fredag 31 december 2010

Tulpaner

är vårens blomma och jag har alltid älskat dem. Den vita buketten fick jag av min man idag och den röda med anemonerna fick vi av vår vän K häromdagen. Visst är de vackra!! Snart är det vår:-)

Nyårsafton

har jag för det mesta firat hemma, hemma hos mig eller hos någon god vän. Aldrig ute på "lokal". Det beror nog på att min pappa fyller år på nyårsafton och när jag växte upp så var det alltid födelsedagskalas den kvällen, så traditionen är att vara hemma.

Sedan mer än 20 år tillbaka firar vi tillsammans med ett par goda vänner. Ibland hemma hos dem och ibland hos oss. Vi äter gott, spelar spel ibland och umgås och har trevligt. Retro-mat i form av köttfondue brukar stå högst upp på önskelistan varje år. Vår gode vän R är jägare så vi får alltid gott kött. Oftast är det jag som gör såserna, och som vanligt när jag lagar mat blir det på "gehör". Har jag fått till en extra god sås något år säger alltid min väninna C att jag ska skriva upp hur jag gjorde till nästa år. Men det glömmer jag lika fort.

Så nu sitter jag här och funderar på vilka såser jag ska göra idag. Vitlökssås är en given favorit. Den får jag inte missa för då blir det upplopp tror jag:-). Vi serverar bakad potatis till fonduen och till den gör jag champinjon- och baconsås.

Vi brukar ha minst sex - sju olika såser så det gäller att vara kreativ. Pepparot? Peppar? Paprika och chili? Fetaost och chili? Ja, det är bara fantasin som sätter gränser.

Men innan jag börjar med det så ska vi åka och uppvakta min gamle far, som fyller 84 år idag. Hurra för honom.

Jag är ganska kluven till nyårsafton. Brukar sällan ge några nyårslöften eftersom jag tycker det känns krystat. Men jag tycker om 1 januari! Det känns som det genast blir lite ljusare och lite mer vår bara det blir januari. Även om jag vet att det bara är så i mitt eget huvud:-)

Så jag önskar ett riktigt Gott Nytt År till alla er som läser min blogg!

Ring klocka ring - i bistra vinternatten. Ring ut det gamla. Ring in det nya!

torsdag 30 december 2010

Eremiter?

varje gång jag åker förbi ett visst hus i närmaste större ort så funderar jag på varför de har valt att bo i ett hus på en hörntomt mitt inne i samhället. Hela tomten är nämligen ingärdad med en ca 3 meter hög och tät häck. Ser ut som ett fort.

Jag förstår ju att de förmodligen planterat häcken för att de inte vill ha insyn. Men har de verkligen valt rätt plats att bo på då? De kanske istället borde bo i ett gammalt villaområde där tomterna är mycket större eller rent av ute på landet långt från närmaste granne. Känns som en trist kompromiss. Trist för dem som bor där att sitta inne i sitt fort och kolla på en jättehäck (hade jag tyckt i alla fall) och gräsligt trist för grannarna att kolla på samma höga häck från utsidan. Och trist att åka förbi.

sms-signaler

kan låta precis hur som helst. Gällt, roligt eller mysigt. Min tillhör det sista alternativet för den låter som när Tingeling viftar med sitt trollspö. Plingeling. Man blir helt enkelt på gott humör när man får sms. Förhoppningsvis är det bara trevliga meddelanden som dyker upp:-)

Jag är en sms-person. Skickar hellre sms än pratar i telefon. Som tur är, är flera i min närmaste omgivning likadana. Annars vore det förstås jobbigt.

Gråmulet

och lite småruggigt är det idag, så det var mysigt att äta frukost med en varm brasa i kökskaminen. Nu tänker jag ta tag i mina strumplådor;-)

onsdag 29 december 2010

Middagsbjudning...

ikväll har vi haft besök av vår vän K. Jag hade bestämt mig för att göra middagen lite speciell eftersom det snart är nyårsafton. Så vi införskaffade två humrar som jag gratinerade i ugnen. Har inte tidigare lagat gratinerad hummer så jag visste inte exakt hur man gör. Tog ut formen ur ugnen när osten hade smält. Men så konstigt - de var inte varma rakt igenom! Smaken var det inget fel på men det kändes ändå lite misslyckat. Hade nog tänkt mig att innehållet skulle vara varmt, inte bara osten...

Huvudrätten blev bra! Kycklinggryta med ingefära, chili, färsk ananas och sockerärtor. Efterrätten blev inte bra. Chokladmoussen stelnade inte så det blev chokladmoussesås istället. Fick ställa in den i frysen ett tag. Under tiden åt K och jag dadlar, torkade jordgubbar och mögelost. Min favorit St Agur! Har du inte provat den så gör det!! Med torkade jordgubbar - det är en riktig hit.

Kära K hon klagade inte på den misslyckade förrätten och den "rinnande" efterrätten. Hon berömde istället maten, tack för det! Så gör en riktig vän:-)

Snöhögsklättrare

vår hund älskar att springa upp och ner i de stora snöhögarna som finns här på gårdsplanen. Full fart upp, sen står hon där och blickar ut över ängarna innan hon skuttar ner igen. Och så upp igen.

