tisdag 30 november 2010

Skönt att det finns så många underbara människor

pratade med min mamma i morse som hade haft problem med sitt hjärta under natten. Troligen för att hon fått en ersättningsmedicin för sina vanliga blodtryckstabletter. Det är inte alltid de billigare fungerar lika bra.

Jag lovade ringa vårdcentralen för att be dem fixa hennes vanliga medicin och ringde deras telefonsvarare beredd på att få vänta några timmar på att de skulle ringa tillbaka. Men upptäckte till min glädje att där fanns ett knappval som var "medicinbeställning" och ca 2 minuter efter jag lagt på ringde en sköterska upp. Jag förklarade ärendet och hon lovade att prata med en läkare som skulle fixa ett nytt recept. Hon ringde tillbaka inom en haltimme och sa att det var ordnat.

Tyvärr visade det sig att just den medicinen var slut på apoteket där min mamma bor.

Så jag blev tvungen att försöka få tag i ett apotek som hade den på lager. Men nu är ju inte alla apotek "Apotek" längre så vart ringer man..? In på hitta.se och leta på apotek. Fick upp två stycken i staden där jag jobbar. Ringde upp det närmaste och hamnade i ett centralt kundcenter någonstans i Sverige. Förklarade vad jag ville och hon kollade genast om tabletterna fanns på "mitt" apotek, och det fanns en enda burk kvar! Hon lovade att ringa till apoteket och be dem lägga undan den till mig.

Rusade dit med en gång från jobbet och möttes av en trevlig dam bakom "luckan" som redan hade medicinburken nerstoppad i en påse till mig. Inget stul alls, bara vänliga människor som ställde upp med ett leende när det behövdes.

Så glad man blir!

måndag 29 november 2010

En "nåndagsalmanacka"

har jag precis beställt. Bra julklappstips för stressade personer, eller hur.
www.nandagsalmanackan.se

Ett gott skratt

fick vi på Rotarymötet idag. Vår föreläsare var försenad och den som skulle berätta detta sa:

-Hans minnepinne har fått köldskador.

Vi var många vid vårt bord (och även vid de andra borden) som fick lustiga associationer. Och som inte tänkte på USB-minnen som blivit skadade av kylan.....

En minnepinne kommer säkert ihåg var den varit;-)

söndag 28 november 2010

Ljus och mörker

ikväll när jag var på adventskonsert så var det en i kören som läste några rader innan hon skulle sjunga en sång. Hon sa att ljuset alltid vinner över mörkret. Att den allra minsta lilla fladdrande låga kan lysa upp ett kompakt mörker. Och visst är det så. En enda liten tändsticka i ett mörkt rum ger ljus och värme.

Adventskonsert

har varit på adventskonsert i kyrkan ikväll. Det var två körer som hade en gemensam konsert. Vackra sånger och vackra stämmor. Men trots det blir det lite känslolöst och oinspirerat när alla i kören hela tiden står och kollar ner i sina notblad/texter. Även om de sjunger om glädje så ser de inte glada ut, utan istället ser de bara allvarliga och koncentrerade ut. Den innerlliga känslan som en vacker sång kan förmedla försvinner.Kanske hade det varit bättre om de strukit tre, fyra sånger från repetoaren och istället gått in för att lära sig resten av sångerna utantill.

Jag vet att de är amatörer och att jag kanske borde vara mildare i mitt omdöme. Men det är så stor skillnad på att lyssna på en kör som sjunger med känsla och på en kör som bara sjunger inantill. Jag lovar! Och det är otroligt stor skillnad att vara med och sjunga i en glad kör som vågar. Vågar chansa på att det kanske blir en ton fel här eller där och som kanske tappar en textrad ibland. Vad gör det om bara hjärtat finns med? Och är man så många som man oftast är i en kör så gör det inget om en tappar texten för alla tappar oftast inte samma text samtidigt.

Så släpp loss alla körsångare. Släng era noter och våga er ut på djupt vatten. Det kommer att blli en underbar resa. Både för er som sjunger och för oss som lyssnar.

Du som läser min blogg

kanske inte alltid vill skriva en kommentar, även om jag tycker det är jätteroligt när det händer. Men det vore kul om du klickade i rutan längst ner "ja, jag har läst" när du har läst ett inlägg, så jag vet ungefär hur många som tittar in. Har nämligen ingen aning om hur man får fram statistik över hur många besökare bloggen har.

Så även om jag bloggar mest för min egen skull eftersom jag tycker det är så roligt att skriva, så är det förstås kul om fler än jag läser den:-) Ditt "klick" tar jag som en liten hälsning till mig.

Adventspaket

Oj, vad det snöar nu! Stora stora flingor dalar ner tätt tätt tillsammans. Det snöar så mycket att man knappt kan se ut genom fönstret. Vår granne var uppe tidigt och körde runt med traktorn och plogade våra små vägar. Håller det på så här så får han nog köra många rundor idag.

Jag håller på att göra adventspaket till våra fyra barnbarn som vi ska äta lunch tillsammans med idag. När jag passade två av dem i fredags så visade A mig deras lilla adventskalender med lådor i. Man fick inte tjuvkika sa hon, inte ens mormor! Men hon sa: -jag lovar att visa dig på advent när du kommer hit.

