läste precis en väns blogg där hon beskriver att hon alltid sökt bekräftelse från andra för att känna att hon duger. Jag skrev följande kommentar på hennes inlägg:
Jag har också alltid kämpat för att leva upp till andras krav. Men nu börjar jag faktiskt tröttna på det. Inser att det inte spelar någon roll om jag gör si eller så eller om jag slår knut på mig själv, det finns alltid folk som inte tycker man är bra nog eller det man har presterat räcker till. Och det är så tröttsamt. Varför är deras sanning enda sanningen? Jag orkar inte hålla på att hela tiden bevisa och bevisa att jag faktiskt också duger. Nu försöker jag bara ta det som det kommer och göra så gott jag kan. Räcker inte det, så är det andras problem - inte mitt. Och det börjar så smått kännas riktigt bra. Underlättar förstås att man har goda vänner runt omkring som stöttar;-). Man borde nog vara sin egen bästa vän, för inte skulle man behandla en vän som man behandlar sig själv i tankar, ord och handling? Kram Ulla
http://helakarin.blogspot.com/2011/02/bekraftelse.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
tack för din kommentar, hälsar Ulla