Vi tränar henne på att springa lös när vi är ute på vår dagliga promenad på snövägen, och då ska hon helst komma när vi ropar på henne. Det gör hon inte alltid, för det finns roliga saker att kolla på. Harpluttar (bajs) är en favorit. Spår i snön en annan. Så för att få uppmärksamhet från henne gäller det att hitta på ännu roligare saker. Idag la sig både husse och matte på vägen bakom en snödriva. Oj. Vart tog de vägen. Skutt, skutt. Vem kommer inte skuttandes som en hare över ängen för att kolla på tokstollarna som låg på marken, om inte vår kära Asta. Såg nästan hur hon fnissade åt oss. Sen stack hon iväg för att leta fler harpluttar:-)

tisdag 28 december 2010

Mer än 5000

sidvisningar har min blogg nu, helt otroligt!

Känner mig onyttig

av att vara ledig och inte göra något. Antar att det är min lilla "prestations-djävul" som sitter på axeln och viskar i mitt öra.

Så det är bara att "kämpa på" med att göra ingenting tills det blir en vana och känns bra. För det är väl så det ska vara när man är ledig. Att man ska kunna bara vara utan dåligt samvete. Och det är därför jag bestämde mig för att ta långledigt under jul och nyårshelgen. För att jag faktiskt behöver träna på att inte göra något alls.

En lång runda med hunden har det i alla fall blivit, för även om jag ingenting gör så vill jag inte bli en soffpotatis:-)

Fast imorgon tror jag att jag ska sortera i min strumplåda. Det räknas väl inte som att prestera....?

Jag har kungens telefonnummer

står det på första sidan av veckans "Hänt Extra" som jag tänker sätta mig ner och bläddra i en stund nu. Så spännande Camilla Henemark, det är minsann inte alla som har hans nummer;-). Eller som vill ha det... Ringer du ofta till honom?

Busschaufför och jag

for till stationen för att hämta en släkting. På grund av ett försenat tåg, inte det hon kom med, så stod det flera bussar utanför stationshuset, för att transportera resenärer vidare.

Det är även i vanliga fall väldigt trångt och dåligt med parkeringsplatser där så jag "knödde" in mig framför en buss och bakom en stor taxi. Inte världens bästa parkering, men ok. Tåget skulle komma inom några minuter så jag tyckte att det var ok att jag stod parkerad sådär den korta stunden.

Så snart jag steg ur bilen så ropade en man, som stod och pratade med busschauffören, på mig.

-Där kan du inte stå, då kommer inte bussen ut. Och förresten så står du minst en halvmeter från trottoaren.

Ojdå. Det var värst. Det hade jag inte kunnat räkna ut själv...*ironi*. Nu är det ju så att det går att backa en buss, om det skulle behövas. Har själv gjort det flera gånger eftersom jag har busskort. Det hade däremot varit helt ok med mig om han istället frågat hur länge jag skulle stå där.

Bestämde mig för att inte bli sur utan frågade istället när bussen skulle gå.
-Kvart i, svarade han

-Då är det lugnt sa jag, för då har jag redan kört. Och om mitt tåg är sent så lovar jag att komma tillbaka och flytta bilen i god tid. Sen gick jag.

Min släkting kom på minuten när hon skulle, det är tydligen inte alltid tågen är försenade. Jag vinkade glatt till bussgubbarna innan jag hoppade in i bilen och körde iväg. De vinkade faktiskt tillbaka;-)

måndag 27 december 2010

Änglar

jag tror på änglar och jag samlar på änglar. Egentligen slutade jag samla för flera år sedan, eftersom jag hade så många, tyckte jag. Men änglarna fortsätter att komma till mig i olika former och figurer och ger mig stor glädje.

Senaste tillskottet är det här underbara paret som jag fick av min bror och svägerska i julklapp.

Meditativ promenad





gick en lång runda på snövägar genom ett otroligt vackert landskap, smyckat med rimfrost. Jag njuter av naturens skönhet och storhet. Att promenera i detta fantastiska vinterlandskap, i rejäl kyla, är riktigt meditativt. Tankarna kommer och går men stannar inte kvar så lång stund. Det blir som en vila, fast man rör på sig.

Espressomaskin

tog mig en tur in till närmaste stad idag för att se om jag kunde göra några fynd på rean. Ville även ha tag i ett par skidskor (pjäxor) till skidorna jag köpte för ett tag sen. Har letat i varenda sportaffär, men ingenstans finns den modellen som passar till mina bindningar. Frågade en expedit idag om det inte finns några sådana pjäxor längre och då sa han att det inte hade funnits på LÄÄÄÄNGE. Med en viss betoning på länge. Kände mig som Gustav Wasa, dvs helt antik.

Funderar nu på om jag måste sälja mina skidor och istället köpa nya pjäxor och skidor eller om jag bara kan köpa nya bindningar. Någon som vet?

Det var inte så hysteriskt på rean som jag befarat. När jag kom hem upptäckte jag att det mesta jag köpt går i brun-rosa. Inte jättefärgglatt precis men betydligt gladare än svart, vitt och grått:-). Tycker inte jag tillbringade så lång tid i butikerna men min man sa att jag varit inne i en affär i 40 minuter!! Det tror jag inte på! Max 10 minuter var det. Kanske 15 då, jag stod i kö till provrummet. Men 40 - aldrig. Hans klocka måste gå fel;-)

Köpte i alla fall ett par varma knähöga stövlar med rejäl sula som blir perfekta när man ska pulsa runt i snön.