Hon trodde att man börjar öppna adventskalendern den 1:a advent istället för den 1 december. Inte så lätt att förstå skillnaden när man inte ens fyllt 5 år. Det heter ju faktiskt adventskalender och då borde man öppna första luckan idag, eller hur. Men eftersom det inte funkar så, så gör jag istället små adventspaket till dem idag.

lördag 27 november 2010

Julskyltning

När jag var barn, då var det julskylning först den söndagen som det var julskyltningssöndag. Kvällen innan täcktes butikernas fönster med brunt papper. Där bakom fixades och donades det som aldrig förr. Och när folket gick ner till "byn" dagen efter var allt som förvandlat. Extra roligt tyckte förstås vi barn att leksaksaffärens skyltning var. Tomtar som åkte runt på elektriska tåg, trummande apor, vackra dockor. Precis som filmen från tomtens julverkstad som visas på julafton.

Hela det stora torget var fyllt av lotteribodar och stånd där man kunde köpa lotter, varm korv och glögg.

Idag plockar butikerna fram julsakerna redan i oktober och det finns bara tre fyra lotteristånd kvar på torget. Övriga föreningar lever förmodligen på BingoLottförsäljning istället för att stå och frysa på julskylningen.

Visst var det bättre förr;-). I alla fall var det lite mer förväntan i luften och lite mer spännande att gå ut på julskylningssöndagen, tycker jag.

Nu har vi ljus, här i vårt hus!

äntligen är fönstren putsade och alla adventsljusstakar på plats. De elekriska stakarna lyser redan så vackert men ljusstaken som vi ska tända första ljuset i, imorgon, står på köksbordet och väntar.

I år har jag valt silverljus på en silverbricka. Mossa under ljusen, hjärtan med nummer på och stenar som jag plockade i somras fullbordar det hela. Riktigt fint tycker jag. "Det är bättre att tända ett ljus, än att förbanna mörkret"

Supermormor - det är jag. Eller....?

Igår kväll passade jag två av våra barnbarn, A 5 år och E 1,5 år. Strax efter mamma och pappan åkt iväg var det dags för välling för lilla E och sen i säng. Hon åt så fint och protesterade inte alls när jag la henne i sängen. Somnade två röda sekunder.

Imorse fick jag ett sms från min dotter, deras mamma alltså. Där stod det: vet du vad E hade på fötterna när hon vaknade imorse? Med en smiliegubbe efter texten.

Min första tanke var att jag glömt ta av henne strumporna, men tyckte inte det var så kul att det behövdes en smilie. Så jag skrev: -nej, vadå.

Svaret kom: sina gummistövlar!

Först skrattade jag som en toking och sen tänkte jag -himmel håller jag på att bli senil? Så jag frågade dottern om hon trodde det. Men då fick jag svaret att det trodde hon inte. Stövlarna var rosa precis som pyjamasen och kanske lätta att missa...... Och det var ju alltid en tröst.

Hon hade ialla fall sovit från kl 19 till halv 4 i morse och då upptäckte hennes mamma stövlarna och tog av dem från de små svettiga fötterna:-D

Antar att jag får en ny sorts checklista nästa gång jag ska passa barnen:

1. kl 18.45 välling, 1/2 flaska
2. borsta tänderna
3. ta av gummistövlarna
4. lägg i sängen och släck alla lampor
5. sjung en sång och sen natti natti

fredag 26 november 2010

Ny mössa, fin eller hur!!

Snö:-)

jag gillar när det är snö på vintern. Jag gillar inte när det snöar och ställer till kaos i trafiken. Men när den väl är på marken, då är den så vacker. Allt lyses upp och det känns mycket ljusare i vintermörkret. Och oftast är lite kallare och klarare luft. Det är skönt.

Eftersom vi bor i ett land med årstider, tycker jag det är härligt om det verkligen växlar mellan de olika årstiderna. Så att inte vintern blir en lång regntid då det är varken kallt eller varmt.

Nu är det snö och lagom kallt. Hoppas det håller sig så till efter nyår. Funderar på att köpa skidor, det tänkte jag även förra året men fick inte tag i några bra begagnade. Behöver skidskor (eller heter det pjäxor?) också - storlek 41 - 42. Är det någon som har till salu?

torsdag 25 november 2010

Trivselaktivitet med jobbarkompisarna

ikväll har jag varit med mina närmaste kollegor på en restaurang och lagat mat. Några gånger per år hittar vi på saker tillsammans och denna gången hade jag och två kollegor ordnat aktiviteten. Vi delade in alla i lag, tre till fyra personer i varje, och gav dem mingelkort. Sen fick varje lag en receptlista av de tre kockarna som var våra rådgivare, på två till tre rätter som vi skulle laga till en buffé. Under tiden skulle vi mingla genom att läsa på varandras mingelkort och ställa den frågan som stod där. Ex vis: vilket drömyrke hade du som barn och vad är ditt drömyrke idag.

När all mat var tillagad, det tog ca 1.5 timme, så var det dags att slå sig ner och äta. Hur gott som helst! Och till dessert hade en grupp bl a lagat glass med vit choklad. Mmmmmm! Kan verkligen rekommendera fler att göra samma sak, trevligt att jobba tillsammans på detta sätt.

Är nyss hemkommen efter att ha kört runt och levererat hem en del kollegor. Chefen fick följa med ända hem till byn, men det är för att han och jag nästan bor grannar:-)

PS .Tack A för trattkantarellerna jag fick av dig som "åk-tack".

bilden är tagen av min kollega M

onsdag 24 november 2010

The Secret

heter en, som jag tycker, intressant bok. Den handlar om att man kan få det man önskar om man bara är på samma "energivåglängd". Det låter flummigt men tänk så bra om det verkligen fungerar.

