brukar inte stå och kolla mig i spegeln och fundera så mycket. Så varför reagerade jag så här? Ser jag verkligen så gammal och trist ut, tänkte jag.
Gick ut från badrummet och plötsligt såg jag mig själv i en annan spegel inne i hotellrummet. Och där, där var den vanliga Ulla!

Inte vacker och inte ful och inte så gammal och sliten heller, faktiskt!

Kom snabbt fram till att det var ljuset i badrummet så skapade denna "gamla Ulla". Det borde vara förbjudet att ha belysning som inte lockar fram det vackra;-)

Samma sak gäller provrum. Hur tänker de butiker som har ett kalt lysrör som strilar ner ett blåvitt sken över våra vinterbleka kroppar när vi provar kläder. Tror de på fullt allvar att vi köper mer när vi ser oss i det ljuset??? Nej, fram för lite rosaskimrande sken, så vi kan känna oss så vackra och unika som vi faktiskt är!