Sist men inte minst så köpte jag en espressobryggare. Här i vårt hem bjuder vi nämligen bara på pulverkaffe. Vi har ingen kaffebryggare utan bara en vattenkokare. De flesta av våra gäster tycker det är ok, säger de. Men vissa tackar nej, och säger att de inte är sugna på kaffe. Fast jag vet att de gillar kaffe. Min tolkning är att de inte gillar vårt pulverkaffe, men är för snälla för att säga det. Så därför har jag nu köpt en espressomaskin med små kapslar som förhoppningsvis ska ge gott kaffe. Kära vänner - är ni lyckliga nu;-)

Mellandagsrea

here we come:-). Egentligen hatar jag att trängas med människor, känner mig instängd och obekväm och stressad. Men idag ska jag ta det sååå lugnt och inte alls bry mig om det är köer eller om det är en massa folk överallt. Tror jag:-)

För jag har kollat in i garderoben och konstaterat att jag inte har något att sätta på mig, julmaten har lagt på ett par kilo till min vanliga kropp och det känns bara bläää. Dessutom är det mesta i min garderob brunt, svart, vitt eller grått och jag längtar efter färg. Jag behöver färg. Så nu trotsar jag min trängselfobi och beger mig till readjungeln en stund. Phuuuu!

söndag 26 december 2010

Hundutställning

idag har vi tillbringat ca 6 timmar på hundutställning, bara för att få ett "vuxenomdöme" på vår hund. Vi har inte ställt ut henne sedan valputställningen förra året eftersom vi varken tycker det är kul att ställa ut eller förstår så mycket vad det handlar om. (Det där kanske hänger ihop på nåt sätt:-))

Men vi ville att vår uppfödare skulle få ett utlåtande.

Vår ras, Kuvasz, var sist ut i ringen och det var en riktigt långsam domare som bedömde hundarna. Tror det tog dubbelt så lång tid som det brukar. Vår Asta skötte sig utmärkt och tillbringade den mesta väntetiden i sin box, där hon låg lugnt och stilla.
Vi fick hjälp att ställa henne av en van hundförare. Men hon fick ändå en 2:a eftersom domaren tyckte hon var för liten och klen. Men hennes utseende i övrigt var inget att anmärka på. Vi får väl se om vi blir sugna på fler utställningar, i så fall får vi köra lite bodybuilding med henne innan vi åker dit.

Jag tycker det är rätt trist att sitta och kolla. Dels för att man inte hör vad domaren eller de andra i ringen egentligen säger om varje hund och dels för att det inte är så lätt att förstå hur de dömer eller vad de olika förkortningarna står för.

Men oj, vad många olika hundraser det finns! Raser som jag aldrig tidigare varken hört talas om eller sett. Där fanns bl a gott om olika s k gårdshundar, som vår hund räknas som. Många betydligt större än henne. En av de största var en pyreenisk mastiff. Ungefär i storlek med en shetlandsponny, tyckte jag. Undrar hur mycket mat en sådan behöver per dag....

lördag 25 december 2010

Julklappsbyte

hörde på nyheterna att varannan svensk kan tänka sig att byta julklappar de fått och att mer än 16 000 annonser kom in på blocket.se redan på julaftons kväll.

Jag tycker det har spårat ut ordentligt. Är vi så extremt bortkämda att vi inte med glädje kan ta emot det som ges till oss? Så blasé? Eller är det så att vi köper julklappar helt i onödan - att folk redan har allt det som de behöver?

Den enda gången jag kan tänka mig att byta är om jag fått ett klädesplagg som inte passar eller om jag får en "dublett" av något som man absolut inte behöver två av. För övrigt så är jag oändligt tacksam att över att en annan människa tagit sig tid och omsorg att välja ut en present till mig som de tror att jag ska bli glad av. Att byta denna skulle jag faktiskt aldrig få för mig.

Julhandeln slog nya rekord i år igen, har det sagts. Om man är så blasé att man redan på julaftonskväll lägger ut annonser på nätet för att göra sig av med det man fått så kanske man ska fundera på om man verkligen ska ha några julklappar alls.

Tecknad film

har ägnat en del av eftermiddagen till att kolla på tecknad film. Såg ett avsnitt ur Walt Disneys film "Bilar" igår i "Kalle Ankas jul" och tyckte den verkade så mysig så jag åkte och hyrde den idag.

-Ja, den brukar småkillarna gilla, sa uthyraren. -Ja men det är ju jag som ska se den, sa jag.
Då skrattade han gott och sa -Vad härligt!

Skönt att kunna glädja en medmänniska med min barnsliga smak:-). Filmen var både rolig och mysig och riktigt bra gjord. Och som alltid med Disneys filmer hade den en sensmoral.

Vinterpromenad

efter all julmaten igår var det skönt att gå en runda i det vackra vädret idag. Det var -11 grader och sol. Men solen står så lågt att den knappt går över ladugårdstaket. Det finns en plogad väg över ängarna men det senaste dagarnas blåst har skapat stora drivor som gör att man bitvis får pulsa i djup snö. Hunden stortrivs i snön och kylan. Och det gör faktiskt jag också!

Promenaden tog 1,5 timme och vi mötte ett par skidåkare på skogsvägen. Det var ett par av grannarna som tog sig en tur. Mycket konstiga figurer, tyckte Asta som inte sett något liknande tidigare. Efter en stunds småskällande och hoppande lät hon sig nästan blidkas och tog emot godisbiten. Helt rätt, hon ska vara vaksam. Är man en herdehund, så är man. Då ingår det att man ska vakta sin flock. Oavsett om det är björnar, vargar eller människor med konstiga brädlappar på fötterna;-)

Julotta

blev det inte idag, jag vaknade vid kl 6 och bestämde mig för att sova en stund till i stället.

De senare åren har vi gått i midnattsmässa i stället för julottan, men igår gjorde vi inte det heller. Vi var för trötta för att ge oss ut på hala vägar. Vår hembys lilla kyrka brukar vara knökfull. Det är mysigt.

