lördag 24 september 2011

Den blå färgen

på min "header" i bloggen är färgen på vår köksvägg. Svärsonen tyckte den var väldigt blå när han skulle hjälpa oss att måla om för ett par somrar sen.


Jag tycker däremot att den är väldigt fin. Som en sommarhimmel, även på vintern.

Hon satte sig i resväskan

yngsta barnbarnet 2,5 år och sa: -Vart ska du åka mormor. -Till Turkiet, svarade jag. Får jag följa med till Kiet, sa hon. Och menade det:-)

Dom tog vår mat!!

för några veckor sedan var maken och jag på en restaurang i vår hemort. Vi beställde lövbiff med pommes till mig och fläskfilé med råstekta potatis till honom. Det var vackert väder så vi satte oss utomhus. Det var mysigt där i solen men oj vilken lång tid det tog att få mat. Efter ca 30 min kom en servitör ut till oss och frågade om vi beställt maten han bar på - två portioner kyckling med potatismos. Vi sa nej, och han gick in igen. Vi väntade några minuter till och sen gick maken in för att efterlysa vår mat.

Han kom ut igen efter en liten stund och berättade vad som hänt. Ett par som satt inne i restaurangen som hade beställt kycklingen med potatismos hade helt fräckt tagit vår mat när kyparen ropade ut den.

Ägaren reagerade när kyparen kom tillbaka med kycklingen som ingen ville ha och kom ihåg vem som beställt den. Han gick dit och frågade de som satt och åt vår mat vad de hade beställt. -Kyckling, svarade de. -Men ser ni inte att detta inte är kyckling utan två helt andra rätter, hade han undrat då. -Jo, men inte förrän efter en stund sa de, som redan ätit mer än hälften.Hur fräck får man vara? Klart man kommer ihåg vad man beställde 15 minuter tidigare.  Och att man kan se skillnad på kyckling och lövbiff. Och potatismos och pommes frites. Eller...?

Nu förlorade restaurangen betalningen för två portioner kyckling som ingen ville ha (vi ville ju ha det som vi beställt vilket vi fick en stund senare). De förlorade ju även kompensationen de gav oss utan att vi bad om det - mer dricka och med vitlöksbröd. För jag antar att gästerna inte betalade för sina "dubbla" portioner.

fredag 23 september 2011

Facebook på gott och ont

som jag skrivit här tidigare så gillar jag Facebook eftersom den ger mig möjlighet att hålla kontakt med vänner som jag inte annars hade pratat med så ofta. Vänner som jag vill ha i mitt liv, även om vi sällan möts av olika skäl.

Däremot har jag hela tiden varit väldigt restriktiv med vem jag släpper in i "mitt FB liv". Nu har man ändrat designen igen, denna gången blev det ett rejält steg bakåt. Inte alls bra. Känner att jag har noll koll på mina vänlistor just nu. Vet inte vem som ser vad och det dyker ständigt upp informationsflöden som jag inte haft innan, inte har bett om att få och inte vill ha nu heller. Det skapar en massa extrajobb för mig. Vid ny design så kanske standardläget skulle varit "av" istället för "på"! Istället för omvänt. Så dumt och irriterande!!

Dobidoo, Skavlan och Kevin Costner

allt sov jag mig igenom i min sköna gungstol framför tv:n. Hann knappt sätta mig i den, efter att kommit hem från en god middag på restaurang med våra goda vänner, förrän jag somnade. Vaknade till med jämna mellanrum men somnade om lika snabbt igen.

Så går det när man stiger upp i ottan för att åka på möte i Malmö. Och när man, som vanligt, kommit i säng alltför sent dagen innan.

Dobidoo gjorde inte så mycket att jag missade men Skavlan är för det mesta bra. Såg början av programmet som handlade om den norska komikern och tragedierna i hennes liv. Så härligt att se en sådan livsglädje hos en människa som haft (och har) sådana händelser i sitt unga liv. Även intressant att lyssna på Annika Östberg som suttit så länge i ett amerikanskt fängelse och vad hon nu gör för att leva sitt liv fullt ut. Spännande livsöden, precis som vanligt i Skavlan. Men sen somnade jag ju igen när snyggingen Kevin dök upp. Osis:-)

torsdag 22 september 2011

En tomte-prinsessa - eller är det en prinsesstomte..?

yngsta barnbarnet:-)

I stället för en blomma

jag har haft och har fortfarande dille på att ha tygblommor som prydnad på tröjan, koftan eller klänningen. Har dem i många olika färger, även om jag gillar den rosa bäst. I går var jag på span efter en ny topp i stadens nya galleria. Fick syn på den här lilla krabaten.

Den är lite större än en pingsboll och lika rund. Fast som en pingisboll med päls. På baksidan finns en säkerhetsnål och en klämma. Den har suttit på min axel idag. Som ett litet sällskapsdjur:-)

När man bor i stan missar man

den helt fantastiska stjärnhimlen jag såg jag var ute med hunden nyss. Stjärnorna hänger så lågt så man nästan kan ta på dem och strålar så intensivt mot den mörka sammetsvarta himlen. Inga gatlysen eller neonskyltar som tar över. Bara en helt underbart vacker stjärnkväll här i min hemby.

onsdag 21 september 2011

Jag tror jag bröt min lilltå

så himla onödigt nu när vi snart ska åka iväg på semester. Missade trappan och körde foten in i kanten. Alla tår utan lilltån kom på samma sida. Det gjorde j-kligt ont i den lilla tåstackarn. Trodde nästan jag skulle svimma när kallsvetten bröt fram. Men jag pallade trycket. Kände hur det knäckte till i den och nu är den varm och röd och har en blå blåsa av blod på ovansidan.

