torsdag 31 mars 2011

Lättlurade

vi var stödfamilj till en kille i fem år. Han tyckte om att skoja med oss och när vi "gick på" hans skämt sa han alltid -"lättlurad".

Tänker på det uttrycket när det handlar om att styla hem inför försäljning. Har ju varit vanligt i storstäderna länge men nu även i småstäder och på minder orter. Någon bär ut eller gömmer ens saker och ställer dit prylar från en butik för att det ska se trendigt ut. Och detta driver upp priserna enormt. Märkligt tänker jag. Är vi så lättlurade? Vi köper väl inte huset eller lägenheten med sakerna i? Vi köper väl det för att skapa vårt eget hem? Borde vi inte då kunna "tänka bort" inredningen och istället se vår egen dröm. Oavsett om det som står där nu är trendigt eller vanligt traditionellt? Är vi osäkra på vår egen smak?

Jag tänker att risken är stor att man missar det där man borde kolla på och lukta på och känna på, för att man är så bländad av utanpåverket. Så bländade att vi betalar flera 100 000-tals kronor extra.

Lite som kejsarens nya kläder om du frågar mig. Däremot är det självklart att det man visar upp ska vara välstädat och rent, men det är ju en helt annan historia.

I medvind åker många med

det lokala ishockeylaget i min grannstad har framgång just nu, riktigt stor framgång. Oj, så många som har blivit hockeyintresserade och "kan allt" om hockey nu. Som står på läktaren och skriker heja heja. Som går på mingelfester och syns.

Var fanns ni när det inte gick så bra?

Om man verkligen gillar en idrott, då finns man väl där i vått och torrt och stöttar. Precis som en god vän. Men jag antar att det är som när någon blivit rik, då har den personen plötsligt många nya "vänner". Det är förmodligen samma fenomen här, man vill sola sig i glansen.

Jag tillbringade mycket av min ungdom vid isrinken i min hemort. På den tiden låg rinken utomhus (nej, det är faktiskt inte 100 år sedan:-). Där stod man i snö, regn, blåst och kyla och hejade sig hes på sitt lag. Jag åkte med i bussen till bortamatcherna och tog hand om skadade spelare. Jag levde med laget. Det var killar som klubben själv fostrat och som tränade utan betalning. Det kändes äkta på något sätt.

Nej, jag går inte och hejar på min grannstads hockeylag. Jag är inte längre road av ishockey, men jag kan förstås ändå önska dem lycka till. Ogin är jag inte:-).

onsdag 30 mars 2011

Utmaningar för hjärnan

jag gillar verkligen att lära mig nya saker. När det går på rutin blir jag oftast uttråkad och rastlös. Men att ta in ny kunskap och vända och vrida på den och känna att "poletten faller ner", det är en härlig känsla. Tror att min hjärna behöver stora doser av stimulans, det är därför jag är så frågvis.

Ikväll har jag varit på fotokurs. Tidigare har jag bara haft en vanlig digitalkamera men nu har jag en systemkamera som sagt. Man får inte ha den inställd på "auto", det var det första vår lärare sa. Efter 2,5 timmars teori så klickade det till inte bara i kameran utan även i min hjärna. Jag fattade faktiskt hur man ställer in bländare och slutare och varför det är viktigt och vad skillnaden är. En helt ny värld öppnar sig, så känner jag. Så många underbara, spännande, vackra och ovanliga motiv det finns. Självklart har jag massor kvar att lära men jag kan börja öva.

Under kursen ska vi ta bilder med tema "våren". Så får vi feedback på bilderna vi tar för att lära oss ännu mer. Kul!

tisdag 29 mars 2011

Nybörjarkurs

fick en systemkamera av min pappa för några månader sedan, eftersom jag inte fick till det så bra med den jag fått tidigare. Ni som läst min blogg ett tag vet att jag inte gillar kameror som inte har "titthål", och det var en sådan jag hade. Fullt med misslyckade oskarpa kort gör ingen glad.

Nåväl, han tog tillbaka den och gav mig istället en systemkamera. Jag är inget bra på att läsa manualer, men insåg att jag nog inte kommer att ta bra bilder med den kameran heller om jag inte lär mig den.

Så jag anmälde mig till en nybörjarkurs hos Sensus, och den börjar i morgon kväll. Meningen är att vi även ska plåta utomhus ibland under kurstiden så nu hoppas jag att våren kommer tillbaka fort som attan.

Kanske kan jag visa fina bilder här på bloggen efterhand som jag lär mig hur man gör. Håll utkik:-)

Neråt!

trots att jag inte varit på Viktväktarna och vägt mig på (alldeles för) länge så har jag ändå gått ner 0.2 kg sen senaste gången. Känns sååååå bra!

måndag 28 mars 2011

Oväntat besök

öppnade mitt vaskskåp nyss och såg att något rörde sig. Döm om min förvåning när en sån här klättrade ut
http://www.biopix.dk/photo.asp?language=sv&photoid=24942&photo=mus-musculus. Inte för att jag inte fattar att det finns möss när man bor på landet. Vi har haft besök förr och ibland hör jag dem springa i taket (alltså på insidan av taket) eller i väggarna.

Jag blev mest förvånad av att den dök upp nu. Det är ju vår ute! Då ska den väl vara ute och jaga kompisar och nötter eller vad den nu äter. Inte sitta och häcka i vårt vaskskåp. Den blev nog lika rädd som jag för den kilade i väg och gömde sig bakom spisen. Tror jag. Har faktiskt ingen aning om var den är nu. Vill helst inte att Asta äter upp den, blääärk.

Nu är i alla fall musfällan gillrad med ost. Jag hoppas att den sprang ut, önskar inte att den ska hamna i fällan. Men å andra sidan, jag vill inte ha den springandes runt benen heller.

Så lilla mus, pys iväg ut nu, strunta i osten. Den är ändå inte god. Säkert en mager torr sak, som ingen blir glad av. Funkar det inte med osten får jag väl försöka med en kopp Gevalia, det gör man ju när man får oväntat besök.

Släpp "musarna" loss, det är vååååååår!!

söndag 27 mars 2011

Nostalgi

hittade den här gamla macken när vi var ute och åkte idag. Tror inte den är igång, men det kändes lite nostalgiskt att se den. Fint bevarad tycker jag.

En bur till Asta

idag har vi varit och köpt en stor bur till Asta. Tanken är att hon ska kunna vara i den om vi åker på hundutställningar, men även när vi är ute och campar. Perfekt för henne att koppla av i om det är för stimmigt runt om. Hon fick provligga den inomhus, den var precis lagom stor till henne. Hon märkte inte ens att vi stängde burdörren för hon knaprade på benet hon fick av snälla Christina som vi köpte buren av.


Passade på att handla detta superfina röda halsband med kristaller, som jag haft ögonen på länge i Christinas webb-shop. Svensktillverkat utan några kemiska tillsatser i skinnet. Till det ett rött koppel förstås. Så nu kommer hon att se ut som en prinsessa när vi är på promenad.


Den som vill se fler hundtillbehör kan gå in i bloggen http://socialahundar.blogspot.com/

lördag 26 mars 2011

Shopping i vårsolen

jag och min väninna har tillbringat dagen i närmaste stora stad där vi strosat runt utan något egentligt mål. Syftet var att komma ut lite, speciellt för min vän som varit sjukskriven ganska länge och genomgått tuffa behandlingar och dessutom är nyopererad. -Jag behöver socialiseras, sa hon. Och så blev det. Först besökte vi en jättemysig liten heminredningsbutik där jag bl a köpte den här lilla fina hyllan som passar perfekt under mitt "väggord". Eller hur!



Sen gick vi vidare till några andra små butiker innan vi åt lunch på en sushibar. Idag testade jag att äta en minibläckfisk, fick den på köpet eftersom de som jobbar på restaurangen tyckte jag skulle prova. Gillar egentligen inte alls bläckfisk, tycker det är segt och ganska smaklöst. Men detta var en pytteliten som var marinerad i chili och jag åt de små "armarna", riktigt goda.