När yngsta dottern var sådär 5- 6 år så bestämde hon att hon skulle gå med mamma och farmor på julotta. Jag väckte henne försiktigt vid 5-tiden och undrade om hon verkligen vill gå med. -Jodå, det skulle hon. Hon steg tappert upp och tog på sig varma kläder. Väl i kyrkan fick hon en slant till kollekten, det var viktigt tyckte hon.

Efter en liten stund inne i den varma kyrkan sov hon gott mot sin mammas arm:-). Jag väckte henne lagom till kollekten.

Faktum är att hon ville följa med året efter också.

fredag 24 december 2010

Årets parmesanost

det har blivit en tradition att jag ger äldsta barnbarnet W en parmesanost i julklapp eftersom hon är så förtjust i det. Hin fnissar lite när hon öppnar paketet, och tycker nog att mormor är lite småknäpp:-)

God Jul








Julafton

innebär en hel del att göra men det är trevliga saker; duka vackert, värma maten som ska värmas och lägga upp allt så fint som möjligt. Vi är 11 personer vid bordet som egentligen rymmer åtta. Men finns det hjärterum så finns det stjärterum när fyra generationer firar jul tillsammans. Har precis lagt alla julklapparna under granen. Det är många, men de flesta i vår familj tycker det är roligt med paket, och vi köper inte så dyra saker utan istället lite fler.

Våra fyra barnbarn får förstås flest:-). Vi vuxna har sedan flera år en tradition i att vi lottar vem som ska köpa julklappar till vem. Var och en drar en lapp med ett namn på. Bara jag vet, fram till julafton, vem jag ska köpa present till. Och så sätter vi ett maxbelopp vad det får kosta. På så vis får alla en personlig present, men vi behöver bara köpa till en enda person. Perfekt.

Det är lika roligt varje år när barnbarnen kommer hit och sätter sig under granen för att läsa på alla paketen. De har kunnat läsa sina namn sedan de var ganska små, så de har haft full koll på paketen långt innan vi har delat ut dem;-).

Äldsta barnbarnet brukar få en bit parmesanost av mig, eftersom jag vet att hon älskar det. Hon brukar kunna lukta sig till det paketet:-).

Nu får jag sätta lite fart. Önskar en riktigt GOD JUL till alla er som läser min blogg!

torsdag 23 december 2010

Uppesittarkväll, dan före dan..

kände för att "softa" i soffan framför tv:n en stund efter dagens flängande och fixande. Uppesittarkväll med Bingolotto. Det är vad som erbjuds på TV idag. Hade bestämt mig för att det var helt okey, köpte till och med två lotter och bänkade mig framför tv:n. Det tog väl en halvtimme innan första raden skulle ropas ut. Hade tröttnat redan då. Programmet ska hålla på i 4,5 timmar.....Nej, det funkar inte för mig.

Fick ett sms från min "äldsta" (inte i ålder utan tiden vi varit vänner) bästa vännina som berättade att hon blivit intagen på onkologen ikväll. Senaste cellgiftsbehandlingen blev för tuff för hennes obefintliga immunförsvar så nu får hon penicillin via dropp.

Så vad är en trist Bingolottokväll att klaga på.

Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna. Det är mörkt nu, men det blir ljusare igen.

Världen i svartvitt

med den grå himlen,den vita snön och med de svarta trädstammarna så upplever jag landskapet som ett svartvitt foto. Men med några detaljer i rött eller gult. Det är vackert som en tavla.

Julledig till 10 januari

tro det eller ej:-). Började min "ledighet" idag med att åka och handla. Sen var det dags att städa toaletter, damma resten av huset, förkoka revben som ska grillas senare, pynta med tomtar och änglar och allt vad jag nu har i mina kartonger. Hittade en fleecefilt med tomtar på och en tomtekudde som jag hade glömt att jag köpte förra året.

Funderar på om jag ska stryka julduken eller om jag ska strunta i duk i år.
Ska strax städa köket. Sen en tur till föräldrarna för att lämna julklappar och julblomma. På vägen dit ska vi passera äldsta dottern för att dels lämna julklappar från "de gamle" och dels hämta julklappar som ska med till "de gamle". Sen hem igen och griljera skinkan. I mellantiden tvättar jag. Visst är det härligt med lediga dagar;-)

Ett mystiskt julkort

dök upp i vår brevlåda igår. Det var ett fint handskrivet kort med vårt namn på och en helt korrekt adress. Det stod sex olika namn som avsändare (var och en hade skrivit sitt eget namn tror jag för det var olika stilar). Men vi känner inga som heter så som skulle skicka julkort till oss. Det står helt tydligt Lillemor och Daniel. Sen ser det ut som Lasse (?), Tony (?), Mmmmm (?) och Janne eller Jane.

Vi kliar våra hjässor och lägger pannan i djupa veck. Men vet ändå inte. Någon annan som vet...?

onsdag 22 december 2010

Bonde söker fru

skulle jag personligen aldrig frivilligt medverka i, ingen annan dokusåpa heller förresten. Det skulle komma alldeles för nära inpå mig och det klarar inte mitt behov av integritet. Men om jag skulle vara med så skulle jag nog försöka vara lite mer nyfiken på personerna runt omkring och anstränga mig lite extra för att lära känna dem. Vad är det annars för mening att deltaga?

All respekt om det är en blyg person, men det är ju trots allt ett val den personen har gjort, att medverka i ett sådant program. Att då sitta tyst bredvid varann när man är ute på en underbar resa, det funkar förstås inte om man vill ha en "fru". Det är inte lätt att lära känna en person som inte visar intresse av att veta mer om dig. Det handlar om att bjuda till lite grann, att ge lite av sig själv för att få något tillbaka.

