måndag 31 januari 2011

Mindfulness

är att vara här och nu. Haft två sådana riktigt fina stunder idag. Fikade med en vän efter jobbet. Fick förutom en kopp te även kloka ord att fundera på. Och glad energi.

Ikväll har jag varit i vår prästgård och träffat prästen och 11 andra personer, varav jag - förutom prästen som är en underbar kvinna - bara kände en sedan tidigare. Det blev en stimulerande träff och jag var helt uppfylld av det mötet också och inte en tanke på det utanför. Fylld av energi av att våga prova något utanför min komfortabla zon.

Att på köpet få distans till det som är jobbigt och istället fyllas av harmoni, det tackar jag för.

Vårens trend

inom heminredning är FÄRGER läste jag i en tidning igår. Känns härligt tycker jag som längtar efter färg efter vinterns vita, grå och svarta färger. Även om jag tycker det också är vackert i naturen.

Ofta står det lantligt vitt, när viss heminredning beskrivs i inredningstidningar. Jag tillbringade en hel del tid på bondgårdar när jag var  barn, men har inget minne av att där var vitt..... Varken i köket eller någon annanstans. Det var jordfärger, varmt och ombonat i köket. Och ofta iskallt i det så kallade finrummet. Men som sagt, inte mycket till vit inredning där.

Färgerna påverkar oss mer än vi tror. Och oftast blir man piggare, i alla fall känner man sig piggare, med färg. Så nu får våren gärna börja smyga sig på oss, välkommen!!

söndag 30 januari 2011

Loppisfynd

besökte en lokal antikvitet- och loppisaffär idag. Tycker det är kul att strosa runt, utan att leta efter något speciellt, och kolla i lugn och ro för att se om man kan hitta några fynd.

Dagens skörd bestod bland annat i HUSMODERNS köksalmanack anno 1956 (fin årgång tycker förstås jag). I den kan man bland annat läsa följande text under rubriken "Vad tjänar mannen på att ha en fru": "åtskilliga tusenlappar om året förtjänar hemmafrun till sin man - ja hon är den största skattefria inkomst han har".   Sug på den ni:-).

Det är kul att läsa hur man på den tiden verkligen följde årstiderna när det gällde matplaneringen. Inte en massa importerad mat där inte utan då åt man äpplen på hösten osv. I boken finns en massa recept och där finns också en konserveringsjournal. I den skulle man skulle fylla i vad som konserverats, hur många glas eller krukor, hur länge det räckte etc och förstås en "kassabok" för inkomster och utgifter.

Sen hittade jag en underbar plåtbricka med mitt favoritmotiv, eller snarare favoritplats på, nämligen Sacre Coeur i Paris. Rena turen att jag fann just den, för den stod lite gömd på en hylla. Tjejen i kassan blev faktiskt lite avundsjuk, för hon hade missat den. Gav "hela" 35 kr för brickan som nu står på en hylla i köket. Den gör sig hur fint som helst mot min himmelsblåa vägg.


Och så köpte jag några silverfat förstås, har fått dille på det. Det ena blev så här fint med en enkel porslinsros och en liten ljuslykta på.



Kulturnatt

i vår närmaste stad betyder fullt med aktiviteter hela dagen och kvällen långt in på natten. Vernissager, prova på QiGong, föreläsningar, musik av alla slag, dans, mat, spökhistorier, utställningar, filmer med mera.

Stan fylls av folk i alla åldrar som vandrar runt mellan de olika ställena. Vi och vår vän K började kvällen med att äta tapas. När vi nästan ätit klart stack ett par goda vänner in huvudet i restaturangen och bad oss att hänga med dem och äta efterätt på något annat ställe. Vilket vi förstås gjorde. Jag åt en minisemla, så liten så den nästan inte räknas;-) - men den var superb!

Härnäst stod ett besök i vår vackra domkyrka på tur där det var en sångföreställning med Mikael Wiehes och Björn Afzelius musik. En finstämd och vacker stund. Jag är ett stort fan till Björn och tycker världen blev lite fattigare när han dog. Han var ganska ofta i vår stad och uppträdde och jag missade sällan hans konserter.

En sommar for jag och en vän till och med runt i min väns silverfärgade folkvagnscabriolet, som någon slags överåriga groupies, och besökte alla hans konserter inom 20 mils avstånd . Vackert väder, picnic i gräset, massor av tjejsnack och underbar musik av en stor personlighet. En sommar jag minns med glädje!

Efter konserten tog vi oss till vårt fina landskapsmuseum där vi lyssnade på spökhistorier en stund och kollade på en fin fotoutställning.

På vägen hem till min vän K:s hus där vi hade vår bil parkerad passade vi även på att kolla på de nyinvigda konstverken som finns utmed en gata i stan. Hoppas de får stå kvar där, hela och fina.

Det är roligt med den här typen av arrangemang som Kulturnatten är, så mycket folk ute och ändå så lugnt. Mer sånt till folket!

lördag 29 januari 2011

Äntligen - en mobiltelefon

som är "lagom" för mig! Har köpt en Nokia 3710 idag, efter att ha använt flera av min gamla uttjänta telefoner ett tag sedan min älskade Samsung gick sönder.

På jobbet har jag en Xperia 2, som jag avskyr. Den har allt det där som en modern telefon ska ha, men den krånglar jämt. Det svåraste man kan göra med den är att ringa, ska det vara så med en telefon, va? Men jag gör inte det så ofta som tur är utan använder den mest till att synka kalender och mejl. Så fort jag inte är på jobbet så lägger jag undan den och använder min egen privata. Vill inte blanda ihop det privata och jobbet, varken med nummer eller med räkningarna.

Nu har jag som sagt köpt en riktig liten pärla, som dessutom är härligt rosa!  Så enkel att jag knappt behöver kolla i manualen och en helt vanlig "knappsats". Me like! Jag kan enkelt ställa om från T9 till manuell inmatning vilket jag inte lyckats med i de gamla modellerna. Med T9 på så kan vad som helst hända!

Förra helgen satt jag och messade med yngsta dottern med T9 inkopplat utan att fatta hur jag skulle välja andra ord än de som kom upp och utan att lyckas stänga av funktionen. Både hon och jag skrattade så tårarna rann, så tokigt blev det jag skrev. Hon undrade om jag var nykter;-) och har sparat alla meddelanden så jag kan kolla på dem när jag behöver skratta en annan gång.

Självklart tycker även jag att det är bra med olika finesser i tekniska prylar, men jag gillar inte när maskinerna tar över! Jag vill själv bestämma. Tycker de flesta apparater håller på och ger en order mest hela tiden exempelvis P-avgiftsautmaten: Betala med knapparna!  Vänta!  Tag ut kortet! Vänta på kvittot!

Eller kortautomaten: Uttag medges ej!  Fast man vet att man har pengar på kontot så står man där och darrar förskräckt och litar mer på en maskin än på sig själv.

Nu ska jag lära min nya mobiltelefon att lyssna på mina röstkommandon. Då känner jag att det är jag som har makten:-)

fredag 28 januari 2011

Det kom ett mejl

igår från en av mina närmaste kollegor. Det stod:

Du utstrålar en massa positiv energi och ser så pigg ut – hoppas det är så du känner dig också! Jag blir så glad av det!

Kändes gott i själen att läsa det. För det betyder att jag klarar av att hantera min "inre ledsenhet" utåt på ett sådant sätt att jag förhoppningsvis kan få tillbaka min riktiga energi, inte bara den jag "spelar" nu för att försöka må bra. Vilket i sin tur kommer att leda till att jag är på väg tillbaka till mitt "vanliga jag" igen. Fast förhoppningsvis lite klokare.