Jag är väldigt tacksam att jag har ett arbete. Det finns många som inte har det och som inget hellre önskar än att få ett jobb. Så det känns lite taskigt att önska att jag hade ett jobb som lät mig arbeta mer med människor. Men jag gör det ändå. Att få jobba med människors utveckling och hjälpa dem i livet på det sätt som de önskar. Att få använda all min fantasti, kreativitet och erfarenhet där den efterfårgas och uppskattas till 100 %. Det är min dröm. Kanske funkar energivågorna bättre om jag sänder ut dem här i cyberrymden också. Så jag provar nu:-)

tisdag 23 november 2010

Sponsrad av Tretorn?

kollar på "Äntligen hemma". Lulu Carter inreder bland annat ett japanskinspirerat sovrum med en ljus heltäckningsmatta. Hon vandrar omkring där iklädd ett par stora röda gummistövlar med ett Tretornmärke väl synligt. Plötsligt lägger hon sig med stövlar på i den nybädddade sängen . Får mig att tänka på utförsåkning när skidåkaren slänger av sig skidorna så snart de kommit i mål och håller upp dem mot TV-kamerorna så att alla ser skidmärket. Är Lulu möjligen sponsrad av Tretorn eller varför i hela friden går hon annars runt inomhus i gummistövlar..?

(bilden är från TV4:s hemsida)

Var ska man gömma grisörat?

Ibland ger matte mig ett grisöra. Det är lite spännande för jag kan inte bestämma mig för om jag ska äta upp det eller om jag ska spara det till sämre tider. Jag gnager lite på ena kanten sen tar jag det i munnen och springer upp till husses och mattes säng. Där krafsar jag runt bland täcken och lakan för att hitta ett bra gömställe. Sen springer jag ner igen. Men så kommer jag på att jag nog vill gnaga lite till så jag springer upp och gräver fram det igen. Ner för trapporna. Jag älskar att springa i trappor! Och att sitta i trappor och kolla läget.

Gnager lite till men inser att jag nog måste spara. Grisöron får jag inte varje dag. Det blir mest tråkigt torrfoder. Så jag studsar in i soffan och börjar krafsa runt bland kuddarna. Där borde det perfekta gömstället vara. Men tänk om matte sätter sig på dyna som jag grävt ner grisörat under. Då kommer jag ju inte åt det. Så jag gräver upp det igen och ställer mig vid verandadörren. Har jag tur så ser inte matte att jag har grisörat i munnen utan släpper ut mig. Och då kan jag gräva i gräsmattan istället och bli så där härligt lerig om tassarna. Men för det mesta upptäcker hon det och tar det ifrån mig, innan hon släpper ut mig. Hon har ingen känsla för vad som är kul min matte. Så då går jag och lägger mig i min favorithörna och sover istället.

Potta i köket

I vårt hus blir det ibland riktigt kallt. Inte för att värmen inte fungerar utan för att vissa vindar blåser rakt igenom. Själva huset är från mitten av 1800 talet och har varit bostadshus sedan 70-talet. Jag gillar att det inte är supertätt. Kan inte ens tänka tanken att bo ex vis i ett passivhus, även om det är miljövänligt. Känns som att bo i en termos tror jag.

Sådana dagar som idag när nordanvinden blåser in så är vissa rum riktigt riktigt kalla. Ett av dem är toaletten på nedervåningen. Ett kylskåp är varmt om man jämför även om elementet på toan står på max.

Att som tjej då sätta sig på en iskall ring, det är sannerligen ingen hit. Då är det nästan till och med bättre med utedass för där vet man att det drar. Och ofta så är det en stor träsits, som inte alls känns lika kall.

I köket är det däremot supervarmt för där finns husets braskamin som vi tänt. Jag borde kanske köpa in en potta så kan jag sitta och kissa i köket framför brasan och slipper frysa häcken av mig. Mmmm. Ingen dum idé det där. Hmmm.

Måndagsbröllop

Igår var jag och min man vittnen vid ett bröllop. Det var min storebror och hans sambo S som gifte sig hemligt. Ingen mer än vi fyra, prästen och vaktmästaren som ringde i klockan och spelade musik från en CD spelare var på plats i kyrkan den här kvällen. Ingen hade heller fått reda på något i förväg, utan när vigseln var klar så skickade de ett MMS med en bröllopsbild till sina barn.

Jag fick äran att läsa några rader ur Bibeln nämligen den vackra texten som slutar med "störst av allt är kärleken". Det blev en fin och mycket personlig vigsel och jag är glad att vi fick vara med.

Efteråt blev vi bjudna på bröllopsmiddag på restaurang. Ett annorlunda, men trevligt sätt, att tillbringa en måndagkväll.

söndag 21 november 2010

Vila och växa

var en workshop om att stanna upp lite i tillvaron och lyssna på sin själ. Dotter L och jag var och lyssnade på vår massör som också är friskvårdsterapeut. Hon hade anordnat en föreläsning och en stunds meditationsövning för ett antal intresserade i eftermiddags. Alltid bra att stilla sig lite och få fundera på hur man kan bryta mönster.

Fick tips om boken "Drömliv" av bl a Kajsa Ingemansson som ska vara inspirerande så jag har beställt den från Bokus nu.

För ganska många år sedan tränade jag Qi Gong. Det var under en period i livet då jag inte mådde så bra psykiskt. "Utbränd", "utmattningsdepression" - det finns många namn på samma problem. Upptäckte i alla fall då att Qi Gong är en mycket bra träningsform och som fungerar nästan som terapi. Vi fick testa några Qi Gong övningar i eftermiddags och jag blev faktiskt lite sugen på att börja träna det igen. Det känns harmoniskt och skönt.

Simkunnig

Äldsta barnbarnet W, som fyller 7 år i februari, har idag simmat 25 meter bröstsim. Bra jobbat tycker mormor!

Resa mellan tvivel och tro

hette den föreställning som jag var i kyrkan och lyssnade på ikväll. Hjortsberga Gospel-kör sjöng och läste dikter. En fantastisk föreställning, med otroligt vacker sång och musik. Jag kände mig så rörd en stund så jag fick blinka bort några tårar.