Precis som det oftast fungerar i vardagen, oavsett om man är med i TV eller ej. Så synd att missa chansen att få en vän och kanske en käresta när man nu ändå har ansträngt sig för att komma med i TV. Tycker jag.

Blir så förundrad

när jag läser vissa kommentarer i tidningen eller på olika bloggar. Så otroligt många negativa personer som skriver "av sig" en massa skit och påhopp i en artikel eller på den som skriver bloggen. Och det är oftast anonyma påhopp.

Visst ska man kommentera tidningsartiklar när det finns kommentarsfält för det. Det är liksom syftet med kommentarsfält. Och självklart kan man vara kritisk. Men att ex vis skriva som någon gjorde häromdagen, när vårt företag var med i en artikel i lokaltidningen, att ingen på vårt företag har kompetens, det kan jag bli förundrad över. VAD vet den som skriver om oss alla som jobbar på vår arbetsplats? Helt anonymt uttalar den personen kränkande om 160 personer som dagligen jobbar som attan för att ge kunderna så bra service som möjligt. Det förstår jag inte. Men som sagt - jag förstår att folk vill debattera - om de gör det i ett just tonläge.

Däremot fattar jag inte alls de som går in på en blogg och "kräker" över bloggskrivaren. Ingen människa är ju tvungen att läsa en blogg som de inte gillar och som är skriven av en person som de inte gillar! Det måste finnas mer än 100 000 olika bloggar att läsa istället, som ger glädje och inspiration. Jag skulle aldrig lägga ner tid på att först sitta och läsa en blogg som jag inte gillar och sedan dessutom gå in på den och skriva anonyma påhopp. Varför i hela friden gör man så? Mår man inte bra? Var kommer all denna bitterhet ifrån? Och med vilken rätt öser man den bitterheten över någon annan person bara för att den personen skriver i en blogg??

Jag hoppas att ni som läser min blogg gör det för att ni gillar mitt sätt att skriva och har glädje av mina inlägg. Och jag hoppas inte att mina texter skapar bitterhet hos någon;-)

Missade julkaffet

på jobbet idag på grund av ett möte som inte gav tid för fika. På julbordet fanns MASSOR av godis och kakor. Kanske lika bra att jag inte hann gå dit;-)

Tyvärr missade jag även vd:ns jultal till oss anställda. Hon hade berömt vårt arbete och sådant är ju alltid kul att höra.

Jag sitter här

och fryser, inomhus. Ute är det nu -25 grader och jag borde gå och hämta morgontidningen. Maken sover så gott i sin säng, han är ju numera "arbetsbefriad pensionär". Hunden har tagit över min säng och snarkar så gott. Hon hör inte att jag ropar på henne om hon vill följa med ut. Är detta rättvist?

Kanske läser jag bara nättidningen idag:-). Eller så väcker jag maken så han kan tända en brasa och så drar jag på pälsmösan pälsvantarna och dunjackan över min fanellpyjamas och fleecemorgonrock och traskar ut till postlådan i alla fall. Än så länge trivs jag bäst med papperstidning vid frukosten. Fast - om någon vill ge mig en iPad i julkapp lovar jag att ompröva detta:-)

PS! Heders åt alla tidningsbud som levererar min (och alla andras) tidning oavsett väder i tid i princip alla dagar. Respekt!

tisdag 21 december 2010

Vi är laddade

den här kylan gör att man blir superladdad med statisk elektricitet, inte alltid så kul när det smäller/sprakar till när man tar i något. Min käre make ställde fram vårt extra värmeelement, jag lovar att -25 grader känns även inomhus när man bor i ett gammalt otätt hus! När han skulle vrida upp värmen så smällde det till och han blev så rädd att halva innehållet i kaffekoppen hamnade på golvet;-)

I somras gick vår hund emot elstängslet som grannarna hade runt sin hästhage. Hon blev livrädd och trodde att det var hästarna som åstadkom obehaget. Så resten av sommaren hoppade hon undan så snart hästarna närmade sig stängslet när vi gick förbi. Inte lätt för en hund att förstå att vi har el i våra stängsel:-)

Midvinternattens köld är hård

stjärnorna gnistra och glimma. Så gör även fullmånen. Och snön. Just nu är det -25 grader här och det är fantastiskt vackert ute. Tydligen har man lovat mer snö till julafton.

En god vän till mig åkte till London för några dagar sedan för att hämta hem sin dotter som pluggat där ett tag. De fick ta taxi hem, för att komma hem till jul, eftersom flygplatsen stängt för trafik på grund av vädret. I våras var det askmoln och nu är det snö. Så små vi människor är gentemot vädrets makter.

måndag 20 december 2010

Granen står så....

..silverfärgad och grann i stugan!

Nu är granen klädd, min fina silvergran som jag köpte förra året. Bara med vita och silverkulor och några få röda saker, inget mer. Alla som hörde talas om min silvergran tyckte jag var lite tokig - inte kan man ha en konstgjord gran i silver, en gran ska ju vara grön! - tills de fick se den. Då sa de

-Oj, så fin den är.

Så man ska inte ha så många förutfattade meningar;-)

Och framförallt, var och en måste få skapa sin egen julstämning, precis som de själva önskar.

söndag 19 december 2010

Kärlek och julhälsningar...

nu hänger det en mistel i vårt kök, puss på dig:-).



