jag gillar dialekter. Det är personligt och gör att man hör varifrån folk har sitt ursprung eller var de lärt sig svenska. Saknar tiden då man kunde se på bilarnas registreringsskyltar var de kom ifrån. Minns att jag och min barndomsvän brukade sitta vid genomfartsleden i vår hemort och skriva ner alla bilnummer på passerande bilar. Sen gick vi igenom listan för att se varifrån de kom. Bilarna i vårt län hade ett G framför numret. Så praktiskt när man körde i storstaden om man var från landet. Då visste alla där att man inte var så van vid så mycket trafik. I Stockholm hade man A på skyltarna:-)
Lyssnade på en cd med "The Priest" när jag körde hem från jobbet idag. Då bröt ett trafikmeddelande in. Killen som läste informationen kunde inte bestämma sig för om han skulle prata med rullande r eller med våra småländska "äärrr". Det lät rent ut sagt fånigt. Undrar om han skäms för sin dialekt och försöker prata "fint". Det ena r:et är väl inte finare än det andra, även om vi smålänningar ofta sväljer vårt:-).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
tack för din kommentar, hälsar Ulla