Jag vet att man inte gipsar tår numera, men är det någon som har ett tips hur jag ska klara att gå utan att skrika för varje steg så tar jag tacksamt emot dem här.

Natti natti.

Makt berusar - i alla fall några

det är intressant att studera hur makt kan förändra en människa. Ta till exempel någon som som blir befordrad till chef. Hur kommer det sig att den personen plötsligt förändras på ett negativt sätt? Är det så att vissa personer tror att de blir förmer än andra bara för att de får en titel? Har aldrig förstått mig på det där men har sett det ske allt för många gånger.

Många kallar sig chefer. Att vara en bra ledare är dock få som lever upp till. Respekt förtjänar man, det får man inte av en titel. Inte av mig i alla fall.

Rullande r

jag gillar dialekter. Det är personligt och gör att man hör varifrån folk har sitt ursprung eller var de lärt sig svenska. Saknar tiden då man kunde se på bilarnas registreringsskyltar var de kom ifrån. Minns att jag och min barndomsvän brukade sitta vid genomfartsleden i vår hemort och skriva ner alla bilnummer på passerande bilar. Sen gick vi igenom listan för att se varifrån de kom. Bilarna i vårt län hade ett G framför numret. Så praktiskt när man körde i storstaden om man var från landet. Då visste alla där att man inte var så van vid så mycket trafik. I Stockholm hade man A på skyltarna:-)

Lyssnade på en cd med "The Priest" när jag körde hem från jobbet idag. Då bröt ett trafikmeddelande in. Killen som läste informationen kunde inte bestämma sig för om han skulle prata med rullande r eller med våra småländska "äärrr". Det lät rent ut sagt fånigt. Undrar om han skäms för sin dialekt och försöker prata "fint". Det ena r:et är väl inte finare än det andra, även om vi smålänningar ofta sväljer vårt:-).

Pappas hatt

idag är det på dagen fem månader sedan min pappa gick bort. Igår var jag hemma hos mamma som håller på och städar garderober. Hon nådde inte översta hyllan så hon bad mig ta ner det som låg där.

Där låg en av pappas hattar. Minns inte när jag såg min pappa utan huvudbonad utomhus, han hade för det mesta keps. Men också ofta hatt. Den här är en fin grön hatt med fjäder i. Han hade säkert köpt en som en påminnelse om sin tid som jägare.

Jag tog hand om hatten, kunde inte slänga den. Har inga fysiska minnen sparade av honom, bara minnena inne mitt huvud. Tänkte att den kanske skulle lukta som han, men det gör den inte. Snyft.

Nu är det min hatt, tycker den klär mig riktigt bra. Perfekt att bära i detta ruskväder. Kanske blir jag lika klok som han om jag har den på mig riktigt ofta. Jag vet att han var gammal när han dog och att han hade levt sitt liv. Men jag är ändå ledsen idag och tårarna trillar när jag skriver det här. Fast på bilden ser jag glad ut;-) Och precis så är ju livet - man pendlar mellan skratt och tårar.

glissandos filur

Det är jag det. Ett anagram av mitt namn:-)

Härligt motto

läste en blogg nu på morgonen och där stod följande motto: "Jag är här för att roa mig, inte för att roa er". 

Min tolkning av det är förstås inte att jag ska roa mig på någons bekostnad. Jag tänker istället att det handlar om att jag inte alltid behöver vara andra till lags för att duga. Att jag ska tycka om mig själv och jobba på att göra mig själv nöjd, inte bara alla andra. Att jag ska ha roligt själv.

Här hittade jag mottot: http://frugarman.blogspot.com/

tisdag 20 september 2011

25% till hjärnan

hörde i ett tv-program att hjärnan är den del av kroppen som kräver mest energi. 25% av det vi äter går till att hålla igång hjärnan. Då är det ganska viktigt vad vi äter och att vi äter, tänker jag nu.

De sa också att vi svenskar får i oss ca 40 kg socker per år. Det finns socker i allt, till och med i sushi!! Det hade jag ingen aning om. Alltså att det finns i sushi. Däremot har jag hört att det finns socker i pommes frites på Mc Donalds och i en massa annan mat. Bara för att vi ska tycka att det smakar gott och vill ha mer.....

Egentligen är det hemskt att vi luras i en massa onyttiga saker, att det smygs in socker där det inte alls behövs. Äter jag godis och andra sötsaker då fattar även jag att det är socker i detta. Men om jag ex vis äter sushi då tror jag att det är bra mat: ris med vinäger och fisk. Låter som en lätt och sund rätt. Men nej, riset kokas i en massa socker och smaksätts sedan med vinägern för att balansera. Jag känner mig lurad. Min kropp behöver inte en massa dolt socker. Ska man behöva lusläsa varenda innehållsförteckning på allt man äter?

I Sverige är vi ju vana vid att staten bestämmer åt oss. Kan inte staten gå in och förbjuda att socker tillsätts i allt? Hur svårt kan det vara...?

      SOCKER
        SOCKERFÄLLA

Leta godsaker

just nu håller Asta på att nosa runt i hela vardagsrummet. Jag har gömt godis lite här och var och hon älskar att sniffa runt och leta upp det. Hon har lärt sig de vanligaste gömställena och rusar alltid direkt in och lyfter på ena mattfliken, men idag la jag ingen där:-).  Det låter som en stor frustande fläkt när hon nosar runt. När maken gick på spårkurs med henne sa alltid kursledaren att -Nu har Asta lagt in turbon, det hörs!