I hallen hänger detta röda keramikhjärta, som jag hoppas kunna fylla med julkort från släkt och vänner. Jag tycker både om att skicka och att få riktiga handskrivna julkort.

Det är trevligt med julkort via e-post också, men ger inte alls samma känsla. Att klicka på en sändlista kräver inte så mycket av varken eftertanke eller energi. Men att sätta sig ner och skriva ett personligt julkort tar lite tid, och blir därför extra uppskattat av mig!

Tomtefynd

hittade de här två på loppis idag. Tomtemor och tomtefar gjorda av halm. Nu står de på vår veranda och hälsar God Jul till alla besökare.

Bullfika

bjöd vi grannarna på idag. Jag bakar inte bullar särskilt ofta nuförtiden, men när man väl gör det så inser man hur gott det är med nybakade bullar. 5 minuter efter sista plåten kommit ur ugnen så kom fikagästerna, så det var bra tajming tycker jag.

lördag 18 december 2010

Trissreklam

äldre herre frågar ung man:
-Blev du nöjd med din julklapp
-Ja, tack. Det blev jag, svarade den unge mannen.
-Det var farmor som trodde du ville ha 10 miljoner. Hoppas du får användning av dem, säger farfar.

Å vad jag gillar Trissreklamen, de lyckas varje gång. Nämligen skapa känslan
- ja me´, så där skulle jag också vilja säga!

Minns den första, tror den var först, med Åke som satt hos chefen och bara gjorde grimaser när chefen ville ha ett jobb gjort över helgen.

Så många svenskar som säkert kände känslan. Att ha så mycket pengar att man kan be chefen flyga och fara. De är duktiga de som skapar Trissreklamen, för det är just känslorna man vill åt när man gör reklam.

Självskanning

tycker jag är det bästa som hänt på butikssidan någonsin. Jag plockar lugnt ner mina varor direkt i kassarna och sen är det bara att checka ut när man är klar. Idag handlade vi julmat och jag passade även på att köpa en ask Paradis-choklad (favorit alla klasser:-). I vanliga fall är det alltid min käre make som sköter skannandet, han är superordentlig så det blir aldrig några missar. Idag skulle han hämta några saker samtidigt som jag strosade runt och fyllde på i kundvagnen.

När vi åkte hem sa han -Du skannade väl Paradisasken?. -Shit, sa jag. Det missade jag nog. Hade inte en tanke på det. Usch så pinsamt - nu har jag kanske stulit en chokladask!

Väl hemma så tog maken fram kvittot och kollade upp vad som fanns med.
-Ulla, köpte du två Paradiskaskar, frågade han.
-Två, sa jag. Jag köpte ju bara en.
-Men här finns två på kvittot.

Där ser man, jag hade tydligen skannat som jag skulle. Men en gång för mycket. Gäller att tugga långsamt och låta chokladen smälta sakta i munnen, för det blev en dyr ask.

Tycker fortfarande att självskanning är superbra...

Inget på TV

är det nu när jag har tid och lust att titta. Jo, det är klart att det är en massa program ikväll, men inget som jag vill se. Jag kollar inte på Robinson. Slutade titta på det efter andra säsongen när det hade blivit en massa "pakter" istället för en kul tävling. Vill inte se på fredskonsert heller. Jag är inte särskilt förtjust att kolla på långfilm på reklamkanalerna heller, alla dessa reklamavbrott gör ju att man tappar tråden i handlingen.

Tur att vi har fibernät så vi lätt kan hyra en film via TV-dosan. Behöver inte ens bege oss ut i snöstormen utan kan lugnt sitta framför TV:n och välja bland det stora utbudet av hyrfilm on demand. Ska bara kolla Postkodsmiljonären först. Alltid kul att kunna svaret på frågorna - som man kan när man sitter hemma i soffan:-)

Sparkdräkt för vuxna

är det senaste har jag förstått, men jag antar att tanken är att man ska ha den som hemmamysdress och inte när man går på fest:-). Jag tycker de är häftiga och förmodligen är de jättesköna att strosa omkring i. Döm själv, här är ett exempel från www.onepiece.se.

Besöksräknare

hittade en statistikfunktion i bloggverktyget igår som visar hur många gånger någon/några gånger läst mina inlägg. Så den har jag nu lagt ut, häftigt! Jag som mest för min egen skull började blogga för att jag ville få utlopp för min längtan att skriva har nu många som läser det jag skriver. Över 4000 tusen sidvisningar fram till nu. Tack! Jag tycker det är fantastiskt om någon kan få lite vardagsglädje av det jag skriver.

fredag 17 december 2010

Någon har ockuperat min TV-fåtölj...

Dags att börja träna

hunden att springa vackert. Vi ska nämligen ställa ut henne på annandag jul. Vi är inte ett dugg intresserade av hundutställningar egentligen, men vår uppfödare vill gärna ha ett "vuxen-utlåtande" på henne, så därför är hon nu anmäld.