När vi kom fick vi varsitt värmeljus och en sten. Efter ungefär halva föreställningen fick alla som ville gå fram och tända ett ljus och lämna i från sig sin sten. En vacker symbolhandling tycker jag.

Dotter U sjöng solo, lika fint som vanligt. Dotter L och barnbarnet A var med och lyssnade. A som är dotter till U hade hört när mamma övade alla sångerna så hon satt och sjöng med hela tiden. Hon är knappt 5 år och kunde varje text utantill, imponerande.

lördag 20 november 2010

Asta och Otto på skogspromenad















Vår hund Asta har en vän som heter Otto. De gillar varandra lika mycket som vi hussar och mattar gillar varann. Idag fick vi en skogspromenad tillsammans. Asta och Otto sprang mer än dubbelt så långt som vi gick och Asta struntade i novemberkylan och tog sig även ett dopp.

Många gäster

har vi vid vårt fågelbord. Mest talgoxar, blåmesar och entitor. Fast där finns andra sorter också som vi försöker identifiera via vår fågelbok som vi köpte när vi flyttade ut på landet för ca 10 år sedan.

Idag fick vi en celeber gäst. Nämligen självaste herr Hackspett. Så vacker. Det händer inte så ofta att han kommer hit men det är lika trevligt att se honom varje gång. Ifall någon inte vet hur vår besökare ser ut så skickar jag med en länk, hann inte få med honom på foto.

http://www.google.se/search?sourceid=navclient&aq=0h&oq=ha&hl=sv&ie=UTF-8&rlz=1T4ACEW_sv___SE384&q=hackspett

fredag 19 november 2010

Det snöar

och det är riktig kramsnö som man kan göra snöbollar och snögubbar av
- det är något visst med kramsnö tycker jag. Det ska bli mer, sa de på radion. 10 - 15 cm till kan det komma i natt. Undrar om det ska bli lika mycket snö som förra vintern. (bilden är från förra året)

Vakna innan klockan ringer

är skööönt tycker jag.

Har varit van alla år som min man jobbat att bli väckt av honom. Han har alltid börjat en timme tidigare än mig och då också stigit upp tidigare, vilket har gjort att jag sluppit höra väckarklockan.

Nu när han är "pensionär" så blir det jag som stiger upp först av naturliga skäl. Men jag hatar verkligen när klockan skräller i mitt öra. Därför är det en extra njutning varje morgon som jag faktiskt vaknar några minuter innan den ringer. Att lugnt och stilla trycka på avstängningsknappen istället för att fara upp som ett jehu vilt flaxande med armarna för att hitta klockan som ringer och ringer och ringer. Jag har svårt med starka ljud eftersom jag är ljudöverkänslig och väckarklockan tillhör definitivt störande ljud:-).

Jo, jag vet att man kan ha klockradion på lugn musik på låg volym men jag vill inte ha elapparater vid min säng så det blir en gammeldags väckarklocka. Praktiskt att dessutom inte helt lita till elen när man bor på landet.

torsdag 18 november 2010

Konstig mat

kollade på "Halv 8 hos mig" ikväll, ett mysigt program tycker jag. Idag bestod förrätten av stekta pilgrimsmusslor med syrlig rödkål och avokadoröra smaksatt med vanilj.

I mina öron låter det som en konstig blandning och jag har inte tillräckligt med fantasi för att föreställa mig hur det smakar. Tveksam om musslan och vaniljen funkar så värst bra tillsammans. Någon som provat?

Till lunch idag beställde jag rimmad oxlägg med pepparotssås och kokt potatis. Och såg verkligen fram emot att äta det eftersom jag gillar husmanskost.

La upp på min tallrik, vi får leverans i små boxar, och började äta. Halvkokta potatisar, såsen som inte smakade pepparot och slemmiga, seniga bitar av kött. Jag är inte kräsen! Har fått lära mig sedan jag var barn att man ska smaka på allt och att inte säga att mat är äckligt. Därför äter jag det mesta. Men detta åt jag inte.

Bad min kollega som beställer maten åt oss att reklamera min portion vilket hon gjorde och jag slapp betala. Det var schysst av leverantören. Men mätt blev jag ju inte.

En mössa med stor M

har blivit kär i en mössa. Ett rosa underverk med pälstofs. Kostar "bara" 600 kr. Som hittat för en toppluva;-)
Men nu är det så att jag inte brukar köpa mössor för 600 kr eftersom jag så sällan använder mössa. Men om någon vill ge mig en present så finns den att köpa bl a på NK eller på nätet.
http://www.sidandsally.com/system/search/product.asp?id=4407

onsdag 17 november 2010

Åååå vad hon SKRIKER!

jag har egentligen inget emot Carolina Gynning men jag begriper inte varför teknikerna på TV inte vrider ner hennes röstläge. Om hon har "skrik" som normal samtalston så går ju det att tona ner via tekniken. Så vi slipper höra henne skrika hela tiden. Låter så märkligt med hennes röstläge jämfört med de hon intervjuar, tycker jag.

tisdag 16 november 2010

Och så lite mera hallbilder







nu är även garderobsdörren tapetserad och klar. Så nöjd med resultatet! Bytte ut bordet också så nu står det ett grått :-) bord där istället. Det är lite för stort men det passar ändå bättre än det andra, tycker jag.

Borde ha svängdörr

vår kära "lilla" hund älskar att vara ute i trädgården. Och att vara inne. Nu på hösten och vintern är det på tok för kallt för att låta dörren till altanen stå öppen. Men det struntar hon i. Hon ska in och ut hela tiden. Och om vi inte öppnar tillräckligt snabbt så ställer hon sig på bänken utanför fönstret och tittar in.