Levergodis går att dela i massor av småbitar, perfekt eftersom det annars är lätt att ge för mycket godis vilket ger övervikt på en hund precis som på en människa.

Idag rymde hon hemifrån. Käre maken jobbade i trädgården och hade glömt att stänga grinden. Rätt som det var stod grannen där och undrade om Asta hade rymt. -Nej, det tror jag inte, svarade maken som inte hade koll på att grinden var öppen.

Jodå. Hon var lös och hade sprungit iväg till några andra grannars hus lite längre bort i byn där det bor två boxrar. De var inte ute så jag antar att hon snosat runt med sin turbonos och letat efter dem. Hon kom i alla fall tillbaka hem igen när maken ropade på henne. Tur det eftersom det går en stor landsväg ca 500 meter från vårt hus.

Design-hjälp önskas

finns det någon där ute som är bra på Blogg-design? Jag tror jag kan behöva lite hjälp, för mina bilder tar mer plats än det finns i ramen, vissa You Tube klipp tar också större plats. Jag får inte riktigt till det som synes. Sen skulle jag även vilja göra en fin ram runt min stora "blogg-bild" som jag ser att vissa har i sina bloggar. Hur gör man det?

Jag är inte så bra på det där med manualer/bruksanvisningar, men hade det funnits någon att läsa i Blogger så hade jag gjort det - jag lovar!  Finns det någon så har i alla fall jag inte hittat den.......

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något..



Så gripande!

måndag 19 september 2011

Efterlysning!!

söker den hand som hämtade ett paket saltlakrits i skafferiet och som sen stoppade in en massa i min mun medan jag skrev på datorn. Det är en riktigt energisk hand, stoppade i fortare än jag kunde tugga så nu mår jag illa.

Handen känns igen på att den har fin fransk manikyr med en vacker blomma målad på ringfingret. Storleken är något större en medelstor damhand.

Kontakta närmaste vantfabrik (tumvantar av tjock ylle) om du får syn på handen. Den ska nämligen stoppas!! Belöning utlovas!

Med- eller motmänniska

hörde en intressant teori igår nämligen:

-  Vad är motsatsen till en medmänniska? Jo, en motmänniska. En person som inte stryker medhårs utan går emot strömmen. En person som står emot. Om en motmänniska är sådan, hur är då en medmänniska? En som håller med och stryker medhårs. Som vänder kappan efter vinden? I det perspektivet - vem vill du helst ska stå bakom dig och vara din vän? En mot - eller en medmänniska?

Eftersom jag är en typisk motmänniska och inte går i flock, som käftar emot, som vill dryfta min åsikt, som står upp för den som är svag (oavsett om den vill det eller ej;-) och alltid har betraktas som lite jobbig eller kanske till och med bråkig, så kändes det underbart att få en så här pass postiv tolkning av min personlighet :-)

Jag adopterar ordet motmänniska direkt. Från och med nu kan du kalla mig motmänniska med medkänsla.

Äntligen måndag :-D

söndag 18 september 2011

Det är inte tanken som räknas...

utan handlingen! Hur många gånger får inte någon som har det jobbigt eller svårt höra av folk runt omkring:
-Jag tänkte på dig!

Men om man inte är tankeläsare, vilket väldigt få faktiskt är, så räcker det inte med en tanke. En tanke värmer inte när man fryser eller tröstar när man gråter. Det måste till en handling också. Ett kort sms med frågan -Kan jag göra något för dig?, ett telefonsamtal, ett kort, en e-post, ett besök. Ja vad som helst som är en aktiv handling och inte bara en tanke.

Är det för att vi är rädda för besvär som vi säger så här? Eller är det för att inte störa? Eller för att döva vårt eget dåliga samvete för att vi inte räcker till?

Jag vet inte, jag har inte svaret. Har själv gjort likadant. Men ända sen jag hörde Kay Pollack säga de där orden: det är handlingen som räknas, har jag försökt att agera där jag kan istället för att komma undan med ett "jag tänkte på dig".

Loppisförsäljning

folk rusade in genom dörrarna så fort vi öppnade loppisen idag. Kan konstatera att vi hade satt alldeles för låga priser. Ändå finns det folk som försöker pruta på 10-kronorssaker, trots att pengarna går till välgörande ändamål....

Jag passade på att göra några fynd jag också, utan att pruta! Köpte den här fina mjölkspannen.
En vacker dag när maken är klar med glasverandan kanske han har lust att bygga ett gammeldags mjölkbord till mig. Ett sånt där som har en bänk också. Jag minns dem så väl från min barndom, då vi varje sommar tillbringade massor av tid på lantgården en bit från vår sommarstuga.


bilden är hämtad från internet
Passar bra att ha ett sånt bord när man bor på landet med kor som grannar, eller hur! Perfekt att sitta där och fika i kvällsolen:-)

Sen köpte jag en duk med en bred vacker spets och så de här tre ljusstakarna, för endast 10 kr styck. Så här fina blev de på mitt bord.

lördag 17 september 2011

Den superfarliga spargris-hunden

hittade en underbar "spargris" i form av en rosa hund på Cervera idag. Den har en liten rosa kjol och diadem. Köpte den till mig själv för jag tänker det blir roligare att spara i den än i en vanlig burk;-).

Ställde den på min sekretär och satte mig sedan framför tv:n en stund. Plötsligt hör jag Asta skälla, ett dovt skall djupt nere från magen.

-Oj, är det någon som står i utanför fönstret och kollar in, tänkte jag och gick ut i köket.