I mitt fall har jag bestämt mig för att endast ta in och ta åt mig av det som människor som betyder något för mig säger. För i de fallen vet jag att personen har en omtanke om mig.

Övriga får tycka vad de vill. Jag kommer att jobba på att inte bry mig. Jag är inte där än, men jag kommer att komma dit!

torsdag 27 januari 2011

Suzzie Tapper, Visst finns mirakel



Jag tycker den här låten är fin, speciellt med tanke på att den handlar om Suzzie och hennes sjukdom Parkinsons. Det finns hopp! Men eftersom jag är lite "ordnörd" så reagerar jag över texten. Ord olika värdeladdade och när hon sjunger "när jag mötte dig så förändrades livet brutalt" så är det inte något positivt i mina öron. Tvärtom. Jag får en bild av en otrevlig otäck händelse, någon som är brutal är inte trevlig. Inte i mitt tycke.

Men lyssnar man på helheten i texten inser man att det faktiskt är något positivt som hände henne "när hon mötte dig". Så när jag hör låten på radion och sjunger med, då sjunger jag istället "förändrades livet totalt". För rimma ska ju en riktig schlagertext göra:-)

Mötte en bil

men jag är inte säker på att föraren såg mig eller min bil. Fönsterrutorna i hans bil var totalt nerisade, även framrutan där det möjligen fanns en liten liten glugg det var allt.

Hur vågar folk riskera andra människors liv av ren lathet??

Ensam morgon

mannen sover lugnt vidare när klockan ringer, så som en "pensionär" kan göra. Men jag får snällt stiga upp fast det fortfarande är beckmörkt ute. Hunden, som legat på golvet, tar snabbt ett skutt upp i min säng så snart jag gått ner för trapporna till köket. Sen ligger hon där och snarkar och vägrar följa med ut och hämta morgontidningen, fast jag skramlar med kopplet och ropar på henne. Hon måste ha världens största blåsa och är troligen världens mest morgontrötta hund också:-)

-17,8 grader visar termometern idag, så jag förstår att hon hellre ligger kvar i min varma säng än att gå med ut....

onsdag 26 januari 2011

Hamburgare

måste innehålla minst 80% nötkött för att få kallas just hamburgare. Men varför i hela friden heter det då ham (skink)-burgare undrar jag. Någon som vet?

Life is to..

short to travel in second class, hörde jag Carl-Jan säga idag. Just då syftade han på att man ska unna sig ett glas champagne så ofta man kan.

Jag håller med honom, kanske inte just om champagnen, men att man inte ska acceptera näst bäst för sin egen del. Då menar jag inte materiella ting, utan hur man väljer väg i livet och hur man ser på sig själv.

Om man bestämmer sig för att man är värd första klass hela vägen, så tillåter man inte andra att bestämma över ens liv, man väljer själv! För inte sällan försöker andra förminska dig, kanske av omtanke - men också av "jante". Om inte jag lyckas ska inte du lyckas, kan vara ett sätt att hålla dig nere. Ett annat kan vara att använda härskartekniker för att göda sin egen självkänsla, ta näring från dig.

Om man valt första klass för sin kropp och själ så tillåter man inte andra människor att komma åt ens innersta kärna. De kommer bara åt skalet som är då är hårt och solitt mot elaka angrepp. Som skyddar kärnan mot att skadas.

I första klass kan man tillåta sig att njuta av sin egen framgång, sin styrka och unna sig glädjen av att bara vara - utan att någon medpassagerare känner sig hotad av det.

Jag har inte alltid åkt första klass. Många gånger har jag varit loket som dragit vagnarna. Ibland har jag suttit ensam på en träbänk i tredje klass, för att jag inte tyckt jag förtjänat bättre.

Carl-Jans ordval gjorde stort intryck på mig och fick mig börja fundera.

tisdag 25 januari 2011

Det kom ett kuvert

till mig idag med frimärke på. I det låg ett kort. När jag öppnade det såg jag att det var mitt 5-åriga barnbarn A som knåpat ihop sitt första brev till mig. Det var en teckning på ena sidan. På andra sidan stod det:
Hej MOMO FRÅN A.

På hennes önskelista i julas stod det brevpapper, kuvert och riktiga frimärken, och det var dessa hon använt nu:-).

Tänk så glad och lycklig man kan bli över ett oväntat brev!

måndag 24 januari 2011

Hur blev vi så bekväma?

lyssnade på radionyheterna på väg hem från jobbet. En av nyheterna var att man får lägre elpris om man tecknar avtal.

Oj, så konstigt! Får man bättre pris om man har ett avtal med leverantören? Så fungerar det väl inte i någon annan bransch *ironi*.

Varför är vi svenskar så otroligt naiva i vissa frågor. El ska komma ur två hål i väggen 24 timmar om dygnet året runt utan avbrott utan att det kostar något. Självklart ska bönderna leverera mjölk gratis också, det är väl en svensk rättighet? För att inte tala om morgontidningen. Hur vågar tidningsbudet vara sen en morgon när det är snöstorm, 3 meter höga drivor och 25 grader kallt? Tidningen ska finnas i min låda exakt när jag vill hämta den, utan minsta strul. *fortfarande ironi*

Åker vi utomlands så ska det fungera precis som hemma. Helst ska alla vi möter dessutom prata svenska så vi slipper anstränga oss.

Hur blev vi så här mätta och bekväma?

Hörde en föreläsning idag av en kvinna som berättade hur det var att växa upp i Östtyskland. Hon var väldigt ödmjuk. Sa att hon haft en bra barndom, barn mår ju bra om de har en stabil familj, sa hon. Och barn förstår inte politik. Hon bodde där de första tjugo åren av sitt liv, nu bor hon här i Sverige.

Hon berättade att folk stod i kö utanför affärerna när det fanns något extra gott att köpa ex vis bananer. Ibland stod de i kö för att det var kö, utan att veta vad som såldes. Men en kö betydde att det var något gott.

En gång sökte hennes pappa visum för att åka till väst och träffa sin mycket sjuke far. När han kom till myndigheten sa de att han fick åka om han lovade att spionera för öst. Han vägrade och blev förföljd i flera månader av polisen som ville övertyga honom. Trots att han säkert var mycket rädd för följderna så valde han att fortsätta neka. Dottern fick inte reda på detta förrän hon var vuxen.

Hon berättade också att hon och hennes mamma satt och tittade på "svenskfärjan" vid Rostock på sommaren. Drömde om att en dag kunna få lov att lämna sitt land, men trodde aldrig att de skulle få den möjligheten.

Hon sa att hon uppskattade att få leva i en demokrati och att själv få lov att fatta beslut och att välja. Men hon sa också att vi inte alltid uppskattar de möjligheterna vi har och att vi borde stanna upp ibland och inte ta allt för givet.

En viktig synpunkt från någon som upplevt en annan värld än vår.

Service en självklarhet?

slutar aldrig förundra mig över de som jobbar i serviceyrken men inte förstår vad service innebär eller bryr sig. Inser att inte alla som har sådana jobb kanske har det som sitt förstavalsjobb, utan kanske bara har hamnat där av olika skäl. Men det spelar ingen roll, man får försöka göra sitt bästa och bjuda till ändå. Kanske tycker vissa att de är för "fina" för att serva andra. Men för mig är det inget nervärderande i att ge service i ett servicejobb. Tvärtom, att hantera kunder är en rejäl utmaning eftersom kunden fakstiskt ska vara nöjdare efter kontakten än innan. Oavsett om kunden var glad, sur, irriterad eller hur sinnestämningen var.