En van hundförare har lovat att ställa henne åt oss, det är ju viktigt att hon står och går på rätt sätt för att få ett korrekt omdöme av domarna som kan vara lite kitsliga. Så därför har vi bett om hjälp med just detta. Men vi måste förstås träna hemma också och jag måste tyvärr erkänna att det inte blivit så mycket som det borde. Idag kom pappren för utställningen, nummerlapp och sånt, så nu är det bara att sätta igång att träna fröken Asta. Personligen tror jag att hon hellre vill leka och busa;-)

En stunds avkoppling

tillsammans med yngsta barnbarnet.

torsdag 16 december 2010

Damerna på Östermalm

eller nåt sånt heter en dokusåpa på TV. Halkade in på förra veckans program av en händelse och kollade även idag. Fastnade för den lite äldre skånska damen. Hon är fräsig, det är det bästa uttryck jag kan komma på. Snar till ett leende, vågar testa nya saker och glimten i ögat. Tror att hon är en mycket trevlig person, som det skulle vara kul att träffa. Ingen diva där inte. Skönt att se att mina fördomar var just fördomar;-). Det går ju inte att kategorisera folk till en gemensam klump, även om det kanske känns enklare så. Vi är alla individer och unika. Oavsett om vi bor på Östermalm, i Kina eller i en liten by på landet.

onsdag 15 december 2010

Efterlysning

är det någon som har sett till min arbetslust? Den försvann för någon vecka sedan. När den utsätts för "härskartekniker" så försvinner den iväg som ett skott. Och den är sedan väldigt svår att hitta.

Hittar du min arbetslust på något café, disko eller annat ställe där den har det trevligt så skicka tillbaka den till mig. Kan dock tänka mig att vänta med leveransen till efter trettonhelgen.

Mössa - wannabe

i november skrev jag om en underbar mössa som jag hittat i en tidning och som finns på NK för 700 kr. Jag mejlade faktiskt till dem och frågade om jag kunde få köpa en på "distans". Efter att blivit rundskickad till flera avdelningar fick jag till sist svaret: -nej, vi sysslar inte med att skicka varor till folk" (även om de betalar för sig). Punkt.

Det finns inte så många NK i min hemby så jag la ner projektet. Den mössan förblir en önskedröm, såvida ingen köpt den till mig i julklapp förstås...

Idag hittade jag en "wannabe"-mössa. En mörkt chokladbrun. Inte päls i tofsen och betydligt billigare, men lite samma "stuk", så den finns nu i min ägo. Vad tycks? Rätt fin tycker jag, om jag får säga det själv. Och det får jag ju, eftersom det är min blogg:-)

Mina bokvänner

och jag har träffats ikväll. Det var den gruppen som inte är mina jobbarkompisar(är ju med i två bokläsargrupper).

Vi skulle träffas i bokhandeln för att välja ut en gemensam bok att läsa över julhelgen. Inte lätt när man är fem personer med olika smak att enas om en enda bok bland hundratals. Men det gick. "Bara vanligt vatten" av Kajsa Ingemarsson. Tre av oss hade den redan hemma i bokyllan, oläst. Mycket ovanligt. För de flesta böcker som vi funderar på att läsa brukar någon eller några av oss oftast redan ha läst.

Efteråt gick vi till ett mysigt café i en källarlokal och åt goda varma mackor och drack te/kaffe. Myyyyysigt!

tisdag 14 december 2010

Mala senap med knäna

har ätit middag hemma hos mina föräldrar ikväll, torsk med skånsk hemmamald senapssås. Inte "fyrkantig" torsk utan färsk - himmelskt god. Till den hemmamald senap som mamma malt (eller heter det malit...?) med hjälp av en järnkula. Känner ingen annan än min mamma som mal senap med knäna:-).

Båda mina föräldrar är födda och uppvuxna i Malmö och i Skåne där mal man själv sin senap. Eller gjorde förr i tiden i alla fall. Eftersom jag sett mamma göra så ända sen jag var liten så har jag inte funderat så mycket på att det är ovanligt att göra det. Hon har en vid skål i knäet och i den ligger en tung järnkula. I med senapsfrön och vatten. Sen sätter man fart på kulan och håller den rullande med hjälp av knäna tills senapsfröna är riktigt mosade och blir en lagom "smet". Det blir en stark och supergod senap!

Passar perfekt till kokt torsk och lutfisk. Fast min man äter lutfisk på småländskt vis med massor av vitpeppar på istället för senap. Jag själv föredrar den skånska varianten.

Ny mobil

funderar på att skaffa en ny mobiltelefon samtidigt som jag ska förlänga mitt abonnemang. Inte för att jag egentligen vill byta, utan för att min gamla älskade Samsung börjar bli sliten och lägger av ibland.

Chattade med min leverantörs kundtjänst härom dagen och när jag nästan bestämt mig så skriver han att telefon kan de inte fixa, jag måste gå till en butik. Ridå! Det kunde han ju sagt från början när jag förklarade mitt ärende så hade både han och jag sparat tid.

Idag besökte jag en butik för att kolla. Gick runt bland hyllorna för att se vad jag skulle ha. Det fanns minst 60 - 70 olika modeller i olika prisklasser. Försökte läsa mig till vad de kostar och vad som ingick i priset. Lyckades inte, så det var bara att ställa sig i kö och vänta. Fick snacka med en trevlig säljare som ställde en massa "behovsfrågor" till mig för att komma på vilken telefon som passar mig bäst. Vi kom fram till en modell som verkade okey. Men då kom nästa fråga: hur ska abonnemanget se ut? Ska jag köpa telefonen direkt eller ska jag ha förhöjd avgift. Ska jag ha pott eller ej? Surfa? E-post? Jag blir trött bara av att tänka på alla val som ska göras.

Jag bad honom skriva ner pris och abonnemangsfrågor på en lapp så jag får tänka lite. Vet inte om det verkligen blir en ny telefon, om jag gitter byta....