Men nejdå, det var bara Asta som skällde på den rosa "hunden". Jag ställde ner den på golvet och då blev Asta som tokig. Hon hoppade fram och tillbaka och skällde. Till slut vågade hon sig fram och nosa på den, men hoppade snabbt tillbaka. Det såg så kul ut! Hon höll på i flera minuter. Jag ställde tillbaka spargrishunden på sektretären igen och Asta håller fortfarande på och smågruffar på den. Hon måtte tycka den ser riktigt konstig ut. En rosa hund med kjol och diadem, den måste man bara skälla på så man sätter sig i respekt, tänker hon nog.


Bio och sushi

Haft en trevlig kväll med min vän K. Först var vi på bio, såg Friends with benefits. Friends with Benefits
En typisk amerikansk komedi, förutsägbar men ändå lite mysig.

När filmen var slut gick vi till en av stadens sushirestauranger. De hade fått en ny kock där och det märktes verkligen. Det var rena konstverket vi fick in. Gott och  vackert! En bit morot var formad som en skir blomma. Servitören berättade att chefen för restaurangen hade handplockat kocken från en japansk krog i Thailand där han jobbade för en sushimästare. En stor förbättring mot tidigare meny, det är helt klart.


Förberett för morgondagens loppis

har ägnat några svettiga timmar åt att packa upp, sortera och prismärka en massa skänkta prylar till kyrkans loppis Alla pengar går till välgörenhet så jag hoppas det kommer riktigt många och gör fynd. För fynd är det, vi har nog varit för billiga tror jag:-). Massor av fina leksaker, pussel, ljusstakar, lampor med mera med mera. Jag har redan sett ut några favoriter till mig själv.


fredag 16 september 2011

Att försvara en galning

kollade på ett av mina favoritprogram ikväll, nämligen Skavlan. Han intervjuade den norske massmördarens försvarare. Jag blev grymt imponerad av honom. Hans ambition med att ta på sig försvaret var just att bevara rättssäkerheten genom att försvara en person som ingen anser "förtjänar" ett försvar.

Det är just detta som skiljer oss civiliserade människor från galningarna. Vi har ett rättssystem där alla SKA behandlas korrekt oavsett brott. Och det är otroligt viktigt för mig att vi fortsätter så.

Däremot anser jag att vi kan skärpa straffen i många, många fall, men det är lagstiftarnas sak att ändra på lagen, inte de personer som arbetar inom rättsväsendet, oavsett om de är advokater  eller åklagare.

Hoppas att folk förstår att skilja mellan yrkesrollen och privatpersonen, så att denne advokat (och alla andra som har den typen av jobb) kan känna sig trygga både när det gäller deras familj och dem själva. Han berättade att han har sju barn och att de familjen blivit hotad efter det att han tog sitt uppdrag. Hur skulle vårt samhälle se ut om ingen vågade jobba som advokat, åklagare eller domare på grund av hot?

Jag hoppas inte att jag behöver förtydliga, men gör det ändå, att jag på INTET sätt försvarar galningens handling där i Norge, bara rättssystemet.

torsdag 15 september 2011

Banta, banta, banta

sitter och kollar på kvällstidningar på nätet. Mellan var och varannan artikel så är det olika annonser om superdieten, gå ner 25 kilo på 11 dagar, käka piller och bli smal och så vidare. Jag blir så trött.

Visst - jag väger för mycket det kan jag inte förneka. Men det finns ingen "quick fix". Förutom att operera bort nästan hela magsäcken, men det är väl egentligen ingen lösing. En jätteoperation. Först tror jag att man måste bli vän med sin egen kropp med alla brister OCH förtjänster den har. Därefter kan man bestämma sig hur man själv vill se ut och må. Inte tro på att man blir lycklig bara för att man blir smal. (Eller om man blir rik, för den delen.) Inte hjälper det ett dåligt självförtroende att bara gå ner i vikt? Man måste tycka om sig själv också.

Jag har hållt på och bantat de senaste 20 åren. Med olika framgång. Nu får det vara. Jag kör istället på med att hålla igång och aktivera mig så jag får mer ork och bättre kondition. Kanske ramlar några kilo av, kanske inte. Det viktigaste för mig just nu är att hitta någon slags balans i mitt liv. Balans mellan jobb och fritid. Balans mellan hjärta och hjärna. Att inse att jag duger som jag är - både till kropp och själ. En inte helt enkel resa efter många års nervärderande av mig själv.

Tänker på det ibland. Om jag skulle varit sådan mot en god vän som jag är mot mig själv. Då skulle jag inte haft en enda vän. Så jag jobbar på att bli en riktigt god vän till mig själv:-)

Bra tajming...?

kollar på långtidsprognosen för Alanya. Hittills har det varit sol, sol, sol, sol, sol, sol och så där minst 30 grader. Nu ser jag 20 grader, regnmoln och nederbörd precis lagom till vi ska åka dit. Jag ska sluta kolla på långtidsprognoser för väder. Det är inget kul:-(

onsdag 14 september 2011

Så här KUL har jag på semestern...

Tack min kära vän G för att du tagit en sån beskrivande bild:-)

Jo, det ÄR jag till vänster i bild

Tror den platsar som årets sämsta bild, och det beror inte på fotografen, hahahaha!

Veranda-rapport

nu är golvet nästan klart, blir hur fint som helst!



Asta håller gärna husse sällskap när han snickrar.