Vissa verkar tycka att kunder stör dem i deras jobb. En, tyvärr, inte allt för ovanlig syn är två personer som står bakom disken i butiken och snackar för fullt med varandra under tiden som de tar betalt och lägger varor i påsar. Möjligen tittar de upp på kunden när kunden sträcker fram pengar, men det verkar mest vara för att inte tappa pengarna, inte av intressse.

Eller expediterna som svarar snäsigt när de får en vänlig fråga. Vill de ta ut sitt eget dåliga humör på kunden?

För att inte tala om de som svarar i telefon på olika kundtjänster och som suckar och pustar i luren - precis som de inte tror att man hör det.

Känner de sig nöjda när dagen är slut? Tycker att de gjort ett bra jobb och så gott de kan?

Jo, jag vet. Det finns sura kunder. Men är det någon som ska vara proffs på att hantera sura eller arga kunder så är det väl de personer som träffar kunder i sitt jobb hela tiden.

De flesta brukar ju bli bättre på att göra saker när de får träna. Tänk om en kirurg aldrig utvecklade sig i sitt jobb? Om de bara klarar blindtarmsoperationer när du behöver operera gallan. För mig är det inte konstigare att de blir skickligare i sina jobb än att servicefolk blir det.

Eller har jag för stora krav....?

Nytt kakfat, design jag själv:-)

söndag 23 januari 2011

En underbar plats

där jag gärna skulle vilja bo igen

Symboliken är tydlig

Var ute på en lång vinterpromenad tidigare idag. Tog en del bilder som symboliserar hur jag upplever delar av mitt liv för tillfället. Många tankar far runt i mitt huvud, nästan som forsen på bilden jag valde som ny bloggbild.

Men jag ser också att där forsen slutar så tar det lugnare vattnet över. Det är inte stilla vatten, det flyter på i en bra fart - bara inte riktigt så intensivt som där vid själva fallet. Jag ser också min trygghet som finns där, den tjocka kedjan som hindrar mig att falla i.


Sprickan i vägen, kan tyckas djup och kanske tror man att vägen är helt förstörd av tjälen.

Men jag vet, med min erfarenhet, att det går att köra på vägen trots sprickan. Jag vet också att när det tinar i marken så kommer sprickan att minska och kanske till och med helt försvinna.

Jag undrar, precis, som Asta hur världen kunde förändras så. Nyss fanns det varmt vatten att bada i och nu är det istället bara hårt och kallt. Men å andra sidan kan man ju gå vattnet som det ser ut nu:-)

Livet är höga berg och djupa raviner ibland, men jag skulle inte vilja leva på en rak slät motorväg hela tiden, utan känslor och utan utveckling.

Visst är livet fullt av förändringar och händelser som man inte alltid kan påverka eller som man ibland tycker är onödiga, jobbiga eller orättvisa. Men det finns en väg ut! På något sätt kommer man igenom, även om det inte är självklart var dörren finns. Men jag vet att den finns där och väntar när jag är redo att se den.

Smarta lösningar

jag är ingen expert på heminredning, tycker mest om att skapa en hemtrevlig stämning. Men jag gillar att kolla i heminredningstidningar och jag gillar även att gå på IKEA. För där finns ofta smarta lösningar som man kan använda på sitt eget sätt genom att lägga till tankar och idéer.

Min käre make "älskar" *ironi* mina små projekt men jag brukar säga att vi är ett bra team. Jag designar och han genomför. Och det brukar bli kanonbra. Vad vore glasblåsaren utan glaskonstnären? Vad vore glaskonstnären utan glasblåsaren? Det är genom att använda varandras styrkor som man når framgång. Inte genom att peka på svagheterna.

Fick nyss inspiration var jag ska göra av alla mina böcker, som inte får plats i de vanliga bokhyllorna. Eftersom jag är en ganska kreativ och fantsirik person behöver jag rätt mycket lugn och ro omkring mig. Pågår det "kaos" i hjärnan hela tiden så är det skönt med lugn utanför, om ni förstår hur jag menar. Jag älskar att läsa, har många böcker men vill inte ha bokyllor överallt, eftersom böcker på en hylla ger ett oroligt intryck även om de står i ordning. (enda undantaget jag vet är hos min kollega AM som ställer böcker efter färg:-)

Så de av mina böcker som inte får plats i bokhyllan blir liggandes i skåp och lådor. Men nu ska det bli ordning på det på ett billigt och smart sätt.

Maken ska få sätta upp hyllor nästan uppe vi taket där jag kan lägga böckerna. Det kommer att bli hur bra som helst. De finns där men syns knappt och syns de så blir det bara som en del av rummet.

Smart eller hur. Visar en bild så snart det är klart. När det blir beror på när maken får sin inspiration;-). Vår tajming i det fallet är inte alltid synkad.Generat leende

lördag 22 januari 2011

Ett lejon på besök. Eller.....?



-Nej, men det var ju bara Frazze:-)

Coola brillor

har jag skaffat mig, tycker jag.  Det är läsglasögon. Har progressiva glasögon i vanliga fall eftersom jag både är närsynt och "långsynt", det senare är väl ett ålderstecken kan jag tro:-). Men det gör också att jag numera har svårt att läsa böcker. Så jag har investerat i ett par glasögon som jag bara har när jag läser. Skönt att ha med tanke på hur mycket jag faktiskt läser.

Coola brillor?

Jag är rik

väldigt rik, men inte på pengar. Utan på familj och vänner. Som ger utan att be att få tillbaka, som ser när jag behöver push eller kram. Som lyssnar utan att döma. Oavsett om folk pratar illa om mig så står de kvar som en bred vägg bakom mig och försvarar mig och säger -"tyck du så, men så tycker inte jag".

Vänner som skickar e-post och peppning från hela Sveriges land. En vän som exempelvis sitter mer än en timme i telefon en sen fredagskväll för att lyssna och för att tala om att hon blir arg när jag säger att jag måste "jobba på att ändra på mig" för att hon tycker att jag duger precis som jag är!  En dotter som skickar sms och frågar vem hon ska slå på käften och att hon älskar mig. Min sjuka väninna som alltid frågar hur jag mår, för att hon bryr sig. Min man som står och skär fruktsallad till mig varje kväll.

Riktiga vänner och familj som jag innerligt hoppas att jag ger lika mycket tillbaka till.

Sådana vänner gör mig rik. Resten är bekanta. Eller kanske inte ens det. Jag vet att alla inte gillar mig, och det har jag full respekt för, eftersom jag själv inte heller gillar alla människor. Men de jag har svårt för är svikarna. De som "låtsas" vara min vän - men som när det blåser väljer de den lätta vägen och lämnar mig utan skydd. Som säger att "jag bryr mig om dig" men pratar skit så fort jag vänder ryggen till. Med sådana vänner behöver jag inga ovänner......

Därför är jag mycket restriktiv med vilka jag betraktar som mina verkliga vänner. Och jag är så oändligt tacksam att jag har er i mitt liv. Ni fyller min spargris till bredden!

Dörren....