Mätta och belåtna gick vi vidare till Indiska och Åhléns och några butiker till. Solen sken från en blå himmel, så härligt. Innan vi åkte hem tog vi en kopp kaffe på stadens trendigaste café och en tur till torget där vi köpte vårblommor.

Nu ska fönstren putsas och mina nyinköpta gardiner sättas upp, fast inte ikväll. Nu ställer vi istället fram klockan en timme och ser fram emot sommaren:-)

En magisk timme utan el

tillbringade kvällens Earth Hour i Domkyrkan där all el var avstängd och med bara levande ljus i takkronor och i ljusstakarna lystes hela kyrkan upp under den timmen. Tre unga tjejer från en musikskola underhöll med underbart vacker sång, helt magiskt. Även domkyrkoorganisten gjorde ett framträdande på kyrkoorgeln, till sin hjälp hade han tre personer som trampade orgeln. Så visst funkar det även utan el:-)

Earth Hour tycker jag är en mycket fin manifestation. En positiv händelse runt om i hela världen vid samma tid kl 20.30 - 21.30. Vi släcker ner för en ljusare framtid.

Visst är det härligt att så många länder kan förenas i samma tanke. Eiffeltornet, Empire state building, Stockholms slott, Operahuset i Sydney, Dubai, Sydafrika - ja över hela världen släcktes byggnader ner för att visa på engagemanget i miljöfrågorna. Timmen handlar ju inte om att vi sparar el genom att släcka just då, som en del tror. Nej, det handlar om att visa sitt engagemang genom att delta.

Här kommer lite bakgrundsfakta om Earth Hour, hämtat från Världsnaturfondens hemsida http://www.wwf.se/:


Earth Hour startade år 2007 i Sydney på initiativ av WWF i Australien som ett sätt att uppmärksamma landets beslutsfattare kring klimatfrågan. Australien är ett land som redan tydligt märkt av klimatförändringarna, bland annat genom långvarig torka. Detta första Earth Hour resulterade i att över 2 miljoner Sydneybor och 2 000 företag släckte ljuset. Nyheten spreds över världen.År 2008 engagerade Earth Hour omkring 50 miljoner människor i 35 länder världen över. I Sverige släckte Örebro sitt kommunhus och Kungen släckte Slottets fasadbelysning. Men detta var ändå bara början.År 2009 anordnades Earth Hour i 88 länder och över 4 000 städer. I Sverige var över hälften av landets kommuner anmälda, däribland Göteborg och Malmö. Stockholm var dock inte med. Arlas mjölkförpackningar färgades svarta och över hela landet anordnades fackeltåg, brinnande klimattal, akustiska konserter och mycket mer.Manifestationen växte ytterligare år 2010. I 128 länder världen över släckte människor i vad som betecknas som den största volontära handlingen någonsin. Sydney, Peking, London, Los Angeles och Stockholm är några av städerna som deltog. Ikonbyggnader över hela världen släckte för klimatet, bland annat The Strip i Las Vegas, Egyptens pyramider, Jesus-statyn i Rio, Operahuset i Sydney och Olympiastadion i Peking. Fler ikonbyggnader i Sverige och världen som släckte.

I Sverige var under Earth Hour 2010 hela 70 % av landets kommuner med, däribland Stockholm, Göteborg och Malmö. Ett hundratal Earth Hour-evenemang anordnades från norr till söder. I Kungsträdgården samlades 7 000 personer för att lyssna till kända artister som Laleh och Darin. Enligt SIFO deltog varannan svensk i manifestationen. Det är ett av de starkaste resultaten för Earth Hour i hela världen.


Earth Hour 2010 blev världens hittills största miljömanifestation och beräknas ha nått över en miljard människor. Earth Hour skickar genom detta en kraftfull signal till världens ledare om att ta klimatfrågan på allvar. En signal som genom en enkel handling måste sändas igen och igen tills vi får de avtal och lösningar som världen behöver.

torsdag 24 mars 2011

Entreprenörskap

eller heter det entreprenörs-skap, med två s? Skit samma. Har varit på en föreläsning med bl a Laila Bagge ikväll. Hon och en annan tjej berättade som sina livsresor och hur de lyckats nå framgång i sina jobb. Hårt arbete, aldrig ge upp och våga. Så sa båda.

Har testat alla tre varianterna. Jobbat hårt. Vågat. Fått smäll. Jobbat hårdare. Vågat. Fått smäll. Jobbat ändå hårdare. Än så länge har jag inte gett upp. Så en vacker dag når säkert jag också framgång. Men jag kanske måste ha ett eget företag för att lyckas. Inte lika lätt att åstadkomma som anställd tror jag.

Det var i alla fall inspirerande att lyssna på dem.

onsdag 23 mars 2011

Tjänsteresor

jag har rest i många år i tjänsten. En del av mina vänner tycker det är så spännande och "glamoröst". Men ingen arbetsgivare jag haft har betalat för "turistande".

Jag gillar att vara ute och träffa nya människor, få nya intryck och lära mig saker som jag inte hade gjort om jag hade suttit på kontoret hela dagarna. Men resandet i sig är inte så kul, det är ett nödvändigt ont för att jag ska kunna vara ute. Det enda jag brukar hinna se är tågstationen/flygplatsen, konferensrummet och hotellet. Sen hinner man inte mycker mer förutom att man ibland går ut på kvällen och äter förstås.

Visst skulle jag kunna boka ett senare tåg hem och "gå på stan", men det gör man inte. Har man varit iväg några dagar och suttit i intensiva sammanträden är man rätt trött och då längtar man hem, inte alls efter sightseeing eller shopping. I alla fall inte jag.

På min förra arbetsplats reste jag även i utlandet. Men det var samma sak där: flygplats, konferensrum och hotell. En gång flög jag till och med till Paris över dagen för att sitta i möte med en sur fransman, som inte ens bjöd på en kopp kaffe. Än mindre på mat! Jag åkte i ottan hemifrån och kom hem sent på kvällen. Såg  Champs-Élysées från taxifönstret:-). Inte så värst glamoröst.

Men jag skulle inte vilja vara utan mina resor, även om det är slitigt och tröttsamt. För det berikar mitt liv att träffa andra människor och få nya intryck.

Man kan undra vad som hänt!

idag har jag fått gliringar från gänget jag varit på möte med de senaste dagarna. De tycker min rekommendation av restaurang "suger". Och jag är böjd att hålla med. Men.......den restaurangen har genomgått en total makeover - på fel håll!!

Jag var där för något år sedan. Då var det precis som deras hemsida lovar. Fullt med folk, god mat och trevligt.

Det är en brasiliansk restaurang vars specialitet är att de serverar kött som är grillat på spett. Det var ca 9 - 10 olika sorters kött och korvar och till det en god buffé med goda såser, röror, bröd och andra godsaker. Massor av god mat. Det var som sagt då det, för drygt ett år sedan.

Så jag rekommenderade glatt gänget att vi skulle gå dit i går kväll och en i gruppen hade bokat bord till oss tolv personer. När vi kom dit vid 19.30 tiden så kunde jag inte öppna dörren. Det visade sig att den var låst! Vi ryckte i den en stund och till slut kom en kille och öppnade. Han visade oss till ett "långbord" som bestod av två stycken runda bort (med plats för max 5 pers vid varje) men här skulle vi tolv sitta. Det gick med nöd och näppe. Vinlistorna kom in och vi beställde. Sen hände inget. Ingen buffé. Vi väntade, och väntade. Och väntade. Jag började få gliringar.

Sen började äntligen servitören ställa fram på buffébordet och så kom han och sa att de tyvärr fått fel på grillen så köttet stektes inte på spett utan i en vanlig stekpanna:-(.. Vi gick fram till buffébordet. En enda sås, gjord på några svarta bönor. (jag behöver väl inte säga att jag inte smakade??). Halvvarma potatis. Upptinad broccoli som inte var värmd. Några champinjoner i en röd sås. Isbergssallad. Och "rostbröd". Torrt!

