känner jag mig rätt ofta. Mest på jobbet faktiskt. Min "passform" funkar bättre privat. Kanske för att jag där lättare kan välja vem jag ska umgås med och vad jag ska göra.
Har en vän som också bloggar. Hon brukar skriva följande ord på sin blogg (hämtat ur filmen "Allt en tjej vill ha från 2003) : Why do you try so hard to fit in, when you were born to stand out?
Ja, säg det. Kanske för att det gör mer ont att inte passa in? Men jag tycker själv att jag blir bättre och bättre på att acceptera mig själv precis som jag är - med både fel och förtjänster. Och det i sig gör mig starkare och ännu mer övertygad om att vi alla faktiskt är "born to stand out", och inte tänkta att vara bleka kopior av någon slags ideal som ingen egentligen vet vad det är eller varför. Och att vi inte skulle duga precis som vi är. Klart vi gör!
Vi behöver alla lite av Nalle Puhs tankar om sig själv: Utan Puh skulle äventyret vara en omöjlighet, sa Kanin högtidligt.... Omöjligt utan mig! En sådan björn är jag! sa Puh stolt för sig själv. (skrivet av AA Milnes)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
tack för din kommentar, hälsar Ulla