"När en dörr av lycka stängs, öppnas en annan; men ofta ser vi så länge på den stängda dörren att vi inte ser den som har öppnats för oss." citat Helen Keller

Kanske någon som kan peka på den nya dörren åt mig, är lite närsynt så jag tar gärna emot tips var den finns.

fredag 21 januari 2011

Jag, en designer av kakfat

rätt stolt över resultatet faktiskt:-)

En käftsmäll

har jag fått. Ledsen, men jag kan inte detta spelets regler och det gör mig förvirrad. Och osäker på vem jag egentligen kan lita på.

Men en sak vet jag - mig trampar ingen - och då menar jag ingen - på igen!!

Winnerbäck, dregen - Vem kan man lita på (Malmöfestivalen)

Ungefär så här känner jag mig just nu. (ett plus är i alla fall att Dregen är med och sjunger hur jag känner).

torsdag 20 januari 2011

Peter Paul and Mary, Leaving on a Jet Plane



väcker fina minnen från min sommar i England när jag var 16 år:-)

Olika seder och bruk

fick precis lära mig att man i Baskien i Spanien slänger servetten på golvet om maten i tapasbaren smakar gott. Ju fler servetter på golvet desto godare mat serveras i restaurangen!!

Hade jag inte känt till det och kommit in i en sådan bar och sett allt "skräp" på golvet så hade jag säkert vänt på klacken och gått ut direkt. Tänkt att på ett sånt smutsigt ställe vill jag inte äta. Smutsigt i lokalen = smutsigt i köket. Eller....??

Det är väl det som är skillnaden i kulturer. Att vi gör saker på olika sätt. Och om man inte förstår varför saker görs på ett visst sätt så tycker man kanske det både är konstigt och skrämmande.

Ju mer vi lär oss om andra kulturer desto mer förståelse, är min filosofi. Därmed inte sagt att jag behöver gilla allt som förekommer i andra kulturer. Jag gillar inte ens allt i vår egen kultur här i Sverige. Men jag kanske kan förstå bättre om jag har mer kunskap.

Om att få tecken

jag tror på tecken. Att vi får dem hela tiden, men ibland är vi för upptagna för att se dem - trots att vi kanske skulle fått hjälp av dem. De kommer till oss särskilt mycket när vi verkligen behöver dem. Och de kommer på så många skilda sätt. Ibland riktigt finurligt men ändå så tydligt, som det jag fick i morse;-)

Jag prenumererar sedan minst 20 år tillbaka på pocketböcker. Sådana där som man läser och glömmer lika fort. De är min avkoppling innan jag ska sova. För då kan jag inte läsa något spännande eller något som engagerar mig, då somnar jag aldrig. Det ska vara "lättsmält" till max.

Bokpaketet kommer samtidigt som morgontidningen. När jag öppnade paketet idag och såg de tre böckerna så såg jag också "tecknet" till mig. För boktitlarna var, och jag läste dem precis i den ordningen,

Gå dit hjärtat leder dig......Precis som du är...........En plats för lycka

Om inte detta är ett tecken till mig just nu när jag känner mig så vilsen, vet inte jag vad tecken är;-)

onsdag 19 januari 2011

Mobiltelefonen - nutidens Tamagochi?

såg ett inslag på nyheterna angående ett forskningsresultat vad gäller strålning från mobiltelefoner. Det är inte farligt, sa rapporten. Men man har max 10 års forskning att gå på så längre tid än så vill man inte garantera ofarligheten. I inslaget satt några ungdomar i en soffa och blev intervjuade. Alla tre, i tonåren, hade haft mobil sen de var små. Och samtliga satt och "gullade" med sina telefoner under hela intervjun. Och så är det vart man än ser i samhället. Förstås inte bara barn och ungdomar man ser hålla på. Har mobiltelefonen blivit nutidens stressägg? Som man fingrar på hela tiden för att hålla sig lugn? Eller kan det rent av vara en utveckling av Tamagotchin? Fast nu kan den förstås lite mer än bara spola på toa och äta:-)

Källa Wikipedia: Tamagotchi (たまごっち) är en elektronisk leksak i varierande färger från Japan, som uppfanns av Aki Maita och utvecklades 1996 av leksaksföretaget Bandai. Med en lågupplöst LCD-display och tre knappar ska man uppfostra ett digitalt "husdjur" genom att bland annat disciplinera, leka, och spola toaletten efter tamagotchin. Om man följer spelets inbyggda parametrar och sköter tamagotchin på ett tillfredsställande sätt utvecklas tamagotchin, om inte påskyndar man dess död. Det går dock att väcka liv i ett nytt djur. Tamagotchi utsågs 1997 till årets julklapp i Sverige.

Hundkompis på besök


Asta har en kompis på besök. Vi passar nämligen våra goda vänners terrier Otto idag. De har känt varandra sedan Asta var en liten valp, och busar rätt bra ihop eftersom de träffas ganska ofta. Dock märks det numera att Asta faktiskt är en vakthund. För när de rusat runt i trädgården en stund så sticker hon upp på altanen och lägger sig vid ingången och vaktar. Nedanför står Otto och smågnäller och får inte komma upp på altanen förrän Asta säger till. För att vara riktigt utstuderad så har hon förstås lagt beslag på pipdjuret också;-). Tror att hon gör det för att visa Otto, som är en pilsk liten herre, att det är hon som bestämmer. De har en sådan extrem energi. Ingen av dem har legat still på hela dagen, mer än den stunden som min man varit ute och gått med den andra hunden.

Perfekt, då är båda nöjda och glada och Asta kommer att ligga här och dra timmerstockar ikväll. Hon snarkar förfärligt;-)

Vad är en bal på slottet....

nu borde jag varit i Stockholm på ett intressant möte istället för att sitta och snora hemma i mitt eget kök.

Inte kul att stiga upp när klockan ringer redan kl 04.45, för att man ska hinna med tåget, och då att inse att man har rejält ont i halsen och förmodligen feber också. Det blev liksom raka motsatsen till ett kinderägg - tre "icke-önskningar" i ett. Inte kunna åka till Stockholm, ont i halsen och inte kunna somna om. Tur att jag älskar mitt hem, i alla fall.

tisdag 18 januari 2011

-1.5 kilo

visade vågen hos Viktväktarna idag vilket betyder att jag gått ner det sedan förra veckan. Jag är helnöjd! Vad säger supportrarna...? ;-)

Omkörning med farthållare?

jag blir lika irriterad varje gång någon framför mig kör om en bil som jag också vill köra om, om de inte gasar på!

Verkar som folk sitter med farthållaren inkopplad även när de kör om. Självklart ska man koppla ur den och gasa på så man får en snabb omkörning. De är det mest trafiksäkra. Retar mig mest på dem som inte ökar farten när det är vägar med mitträcken och omväxlande två eller en fil. Det finns de som kan occupera den vänstra omkörningsfilen under hela sträckan det är två filer för att de inte trampar på gaspedalen när de kör om. Det gör ju att ingen annan hinner köra om.

Menar förstås inte att man ska köra for fort, men den korta stund det tar att köra om kan man öka farten rejält. Har bilen man kör svag motor så är det ju bara att växla ner lite för acceleration.

Frågan är om de "långsamkörande omkörarna" sitter och fibblar med andra saker under tiden istället för att koncentrera sig på bilkörningen.

Sommarminnen


den här bilden landade i min inbox idag. Det är vår lilla familj i total avslappning. Även om jag gillar den kalla vita vintern så längtar jag efter sommaren när jag ser den.

Det jag längtar mest efter är ledigheten utan tidspress och krav från olika håll.