Det blir tyvärr värre. För sen kom köttet. Först fryst kycklingfile (mörad) som var stekt och knappt klar. Därefter en torr fläskköttsbit och så till sist en bit nötkött. Små bitar! Det var allt!! Gliringarna haglade förstås och jag tyckte det var så pinsamt. Att jag dragit med alla dit och att deras förväntningar om en god middag gick i stöpet. Fattar inte vad som hänt! Vad har de egentligen för verksamhet där nu? Hur kan det ha raserat så på ett år??

Som en tjej i gänget sammanfattade det hela: -det känns som de har stängt restaurangen för ett halvår sen ett men glömt stänga av hemsidan där man kan boka och när vi bokade så tänkte de "shit", det här får vi fixa. Och så tömde man de sista resterna i frysen.

Idag fick killen som bokade åt oss ett automatmejl från restaurangen med en med ett tack för att vi besökt dem och frågor om vad vi tyckte! Säga vad man vill om maten, men ett fungerande IT stöd har de i alla fall:-)

Självklart har jag fått gliringar idag också från "gänget" men vi har också skrattat gott åt det hela. Vi hade som vanligt väldigt trevligt tillsammans, även om middagen var kass. Och vi kommer att skratta åt detta många gånger.

Men jag kommer inte att rekommendera fler restauranger utan att jag varit där dagen innan och provätit:-).

måndag 21 mars 2011

Åker tåg

var försenat och som vanligt säger de inget i högtalarna förrän flera minuter efter att tåget skulle varit på plats. Märkligt, de måste ju veta att tåget är sent. Hur svårt kan det då vara att informera de som står ute och fryser och väntar...? Det hjälper inte att de har kul TV-reklam om att de håller på att förbättra sig, om de inte klarar det mest elementära.

Sitter i alla fall här nu och åker genom Sverige i mörkret. Vi är ännu mer försenade på grund av något tekniskt fel som gör att vi tappar dragkraft varje gång vi stannar vid en station. Inte särskilt många personer i vagnen jag sitter i. De flesta har en dator framför sig, eller läsplattor. Har sett flera stycken idag.

Internet är i alla fall väldigt lååååångsamt, men jag kanske är bortskämd med mitt 100 Mbit/s fibernät som vi har hemma.

En och annan pratar i mobiltelefon och delar med sig av sitt privatliv till oss andra.Egentligen borde det finnas plastbubblor över varje plats, ungefär såna som astronauter har, där man kan prata i mobiltelefon utan att alla hör vad som sägs. Skulle se rätt kul ut med fullt med folk i bubblor:-).

Tog med datorn för jag tänkte jobba på vägen, men nu har jag kommit på att det vill jag inte. Och jag orkar inte heller. Det var ju det där med att säga nej, eller åtminstone att skaka på huvudet. Dags att börja nu.

Dagisnivå

åkte till jobbet lite tidigare idag för jag har så mycket att göra och ska iväg i tre dagar. Låste upp dörren till mitt rum och gick in. Datorn borta!

Vi hade inbrott för någon vecka sedan och fått order på att inte ha datorn framme så den syns från fönstret och att ha kontorsdörrarna låsta. Jag hade lagt min dator under skrivbordet på en bänk.

Fick tipset att ringa till vår förrådspersonal. De hade varit runt och gömt datorerna där de tyckte att de syntes för mycket. Ok. Men! Jag fick inte reda på var de hade gömt min!! Och de hade inte tid att komma och visa förrän senare!! Och att jag kunde leta under tiden eftersom jag inte lagt min dator på ett smartare ställe!! På med luren.

Stressad och frusterad som jag var fick jag frispel och började stortjuta. En kollega kom och försökte hjälpa mig att leta men sen gav vi upp och hon gick och ringde förrådet igen och sa till dem att de skulle komma och visa. Hon insåg nog att jag hade brutit ihop totalt annars. Innan de kom så hittade vi den, den låg UNDER min hurts. Inte i en låda eller skåp. De hade alltså medvetet lagt den där det skulle vara svårt även för mig att hitta den. Tydligen skulle jag straffas för att jag var såååå korkad så jag bara hade låst dörren (vilket INTE alla kollegor gjort) och dessutom faktiskt hade försökt gömma datorn.

Vilken dagisnivå. 20 minuter försendad kom jag igång att jobba. Ett sånt beteende är inte ok. Och det är inte heller respekt för andra människors tid.

söndag 20 mars 2011

Chips är gott, tycker Asta

Pensionärsracer, dramaten eller vad man nu ska kalla den

en väska med STORA hjul är det i alla fall. Köpte en sån när jag var på IKEA för ett tag sen. En stor rymlig sak. Min tanke var att ha den när jag är ute och reser istället för de där små kabinväskorna med minimala hjul som är så svåra att dra efter sig. Har invigningspackat den ikväll inför morgondagens Stockholmsresa. Bara att stapla grejorna på varann, perfekt! Och den är superlätt att dra.

Tror att en och annan kommer att glo avundsjukt på mig och tänka så här när de ser min väska rulla fram över stock och sten (nja, över kantstenar och trottoarkanter i alla fall) : -Varför har inte jag kommit på att man kan använda en pensionärsracer som resväska?

Igår skulle jag gå och handla åt mina föräldrar. De bor inte så långt från affären men det var rätt många tunga saker som skulle köpas in. Kom på att även mamma har en pensionärsracer i sina gömmor så den plockade jag raskt fram och drog med mig. La den i kundvagnen medan jag handlade och sen var det bara att packa ner allt tungt och dra hem. Lätt som en plätt.

Som sagt var - köp dig en en dramaten, den funkar till det mesta!

Hundslagsmål

det har varit en kamp om vem som bestämmer mellan vår hund och vår dotters hund ända sedan Asta var valp. På något sätt kan de inte bestämma vem som bestämmer, om man kan säga så. Båda är tikar. Nu när Asta är vuxen och dubbelt så stor som Polly så blir det där lite mer påtagligt. Konstigt egentligen för Asta är rätt vek mot alla andra hundar. Vår granne har en pytteliten tik men vår jättestora Asta lägger sig ner direkt när Kajsa kommer.

Igår rök Polly och Asta ihop här hemma så jag trodde Asta skulle skada Polly rejält. Först försökte jag sära dem med hjälp av "handkraft", inte det trevligaste uppdraget precis när två hundar slåss som galningar. Och det låter fruktansvärt om dem. Fick i sär dem men sen rök de ihop igen. Då fick jag tag i en gammal köksstol där sitsen åkte av i farten och använde den som en lejontämjare. Vilken syn det måste varit! Två hundar som slåss, morrar och biter, barnbarnet lilla I som blev livrädd och illhojtade och jag i full fart med stolen.

Men det funkade. Lilla I blev rädd för hon trodde att både hennes Polly och hennes mormor blev skadade, men som tur var gick det bra.

Sen släppte vi ut dem på gården och där funkade det utmärkt. Maktbalansen var tämligen god.

Nu händer samma sak idag på morgonen. Vi släpper ut dem. De funkar hur bra som helst. De vill gå in. Jag släpper in dem. Och de ryker ihop igen direkt. Så det blev fram med stolen en gång till. Denna gången skrattade lilla I, för hon tyckte nog mormor såg rolig ut i pyjamas och med stolen, utan sits, i högsta hugg.

Men nu undrar jag - varför är de sams utomhus men inte inomhus?

lördag 19 mars 2011

Scones-buffé

tog en promenad, tillsammans meden god vän och min hund Asta, runt en sjö som finns i närheten av vår närmaste stora stad. Promenaden tog en dryg timme, och det var bra social träning för hunden eftersom det var ganska många som gick samma runda. Hon träffar ju inte så mycket folk här i vår lilla by. Det var inget problem med att möta de som promenerade, dem struntade hon i. Däremot vill hon gärna springa efter joggarna och de som hade hundar med sig. Hon vill säkert leka med dem, men det fick hon inte.