Har funderat på att sätta in en kattlucka till henne, men hon är lite för stor. Tror inte det skulle bli så snyggt heller.

Min man är en "10-poängare"

måndag 15 november 2010

Trappan är en hundstol

tycker vår Asta.

Ännu mera hall....:-)



Hatthyllan

och mitt rosa draperi som jag hittade underst i högen i garderoben.

Hallen

sakta men säkert växer vår nya hall fram. Nu är panelen klar och väggarna målade. Hatthyllan och skohyllan är uppsatta. Nu ska garderoben tapetseras med en fin tapet full av "jag älskar dig" på massor av språk. Och jag ska hitta mitt rosa draperi som har gömt sig någonstans i huset. Har redan letat på alla ställen jag kan komma på så jag få ta ett varv till.

Det blir, förutom det rosa draperiet om jag hittar det, en grå hall. Ljusgrått tak och panel och lite mer rå betonggrå på väggarna.

Varför grått? För att jag tycker det är vackert och ger ett lugnt intryck. Om man slår upp vad grått står för så hittar man det här:

Den grå färgen neutraliserar sin omgivning och andra färger. Den kan vara destruktivt. Ljusa nyanser på väg mot silver visar på uppvaknade förmågor till upplysning, intuition och kreativa föreställningar. Mörkgrå nyanser kan visa på psykisk obalans eller ett behov att aldrig lämna en uppgift ogjord. Mycket grått kan indikera egenskaper så som hemlighetsfull och något av en ensamvarg. Enlig gammal tradition förknippades grått med visdom.

Det där med visdom, intuition, upplysning och krativitet låter bra. Det andra får jag försöka balansera upp med andra färger, typ rosa. Och varför inte lila:

Lila är sätet för vår andlighet, beskydd, medial kommunikation. Färgen ger ett inre lugn och healing. Lila driver bort missunnsamhet och svartsjuka.

lördag 13 november 2010

Snart är det advent

och då blir Sverige äntligen ljust igen när alla adventsljusstakar lyser upp mörkret. Just nu är vi inne i en grå, grå vardag, både mentalt, utomhus och inomhus. Det blir inte riktigt ljust ens mitt på dagen och man blir slö och sömning. Denna tiden på året borde man gå ner i varv och minska på allt man gör och kura skymning. Men vardagen ser ju inte ut så. Vilken arbetsgivare skulle acceptera att man sa: nu kör jag på halvfart till mitten av februari.

Egentligen borde man nog jobba mer på sommaren när det är låååånga dagar och kvällar. Gör ju inget om man kommer hem kl 18 eller 19 på kvällen, när det ändå är ljust till 23. Eller om man börjar kl 5 eftersom det är ljust redan vid kl 3. Då hinner man ta vara på ljuset fast man jobbar lite längre dagar. Det kan vi inte nu eftersom dagarna är så himla korta nu. Det är nu vi borde ha vår semesterperiod. Men det är tradtion att vi ska vara sommarlediga, konstigt nog. Dags att ompröva sommarsemestern och införa vintersemester istället....?

torsdag 11 november 2010

Skör-stark

läste det ordet i en tidning idag när jag väntade på tandläkaren. Och insåg att det är så jag är. Skör OCH stark. Överkänslig. Men stark. Borde egentligen vara ett motsatsförhållande, men det är det inte.

I grunden är jag en stark och jordnära person. Men jag är väldigt känslig. Har inte riktigt fått ihop det där innan, utan bara känt mig udda. Men det är jag ju inte, fler är som jag. Skönt!

Nu är tanden väck!!

har haft en visdomstand som strulat i över ett år. Den har inte kunnat växa upp utan legat under kindbenet och där har det blivit infektioner och varbildningar flera gånger. Nu var det kroniskt. Och jag har ätit tre penicillinkurer bara i år på grund av den. Och haft ont i halsen nästan varje dag.

Så till sist bestämde min tandläkare att den skulle opereras bort och skrev en remiss. Jag bokade tid för operation för 1,5 månad sen, kändes lugnt att ha den så långt framme i tiden.

En jobbarkompis gjorde en liknande operation för ett tag sedan, men jag har förbjudit henne att prata om sin operation med mig. Det är ju som med förlossningar. Innan vill man inte veta allt elände men efteråt kan man frossa i det:-). Så nu är det fritt fram Camilla:-D.

Idag var det dags för min operation hos specialisttandläkaren. Blev mycket väl mottagen av receptionisten när jag kom. Sen fick jag träffa tandläkaren som lungt och metodiskt förklarade läget. Sa att min tand var stor och låg djupt nära en nerv som kunde skadas vid operationen och då ka jag få visst känselbortfall i den sidan av kinden/läppen i framtiden. Det lät ju inte jättekul förstås. Men å andra sidan så ville jag verkligen ha bort tandskrället. Tandläkaren tyckte också att det var bästa alternativet.

Jag slappnade av lite grann och så var det dags för bedövning, som är det som gör mest ont - när den väl verkar känner man ju inget. Så snart jag fått sprutorna fick jag rejäl hjärtklappning och började må illa. -Himmel, tänkte jag. Får jag panikångest nu??

Jag sa till att jag mådde dåligt och då sa tandläkaren att det var adrenalin i sprutan som egentligen inte ska komma ut i blodet men ibland gör den det i alla fall och då blir det så där. Tog väl 5 minuter innan det var lugnt igen. Ingen panikångest i alla fall!

Och sen fick jag ett lakan över hela mig - utom mun och näsa. Var rätt skönt att ligga där under och slippa titta på:-).