TACK min vän G för att du skickade den. Ser fram emot att campa med er i sommar igen.

Krokusen blommar

än så länge bara inomhus, men om det ska fortsätta regna och töa i den här takten så se vi dem snart utomhus också, det är jag säker på.

måndag 17 januari 2011

Stora klippdockor

ikväll har mina barnbarn I, W och jag ritat av varandras händer och fötter. Det killas så mysigt mellan tårna när man ritar:-). Sen kom W på att jag skulle rita av hela hennes kropp. Sagt och gjort. Av med klänningen för att inte kladda ner den - kroppen gör ju inget om det blir färg på. Fram med en julklappspappersrulle för att använda baksidan att rita på. Ner på golvet och så full fart med tuschpennan. Blev hur bra som helst. Självklart ville lillasyster I också bli avritad. Sen var det bara att rita kläder så blev det den "mänskliga klippdockan".

När vi var klara ropades morfar upp på övervåningen och fick ta av strumporna för att få sina fötter avritade. Han gnällde lite att det gjorde ont vid lilltån när vi ritade där.

-Äsch mormor, morfar är ju så där, sa W och skrattade.

Signe i passargerarstolen

i vår familj säger vi att "Signe" sitter i passagerarstolen om ex vis den som sitter där sköter värmen/kylan eller något annat på instrumentpanelen.

Signe har funnits på riktigt. Det var min mans gamla faster, som var gifte sig på "gamla dar" med Harry och tog väl hand om honom.

En gång hade Signe råkat ramla och bryta benet och hamnade på lasarettet. Harry och en systerson till Signe som besökt henne där var på hemväg när det började regna. Det regnade och regnade men Harry satte ändå inte på vindrutetorkarna. Till sist kunde inte systersonen hålla tyst längre utan frågade Harry varför han inte satte på torkarna.

-Men jag vet ju inte var de sitter, svarade Harry. Det där brukar Signe sköta om.

söndag 16 januari 2011

Före-kort

tog ett "före-viktväktarna-kort" idag på mig själv i helfigur/profil. Det kommer jag inte att lägga ut här på bloggen förrän jag har ett "efter-kort" också. Precis som de gör i TV och tidningar. Men jag tror inte på någon Quick-fix, så ni får precis som jag vänta ett tag på resultatet.

Gäsp

jag och min väninna P hade bestämt oss för att träffas och gå på bio ikväll. Båda kände vi att vi behövde se en riktigt rolig film och skratta mycket. Ingen djup eller sorgsen film utan en komedi - rakt upp och ner.

Det fanns inte så många att välja på så vi valde den film som är nr tre i "Meet the Fockers"-serien. Har sett ettan och den var rätt kul och det är många kända skådespelare med i rollistan. Så den kan inte vara så dålig, resonerade vi, och om den är det så får vi skratta lite själva. Men såååå dålig var den att vi inte ens orkade skratta utan vi gäspade i kapp hela filmen. Bortkastat biobesök men att träffa P är aldrig bortkastat! Det ger mig massor av energi och kärlek! KRAM på dig!

lördag 15 januari 2011

Dockskåpsminnen


en av våra barnbarn fyllde 5 år i veckan och idag var vi bjudna på lunchkalas. Hade med en hög med paketer innehållande dockskåps-saker: möbler, lampor, en transformator, en "mamma" och kläder till henne, husdjur i form av katter och en badrumsinredning.

Födelsedagsbarnet hade önskat sig "Happy birthday" så den sjöng vi förstås.

Fick rapport nu ikväll att det lyser inne i dockskåpet. Mysigt!

Jag kommer ihåg när jag som liten själv hade ett docksskåp, hur kul det var att få nya möbler och saker till det. För något år sedan sov jag över hos mina andra barnbarn och fick då låna äldsta barnets säng. I rummet fanns även ett dockskåp av lite modernare sort. När jag sagt godnatt och skulle gå och lägga mig, så råkade jag se att det var en enda röra inne i dockskåpet, så jag slog mig ner på golvet och städade. Sen gick jag och la mig och somnade. På morgonen kom säng-ägaren barnbarnet W inrusande i sitt rum för att väcka mig. Hon fick syn på dockskåpet och blev alldeles stum.

-Mormor kolla, sa hon andäktigt. Det är städat i dockskåpet, hur har det gått till?
-Ingen aning svarade jag, på skoj.- De har säkert fixat det själva, mamman och pappan, fortsatte jag för jag trodde hon förstod att det var jag som städat. Men det gjorde hon inte utan pratade om vad som hänt en lång stund.

När kvällen kom, jag skulle sova där några nätter i rad, så satte jag mig på golvet igen och möblerade om . Barnbarnet W hade inte vågat röra dockskåpet på hela dagen, det kanske spökade på riktigt:-). Flyttade runt mamman och pappan. Satte fram mat på bordet osv. Jag har livlig fantasi och barnasinnet kvar så det var jättekul.

Nästa morgon rusade W in igen och rakt fram till dockskåpet.
-Titta mormor, pappan har flyttat sig!! Och mamman också!! Så konstigt!

Jag smålog inombords men sa inte att det var jag. Tror fortfarande inte hon är säker på om det hände av sig själv eller om det var jag som gjorde det. Men när hon blir äldre så kanske hon kommer att berätta för sina egna barn om det "levande" docksskåpet.

Så här blev vårt nya "gästbord"

i vardagsrummet. Inte helt klar med hur jag vill ha det men jag är jättenöjd med att fått i ordning. Får fundera lite på dukar och annat, men det duger så här så länge tycker jag.




och så här såg det ut på samma plats före ommöbleringen.

Björkriset har slagit ut

då måste det väl vara vår, eller hur!

Lisa Nilsson - Utan Dina Andentag (Live Konserthuset, Stockholm 2010)



Föll handlöst för den här versionen, så vacker!

Inte nu igen

skulle en del av min vänner säga. -Du möblerar alltid om. Det vill jag påstå är en överdrift, eller så är de helt enkelt för sällan och hälsar på här hemma:-)

Nu har vi i alla fall möblerat om. Matbordet i köket och vardagsrummet har fått byta plats. Det är nämligen så att köket är rätt mycket mindre än vardagsrummet medan bordet som stod i köket är betydligt större än det andra.

Då fick jag den ljusa idén att de kan få byta plats. Oftast är vi bara två personer som äter här hemma i vardagslag + en stor hund. Men hon behöver definitivt inte sitta med vid matbordet även om hon skulle vilja.

Det lilla bordet i vardagsrummet har vi nästan aldrig suttit vid, för när exempelvis barn och barnbarn hälsar på här hemma så får vi bara plats vid det stora bordet. Voila! Så var det skiftat. Lätt som en plätt även om käre maken muttrade lite när han fick hänga lampan på ett annat ställe. Men sånt får man ta, han säger alltid nej när jag säger ja. Och sen säger även han ja när han grunnat lite. För det mesta:-)

Och så får han använda sin fina elektriska skruvdragare någon gång också.

fredag 14 januari 2011

Let´s dance

ända sen starten för x antal år sedan, minns inte när det började, har jag varit fast för detta program. Jag beundrar de duktiga danspedagogernas förmåga att lära precis vem som helst att dansa som de aldrig gjort annat. Flera av dem är verkligen mästare på att lyfta fram det bästa hos sina partners så att de kan göra ett bra jobb. Vilka coacher, tänk om arbetslivet hade motsvarande - så bra alla skulle trivas på sina jobb!