Du är så snyyyyyggg!

kollat på "Bonde söker fru" ikväll. I år tycker jag att alla bönderna är riktigt charmiga och det ska bli kul att följa dem. Men liiiite pinsamma är kvinnorna som hela tiden tjatar om att -Du är så snygg! när de träffar "sin" bonde.

Jodå, utseende spelar väl roll vid första intrycket men sen förbleknar det på tio röda sekunder när människan istället träder fram och gör intryck. Helt ointressant hur någon ser ut när det handlar om vänskap eller kärlek. Då räknas bara hur människan är. För inte tycker man någon man älskar kan vara ful....?

Tänk om de istället varit förberedda med en massa frågor för att ta reda på "hur" bonden är som person, om värderingar, tycke och smak verkar stämma. Då finns det något att bygga på.

Som sagt, ska bli intressant att följa dem. Har redan funderat ut vilka jag tror blir par. Så engagerad är jag. Hahahaha!

Jag föll som en fura

för den här, en helt underbar kofta. Lite dyr för att vara en kofta (fråga inte om priset käre make..;-), men värd varje öre. Den är ljuvlig. Fler än jag som direkt känner när ni hittat ett "älsklingsplagg"?

tisdag 13 september 2011

Ångvält

om man är en ångvält, och vet om att man är det - är man förlåten då..? Om man är en snäll ångvält som ångvältar för att man blir för engagerad, inte för att man vill söndra. För att man vill påverka positivt. För att man vill väl. Åtminstone som man själv tycker. Om man ber om ursäkt när välten gick fram för fort och för hårt. Eller är man en ångvält i alla fall? Är man alltid ångvält när man vill framåt och åstadkomma något även om inte alla är lika "PÅ"? Förtjänar man alltid må dåligt då?

Undrar "ledsen ångvält"

Snurrigt

är kanske stormen som skapar detta snurriga...Jag tycker inte om när det stormar - blir nästan lilte yr. När jag skulle stiga på tåget i Linköping för att resa hem efter mitt möte där idag så stod jag där och gapade förvånat för att folk steg av. -Det brukar aldrig stiga av folk här, tänkte jag. Och trodde jag var i Stockholm....

När vi sen satt på tåget så hojtade den gamla damen jämte mig (nja, kanske inte hojtade precis...)
-Det står att det är minus 50 grader ute!

Mycket rikigt - alla vi som satt i närheten kollade på displayen över dörren. Där for en ljusslinga förbi som konstaterade att "det är -50 grader utomhus". Hu!!! Kunde nästan tro att man satt i ett flygplan högt uppe i luften, och inte i ett snabbtåg. När vi närmade oss min hemort så var temperaturen endast +15 grader...... Tur var det eftersom jag inte hade vinterkläderna på mig:-))

måndag 12 september 2011

Fel bil

telefonen ringde på jobbet strax efter jag kommit dit idag. Det var käre maken som sa att jag tagit fel bil. Jag hade tagit samma gamla bil som jag alltid tar. Inget konstigt med det tyckte jag.

-Men jag sa ju att jag skulle åka och hämta brädor, sa han.

Det kanske han sa, eller mumlade, för han sov i princip när jag gick. Och även om jag hört så hade jag inte förstått. För med det menade han att jag skulle ta den lilla bilen så han kunde ha "min" med dragkrok. Och så säger de att kvinnor inte säger vad de menar......;-)

Missförståndet innebar i alla fall att han fick åka till mitt jobb, en resa på ca 5 mil tur o retur för att byta bil. Väl hemma igen koppla på släpvagn och så samma resa igen tillbaka till grannstaden där jag jobbar för att köpa brädor.

Ja, ja. Så kan det gå. Nästa gång skriver han nog en lapp och lägger på köksbordet kvällen innan så jag ser den när jag äter frukost.

Så här ser i alla fall glasverandabygget ut så här långt. Golvet är en bra bit på väg. Idag har han lagt till isoleringen. Bra kämpat käre make!

Respekt Ola Lindholm

Oavsett vad som hänt eller om han är oskyldig eller skyldig så kan jag inte annat än respektera honom. Hur lätt skulle det inte vara att "gråta ut" i tidningen för att få sympatier, men han väljer det rakt motsatta. Han håller helt enkelt bara tyst.

söndag 11 september 2011

Goda pajer

idag hade jag ett födelsedagskalas till, denna gången med bl a närmaste släkten. Bjöd på paj med vaniljsås. Är inte så bra på att följa recept utan "skapar" efterhand vilket gör att jag har svårt att tala om hur jag gjorde, när någon frågar. Men ungefär så här var det:

Hallon och plommonpaj
Smuldeg - vetemjöl, havregryn, socker och smör. Mixa ihop till en smulig massa.
Smörj formen. Häll i hallon, färska eller upptinade frysta. Skala mogna plommon, ta bort kärnan och lägg i formen. Häll över viol-honung (eller om du inte har det går det förstås bra med annan honung). Fördela smuldegen. In i ugnen i ca 25 minuter i 225 grader. Servera med vaniljsås eller glass.

Äpplepaj med mandelsmulor
En påse mandelbiskvier mixas med vetemjö, smör, socker och lite havregryn till en smulig massa. Välj olika sorters äpplen och skala och dela i bitar. Smörj formen och lägg i äppelbitarna. Strö över kanel och socker och blanda väl. Häll över smulorna. Låt stå längst ner i ugnen i 25 minuter i 225 grader och flytta sen upp och låt stå ca 10 minuter till. Servera med vaniljsås eller glass.