Lagom vindrufsiga åkte vi till ett underbart litet konditori som ligger strax utanför staden och som har sconesbuffé varje lördag. Bordet stod uppdukat med scones av olika slag, sylt, marmelad, ost, småkakor, muffins, mini-pannacotta och en semmeltårta. Det var väldigt gott och vi blev väldigt mätta. Så skönt att kunna umgås utan att behöva stressa som vi brukar göra när vi ses i vanliga fall. Då blir det oftast lunchträffar och då hinner vi knappt prata om hälften vi vill prata om. Vi har nämligen många saker att prata om:-)

Köpte med mig detta härliga bröd hem, gjort av surdeg med timjan och sesamfrön.

fredag 18 mars 2011

Fulltecknad kalender

igen. När ska jag lära mig säga nej på riktigt? Eller åtminstone att jag tar det senare, inte nu. Jag tycker verkligen inte att det är "hippt" eller "coolt" att ha en fulltecknad kalender. Men det är så lätt för andra att lägga beslag på min tid, nu när outlookkalendern ska vara tillgänglig för alla. Finns oftast inte ens två minuter mellan mötena. Vilket betyder att jag måste hålla allt kvar i huvudet tills jag har tid att skriva ner det som ska göras eller sammanfattas.

Tyvärr känner jag att min kreativitet böjar bli lidande på grund av detta. Tror inte alls att kaos föder kreativitet, tvärtom. Lugn och ro skapar kreativitet, kaos skapar oro och stress. Eftersom jag inte har tid att tänka särskilt mycket för tillfället har jag börjat fråga de som öser på -vill du att det ska bli bra eller att det bara ska gå fort?

Förhoppingsvis svarar de bra. Att det ska gå fort beror oftast på att de själva inte har någon framförhållning och i min roll sitter jag "sist i kedjan". Marknadföring är väl bara nåt man "spottar fram" lätt som plätt för det är väl inget riktigt jobb, tror jag att allt för många tänker. Men det är med det som med så mycket annat, det ska göras på ett korrekt, bra och förhoppningsvis säljande sätt. Och då behöver man lite arbetsro emellanåt.

Att skaka på huvudet borde fungera lika bra som att säga ordet nej, nu när jag verkar ha lite svårt för det. Eller vad tror du?

Kroppskunskap

har idag besökt min bloggvän Karin som är duktig på det som rör kroppen. Lärde mig massor som jag inte vetat innan, men som blev så självklart på något sätt när Karin förklarade.

Kroppen är strechad, masserad och "fixad" och nu väntar jag på resultatet som kommer lite pö om pö de närmaste veckorna. Fick också lära mig hur jag ska stå för att belasta rätt. Det kändes lite konsigt eftersom min kropp inte är van. Lätt framåtlutad, tyngden på utsidan av fötterna och med lätt putande rumpa, så kommer jag att se ut från och med nu. Visst låter det befriande:-)

Jättefina träbackar

tycker jag, kan användas som bricka också.
http://www.inreda.com/showProductsDetail.asp?pID=15329&cID=9&agrID=

Våren är nog inte här än....

för nu på morgonen är det mer än 1 dm nysnö och det snöar fortfarande. Har inte alls lust att sjunga "nej, se det snöar det var väl roligt hurra". Konstigt va;-).

Antar att snödropparna klarar sig där under snön, de heter ju trots allt snö-droppar.

torsdag 17 mars 2011

SJ, SJ gamle vän...

egentligen ska jag inte klaga för jag brukar faktiskt inte råka ut för så mycket strul när jag är ute och åker. I alla fall inte i förhållande till hur mycket jag åker tåg.

Men resan tur och retur Stockholm igår och idag blev lite rörig. Först var tåget 30 minuter försenat när vi , jag och min kollega, skulle åka. Det gjorde inte så mycket för då hann vi gå och ta en macka och en kopp te på ett mysigt café. När vi kom tillbaka till stationen var tåget ytterligare 30 minuter försenat. Väl ombord så fick våra platser, i en 4-sitsplats, något som jag inte gillar när jag åker med folk jag inte känner. För mig går det an att sitta jämte en person jag inte känner i 3,5 timmar, men jag har svårare att ha en okänd mitt emot mig som jag dessutom hela tiden måste hålla undan benen för att inte få närkontakt med.

Det visade sig också att man hade fått en vagn mindre i tåget än vad som var tänkt, så de stackarna som hade plats i den "försvunna vagnen" fick irra runt efter varje hållplats och leta upp ett nytt ställe att sitta på när det kom en person som hade platsbiljett till platsen de hittat. Vid varje stopp gång ropade man ut i högtalarna "att det inte fanns platser till dem, att de fick leta och att de kunde reklamera efteråt". Samt att detta var den "minst dåliga lösningen". Tja, så kan man ju också se det....

Att reklamera en resa som man gör i tjänsten är inte så givande. Dels tar det tid att reklamera och dels hamnar den ersättning man får hos arbetsgivaren, fast det är jag inte de som får irra runt och ha det obevämt, så jag brukar aldrig byr mig om att göra det. Vet inte om de som råkade ut för detta igår kommer att reklamera, beror väl på om de åkte privat eller i tjänsten kan jag tro.

Väl framme så gick vi till vårt hotell. Fint läge men verkligen B-klass. En receptionist som kanppt tittade åt oss när vi kom. Ett rum med bara det absolut nödvändigaste, inget mer. I mitt rum var dessutom taklampan sönder och en rullgardin fattades. Så jag anade oråd gällande frukosten. Goda hotellfrukostar tycker jag är belöningen man får för att man är ute och reser (vilket är ganska slitsamt). Så trist när det då är en tam frukost med microvärmda frallor, ost i foliepaket, äggröra utan bacon, utspädd juice och så vidare.

Åter till SJ. När vi skulle åka hem idag så var hela den stora informationstavlan med avgångar och perrongnummer nersläckt på grund av datastrul. Där stod horder av förvirrade människor och undrade när och om tågen skulle gå och i så fall varifrån.

Vi lyckades hitta en kille från SJ som sa att vårt tåg skulle gå från plattform 11. Så vid tog oss dit i den allmänna förvirringen. Såg ingen mer SJ-personal än den killen någonstans. Hur tänkte SJ då? Kanske hade det varit läge att skicka ut allt tillgängligt folk med skyltar och megafoner för att visa folk tillrätta. Det finns ju rätt många som är osäkra när de är ute och reser och som inte vet hur det går till. De måste känt sig helt utlämnade idag.

Tåget kom till slut, bara några minuter försenat och hemresan gick bra. Fast vi satt även denna gång i en 4-sits......:-(

tisdag 15 mars 2011

Vi människor är så små

i det stora perspektivet. Vi kan utöva makt och prestige, vi kan kämpa och slåss. Vi kan kräva och bli arga. Men mot vår Moder Jord är vi pyttesmå. Naturens krafter är enorma och vi kan inte styra dem även om vi önskar att vi kunde.

Den senaste katastrofen i Japan är ett tydligt bevis på detta. Innan dess översvämningar, tyfoner och allt annat som hela tiden händer på olika platser i världen.

Så varför håller vi då på som vi gör? Räcker inte det elände som naturen ordnar?

Politik, ingen lek

hade besök av en politiker igår för att lära mig mer om det parti jag är med i och som jag ska representera i vissa frågor. Inser att jag har massor att lära om det politiska spelet och om vilka regler som gäller. För mig är dock det viktigaste att pengarna från oss skattebetalare används på ett sunt sätt.

Jag avskyr folk som försöker sko sig på andra. Och särskilt om det är mina pengar de använder. Risken är nog att jag kommer att bli en "obekväm" politiker, men det passar kanske bra eftersom jag tillhör vår lilla kommuns "svarta får-parti":-)

Vi har betydligt högre skatt här än vår stora stads-granne ett par mil bort. Ändå har vi inte bättre barnomsorg eller skola. Inte bättre åldrings- eller sjukvård. Och i prinicp inget kulturliv alls. Så var hamnar pengarna? Är det till studieresor, vänortsbesök, arvoden till politiker eller vart tar de vägen? Det är det jag tänker ta reda på - i lite lagom takt. Måste krypa innan jag kan gå, annars riskerar jag bli överkörd och nerbultad i gräsmattan av de som redan är etablerade vid makten.