Kläderna är vackra. Musiken härlig. Jag har alltid gillat dans!

Jag beundrar också de tävlandes förmåga att varje vecka lära sig nya danser och ny koreografi till så helt olika danser. Många får mycket kritik av domarna, vilket säkert känns tungt när man verkligen tränat, tränat och tränat för att göra något bra. Förmodligen också väldigt nervöst att visa det man tränat på i direktsändning.

De flesta tar dock kritiken som den är menad - som feedback - och använder den på ett konstruktivt och positivt sätt som ger nya fina resultat en vecka senare. Det är verkligen egenskaper som jag beundrar.

Det är bara en sak jag inte gillar och det är reklamen, synd att inte SVT kom på programidén så man sluppit en sådär 10 reklampauser på 1.5 timme




Bilden är hämtad från TV4:s webbsida

Läppförstoring

är något jag faktiskt inte förstår mig på. Det finns mycket man kan göra om man vill göra sig "vacker" och "ung" och om man har svårt att acceptera hur man ser ut egentligen. Fast jag själv skulle aldrig våga mig på det. Kan inte tänka tanken att någon sprutar in ex vis gift i ansiktet som förlamar delar av det. Vad händer om 10 år, kanske ger det bestående skador så halva ansiktet blir förlamat, så tänker jag.

Eller att lägga sig på operationsbordet, bli sövd och skuren i om det inte är nödvändigt, om man inte är sjuk?

Läppförstoring känns som bland det töntigaste man kan göra. Antingen så ser de ut som en badanka i profil eller så flyter läppen ut över halva ansiktet. Varför i fridens namn vill man se ut så? Sexigt? Njae.

Angiveri

blev alldeles kall inombords när jag läste en notis i morgontidningen. Där stod att Mitthem i Sundsvall ger 5000 kr till den som anger en rökande granne för att de vill få bukt med rökning i sina rökfria lägenheter.

Jag förstår att det är ett problem med folk som röker i lägenheter där man inte får röka.

Men jag accepterar aldrig den typen av metoder. Angiveri, det är något fruktansvärt. Grannar som spionerar på andra grannar och rapporterar. Som som dessutom får betalt. Får mig att tänka på krig!

De säger på Mitthem att det inte är angiveri. Men visst är det!! Sluta genast med den hemska metoden. Var kreativa, det finns andra lösningar.

Tänk om fler börjar på liknande sätt: arbetsgivare ger anställda som talar om för chefen vilka som gör något "förbjudet" får mer lön. Ok? Eller inte ok?

Finns säkert många fler ställen där denna typ av metod skulle kunna användas och vissa människor gör vad som helst för pengar. Brrrr, vad jag ryser.

torsdag 13 januari 2011

Vilket evinnerligt kramande!

var man än ser så kramas folk nu förtiden. I varenda tv-program kramar alla alla. Och på jobbet när folk träffas i olika sammanhang. Oavsett om de känner varann eller ej. Konstig vana vi lagt oss till med, så var det inte för några år sedan.

Syns tydligt om någon inte är bekväm i kramen för då kramas de bara med med överkroppen och rumpan putar ut. Kolla nästa gång någon kramas, på tv eller IRL, så får du själv se :-)

Jag gillar INTE att krama folk som jag inte tycker om eller som jag inte känner. Känner mig rejält obekväm om någon "främmande" vill krama mig. Då putar nog både rumpa och överkropp ut på mig:-). Min komfortabla zon ligger säkert någon halvmeter utanför övriga svenskars norm.

Man jag gillar att krama människor (och djur) som jag tycker om och känner mig bekväm med! I morse blev jag väckt av mitt 7 åriga barnbarn, jag sov över hemma hos dem. Hon kröp direkt ner i min säng och så låg vi där och pratade och kramades. Det var myyysigt.

Rädsla

* Det är genom att våga göra någonting som skrämmer dig varje dag, du hittar vägen till ditt mod.* läste jag någonstans för ett tag sedan.

Det finns ett annat klokt ord som jag också tycker om nämligen "det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd", tror att det är Tove Jansson som sagt detta.

Jag har (tyvärr) aldrig, i alla fall nästan aldrig, valt den lättaste vägen i livet. Jag ifrågasätter och tar tag i saker som behöver förändras. Varje gång är jag lika rädd.

Flera har sagt till mig - "det är ju lätt för dig". Nej, det är inte alls lätt för mig!! Men jag drivs hela tiden framåt av min vilja att påverka saker på ett så positivt sätt som möjligt. (i alla fall som jag ser som positivt:-). Och att utvecklas som människa. Jag läser många böcker som handlar om personlig utveckling för att se vad jag kan göra med mig själv.

Det har hänt mig åtskilliga gånger under mina år i arbetslivet att jag ex på möten sagt de saker högt som andra säger i korridoren. När jag sagt detta, då står det oftast ingen bakom mig och håller med trots att jag tidigare hört dem uttala samma sak. Jag blir rädd varje gång. För jag känner mig ensam och utsatt i det läget. Men jag fortsätter ändå. Knäppt?

Jag inser att de personerna som gör så nog är rädda för att säga det som de tänker. Vågar inte stå upp för sig själva, trots mitt stöd.

Men jag fortsätter att försöka utveckla mig själv som person, även om jag är rädd varje dag.

onsdag 12 januari 2011

I min värld,

får jag göra som jag vill! Jag tackar Lars Winnerbäck för det citatet. Det känns tryggt och bra på något sätt. Att det faktiskt är jag som bestämmer i mitt liv, ingen annan. Även om vissa tror de har den makten. Men den makten gäller inte mig. Den gäller möjligen min kompetens, min hjälp eller något annat som folk kan behöva från mig.

I min värld får jag göra som jag vill.

Var det jag som skrev

om snösmältning igår....? Min bil är i alla fall översnöad nu på morgonen - ingen snösmältning där inte. Men ljusare har det i alla fall blivit:-)

tisdag 11 januari 2011

Behöver supportrar

ikväll gick jag tillbaka Viktväktarna efter mitt ca 6 månader långa uppehåll. I våras gick jag ner drygt 9 kilo med hjälp av deras metod som funkar för mig. Betalar via autogiro varje månad. Efter sommaren så blev det för mycket runt om mig så jag klarade inte att följa programmet. Men jag fortsatte betala.....Nåt straff ska man väl ha när man inte fullföljer sina mål, tänkte jag.

Nu har jag bestämt mig för att inte betala för något som jag inte gör. Därför tänker jag börja GÖRA nu. Så nu är jag "invägd". Hade gått upp ett par kilo, men helt ok tycker jag som inte alls tänkt på kalorierna över jul och nyår. Så nu tar jag tag i det här igen och tänker nå mitt mål, även om det tar lite tid. Bättre skynda långsamt inte inte röra sig alls.

Tänkte jag skulle starta en supporterklubb här på bloggen. Vill någon vara med? Det enda ni behöver göra är att peppa mig och skriva att jag sköter mig bra i kommentarsfältet. Inte så svårt. Ni får vara anonyma om ni vill, bara ni säger snälla saker:-))

Bjud mig inte på tårta bara, för det är inte snällt:-D

Underbar "husläkare"

måste gå minst en gång om året för att ta prover på grund av en sjukdom som jag har haft i ca 10 år. Jag har lyckan att ha min egen "husläkare", vilket gör att han verkligen känner mig och kan se på mig hur jag mår.