Båda pajerna blir riktiga vinnare av "smakjuryn". Glömde fotografera och nu är de uppätna:-)

Framåt, bakåt, åt sidan, upp

har varit på ett nytt dansmix-pass. Hjälp vad många olika steg det var hela tiden. Så fort jag kommit på hur man skulle göra, så bytte ledaren till nya steg- och armrörelser.
Tempot klarade jag bra, men det gick väl så där med att göra allt i takt med övriga. Jag förstår inte varför det inte är obligatoriskt med microfon för den som leder. Vi var i en gympasal som var delad med en vikvägg.
I den andra delen pågick ett annat pass med hög musik som hördes genom väggen. Vi var ca 40 - 50 kvinnor i vår sal och ledaren hade ingen microfon.

Så när även hon körde på med musik på hög volym kunde i alla fall inte jag höra vad hon sa/skrek. Så det blev till att leka "följa John" och haka på så gott man kunde. Svettig och nöjd blev jag i alla fall.

Hade inte tänkt gå dit idag eftersom värken i mitt ben störde mig rejält. Det har blivit värre sedan tordagens pass. Min "PT" dotter L tyckte dock att jag kunde gå med och se på i alla fall så hon bestämde sig för att komma och hämta mig. När hon kom masserade hon stora lårmuskeln, eller är det "rumpmuskeln" ;-). I alla fall så släppte värken så pass att jag kunde hänga med hela passet. Känns skönt. Nu har jag smörjt in benet med muskelsalva och stretchat ordentligt, hoppas det räcker så att jag inte har mer ont i morgon.

Nu ska jag värma en vetekudde och sätta mig på den, så att muskeln hålls varm. På TV:n är det strax ett program med Kalle Moreaus. Han är mysig.

Vi ber för alla kaniner....

Har varit på barngudstjänsten Himlaliv där några av mina barnbarn brukar delta. Hela gudstjänsten är uppbyggd så att barnen ska kunna förstå och kunna medverka på sina villkor. Innan den börjar får de barn som vill skriva upp böneämnen på en lapp som sätts upp vid en tavla framme vid altaret. När det så är dags för bönestunden läses lapparna upp. Idag lät det så här:

-Vi ber för att det ska bli en fin höst med mycket sol, vi ber för situationen i mellanöstern, vi ber för alla kaniner och vi ber för barnen i östra Afrika.

Och det är väl precis så som livet är - både stort och smått.


Prästen håller predikan nära sin församling:-)

lördag 10 september 2011

Ja, jag vet...

att jag mixtrar med designen. Men jag kan inte bestämma mig, så håll ut. Det blir säkert bra när jag är klar:-)

Bio är bäst!

SF Bio: Midnatt i Paris               SF Bio: Friends with Benefits                    SF Bio: Det är aldrig för sent Larry Crowne

Just nu går bl a dessa filmer på bion i grannstaden. Jag vill gärna se alla tre! Det är väldigt sällan jag kollar på film på TV. Antingen så går filmerna på reklamkanalerna och då vill jag inte titta. Har inget emot reklamkanaler men jag fixar inte att filmen blir avbruten en massa gånger. Mister hela tjusningen och jag har svårt att hålla tråden. Eller så börjar filmen för sent, och då orkar jag inte heller hålla tråden.

Därför älskar jag att gå på bio. Reklamen är innan filmen börjar. Man sitter skönt. Det är en jättestor filmduk och bra ljud. Dessutom får man välja både sittplats och tidpunkt. Kan film verkligen vara bättre än på bio......? Skulle inte tro det:-)

PS. om någon har sett en eller flera av ovanstående filmer så skriv gärna en "recension" i kommentarsfältet.

En himla trevlig kväll blev det!



Vi var 16 tjejer i alla åldrar som samlades för att äta tacos, prata, skratta och fira min födelsedag. Jag fick massor av fina presenter, trots att jag sagt att det enda jag önskade mig var att mina vänner kom. TACK för omtanken!! 

Barnbarnen W och I hjälpte mig att duka och skriva "placeringskort" på lönnlöv som de plockat i trädgården. Dotter L skötte "marktjänsten", d v s matlagning, servering, diskningen med mera, hela kvällen så jag kunde bara koppla av och flyta med. TACK och PUSS!

Eftersom de flesta inte kände så många så hade vi gjort en "starter" som gick ut på att alla skulle gå runt och ställa en fråga till alla. Sen använde vi svaren för att hjälpas åt att presentera varandra. Om det var den grejen eller något annat som satte igång snacket vet jag inte, men det var högljutt prat och många skratt under hela kvällen, så jag tror att de flesta trivdes.

Det blev en mysig kväll och födelsdagsfest - precis som jag önskat mig!!
Jaha, vem ska jag mer ställa min fråga till?

Goa P:-

Mamma L hjälper dotter W med en fråga

Tacos med tillbehör

AM låter sig väl smaka

Fniss

Nästan hela gänget
 

Den ljusrufsiga i förgrunden är jag:-)
Jag är välsingnad som har så många fina härliga och omtänksamma vänner och döttrar!!!

(PS de flesta bilderna är tagna av Kristin Horn Hellström på Git och Rut)

fredag 9 september 2011

Jag gillar att fylla år!

Fast jag fyller 50+ så tycker jag ändå det är roligt. Jag har fortfarande kvar minnen från min barndom, känslan av förväntan där man låg och sov "räv" och väntade på att familjen skulle komma och sjunga:
-Ska man inte va gla, på sin födelseda? Näääär ska man då vara glad, hurra!!

Här kan du höra sången , inspelad redan 1950.....