Ute-fika i vårsolen

jobbar hemma idag för jag har blivit så förkyld och känner mig trött och sliten. Plötsligt tittade solen fram en stund och då "byltade" jag på mig en massa kläder, tog köksstolen med mig och satte mig en kort stund på altanen för att få lite energi. Sköööönt!


Snödropparna är ett säkert vårtecken och det är fullt av dem i rabatten. Nu känns det verkligen att våren är på väg, även om det ligger små högar kvar med snö här och var.


Och vad tror ni åkte ner i magen till eftermiddagsfikat, jo ännu mer energi! Fast denna gången var det inte sol-energi utan semmel-energi. Det funkar rätt bra det också:-)


PS. jag åt bara en!

måndag 14 mars 2011

Tre nej

på samma dag. Jag som tror på tecken tänker då "skomakare bliv vid din läst". För någon mening är det med det också.

Säger som Nalle Puh "Om snöret inte håller, utan går av, är det bara att försöka med ett annat snöre." (A.A. Milne). och som han också säger: medan man funderar på vad man ska göra kan man slå sig ner och sjunga en visa. :-)

Lågtryck....?

barometern har fallit säger man. Hos oss är det sant, för jag välte ner vår i golvet igår. Hoppas det betyder att våren är på väg, för på vintern betyder väl högtryck kyla...? Nu är det hög tid för våren att göra sitt intåg, eller hur!

Gräsmattan är hur kletig som helst nu när det har regnat och tjälen ännu inte gått ur jorden. Hur tror ni en vit hund ser ut efter en promenad här ute på landet?? Hon är inte vit....

Men det är i alla fall mycket ljusare både på kvällar och mornar nu och om ett par veckor är det dags för sommartid, då kommer vi att märka ordentlig skillnad. Det tycker jag är härligt, även om jag har svårt att ställa om kroppen och hjärnan till att stiga upp tidigare. Vi borde kanske ha sommartid året om för det är ju inte jobbigt när man väl har vant sig.

söndag 13 mars 2011

Den här är perfekt att dansa afromix till, jag lovar!!





Detta är
Swingfly - Me And My Drum - Melodifestivalen 2011

Sockerskål, gräddkanna och smörknivar

fast jag inte använder varken socker eller grädde/mjölk i mitt kaffe så kunde jag inte motstå de här två på grund av den underbara färgen. Riktig vårfärg tycker jag. Inköpta på loppis för 35 kr. Passar bra till den oranga te-muggen jag köpte igår.


Sen hittade jag de här fina knivarna också på loppisen. De är i rostfritt, fast det ser ut som silver. Blir perfekta som smörknivar istället för de fula i plast som vi har nu.


lördag 12 mars 2011

Vilket ös


har varit på Sven-Ingvars 55 års-jubileumskonsert ikväll. Tror att Sven-Erik Magnusson är drygt 71 år, men vilket ös!! För mig var det rena nostalgitrippen, kunde sjunga med i nästa varenda låt, uppvuxen som jag är med deras musik. Där fanns allt: gamla dansbandslåtar, Ferlin, Dan Andersson, Torparrock, Dan Hylander och förstås en hel del texter av Tore Skogman.

Där fanns också Sven-Eriks son Oscar, som både spelade och sjöng hur bra som helst. Riktigt bra ös med massor av gittarer. En riktigt "feel-good-kväll"

Kön till damtoa

är ingen "lek". När 800 personer, varav ca hälften är kvinnor, får en paus från konserten och ska bege sig till toa, då råder djungelns lag. Det vanliga svenska kösystemet där man står efter varandra och väntar på sin tur slås ut. Man trängs och kläms. Kanske är det trycket i blåsan som ställer till det? Men inte lider väl alla kvinnor av inkontenens och riskerar att kissa på sig om de får köa i 10 minuter?

Jag gav i alla fall upp och insåg att:

1. om jag skulle stå kvar skulle jag missa andra halvan av konserten eftersom var och varannan kvinna trängde sig före mig i kön.

2. jag var egentligen inte så kissnödig som jag trodde, utan insåg att det bara var ett förebyggande besök vilket jag kunde skippa.

Kissade inte på mig under resten av föreställningen så det var lugnt.

Besök hos terapeut

i går var jag, enligt önskemål från min arbetsgivare, hos en terapeut. Detta för att jag var sjukskriven i vintras på grund av min jobbsituation och när man är sjukskriven mer än fyra veckor blir det rehabåtgärder oavsett om man som jag var sjukskriven endast 25% eller om man är sjukskriven på 100%.

Det var en trevlig och klarsynt terapeut. Hon tyckte det var bra att jag varit sjukskriven. Vi hade ett bra samtal, men varken hon eller jag kände att jag behöver gå dit igen. I alla fall inte nu.

Jag tycker att man alltid ska vara öppen för att utveckla sig som människa, för ingen kan och vet allt. Men ibland kanske det inte är du som ska utvecklas utan någon helt annan......

Vårfärger

äntligen så hittar man kläder med fina färger när man är ute i klädesbutikerna. Hela hösten har gått i en grålila dimma tycker jag. Egentligen borde man ha färgglada kläder när det är mörkt och dystert ute. Varför har alla svarta ytterjackor när det är mörkt? Tänk så bra vi hade synts om vi istället valt ljusrosa, neongult och cerise:-)

Hittade de här fina tröjorna på H&M för ett par dagar sedan. Härliga färger som piggar upp.

Loppisfynd

kolla in vilken fantastisk pedistal (eller ska jag kalla den "pelare"?) som jag hittade på Lions loppis idag!


fredag 11 mars 2011

Freeeeeedaaaaag!

tänka sig. Jag gick visserligen hem sist från jobbet idag som vanligt på fredagar, men jag gick redan halv 5. Med massor av högar på bordet som inte är klara, vissa knappt påbörjade. Men jag gick lugnt därifrån, utan minsta dåliga samvete eller känsla av att inte ha kontroll. Så skönt!

Träffade maken på vår lilla hemorts fina café, där vi åt kvällsmat. Jag åt en underbart god clubsandwich och till efterrätt citroncheescake, mmmm!

Ikväll har yngsta dottern och hennes döttrar varit här och hälsat på. Barnen har lekt och lekt. Vi har gjort iordning ett rum där de kan rita och leka. Där finns också inslagspapper, tjep, snören och allt man behöver för att göra fina paket, vilket de älskar att göra. Så nu har jag flera fina paket på köksbordet som jag inte vill öppna för då förstörs de. (Tror inte det är något inuti alla om jag ska vara ärlig, men det är fint ritat och skrivet på utsidan).

Nyss sprang det förbi en ganska stor spindel på elementet jämte bordet där jag sitter. Är spindlar vakna hela vintern eller har de kommit ur sitt ide nu? I så fall blir de nog lite besvikna, för idag har vi fått snö igen. Kanske därför den sprang omkring inomhus. Tur att jag blivit av med min spindelfobi, annars hade det nog blivit ett stort Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii! här i bloggen;-)

torsdag 10 mars 2011

Svara gärna på min enkät

längst upp till höger på sidan har jag lagt ut en liten enkät, du får gärna svara på den:-)

Störd nattsömn och "djupa" tankar

har sovit extremt dåligt inatt. Bytte rum för att slippa heltäckningsmatta och hamnade i ett rum i en hörna längst upp i hotellet. Huset var gammalt med tinnar och torn. Tror det fanns en osalig ande i rummet. Jag vaknade. Slumrade till. Drömde förvirrat. Vaknade. Slumrade. Drömde ännu mer förvirrat. Så där höll det på tills jag gav upp och låg vaken från halv 6 ungefär.

Började då, av någon anledning som jag inte minns, fundera på varför vi säger banken, kontoret, i affären, i butiken, gymmet och så vidare. Först tänkte jag att de ord som slutar på n har ett i framför och de som slutar på t har ett på. Men den teorin sprack snart.

Antar att det finns en grammatisk förklaring som jag inte kommer ihåg från svenskalektionerna. Kanske någon som har bättre koll än jag?

Inga pengar...