Tandläkaren borrade itu tanden och vips var den ute. Gick bättre att få ut den än vad han trott sa han och trodde inte heller att nerven var skadad. Så nu håller jag tummarna för det. Jag lär märka det imorgon när bedövningen är helt borta. Nu känner jag ändå ingenting.

Ser ut som en hamster och värre svullen ska jag tydligen bli de närmaste dagarna. Nej, det blir ingen bild på det!

Fick se tanden efteråt, han frågade om jag ville ha med den hem. -Nej du, sa jag. Den tanden har gjort sitt i mitt liv.

Då skrattade han och slängde den i soporna. Där ligger den bra!

onsdag 10 november 2010

Nöjd

har lyckats komma ifatt en hel del surdegar på jobbet och känner att jag faktiskt för tillfället har tid att tänka, inte bara göra . Skönt när man är klar med något komplicerat och lite jobbigt och kan lämna över ett bra jobb. I alla fall något som man själv är nöjd med. Att kunna njuta av känslan att jag är nöjd med det jag har presterat. Det händer inte varje dag, oftast har jag för höga krav på mig själv för att vara nöjd.

Då gäller det att suga i sig sitt eget beröm när det poppar upp. Tror det är viktigt att man ger sig själv en klapp på axeln ibland, även om ingen annan gör det.

I handväskan

var hemma hos en kollega ikväll, vi är några arbetskamrater som har en bokcirkel och träffas ungefär varannan månad. När vi satt och fikade så kom handväskor plötsligt på tal. Och så började vi jämföra innehållet i våra väskor.

Kollega K, som vi var hemma hos, hade en superstor väska som hon hade köpt i Kina för några år sedan. Vi skrattade så vi vek oss när hon började lasta ur allt. Milda makter! VARFÖR drar vi kvinnor runt på så mycket prylar? Jag sa att det bara fattades en "halv gris" i hennes väska så skulle den vara komplett. Tror jag ska skriva en bok om vad kvinnor har i sina väskor och varför. Eller har någon redan gjort det?

måndag 8 november 2010

"Halv 8 hos mig"

är ett av mina favoritprogram på TV. Trevligt och avspänt. Men. Vad är det för fel på "vanlig" mat, tillagad på ett bra sätt, vackert upplagd och i gott sällskap? Det är tyvärr ofta så att det blir kritik om någon håller sig till en traditionell meny. Man säger: -Tråkig. -Hade väntat mig mer. -Inte spännande.

Är vi så blasé numera så vi inte kan uppskatta en god måltid bara för att den inte är konstig? Ikväll bjöds det på räkcocktail, helstekt kalkon med gräddsås och pressgurka och till efterrätt chokladmousse. Vilket inte föll alla gästerna på läppen. Så sällan som man får den typen av mat borde kocken få 10 poäng av varje gäst:-). Husmanskost eller vad vi ska kalla det är en raritet i dessa dagar.

Homeopatbesök

har besökt min favorit-homeopat idag. Hon är bra. Rak och rejäl. Och så använder hon slagruta för att finna ut vad kroppen saknar. Den pendlar om det är något man inte behöver och snurrar som attan när det är något man behöver. Min vän K skulle få slag om hon såg det, hon tror inte på "konstigheter" som jag gör, haha!

Som alltid så ställer min sköldkörtelsjukdom till det i kroppen och ger en del symptom. Fick en påse medikamenter som jag ska äta och dricka. Bl a Blutsaft som man köper i den vanliga hälsokostaffären. Mitt blodvärde är lite lågt och eftersom jag ätit penicillin i tre omgångar i höst behöver jag stärka upp mig lite grann. Till denna ädla dryck ska jag även ta en dos c-vitamin. Nog fler än jag som skulle behöva fylla på med järn och vitaminer så här i höst- och förkylningstider. Man kan aldrig bli nog frisk, som homeopaten sa:-)

Min yngsta dotter L var med och fick också en genomgång. Efteråt tog vi en kopp kaffe och en bulle på stans trendigaste café. Jag dricker bara "vanligt" svart kaffe utan några extra tillbehör så jag märker inte så stor skillnad på det ena eller andra. Men det finns förstås "experter" som kan mer än jag om hur kaffe ska smaka och för dem är det säkert skillnad om de går på det trendigaste caféet eller på Åhléns. Jag är nöjd om det är starkt och gott.

söndag 7 november 2010

Jakten på......?

någonting såg eller hörde hon där ute på altanen, men jag vet inte vad det var.

Stjärnhimmel

nyss hemkommen från grannstaden där jag varit på bio. På väg till parkeringen såg jag faktiskt stjärnor på himlen, inte så vanligt att man verkligen ser dem inne i stan. De fanns där men ack sååå långt borta.

Satte mig i bilen och körde de 2 milen hem till mitt lilla hus på landet. Steg ur och blickade uppåt. Och kände mig så liten i allt det oändligt stora! Stjärnorna hänger precis över mitt huvud. Det är tusen och åter tusen som strålar där ute i det mörka. En otroligt vacker bild som gör mig andäktig och ödmjuk.

Hundens fjärrkontroll

igår kväll hörde jag ett knakande ljud från vardagsrummet där vår hund höll till. Gick in och såg henne tugga på något svart. Fjärrkontrollen visade det sig. Den fungerade inte jättebra efter den behandlingen....Inte finns det några knappar på TV-boxen heller så även om man skulle vilja springa fram och tillbaka och höja och sänka ljud och byta kanaler så gick det inte. Modern teknik när den är som "bäst".

Åkte till den stora staden och köpte en univiseraldosa som vi inte fick att fungera. Så idag fick vi ringa vår TV-tjänsteleverantör och be dem skicka en ny dosa. Kostade "bara" 200 kr. De är dyra nu för tiden hundleksakerna..