Vet inte om denna sången är så vanlig, kanske är den skånsk eftersom mina föräldrar kommer från Malmö. Men det är den jag förknippar med att fylla år. Minns när jag fick min första BH, precis hur den såg ut. Och känslan av både lite skam och stolthet. Tror jag var tretton då.

Min pappa, som jag saknar extra mycket idag, älskade att hålla tal till de som fyllde år. Det är min första födelsedag utan honom och eftersom jag fyller "jämt" - inte nolla men 5:a, så vet jag att han skulle hållit ett långt och omständigt tal för mig idag. Lite roligt och lite pinsamt, men typiskt pappa. Fast jag vet att han är med idag ändå och jag är säker på att jag kommer att höra hans hesa röst hålla ett tal till "liten" som han kallade mig ibland.

Käre maken åker iväg på sin årliga herrklubbsfest idag, den brukar alltid sammafalla med min födelsedag. Eftersom jag vet att han älskar att vara med där så är det min bästa födelsedagspresent att han har riktigt trevligt med sina vänner. Puss på dig min käre man!

Jag ska ju ha tacofest ikväll, och har med hjälp av maken fått ihop sittplatser till alla. Alltid en god början eller hur:-)


torsdag 8 september 2011

Om livet ger dig citroner

så gör saft av dem -  har jag läst någonstans. Låter hurtigt om man är trött och nedstämd men jag tror faktiskt det funkar. Åtminstone när det gäller "världsliga ting" som exempelvis jobbet.

Det är turbulent, folk känner sig inte väl till mods. Stämningen sjunker. Det är lätt att dras med ner i hålet. Om man inte bestämmer sig för att vara den som stannar där uppe och istället försöker dra upp de som ramlat ner.

Att fokusera på det som man verkligen kan påverka och strunta i resten. Att se de delar som faktiskt är roliga och som man trivs med. Även om det bara är en enda sak. Då får man själv lite roligare i alla fall. Och har man själv roligt så smittar det av sig. Hoppas jag innerligt!!

Kram till er som är i hålet just nu!! Jag ska försöka skicka ner så många stegar jag kan!!

Augustimåne

och alldeles stjärnklart. Svalt och skönt i luften. Jag gillar hösten!

Min supergoda smoothie

Så här gör du en supergod smoothie:

En dl blåbär
En nektarin
Lättfil med vaniljsmak i lagom mängd.

Mixa.

Njuuuuuut!!

I chockrosa träningsbyxor

klädde jag mig och begav mig till terminsstarten av afromix. Där var ungefär 20 tjejer/kvinnor till - ingen hade chockrosa byxor mer än jag. Jag ställde mig längst fram så jag skulle se ledaren. Resten av gänget stod i princip längst bak och trängdes med varann. De flesta kom två och två eller tre och tre. Jag tog mig dit ensam.

Jag gjorde tvärtom. Utmanade min komfortabla zoon. Skönt att ha svarta kläder och stå långt bak, då ser ingen hur klumpig man är och hur dålig koordination man har. Skönt att ha med en vän. Så har jag också känt.

Men idag gick jag helt enkelt dit för min egen skull - för att jag ville. Struntade faktiskt om min rumpa dallrade mer än någon annans. Den skulle för övrigt dallra rejält i vissa danser:-)

Jag gillar mina rosa byxor de gör mig glad. Afromixen gjorde mig genomsvett men såå lycklig!! En härlig blandning av afrodans, bollywoodd, mango och salsa. Sådan rörelseglädje till peppande musik!

onsdag 7 september 2011

Jag börjar lära mig

min första tanke när någon säger -Det där ska/kan Ulla göra, är nuförtiden ett spontant NEJ. Tror inte det betyder att jag blivit lat, utan att jag kanske äntligen börjar lära mig att både tänka och därefter säga:  -Tack för att du frågade, men nej tack.

Känns befriande om det är så att jag faktiskt lyckats omprogrammera i hjärnan lite grann. Men det gäller att fortsätta vara vaksam på gammalt inövat beteende.  Bara lyssna på magkänslan och först där efter bestämma sig.

Riktigt befriande!

tisdag 6 september 2011

Jag en nörd

ligger i sängen och kopplar av med en bok. Men inte vilken bok som helst, utan en fackbok i ämnet hur man skriver. Skriv som proffsen heter den. En bok som jag har nytta av i mitt dagliga arbete. Och som jag läser på min fritid innan sängdags och tycker är så intressant och kul att läsa. Är inte det nördigt, så säg:-)

Orm på rymmen

det är en orm på rymmen i ett naturreservat i grannstaden. Experter säger att det är en pytomorm som är helt ofarlig för allmänheten trots att den kan bli 4 - 5 meter.  Flera personer har sett den, några har fotograferat den där den låg precis vid en informationsskylt. Folk är skärrade och chockade.

Tror ormen är räddast. Tänk att hamna mitt ute i den svenska hösten när man kommer från varma Asien! Enligt experten kan den klara sig ett tag, men blir det för kallt så kommer den inte att kunna röra sig, inte skaffa mat och då dör den förstås. Hoppas polisen eller någon annan hittar den innan dess.

Förstår faktiskt inte varför man har den typen av husdjur, för det måste väl handla om en orm som rymt. Kan inte tro att ormen är här för att söka asyl....;-)


Det står tyvärr inte i tidningen vem som tagit den här bilden så jag kan inte ange fotograf.


Don´t give up - säger den här supersöta 2-åringen

Söt

måndag 5 september 2011

Tjejfest

Jag ska ha taco-fest på fredag kväll! 

