tisdag 10 maj 2011

Glädje och sorg

idag fyller vårt yngsta barnbarn 2 år, hon är en riktig liten glädjespridare. Och idag följer vi min pappa till sista vilan. Meningen var förstås inte att detta skulle ske på samma dag, men nuförtiden så kan man inte alltid välja dag. Och vår dotter och svärson var generösa nog att acceptera att vi gjorde så här, eftersom lilla E ändå inte förstår. Hon blir firad på dagis under tiden.

Overklighetskänslan finns där fortfarande. Alla säger att det blir bättre efter begravningen och så blir det säkert. Det viktigaste är nog att det får ta den tid det tar. Att själen får acceptera i den takt som själen själv vill. Och att jag inte tar på mig att bära mer sorg än min egen. Som en klok vän sa till mig igår: -Du behöver inte bära allt själv! Till och med jorden snurrar runt solen utan att du behöver putta på.

Så är det förstås;-)

3 kommentarer:

  1. Ja, det känns verkligen overkligt... Men det får ta den tid det tar... Det enda man kan vara säker på att ATT det kommer bli bättre, när än det nu blir! Och att man låter sig sörja "färdigt". Det blir nog fint idag! <3

    KRAM

    SvaraRadera
  2. Då jag har tron på att det finns ett fortsatt liv efter detta kan jag se något vackert i när en gammal människa får gå vidare till nästa stadium. Man sörjer, eller kanske saknar mer egentligen, den fysiska människan. Men jag är ganska övertygad om att han är med er idag och skulle helt säkert haft lite åsikter om vissa saker...Snart ler du åt många minnen. Kram

    SvaraRadera

tack för din kommentar, hälsar Ulla