En obokad helg

länge sen vi hade en helt obokad helg, men denna helgen har varit helt tom. Skönt. Även om jag är glad för att umgås med mina vänner och glad för att ha saker att göra så behöver jag ibland sätta mig ner och vänta på min själ. När man är mitt inne i karusellen så märker man inte hur fort det snurrar, det är först när den stannar och man kliver av som man märker att man är yr.
Man blir dränerad på energi och då gäller det att fylla på med rätt saker. Saker som ger mer än de tar. Inte alltid lätt att styra det flödet. Framförallt gäller det att lägga undan klockan och kalendern och strunta i alla måsten.

Hallombyggnaden flyter på, nu börjar bröstpanelen komma upp. Det blir hur fint som helst. Väggen upptill är, precis som jag önskade, "rå betong-grå". Men det är mycket pyssel så det tar tid innan det blir helt klart. Men den som väntar på något gott....

Just nu väntar jag på yngsta dottern och hennes döttrar som ska komma och fika. Maken och jag tog en promenad i solen idag och då passade vi på att gå till konditoriet och införskaffa "köpe-kakor". Finns en hel del gott i påsarna;-)

fredag 5 november 2010

Jag testar bara

hur man kan lägga in bilder på olika sätt just nu, för jag har inte riktigt kommit på tekniken med det. Alla bilder hamnar före texten. Och tanken är att bilden på mig ska hamna före och den med rosorna efter.
På ett snyggt sätt.













Men det funkar inte alls som jag vill. Någon som vet hur man gör...?

En liten liten hund

träffade jag idag, det var en chiwawa som är 6 år gammal. Hon var som en liten dockhund. Jag som alltid föredragit STORA hundar blev helt betagen i den här lilla tjejen.

Hon fick till och med bli fotomodell för en stund, när vi tog en reklambild för jobbet. Bilden skulle vara på tre personer, men jag kom på när jag satt där och kollade bakom kameran (jag tog inte bilden - det gjorde ett proffs) att den lilla hunden skulle göra sig perfekt där i bilden. Hon satt så fint och log lite blygt in i kameran. Det var nästan så att jag höll på att smuggla med henne hem i min jackficka, men tror inte hennes ägare, min kollega, skulle bli så glad i så fall. Och min egen hund skulle kanske tro att hon var en leksak till henne. Ingen bra idé alltså. Men söt var hon:-)

torsdag 4 november 2010

Bok-berg

har ett berg av olästa böcker på min hylla. Böcker som jag vill läsa. Som jag valt att köpa. Men de ligger kvar där. Och jag bloggar istället. Mitt huvud är för fullt av en massa tankar och då kan jag inte koncentrera mig tillräckligt mycket för att få till ett sammanhang i en bok. Känns nästan som jag skolkar lite från finkulturen och ägnar mig åt "ful-kultur" istället. (bloggar alltså). Men det känns BRA!

Spännande möte

åt lunch idag med tre Rotary-kollegor. De är, precis som jag, PR-ansvariga i sin klubb. I vår stad finns det alltså fyra klubbar och vi PR-ansvariga har bestämt oss för att samarbeta i en del frågor. Det har Rotary nytta av, för vi är inte konkurrenter även om vi är i olika klubbar. Alla har lika svårt att engagera medlemmar, så det gäller att hitta positiva saker att fokusera på.

En av personerna känner jag sedan 30 år tillbaka, vi arbetade då tillsammans under något år. De andra två är nya bekantskaper. Det blev ett givande 1,5 timmes lunchmöte där vi inte alls han prata klart. Energigivande och engagerande!

Nu ska vi sätta upp mål för att göra Rotary mer känt på lokal nivå. Tror personligen att folk har en del "fördomar" om Rotary och vi måste själva bidra till att ändra på den bilden. En spännande utmaning.

Hall - makeover

äntligen, äntligen! Nu är det på gång. Vår lilla hall blir renoverad. Min käre make har kommit igång efter en lång startsträcka:-). Jag har redan inhandlat ny hatthylla och ny skohylla. Nu är det "bara" resten kvar, tjohej!!

Idag har han målat taket i ljusgrått. Tidigare var det (av ålder mörknad) furu. Väldigt poppis på 70-talet men INTE nu. Sen ska han sätta bröstpanel på väggarna och den ska vara samma färg som taket. Väggarna, som nu är turkosa med blommor på ska bli grå de också, fast en nyans mörkare.

Jag vill ha en lugn och välkomnande hall, utan för många störande "intryck". Väljer bort vitt för det är jag så oändligt trött på. Oavsett vilken tidning man kollar i som handlar om inredning så är det vitt. Vitt tak, vita väggar, vitt golv, vita möbler, vita prylar. Säger som Ernst: man vet inte vilket som är upp eller ner. Vitt är trendigt men tråkigt, tycker jag. Så istället blir det sofistikerat grått:-).

Håller på att dokumentera bygget så det ska finnas "före" och "efter" bilder när det är klart.

onsdag 3 november 2010

Mössa

är inte mitt favoritplagg, även om jag vet att det är bra att ha en sådan på sig när det är kallt och blåsigt. Jag tycker bara det kliar i pannan och i huvudet, säkert bara idéer men ändå. Fast det kan bli kallt om öronen ibland, så nu äger jag ett par röda hjärtformade öronmuffar, så söta! Inköpta på barnavdelningen på KappAhl, men funkar lika bra på en glad mormor som på barnen de är tänka för. Tycker jag;-)

tisdag 2 november 2010

Att svara i mobilen var som helst och när som helst

Nej, det är inte ok, och enligt etikettexperten och författaren till Modern Etikett, Sofia Larsson, är det dessutom något svenskarna är dåliga på att inse. – Vi anses faktiskt ha lite oförskämda mobilvanor. Till exempel listade den engelskspråkiga Stockholmstidningen ”The Local ” nyligen svenskarnas konstigaste vanor. En av dem var: ” That Swedes answer non-emergency phone calls on their mobile in alomst every social situation not matter how inappropriate”. (I översättning: Svenskarna svarar på oviktiga samtal på mobilen i nästan vilken situation som helst, oavsett hur opassande det är), säger hon.