Han vet att jag är "pipplig" med sjukdomar och lätt oroar mig och han ger mig alltid den tid jag behöver för att få de förklaringar jag behöver för att bli lugn. När han säger -"jag vill att du ska må bra Ulla", då vet jag att han menar just det. Han menar att just jag ska må bra. Han ser mig.

Är det inte det vi alla önskar. Att bli sedda. Och bekräftade.

Att vara "mindful" här och nu och inte tänka på alla måsten runt omkring mig, är något som jag verkligen behöver för att komma tillbaka i min vanliga form igen. En sak i taget. Så ordnar det sig.

Isgata

milda makter vad halt det är ute. Eftersom vi bor på landet så saltar man inte våra vägar (skönt tycker jag och hunden) utan man sandar. Hela ladugårdsbacken är nu en enda stor isbana. Eftersom det inte är sand överallt så får man gå försiktigt, så försiktigt, för att inte ramla. Och när man går så, då spänner man sig och får en "struttig" gång. Har man inte ramlat innan är risken stor att man gör det.

Nu har vi "struttat" runt vår vanliga runda över ängarna. Det är en plogad väg där men nu när det frusit på snön så är det lika halt där. Så nu ska maken köpa broddar till oss. Kan pensionärerna så kan vi:-)

Undrar om snösmältningen som varit är ett tecken på att våren är på väg. Visst känns det som dagarna har blivit längre.

måndag 10 januari 2011

Så vacker - utanpå

men vilket äcklig doft den sprider narcissen. Kanske som en påminnelse till oss människor att det inte är utseendet som betyder något. Utan hur man är.

Narcissism betecknar i modern psykologi en mer eller mindre abnorm böjelse för självbespegling, yttre eller inre - en förälskelse i den egna bilden, den egna personligheten. Narcissism utmärker sig för överdriven känsla av betydelse och överlägsenhet. Freud använde termen i sin lära för att beteckna en tidig fas i personlighetens utveckling. Ordet kommer av Narcissus (grek. Narkissos) i den grekiska mytologin som älskade sin egen spegelbild. Källa Wikipedia

Barnporr på anstalt

läste i dagens tidning att två personer dömda för grova barnsex-brott har suttit och laddat ner barnporr på anstalten där de sitter. De ansvariga beklagar men detta har skett på en öppen anstalt där de sitter nu för de anses friska nog att inte begå fler brott. Är detta ett skämt??

Ansvariga säger att de inte kan ta ifrån dem datorerna heller eftersom det finns lagar att följa. Är detta också ett skämt??

1. På vår arbetsplats är allt som rör barnporr spärrat så jag tror inte ens att vi kommer åt sådana sidor, eller om vi gör det så rapporteras det direkt till IT-avdelningen. Varför har man inte det ordnat på samma sätt på en anstalt för sexbrottslingar?

2. Barnporr är ett brott! Då kan det knappast vara några problem att ta hand om datorerna för dem som sysslar med sådant medan de sitter inne.

3. Blir man någonsin "frisk" om man utövar sexbrott mot barn? Det är något jag faktiskt tvivlar på. Är det inte alldeles för lätt nuförtiden att leva ut den typen av sjuka fantasier genom billiga resor till Thailand och genom internet som är fullt av allt de kan önska och som stärker deras sjuka beteende?

Jag blir så rädd! Om inte vi vuxna i första hand skyddar barnen istället för brottslingarna så känner jag mig extremt otrygg. Har fyra barnbarn och vi som är samhället måste sätta deras och andra barns bästa främst.

A-kassan

vad jag förstår har många lämnat A-kassan (och facket?) för att man anser det vara för dyrt. Det är förstås upp till var och en att göra ett sådan val, men det jag funderar på är vem som ska försörja dem om de blir arbetslösa. Det kan ju hända vem som helst, hände min man efter drygt 35 år i statens tjänst, staten som förr ansågs vara en säker arbetsgivare är inte det längre. Finns det ens några "säkra arbetsplatser" nu förtiden? En omorganisation så faller allt gammalt och tryggt.

För man kan ju inte leva på enbart kärlek och luft, förmodar jag. Och då blir det socialen som får träda in - det vill säga bland annat jag och övriga kommuninvånare. Och det tycker inte jag är schysst. För jag betalar nämligen både A-kassa, fackavgift och skatt.

Jag känner ungefär samma sak för dem som jobbar en massa svart och sätter det i system. Självklart kan jag personligen inte hindra någon att jobba svart och strunta i skatten, det är deras val. Men jag kan ha däremot ha åsikter eftersom många ändå förväntar sig samma förmåner i form av sjukkassa, högkostnadsskydd hos läkare och tandläkare, gratis skola trots att de struntar i att bidra till systemet full ut. För det är nämligen vi som pliktskyldigt betalar skatt som gör dessa förmåner möjliga för oss som bor och lever i Sverige. Om inte vi heller betalade skatt så skulle alla svenskar behöva ordna den typen av försäkringar och förmåner genom att själva betala privata försäkringar. Och då skulle vi verkligen se skillnad på de som har råd och de som inte har det. Dessutom skulle nog alla kunna få sänkt skatt och betydligt bättre skola, vård och omsorg om alla svarta pengar beskattades. För det rör sig om miljardbelopp.

Vi kanske skulle införa att man får ta ut i förhållande till den % andel man betalar in skatt. Om du på grund av svartjobb bara betalar 50% mot vad du ska, då kanske du bara ska ha halv sjukpeng, halv dagisplats osv. Det vore rättvisa tycker jag.

För mig personligen handlar faktiskt inte detta om politik, det handlar om min känsla för solidaritet och att inte sko sig på andra. Tycker man skatten är för hög, då får man jobba politiskt för att ändra förutsättningarna. Vi bor nämligen i en demokrati som gör detta möjligt. Istället för att smita från A-kassa eller att betala skatt och förvänta sig att andra ska ställa upp när det kniper.

Tycker Benny Andersson är ett härligt föredöme. På frågan varför han inte flyttar till Monaco för att slippa betala så mycket skatt som han gör i Sverige så säger han helt lugnt: "för att betala så mycket skatt som jag gör måste man också tjäna väldigt mycket pengar. Och då blir det en del över."

söndag 9 januari 2011

Good enough

är den läxa jag ska jobba på från och med idag. Att inse att när man gjort så gott man kan, då är det faktiskt "good enough". Inte längre tro att hela världen ligger på just mina axlar för det är att ta på sig ett på tok för stort ansvar. Man blir trött i både axlar, nacke och själen. Jag kan inte ändra på andra människor, även om det vore bekvämt ibland:-). Den jag kan ändra på är mig själv. Och min inställning till det som händer och de jag möter. Det kan ta tid, men vill jag så kan jag! Övning ger färdighet.

Att göra det jag ska göra så bra som möjligt, men inte hela tiden känna pressen att göra ännu mer, ännu bättre, ännu mer annorlunda - det är den läxan jag ska lära in.

Jag duger precis som jag är. Det är också en viktig läxa för mig att öva på. Jag är tacksam för att det finns människor som tycker om och älskar mig. Men alla kan inte göra det och det vill jag inte heller. Och jag är trött på att ens försöka.

Jag är glad för att de som tycker om mig också respekterar hela mig för den jag är med alla mina fel och brister men också för mina goda sidor. De som inte gör det kommer jag från och med nu att välja bort för att slippa dräneras på energi. Energi som jag behöver för att bli en hel människa.

