Blåser huset omkull...?

har varit vaken sedan kl 3 i natt och lyssnat på stormen. Helt omöjligt att somna om. Det måste vara minst tre "stora stygga vargar" som står och blåser på vårt lilla hus för få väggarna att rasa och för att få ut de "tre små grisarna", som i detta fall är min man, hunden Asta och jag.

Tidningshämtningen får faktiskt vänta, jag har ingen lust att gå ut i mörkret (det verkar som det snöar också...) för att hämta morgontidningen. Dessutom snarkar Asta i min säng som vanligt, så för hennes skull behöver jag inte heller gå ut än. Vi har fullt med STORA gamla träd på tomten och när det stormar så här blåser det alltid ner grenar av varierande storlek.

När stormen Gudrun drog förbi för några år sedan så blev vi förstås strömlösa precis som alla andra. Vi har en braskamin så vi kunde elda. Men veden tog slut, eftersom vi inte hade väntat oss en Gudrun på besök.

Så min man begav sig ut i stormen och mörkret med ficklampa och med motorcykelhjälm på huvudet för att hämta ved ute i vedboden. Det såg lite märkligt ut när man följde ljusstrålen i det kolsvarta mörkret. Såg nästan ut som den svävade av sig själv så mörkt var det. Hjälmen tvingade jag honom att ha, för att han inte skulle skada sig av nerfallande grenar. Han kände sig fånig i den, men jag sa som det var: -Ingen kommer att se dig:-)

Hoppas inte den här stormen blir en ny Gudrun, det låter som den har potential. Finns det fler än jag som känner av stormen i kroppen? Jag tror, precis som "de gamle" att man kan känna av olika vädertyper i sin kropp.