Måste vara svårt för de som säljer telefoner att få avslut med kunderna. Eller är det bara jag som är så här och okunnig/ointresserad så jag behöver hjälp att bestämma mig och som ger upp när det blir för många val? Vet alla andra exakt vad de ska ha?

måndag 13 december 2010

Lucia

minns hur vi i 9:an vakade in Lucia genom att vara uppe mer eller mindre hela natten för att objudna dyka upp hemma hos våra lärare skrålandes Sankta Lucia i ottan. Stackars lärare säger jag bara. Då tyckte vi det var kul, men det gjorde nog inte lärarna....

Annat är det nu när vi besöker barnbarnens förskolor för att höra och se dem och deras små kompisar i de mest underbara luciatåg. Även på jobbet fick vi besök av ett luciatåg. Det var en 5:e-klass från en skola i närheten som hälsade på. Jag älskar när de sjunger högt och lagom falskt! Det är Luciafirande för mig!

Varför firar vi Lucia, det funderade vi på häromdagen. Vet att Lucia var ett helgon från Syrakusa på Sicilien, men inte mer. Så jag tog hjälp av Wikipedia:

Från medeltiden finns uppgifter om firandet av julfastans ingång. På lucianatten slaktades julgrisen och det festades natten lång. Under den sista tiden som den julianska kalendern gällde i Sverige och Finland, fram till 1753, var lucianatten årets längsta natt. Då ansåg man att övernaturliga makter var ute och härjade och att det därför var bäst att hålla sig vaken. Årets längsta natt var detsamma som midvinter och fungerade som motsvarighet till midsommaren. Vid den mörkaste tiden på året i det förkristna Norden, besvärjades ljusets makter för att få ljuset att återvända. Det är från dessa föreställningar kopplade till ljus, mörker och årets gång, som den svenska ljushögtiden runt den 13 december ursprungligen härstammar.[3] Traditionen med en ljusbringande kvinnogestalt kan ha sitt ursprung i en hednisk ljusgudinna.[1]

Vintersolståndet var länge i folktron en farlig natt, då gårdsfolket gjorde bäst i att hålla sig inomhus, och helst inte gå och lägga sig (lussevaka). Vintersolståndet var alltså mörkrets natt, men också inledningen på julen: Grisen skulle vara slaktad den 13 december, och inte allt för mycket arbete skulle återstå innan jul. Under 1500- och 1600-talen inträffade vintersolståndet/midvinter den 13 december. Genom förskjutningen vid införandet av den gregorianska kalendern blev lucianatten inte längre årets längsta natt utan vintersolståndet/midvinter inträffar nu i stället 21 eller 22 december.

Men i folktron levde 13 december kvar som årets längsta natt, då man skulle hålla sig inomhus, stanna uppe och vaka, kanske (om man var ung) gå sång- och tiggarrundor i de kringliggande gårdarna, och då ljus och mörker hade en särskild betydelse.[källa behövs] Traditionen att fira ljus och mörker vid midvintertid levde alltså vidare in i 1600- och 1700-talets bondesamhälle.

söndag 12 december 2010

Vinter-mys

är att sitta i ett varmt hus, fyllt med tända ljus, tillsammans med goda vänner och dricka glögg och veta att ute är det -14 grader och en vacker stjärnhimmel.

lördag 11 december 2010

Skidor, jippie!

Nu är jag stolt ägare till ett par längdåkningsskidor. Har inte åkt sedan jag var barn och då var jag inget proffs direkt. Men sedan vi flyttade ut på landet så har jag haft en längtan att prova igen. Det är ju bara att kliva utanför dörren, ta på skidorna och glida iväg nu när det är så mycket snö. Fast hur vallar man....?

Kände däremot inte för att köpa ett par nya, eftersom jag inte vet hur jag kommer att gilla det när jag verkligen provar. Att drömma är ju en sak:-)

Letade på blocket.se och fick tag i ett par fina. Nu måste jag bara köpa skidskor också, sen bär det iväg. Håll tummarna för att lite snö stannar kvar ett tag, idag har det töat rejält. Åka skidor på grusvägar blir nog inte riktigt samma tjusning:-)

Oro

att oroa sig är som att betala ränta på ett lån som man inte har tagit, har någon klok person sagt. Och så är det ju. För det går åt väldigt mycket energi att oroa sig.

Men att säga att man inte ska oroa sig och att låta bli att göra det är inte helt enkelt alla gånger. Tror att halva min släkt är oroliga på olika sätt. Är man medveten om att man är en orolig person så får man dagligen jobba på att stanna upp och inte låta oron ta över. Den sätter sig gärna i magen. Eller fastnar i tanken.

Då får man STANNA upp, OBSERVERA, ACCEPTERA och SLÄPPA. Och börja om igen om det behövs, även om det tar 100 gånger.

fredag 10 december 2010

Vem vill inte bo i en sån här.....

gullig liten by på landet? Jag vill och jag gör:-)

Härligt med modern teknik

skulle åkt till Borlänge för att vara med på ett två-dagarsmöte men fick ställa in det av privata skäl. Kunde ändå medverka i mötet tack vare Skype. Visserligen är det inte detsamma att ensam sitta hemma medan övriga mötesdeltagare träffas på ort och ställe, men det funkar!

Krävs bara lite mer mötesdiciplin än vanligt för man hör inte så bra om flera pratar samtidigt. Skönt att kunna delta i alla fall. Idag hade vi till och med grupparbete:-).

Men julbordet igår kväll och att få krama om alla underbara branschkollegor, det missade jag ju förstås.

Men vad är väl en bal på slottet..........;-)

Hej mitt vinterland....

ååå vad jag gillar detta vädret!! Hög luft, kyla, snö i lagom mängd (behöver inte komma mer snö nu) och strålande sol. Vilken energi man får! För att inte tala om hur vacker naturen är! Eller hur!