Landstinget  har beslutat att dra in rehabresor utomlands. Det finns inget belägg för att de har medicinsk effekt, säger man där. -Jo, säger en del forskare, behandlingarna sitter i längre. Ibland upp till ett helt år.

-Jo, säger jag. För jag tror att många mår bättre psykiskt av de resorna, precis av samma anledning som friska som kan åka i väg utomlands. Mår man dåligt fysiskt är det nog ingen nackdel att fylla på med positiva saker för att må bra psykiskt. Dessutom är sällan behandlingar utomlands dyrare än motsvarande i Sverige. Troligen billigare.

En man från Neurlogiska handikappades riksförbund säger att det nog kan finnas skeptism och avundsjuka bakom beslutet.

Då undrar jag: vem kan vara avundsjuk på en person som lider av MS......?

Det finns ett kinesiskt ordspråk som säger ungefär så här: en frisk person har tusen önskningar, en sjuk har bara en.

Tänk på det ni landstingspolitiker som fattar så korkade beslut!

onsdag 9 mars 2011

Malmö, regnblandad snö, världens godaste sushi och en nyfunnen släkting

idag är jag tillsammans med två kollegor i Malmö för att testa nyheter i vårt datasystem. Tidigt uppe i morse och stillasittande en hel dag gör att man blir lite slö. Men dagen har varit väldigt givande och fortsättning följer i morgon.

Ikväll har vi varit på  en liten sushirestaurang som ägs av min kusins son. Har aldrig tidigare träffat denne son så det var jättekul att ses. Jag hade nämligen sådan tur att han själv var på plats ikväll. Vilken sushi!! Den bästa jag har ätit hittills och då har jag ätit en hel del sushi tidigare.

Vi gick från hotellet till och från restaurangen. Vägen dit var blåsig och kall men torr. Vägen hem var blåsig, kall och våt. Snöblandat regn vräkte ner över oss. Så nu är jag pigg igen:-). Måste gå till rummet och ta av mig mina dyngsura jeans, som klibbar fast på benen, inte så behagligt.

Våren i Malmö lyser alltså med sin frånvaro än så länge.

Nu far jag söderut...

tänkte ta mig en tur för att kolla hur långt våren har kommit i Skåne. Ska visserligen sitta "inlåst" på ett kontor för att testa nya funktioner i vårt datasystem mest hela tiden, men ikväll är vi ju lediga och kan se oss om i Malmö.  Förhoppningsvis får vi lite rejält med "vårkänning" då:-)

Vi är inte långt efter där jag bor fåglarna kvittar som tokiga, snön är nästan bort, gårdsplanen sköjs över att gödseldoft från de nygödslade åkarna och ljuset är här nu. Både på morgon och kvällen. Det gillar vi:-)

tisdag 8 mars 2011

En sak till på "kvinnodagen"...

att det fortfarande tas upp hur en kvinna var klädd, när hon blev våldtagen. Kort kjol, urringat och röda läppar är för en del, även nu år 2011, en ursäkt för att en man våldtar en kvinna. "Som hon var klädd så....". Så vadå: bad hon om att bli våldtagen? "Så full som hon var...". Så vadå: bad hon att fem killar skulle sätta på henne medan hon var redlös?

Inte bara de som dömer i domstolar tänker så. Även de som dömer i fikarummet.

Vem eller vad ger en annan människa rätten att kränka en medmänniska? Och då menar jag verkligen kränka* i ordets rätta bemärkelse.

(*förödmjuka, såra, vanära, vanhedra, skända, skymfa, överträda, våldföra sig på, göra intrång)

Vi bloggar:-)

-Vad är det du skriver matte, handlar det om mig?


-Men kolla - där är ju en bild på mig. Voff så häftigt!



PS. Nej, egentligen får Asta inte sitta i soffan. DS

Internationella kvinnodagen, så sorgligt

att det ska behövas en speciell dag för att uppmärksamma att kvinnor inte behandlas likavärdigt jämfört med männen. Men bra att den finns eftersom vi behöver bli påminda. Det är inte bara stora saker som behöver förändras utan även små, eftersom det handlar om en grundvärdering.

Vi satt och diskuterade sport under fikat i dag på jobbet, och kom fram till att det är ytterst få idrotter där kvinnor får samma villkor som män. Vi kom på golf, tennis, utförsåkning och några till. Intresset för tjejsport finns bara när det går bra för dem. Då kommer publiken. Men hur ska det gå bra för dem när det inte satsas på dem? Blir lite som hönan och ägget. Någon tog som exempel upp fotbollstjejen Marta som spelade i allsvenskan och drog publik. Men alla små tjejklubbar har inte råd att köpa in spelare.

Eller frågan om att kvinnor fortfarande inte har samma lön som män fast de gör samma jobb. Att det finns för få kvinnliga chefer vilket jag tror jag mest beror på att klimaten i företagen mer gynnar män. Inte på att kvinnor inte vill. Men det är tufft att vara ensam tjej i en mansdominerad värld. För då kan man inte vara kvinna utan måste spela med mannens villkor för att höras och synas.

Dock finns det ännu värre saker - att kvinnor blir ihjälslagna av sina närmaste, att kvinnor fortfarande inte har rösträtt i alla länder eller möjlighet att gå i skolan, att kvinnor blir könsstympade, att kvinnor blir bortgifta mot sin vilja. Att de inte får klä sig som de vill. Att preventinmedel och abort är förbjudet. Att kvinnor blir stenade till döds för att de blivit våldtagna.  Och så vidare. Så nog behövs en kvinnodag, men jag tycker fortfarande att det är så otroligt sorgligt att den behövs.

Vad ska man ha Facebook till...?

många fnyser fortfarande på näsan åt FB och kan inte "förstå att man lägger tid på detta" istället för annat. Som jag skrivit innan så handlar det för mig om att göra "både ock". Jag har spännande diskussioner med folk som jag känner och deras vänner -som jag inte känner:-), jag har kontakt med folk som bor långt från mig, som jag gärna vill ha kontakt med men som säkert inte blivit av annars, jag har fått tillbaka ungdomsvänner som hittat mig på FB (så enkelt sätt att ta kontakt) och jag har till och med blivit inbjuden till 40 årsfest av en av mina "internetvänner"!

Rätt använt (alltså med omdöme) är FB genialiskt tycker jag, men det gäller att använda det med omsorg. Jag bjuder inte in vem som helst i mitt kök eller vardagsrum, så varför ska jag göra det i FB då?

Men det bästa av allt:

Demonstrationer och revolutioner har startats via Facebook. Diktaturer står och svajar på grund av sociala mediers stora styrka att snabbt samla många människor för en sak! Visst är det fantastiskt!!

måndag 7 mars 2011

Prata om sig själv, del 2

men nu handlar det om att ha utvecklingssamtal med chefen istället för om att prata om sig själv i tredje person.

Chefen hade bokat ett konferensrum men jag föreslog en långpromenad i solen och kylan istället för att rensa hjärnan lite grann. Mycket av samtalet handlade förstås om att jag inte riktigt har någon arbetsglädje längre, orsakerna till detta och vad vi ska göra åt det. Tycker det var ett bra samtal, säkert bidrog den friska luften, men det känns ändå tomt på något sätt. Som jag är lite vilsen i pannkakan och inte hittar ut ur labyrinten jag hamnat i. Dessutom så pågår en del diskussioner (men inte med mig) på att förändra vissa av mina arbetsuppgifter - lägga till några (positivt) och ta bort något som betyder mycket för mig (negativt).

Jag behöver verkligen bryta mönstret. Finna någon slags mening i det jag gör och hitta tillbaka till lusten och kreativiteten. Om du frågar någon av mina kollegor så märker de nog ingen större skillnad på hur jag är nu och hur jag var innan. Jag är nämligen ganska bra på att spela rollen "Ulla", men min själ märker jättestor skillnad. Den känner sig sorgsen. Sorgsen över varför jag hamnar i vissa situationer som jag inte vill hamna i på grund av andra människor som tror sig veta bäst vem jag är och som tillåter sig att döma mig ohörd, och för att jag inte förstår meningen med detta.