Texten ovan har jag hämtat från webbtidningen E24.

Kan inte annat än hålla med. Har ofta förundrat mig över att många låter den som ringer avbryta och gå före den som redan man pratar med ("IRL"). Alla mobiltelefoner har ju mobilsvar och de flesta människor idag är så vana vid detta att de inte oroar sig för att prata in ett meddelande. Och gör de inte det, så visar displayen "missat samtal + nummer". Så det kan sällan vara en katastrof om man inte svarar. Att ge en medmänniska, oavsett om det är en kollega eller en vän - full uppmärksamhet och närvaro är tyvärr en lyxvara idag och lika sällsynt som is på midsommarafton.

Varför måste vi alltid svara, fast vi redan är upptagna? Många springer till och med ut från möten för att svara i telefon. Och en del sitter helt lugnt kvar och svarar fast de är på möte! Är det okey att låta någon vänta för att man istället svarar i mobilen? Är det status att vara efterfrågad? Vad är det som vi är så rädda att missa?

Det räcker att åka tåg några timmar så får man sig en tankeställare. Så gott som 95% sitter och pratar i sina mobiltelefoner timme ut och timme in. Man får ta del av folks mest privata privatliv (vilket jag INTE vill), arbetsrelaterade problem, företagsstrategier, skitprat om konkurrenter med mera. Oftast framfört med hög röst, dels för att de flesta pratar med högre röst när de pratar i telefon och dels för att överrösta andra som pratar - antar jag. Så vare sig man vill eller ej så kan man inte undgå att höra. Och jag blir lika förundrad varje gång.

Jag gillar det moderna samhället och modern teknik, men den får inte ta över sunt förnuft.

Feel good eftermiddag

idag har jag tillbringat eftermiddagen tillsammans med tre av mina fyra barnbarn. Det fjärde är bara 1,5 år så hon är lite för liten att hänga med ibland.

Vi var först på barnteater, "Bajskorv". Den handlade om två kaniner som jobbade och jobbade. Chefen bara klagade på dem och en dag fick de nog och svarade "bajskorv" på allt chefen sa. Kul idé, eller hur! Ska vi prova?

Det var ganska många barn och mor/farmödrar där. Inga pappor och väldigt få mammor. Bajskorvsteater kanske passar barn och äldre bäst:-). Lilla I blev lite rädd när kaninerna lekte tigrar så hon hoppade upp i mormors knä. Sen satt vi där och fnissade åt dem när de skrek "bajskorv" och "prutt". När föreställningen var slut fick man gå upp på scenen och kolla och även prova deras skrivmaskiner och annan rekvisita och när vi gick ut så stod kaninerna där och sa -hejdå, till alla.

Eftersom vi blev lite hungriga av att kolla på teater så bestämde vii oss för att fika och åkte till ett konditori. Alla fick välja sin favoritdricka och sin favoritkaka förstås. Barnen valde vilket bord vi skulle sitta vi och så satt vi där och provsmakade varandras kakor och filosoferade om livet sådär som man bara kan göra när man är 4-6 år. Mysigt!

På vägen hem spelade vi Astrid Lindgren-låtar och alla sjöng med för full hals: -Madicken, madicken - piluttadig, piluttadig!

(Vilken fantastisk människa Astrid Lindgren var. Alla dessa underbara ord som hon hittade på och dessa äventyr - så nära vardagen och ändå så fantasirika.)

Vilken förmån jag har att få ha mina barnbarn så nära och få möjligheten att göra något lite annorlunda och kul tillsammans. Jag kanske till och med har roligare än de har:-)

måndag 1 november 2010

IKEA kvällstid

vi ska göra om vår hall och jag kom på att IKEA har just en sådan klädhylla som jag vill ha. Så jag kollade med en god vän, som gärna ville följa med. Efter jobbet for vi dit, framme vid 18 tiden (de stänger 20). Lagom många bilar på parkeringen och lugnt och skönt inne i butiken.

I maklig takt strosade vi runt, utan att trängas, och kunde i lugn och ro kolla på allt vi ville. Hatthyllan var lika fin i verkligheten som i katalogen så den köpte jag förstås. Och ljus, servetter och en väckarklocka.

Alla julsaker var framplockade och på något sätt så kändes det helt ok, även om det är en bit kvar till jul. Kollade på vackra julpapper och etiketter men köpte inget.

Ingen kö i kassan och ovanligt billigt blev det också. Helt perfekt att handla strax innan stängningsdags, prova själv någon kväll:-)

Aldrig nöjd

det finns en på min arbetsplats som aldrig är nöjd. Som alltid letar efter något att klaga på. Personen är troligen väldigt osäker och har ett starkt behov av trygghet. Förmodligen också rädd, rädd för för förändringar, rädd för att göra fel.

Men det innebär också att vi andra runt om måste tassa på tå, så att vi inte stör personens balans. Vissa dagar funkar det bra att göra det, om man själv är vid gott mod. Då finns det rätta tålamodet och struntar helt enkelt i det hela.

Men ibland blir jag bara så trött. Visst är det märkligt att en del personer inte blir nöjda förrän de är missnöjda?!