För någon månad sen kom jag på att jag ville ha en tjejfest när jag fyller år. Har bjudit in en "mix" av goda vänner, där alla inte känner varandra. Men alla känner någon mer än jag. Tror det kan bli både en spännande och trevlig kväll med alla dessa mysiga tjejer som jag gillar så mycket.

Yngst är mitt äldsta barnbarn W, 7,5 år, som självklart ska få vara med på mormors tjejfest. Äldst i gänget är nog faktiskt jag själv;-)

Just nu funderar jag på hur jag ska duka för 15 personer så att alla får plats i samma rum. Det blir min utmaning. Vårt hus är inte jättestort så det gäller att planera. Alla tips mottages tacksamt, även kreativa:-)

Min blivande katt...?

fick tipset om den här söta kattflickan idag av en jobbarkompis. Ska ringa hennes matte och höra om hon får flytta hem till oss efter vår semesterresa. Måste börja viska i Astas öra att katter inte är mat utan goda vänner....Allvarligt talat, katter brukar vara rejält tuffa och jag tror istället att Asta får passa sig så hon inte blir riven på nosen:-)

Vi har haft katt och hund tillsammans tidigare och det har fungerat alldeles utmärkt. De har haft mycket roligt tillsammans och stort sällskap av varandra.

Visst är hon en riktigt sötnos?!


Foto Ann Sundström


"Jag har inte nyckeln till framgång,

 men nyckeln till misslyckande är att försöka vara alla till lags."
citat Bill Cosby

Så klokt sagt, för även om man önskar att alla skulle tycka om en, precis som man är, så måste man även inse att inte alla gör det och sluta försöka passa in i någon slags mall. Att att vara precis den man är - både med brister och förtjänster!

söndag 4 september 2011

Fina glasburkar

hittade jag idag på vår lokala "50-tals-loppis". En fyllde jag med rädisor och den andra med citroner och lime.

Mina glada vardagsglas

Ååå, om jag kunde ruska om vissa föräldrar

fick höra idag om mobbing bland tjejer som började redan i förskolan:  Tjejer som säger att andra barn är tjocka. Nu har de börjat ettan och i veckan fick mitt äldsta barnbarn W, 7 år, lång och stor som jag också var i hennes ålder, höra från några tjejer:
-Vilken tjock mage du har W, du har nog ätit mycket idag.

lördag 3 september 2011

Om att bli medveten

det är märkligt hur ord kan etsa sig fast och göra en medveten om saker som man varit helt omedveten om när det gäller ens kropp och utseende.

Verktygslåda á la Ulla

den käre maken och jag var inte riktigt överens om att hans olika verktyg skulle ligga på bordet bland blommorna på verandan. Så jag införskaffade en "verktygslåda" idag som jag ställde under bordet. Där ligger nu alla småverktyg.


Vi får väl se om han självmant lägger i dem där när han jobbat klart för dagen:-)


Här händer det saker

Den rare maken jobbar på för fullt!

Golvet börjar ta form


Alla gamla spikar är noga sorterade i olika lådor.



fredag 2 september 2011

Njutbara ting: Vinn fredagsmys

Njutbara ting: Vinn fredagsmys

Vacker resa

även om det är långt och bitvis segt att åka bil i drygt 50 mil så är resan från Olso mestadels en underbart vacker väg. Åkte över Svinesundsbron och hann till och med ta en bild, även om det gick snabbt. Man önskar att man bara kunde stanna bilen högst upp på bron, gå ut och ställa sig vid räcket, sträcka ut armarna och bara insupa  den helt fantastiska naturen.
Svinesundsbron som är gräns mellan Norge och Sverige

Nu kan man ju inte göra det så vi susade vidare och via Trollhättan där vi åkte över den mäktiga bron över Göra älv, vidare till Alingsås för att släppa av en kollega. For vidare i ytterligare 12 mil till staden där min kollega bor och där stod min snälle man och väntade för att hämta mig. Efter ytterligare 5 mil var jag äntligen hemma. Lite trött är jag nog i alla fall. Både av resan och av alla intryck. Har varit mycket bra dagar och konstruktiva möten. Känns bra att vara ordförande i föreningen när det är så:-)


torsdag 1 september 2011

Djup koncentration och glada skratt

dagen har innehållit styrelsemöte, besök på nordiska elbörsen, felåkning i tunnlarna (idag också!!) och många glada skratt vid kvällens middag.

Besöket på NordPool Spot var väldigt intressant. Jag som inte är så insatt i elhandel fick koncentrera mig till 100% för att hänga med och försöka förstå. Som tur var så var det svenska guider. Här hanterars miljarder kronor, helt otroligt!

På vägen tillbaka till hotellet tog vi en omväg, ja inte frivillig utan vi körde upp och ner i tunnlarna för att försöka hitta rätt. Det kan jag säga, att norrmännen skulle kunna skylta lite bättre där ner i underjorden för att underlätta för oss besökare.

Ikväll tog vi det säkra före det osäkra och lämnade bilarna hemma och tog istället trikken (spårvagnen) till Aker-Brygge där vi åt middag på ett steakhouse. Avnjöt en god måltid med många härliga skratt. Servitrisen vid vårt bord bidrog också med ett fint sätt och härlig humor. Roligt när folk verkligen gillar sina jobb, de gör det så mycket bättre då:-)

Imorgon förmiddag fortsätter vi styrelsemötet innan det är dags att besöka Oslo vann (vattenverket) för ett studiebesök innan vi styr kosan hemåt. Såvida vi inte kör fel i tunnlarna då också och hamnar i Nordnorge. Men vad gör det  -  det är nog lika vackert där:-)