Under tiden som jag inte vet hur eller vad som behövs för att läka såret i själen, så fortsätter jag att flyta med - och se var jag hamnar. Just nu är det snösmältning och gott om vatten så snart kanske jag når land:-)

Prata om sig själv

i tredje person tycker jag bara låter fånigt om man är vuxen. Den enda som jag tycker får komma undan med det är Zlatan;-) . Barn pratar ju ofta om sig själv i tredje person men det är innan de kan skilja på jag, du, dem och så vidare.

Kollade på "Halv 8 hos mig" ikväll och där var en tjej som kommenterade varje maträtt med "-Anna har aldrig ätit älg" och "-Anna tycker inte om sorbet" eller vad det nu var hon inte gillade. Tog en stund innan jag fattade att hon menade sig själv.

söndag 6 mars 2011

Hur dumma lösningar kan det bara finnas??

mina föräldrar har precis flyttat in i ett helt nybyggt hus (bara ett år gammalt). I huset bor många gamlingar, tror majoriteten är pensionärer och äldre.

I huset finns källsortering. Denna finns i soprummet som är i källaren intill garaget. Problemet är bara att källardörrarna som leder till garaget är stora tunga branddörrar som inte är försedda med automatiska dörröppnare. Hur gör en svag pensionär som måste gå med rollator när hon/han ska slänga sina sopor om dörrarna är så tunga att de knappt går att öppna?  Att göra det med en hand och rollatorn i den andra - det är ju nästintill helt omöjligt. Det märkliga är att när man lyckats forcera tre sådana tunga dörrar så kommer man ut i garaget och dörren till soprummet och DÄR finns en automatisk dörröppnare!

Är tanken att alla gamlingar måste ha bil? Så att när de måste slänga sopor (minst en gång om dagen antar jag) då åker de hissen till parkeringen utomhus, lastar in soporna i bilen, kör till garagedörren som öppnas automatiskt och ner i garaget. Där parkerar de bilen och kan då öppna soprumsdörren med den automatiska dörröppnaren. Sen slänger soporna och kör ut igen. Fast min mamma kör inte bil, hon kör rollator. Så den lösningen fungerar inte.

HUR tänkte de som ritade och byggde det huset...?

Har gått med håven idag..

har hjälpt till på en gudstjänst idag, och då hade jag två uppdrag som jag aldrig tidigare provat. Det ena var att läsa den gammeltestamenliga texten, en vers ur Höga Visan. Det gick bra, trots att jag inte hunnit öva. Det andra var att gå med håven och det var betydligt svårare. Man är två som hjälps åt och skaften på kollekthåvarna är låååånga. Och kyrkan vi var i, förresten den kyrka jag en gång vigdes i, är ytte-pytte-liten. Så det gäller att vara försiktig så man inte "knockar" sin kollega med pinnen:-)

Idag och sex veckor framåt används kollekten i svenska kyrkor för att hjälpa till att stoppa hungern i världen. Var 5:e sekund dör ett barn av svält någonstans i världen. Det är helt ofattbart! Hur kan vi bara låta det hända? Det handlar ju inte om att vi inte har pengar. Svenska barn, eller afrikanska barn - det är ingen skillnad alls. Det är barn som någon älskar!

Det handlar nog mer om att vi inte riktigt orkar ta till oss allt elände i världen. Det är också svårare att känna empati när det är så långt ifrån. Lättare att bli arg över att en hund behandlas illa eller att en tigerunge inte klarar sig i Kolmården.

Alla går ju inte till kyrkan och ger kollekt så för den som som vill ge ett aldrig så litet bidrag så är postgirot 90 01 22 - 3. Vi kan inte hjälpa alla som har det svårt i världen, men vi kan säkert alla bidra med något.

Undrar varför

min kropp inte vill ha sovmorgon på lördags -och söndagsmornar, när den vill sova längre alla vardagar. Åtminstone känns det så när väckarklockan ringer.....

Hur programmerar jag om min kropp och hjärna? För när jag väl vaknat, som ex vis idag kl 5.30, så kan jag inte somna om. Blir för rastlös för att ligga vaken i sängen, så då blir det till att kliva upp istället.

Det vore härligt om det vore så lätt att vakna tidigt en måndag. Jag kanske borde jobba på helgerna och vara ledig i veckorna.....

lördag 5 mars 2011

Sara Varga - Spring För Livet - en text att minnas!

även om jag inte tycker att den här sången passar in riktigt i den glammiga melodifestivalen, så instämmer jag till 100% i texten som har ett mycket viktigt budskap till de utsatta kvinnorna.

Kunde bara inte låta bli

att köpa den här härliga hatten med inspiration från 20-talet. En riktig vårhatt, eller hur!


Att man kan bli så glad över lite hår

men det är ett bevis på kroppens otroliga förmåga till återhämtning. Och det är ett friskhetstecken som jag blir lycklig över att se. Under min väns mössa finns nu en tät massa av babymjukt hår. Så fint!!

Jakten på den försvunna bilen

idag så har jag och min gamla mamma varit på vift. Jag började med att dra igång larmet i hennes och pappas bil eftersom min bror, som körde den igår, låst den på ett annat sätt än jag brukar. Så det första som händer innan vi kommer iväg är ett tjutande larm. Två gånger!! Tog en stund innan jag kom på hur det funkar, är inte så van vid den bilen. Var tvungen att ha deras bil, som är större än vår, för att få in mammas rollator.

Vi for i väg till lasarettet för att hälsa på pappa som är sjuk och är inlagd där. Körde mamma i rullstol för att hon skulle slippa gå i de långa sjukhuskorridorerna. Det funkade bra och jag körde inte på någon vägg eller något annat. Dock tror jag en liten gubbe på pappas avdelning tyckte det gick lite för fort, för han hojtade "max 30 kilometer i timmen" när vi mötte honom och hans rollator:-)

Efter besöket for vi vidare till stadens nya jättegalleria, utan att dra igång larmet denna gången, jag är ju inte helt obildad:-). Parkerade ganska nära ingången för att mamma skulle slippa gå så långt på den jättestora parkeringen. Efter några timmars shopping som också innefattade en god lunch (räksallad) så skulle vi så åka vidare till matbutiken. Vi kommer ut i solskenet och går mot vad vi tror är vår bil. Men nejdå, där står ingen bil. Jo, många bilar, men ingen av dem var vår.

-Oj, var ställde vi bilen, sa vi till varann. Det måste ju varit här.

Så vi traskade vidare, men ingen bil. Jag började känna mig lite desperat. Var gör man av en gammal mamma med shoppingpåse och rollator medan man letar efter en försvunnen bil? Hon kunde ju inte traska efter mig hela tiden så jag parkerade henne sittandes på rollatorn utanför entrén. (underbar uppfinning rollatorn). Och fortsatte leta. En rätt stor grå bil, har de. Hur många ganska stora gråa bilar tror ni det finns på en fullsatt jätteparkering?? Jag lovar att ALLA bilar är grå!!

Som tur var kunde mamma deras bilnummer, men jag hittade ändå inte den. Jag kör inte den så ofta så jag har järnkoll på hur den ser ut. Och definitivt inte hur den ser ut bakifrån. När jag kör den så sitter jag ju inuti!

Tror jag gick en mil upp och ner i parkeringsgångarna eller vad det heter. Utan att hitta bilen.  Jag trodde faktiskt inte att någon stulit den, men funderade på hur minnet kunde vara så väck. Till slut kände jag mig så desperat så jag ringde min man och sa att han fick köra in till staden för att hjälpa mig att leta. Min tanke var att om vi inte hittade den, skulle vi få åka med honom hem. Sen hade han och jag fått åka in ikväll för att hämta den. Ensam på parkeringen borde jag inte kunna missa den, tänkte jag....

Jag har ju världens snällaste man som säkert hörde desperationen i min röst för han lovade köra med en gång. Under tiden gick jag ett varv till. Och se, där stod den plötsligt!! Ungefär där jag redan från början trodde att jag parkerat den.