Och energi som jag vill ha för att ta tag i mina drömmar och se till att någon av dem förverkligas. Vissa saker ska man bara drömma om - det är det bästa med att kunna drömma. Tänka stort och fritt och ta i lite!! Men andra saker ska man verkligen försöka förverkliga. Oavsett om det gäller att skriva en bok, gå ner 10 kg, bestiga Mount Everest eller springa tjejmilen. Det som verkligen är viktigt och som kommer att påverka ens liv på ett positivt sätt.

Because we are worth it;-)

lördag 8 januari 2011

En vacker text

hämtad ur Bibeln, är den här som handlar om kärleken och beskriver den på ett fint sätt, tycker jag.

Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting.

Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.5Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå. Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad. Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.

När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga.

Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.

Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken

En liten shoppingtur

idag tyckte jag det var dags att krypa ur mysbyxorna och bege mig in till civilisationen. Så jag tog bilen till närmaste stad för att strosa runt en stund. Hade inga direkta planer på att shoppa, mer än Body Shops fantastiska duschcreme. Kan varmt rekommendera den. Dyr, över 200 kr för en burk, men man behöver bara ta lite och ingen bodylotion efteråt så det blir inte så dyrt i längden.


Traskade runt lite stilla och kollade i butikerna utmed stora gatan där de flesta affärerna finns. Gjorde ett riktigt fynd, en kjol för 75 kr på rea. Och så köpte jag mig en guldscarfes. Jag brukar aldrig ha guld, jag är en typisk silvermänniska. Men av någon anledning så föll ögat på just den här och den passade mig som hand i handske. (Guld är medeltidens "färg" för ära). Vem vet, kanske ger den mig framgång och ära. Kan ju alltid hoppas.




Vi har turen att ha två ostaffärer i staden. Jag gillar verkligen att gå in i den typen av butiker för det finns massor av goda saker att provsmaka och köpa små bitar av. Det blev två sorters mögelost och en burk med "het jordgubbsmarmelad" som jag tror passar jättebra till osten.

Passade på att slinka in i hälsokostaffären för att köpa te. Denna gång blev det ett med ingefära och citron. Ingefära är både gott och nyttigt. Oftast kokar jag te av färsk ingefära men det är praktiskt att också ha "kopp-färdigt" te hemma. En av mina bästa vänner vägrar att dricka mitt te, hon säger att det inte är te, det är hö. Så jag har förstås vanligt svart te hemma till henne, för inte skulle jag tvinga mina vänner att dricka hö. Det gör jag så gärna själv:-)

Med modern teknik

kommer man hur långt som helst. Här pratar barnbarnet I, via Skype, med sin pappa som just nu befinner sig i Hongkong.

fredag 7 januari 2011

Lunch ute i snön

idag bjöd vi barn och barnbarn på grillad korv till lunch. Utomhus. Jag hade gjort egen varm choklad (mörk blockchoklad, grädde, socker och mjölk) - perfekt att dricka när det är kallt. Barnbarnen passade på att åka skidor och pulka här på gårdsplanen. Trevlig avbrott i vardagslunken.


I mitt hem

ja, det är ju inte bara mitt förstås utan vårt, är det viktigaste för mig att skapa en harmonisk, kärleksfull och trivsam stämning. Jag är inte så bra på trender men jag gillar att ha det fint omkring mig. Fint på mitt sätt:-).

Har inte så många prydnadssaker som bara är just prydnadssaker utan i så fall fyller de oftast en funktion samtidigt som de är fina. Fast några har jag ju förstås. Och så älskar jag hjärtan i alla former. Här kommer några bilder på "installationer" som jag har fixat.

Jesusfiguren är nästan det enda minne jag har kvar från min farmors hem. Han saknar en hand - men vem är perfekt?

En vanlig enkel korg på ett bord blir riktigt fint som tidningssamlare tycker jag.


Brudfotona från våra barns och vårt eget bröllop har jag monterat i "sillalådor".

En sten är perfekt som bokstöd. En liten vespa på tavelhyllan jämte bilden av min favoritplats, platsen framför Sacre Coeur i Paris, gör de hela lite mer levande.


Och änglarna med hjärtan i händerna hälsar våra gäster välkomna i hallen! För att förstärka intrycket ligger det ett hjärta på bordet och på ljusstaken står det "love".

Änglar i snön



mormor och äldsta barnbarnet W testar att göra snöänglar, kallt om baken men fina blev de.

torsdag 6 januari 2011

Är det en varg vi har i familjen...


eller uttrycker hon bara sitt missnöje över husses och mattes klädsel...?






Fotograf Kristin Horn Sellström

Överträffade förväntningar

jag är ofta lite skeptiskt till uppföljare till tidigare succéfilmer. Det är sällan 2:an och 3:an lever upp till ettan. Det gäller att ha en historia som håller hela vägen.

Göta kanal är ett typiskt exempel på detta, tycker jag. Ettan var bra! Rolig och full fart. Tvåan var samma historia fast sämre. Och trean var samma historia fast ännu sämre. Varför försöker man inte göra en ny story istället? Kanske för att vi svenska verkar gilla det förutsägbara och repriser. För varför måste vi annars se exakt samma program varje jul och nyår? Karl Bertil Jonssons jul är en mysig historia, men jag kan den nu. Svensson Svenssons jul var rolig första gången jag såg den, men inte nu. För att inte tala om Grevinnan och betjänten. Den skrattade jag nog åt hela tre gånger. Nu är den bara tråkig och förutsägbar.

Så lycklig man blir då när ens förväntningar överträffas med råge! Ikväll har vi varit på bio och sett Änglagård 3. Jag tyckte om både ettan och tvåan när de kom för ca 15 år sedan. Har läst att trean fått ganska dåliga recensioner så jag hade inte så stora förväntningar ikväll. Men vilken underbar film! Frågan är om jag inte tycker den är bäst av de tre. Återknyter till de andra två på ett bra sätt, bra uppföljningshandling, härliga skådespelare. En charmig, mysig OCH rolig film!

Igår kväll satt vi framför tv:n och suckade, inget att se tyckte vi. Men vi bestämde oss dock för att se teaterförställningen Gröna hissen från Fredriksdalsteatern i somras. I vanliga fall brukar inte "buskis" göra sig så bra i tv, utan är roligast att uppleva på plats i verkligheten. Så mina förväntningar var ganska låga även här.

Vilken skrattfest det blev!! Underbara Eva Rydberg och Johan Ulvesson i ett fantastiskt samspel! Jag skrattade så tårarna rann. Visst är det underbart att få skratta "ordentligt" ibland:-). Och så skönt att ens förväntningar ibland överträffas rejält!

tisdag 4 januari 2011

Fullt ös

idag har det varit full fart här hemma. Asta har besök av en kompis, Polly, som är en 6-årig Samojed-blandning. Asta är ungefär dubbelt så stor som Polly och vill gärna försöka visa att hon är "störst", så hon sätter sig i trappan och tittar ner på Polly om hon kan.

Tidigare när de har träffats har de slagits som galningar - ingen av dem har velat ge sig. Speciellt inte Asta fast hon är yngre och borde böja sig. Men idag har det gått hur bra som helst.

Mesta tiden har de varit ute och rusat runt i snön. De kom in en stund efter ett par timmar och slocknade under köksbordet. I hela 10 minuter. Sen var det ut igen och fullt fart i snön.

Nu ligger de här lagom utslagna och snarkar. Det är nog kul att vara hund om man har en hundkompis att leka med. Det slår matte och husses fåniga lekar 10 gånger om:-)