sa dotter L, som numera också är min PT, när vi gick i spåret igår kväll. Hon två meter före, jag efter flåsandes. Det var inte sant. Det var mer än en backe kvar. Det var två! Får man luras så, va??
Sen sa hon -Nu ser jag utgången. Det var inte heller sant, det var en bra bit kvar innan vi kom ut från spåret. Fast hon påstår med bestämdhet att det bara var 100 meter. Tror hon har problem med avståndsbedömningen;-)
Visst kan döttrar vara grymma...
SvaraRadera