Jag är därför helt säker på att en utomjording varit här en stund och lånat bilen för att åka runt och kolla på omgivningarna. En snäll utomjording som fick in mitt mobilsamtal till maken på sin antenn och som då bestämde sig för att ställa tillbaka bilen till mig. Tack lilla UFO, hoppas du gillar din utflykt i pappas bil:-)

Facebook är riktigt kul, ibland hittar man riktiga godingar till "status":-)

Som den här:

Installerar våren...


████████░░░░░░░░░░░░░░░░░░░░

Syntax Error, kan inte hitta våren. Vänligen försök igen.

20% complete

 
 
Nästa inlägg ser ut så här:
 
Installerar om våren...


█████████████████░░░░░░░░░░░░░░░░

37% uppladdat, men, nej, nu hängde sig datorn igen!

fredag 4 mars 2011

Så patetiskt det blir

när folk som gör fel mot någon inte kan backa och erkänna detta och be om ursäkt utan istället drivs av prestige. Oj, vad lågt en människa kan sjunka på grund av prestige. Och av viljan att behålla makt.

Ordet prestige kan översättas med följande ord:  anseende, inflytande, auktoritet, respekt, renommé, status, ära.

När detta tar över mänsklig empati och ersätts av att inte bry sig hur man sårar en medmänniska, då blir det bara "sunkigt" och patetiskt.

Men sover man verkligen gott om natten om man är sådan...eller känns det som man sålt sin själ till "den onde"....?

Bara små människor beter sig så där. Respekt förtjänar man, det är inget man får för att man försöker "skrämma" någon för att man har mer makt just då!

Å så roligt det verkar!!

eller hur!




Let's Dance 2010 - Bollywood Dance - Cluadia Galli & Tobias Wallin!

torsdag 3 mars 2011

Flyt och inte flyt

i vissa delar av mitt liv har jag flyt. Riktigt bra flyt där jag tidigare hade strul. Alltså har jag lärt mig något där. I andra situationer har jag inget flyt alls. Motströms och uppströms. Vet inte ens varför jag blivit kastad i vattnet. Så jag simmar för fullt utan flytväst för att nå land. Men det fungerar inte. Stömmen är otroligt stark. Hur tar jag mig till strandkanten?  Här har jag något att lära mig, men ännu har jag inte förstått vad det är.

Fick ett råd av en vän idag: -Sluta kämpa emot. Flyt med.
-Menar du att jag ska ge upp, frågade jag då.

Svaret jag fick var:
-Nej. Absolut inte ge upp. Men ibland kämpar vi emot för mycket - framför allt när det gäller att förstå och se mening i varje stund. Vågar man släppa greppet och låta det va ett tag brukar det reda ut sig - om inte annat med förståelsen och insikten om vad man behöver göra själv.

Det är ett klokt råd. Ska lägga mig på rygg ett tag och glida med och se vart strömmarna för mig. Tänker inte ens paddla med fötterna bara flyta ovanpå:-).

onsdag 2 mars 2011

Idag en käftsmäll till....

ska jag börja slå tillbaka eller hur ska jag agera....?

Kloka ord

den som känner mig vet att jag "samlar" på kloka ord och det har jag alltid gjort. Har ganska länge kollat på s k  väggord men inte kommit mig för att  köpa något. Tills för några dagar sedan då jag beställde följande fina text på internet, som nu pryder vår hallvägg.


Dröm om morgondagen, Minns gårdagen. Lev idag.

Vårfrisyr:-)

Jättepåsar

såg precis tv-reklam om chips och då slog tanken mig: -var tog de normalstora 100 gr påsarna vägen? De som man faktiskt kunde äta med "gott samvete" när man var sugen. Nu är det 250 gr, 300 gr och 500 gr. Hur många av er som äter chips, handen på hjärtat, väger upp endast 100 gr från en sån påse? Inte jag i alla fall. Börjar jag äta chips så slutar jag inte. Därför äter jag inte chips så ofta nuförtiden.

Samma sak med smågodis. När jag var barn så kunde man bara köpa godis över disk. -Jag vill ha en sån bit och en sån bit och så en sån, sa man till tanten i affären/kiosken som plockade i påsen. Som var en liiiiiten påse. Idag är det påsar "big-size" och du plockar själv. Eftersom påsen är så stor så uppfattar man det som att man bara köper lite godis, men det är alltid mycket för mycket i min påse. Hur är det med din?

Det som inte sägs

kan många gånger göra mer ont och såra än det som faktiskt sägs. För när någon säger något, oavsett om man gillar det eller ej, så kan man ändå förhålla sig till det sagda på något sätt. Bli glad, arg, ledsen osv. Men det som inte uttalas men som finns där ändå, det är svårt att förhålla sig till. Resutatet för min del blir att jag grubblar på vad det inte är som inte sägs istället för att bara stänga av utan att bry mig. Vilket tar energi.

Att inte svara på frågor är precis samma sak. Ett sätt att hålla en person på halster. Tror man kan räkna in det under härskarteknikerna.

Jag tycker det är otroligt fegt att bete sig på ovanstående sätt och det visar på både konflikträdsla och på att motparten är dålig på att kommunicera.

Härskartekniker
Osynliggörande: Att tysta eller marginalisera oppositionella personer genom att ignorera dem
Förlöjligande:Att genom ett manipulativt sätt framställa någons argument eller person som löjlig och oviktig. Detta genomförs till exempel genom att använda slående men ovidkommande liknelser. Även att inför grupp anmärka på persons yttre är ett sätt.

Undanhållande av information; Att utestänga någon eller marginalisera dennes roll genom att undanhålla den väsentlig information.

Dubbelbestraffning :Att försätta någon i en situation där personen nedvärderas och bestraffas oavsett vilket handlingsalternativ den väljer.

Påförande av skuld och skam ; Att få någon att skämmas för sina egenskaper, eller att antyda att något de utsätts för är deras eget fel. Detta sker ofta genom en kombination av förlöjligande och dubbelbestraffning.

Referenser i textenÅs, B. (1978). "Hersketeknikker". Kjerringråd (n:r 3, s. 17-21)
Wikipedia.

tisdag 1 mars 2011

Världens sju underverk

ibland behöver man bli påmind om vad som verkligen är viktigt i livet.



(Romeo Sivoplay)

På möte med gamla tanter

är sedan ett antal år medlem i Inner Wheel, som är Rotarys damklubb. Vår lilla klubb rekryterade mig för att föryngra lite:-). Sedan ett par år är jag ju Rotaryan också, och tror att damklubbens tid snart kommer att vara förbi. Inte så vanligt att tjejer väljer att vara med i en förening bara för att deras män är med i en annan. Och sen är det ju faktiskt så att kvinnor numera kan bli rotaryaner, men män (till fruar som är rotaryaner) inte får bli medlemmar i Inner Wheel. Där är bara kvinnor välkomna, en aning förlegat om man säger så.

Bortsett från det så är de flesta medlemmarna ungefär 25 - 30 år äldre än mig. Det är riktigt roligt att träffa dessa damer ibland. Många är, trots sin ålder, väldigt pigga och positiva. De blir som pladdrande tonårsflickor när de ses och ofta så blir det långa och sena möten. Jag som är yngst är oftast tröttast, men å andra sidan kan de andra ta sovmorgon dagen efter vilket inte jag som jobbar kan göra.

Ikväll passade vi på att fira en medlem som fyller 80 år just idag. Hon hade valt att fira sin födelsdag just med oss. Trevligt. En annan dam, 88 år, hade bakat en underbar toscakaka som hon bjöd på efter maten. Mitt emot mig på restaurangen satt en förtjusande dam som jag inte träffat tidigare. Hon hade en pigg glimt i ögonen och fast ansiktet var helt rynkigt var hon fortfarande vacker och strålade av livsglädje. Hon sa att det är inte alltid så roligt att bli gammal, för då kommer krämporna. -Fast så länge jag har min syn och tillgång till böcker, så kan jag alltid klara mig om jag inte orkar något annat, sa hon.

Jo, jag trivs med mina gamla damer. De ger så mycket av sin livslånga klokskap, även om de aldrig vill gå hem och lägga sig, som jag vill:-)