på självgoda människor, för jag tror att de är mer tjockskalliga än andra. Med vilken rätt dömer de mig eller någon annan människa? På vilket sätt är de en bättre människa än jag och alla andra? Och vem har rätt att avgöra vad som är bäst för en annan människa förutom den personen själv??
Att alltid se livet ur sitt eget perspektiv utan att ens försöka sätta sig in i en annan människas situation, det är egoism av sämsta slaget. Att alltid välja att tolka det som sägs eller skrivs som personliga påhopp, det är inte sunt. Det tyder på att man tror att världen kretsar endast runt en själv och att allt som sägs eller görs på något sätt är kopplat till en själv. Så är det ju sällan. Betydligt mer sällan än man tror står man i centrum för andras tankar eller liv. Att leva i en sån bubbla skapar bara bitterhet för man tycker alla andra är elaka och taskiga mot en.
Jag kan ibland uppfattas som en ångvält, det vet jag, eftersom jag har åsikter om saker och gärna framför dem. Men jag har otroligt mycket empati och har, vad jag vet, inte medvetet sårat någon annan. Får jag reda på att jag har gjort det så brukar jag be om ursäkt. Jag tror inte heller att jag är särskilt bitter, även om livet inte alltid farit fram i medvind med mig.
Därför har jag inget tålamod alls med sura, självgoda och bittra människor. Jag blir bara så trött på dem och tänker att den där glorian som de själpåtaget bär, den måtte skava av all "godhet" ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
tack för din kommentar, hälsar Ulla