onsdag 30 november 2011

Trådsmala skyltdockor på Gina Tricot

det har blivit en kritikstorm mot Gina Tricot (damkläder), för att de har trådsmala skyltdockor. Såg en bild i Aftonbladet och de var verkligen supersmala. Förstår kritiken om det är så att alla deras dockor ser ut så. För vi människor ser ju inte likadana ut varken till kroppsform eller annat. Har faktiskt sett en del butiker som har dockor i stora storlekar. Skönt. För det man vill är ju få en uppfattning om hur man själv ser ut i just de där kläderna. Då vore det fint om det fanns skyltdockor i flera olika storlekar.

Självklart ska inte alla vara supersmala, men det finns de som är det av helt naturliga orsaker. Alla är förstås inte supertjocka heller, en del är mittemellan. Idealen hur man ska se ut växlar över tiden och man får bestämma sig för hur man ska förhålla sig till det. Ingen är tvungen att ingå i ett "allmänt flock-tyckande"

Men det som jag tycker är viktigast är att föräldrar och andra vuxna hjälper barnen till ett självförtroende som säger att de är lika mycket värda - oavsett vikt eller utseende - och att det är noll tolerans mot mobbing.

tisdag 29 november 2011

Smicker..;-)

var och fixade mina naglar ikväll tillsammans med min yngsta dotter (31 år:-). Plötsligt frågar min dotters manikyrist:

-Är det din kompis? och nickade mot mig. -Nej, utrbrast L, det är min mamma. -Oj, sa tjejen, jag trodde det var din kompis, hon är ju så ung.

Smicker känns bra ibland, man kan behöva boosta sitt självförtroende lite, även om det handlar om något så värdsligt som smicker.

Idag blev det "hård-rocks-stuk" på naglarna. Det är en superduktig tjej som jag brukar gå till, hon målar helt på frihand.

Det var inte mitt fel!!

lokaltidningen har granskat en av våra grannkommuner som minskat sitt sjukfrånvaro-tal. Mest beror detta på att de gett de långtidssjuka sparken, om man ska tala klarspråk. De har själv fått säga upp sig mot erbjudande om någon slags utbildning eller lön i 6 månader. Det är svårt att komma tillbaka efter långtidssjukskrivning och säkert ännu svårare om man är arbetslös, tror jag. 21 av 25 personer är missnöjda med det sätt de behandlats på, så metoden är nog inte den bästa, eller...?

Tidningen har jagat ansvarig politiker i en vecka och först nu fått tag i denne. Som svarar att detta beslut togs av de politiska motståndarna när de satt vid makten.

Så typiskt att inte ta ansvar! Om detta nu anses vara en dålig lösning, varför har då inte nuvarande politiska ledning ändrat på förfarandet de senaste fem åren de suttit vid makten? Så otroligt fegt och fånigt att skylla ifrån sig. Min övertygelse är att det funnits gott om tid att ändra på detta. Om man hade velat göra det.... (jag tycker så här oavsett om det är röd, blå eller grön som sitter vid makten)

måndag 28 november 2011

Jag borde, men har ingen lust

har en arbetsuppgift som hänger över mig som ett stort blåsvart moln. En uppgift som i normalfallet hade varit rolig men som just nu bara känns jobbig eftersom jag inte fått allt jag behöver för att göra jobbet, som dessutom har en tidsgräns. En absolut tidsgräns, som inte går att ändra på.

Nu har jag tagit hem högen med papper. Borde sitta och läsa korrektur nu ikväll för att slippa stressa resten av veckan. Men jag har ingen lust. Jag väljer att se det som ett sundhetstecken, har jobbat ganska mycket i höst och det är nog min inre vägvisare som säger stopp. Säger som indianerna lär ha sagt:
-Jag sitter ner och väntar på min själ.

Istället ska jag läsa igenom ett kompedie som handlar om vilken kost man ska äta för att minska sina symptom när man har hypotyreos. Hon som skrivit kompendiet, Eva Renner och som har http://turtles.egetforum.se/, behöver inte längre ta medecin och lyckas hålla sin vikt. Vilket jag har otroligt svårt för, och det gör mig ledsen ibland. Jag bor i en kropp, där jag inte känner mig hemma.

Har skummat texten i kompendiet, och ser att kosten påminner om GI, fast lite strängare tror jag. Får se hur jag känner för den metoden när jag läst igenom allt noga. Längar efter mitt "gamla" jag, som hade energi, som inte hade supertorr hud och hår och en vikt jag trivdes med.

Och ja, jag vet att man ska tycka om sig själv som man är;-).

Positivt eller negativt....?

tycker det är intressant med "kloka ord" och hittar hela tiden nya. Brukar uppdatera min status på Facebook med de jag tycker är bra. Idag läste jag detta på en sida:

"Ett sätt att få veta hur en människa har det är att ta reda på om hon längtar efter fredag eller måndag." Stig Johansson

Genast började jag fundera. Är det så enkelt? Mår jag dåligt hemma om jag längtar till jobbet på måndag? Älskar jag mitt jobb om jag längtar till måndag? Hatar jag mitt jobb om jag längtar till fredag? Älskar jag min fritid mer än mitt jobb om jag längtar till fredag? Jobbar ens alla på måndagar;-)

Nej, så enkelt kan man nog inte ta reda på hur en människa har det. Denna veckan längtar jag exvis till lördag för då ska vi åka en tur till Köpenhamn för att insupa den gemytliga danska atmosfären och njuta av julmarknaden i Nyhavn med mera. Men sen längtar jag till nästa måndag då jag ska gå en utbildning som jag sett fram emot.

Bäst av allt är nog att vara här och nu för att kunna ta vara på stunden. Carpe punktum! (fånga ögonblicket).

Idag blev det istället följande statusuppdatering på FB, för detta stämmer så bra:
"Din styrka är proportionell mot din förmåga att slappna av." David Allen

Asta 8 veckor, precis hemkommen till vår familj.


söndag 27 november 2011

Oj, jag råkade visst sätta mig på katten....

-Va, sa du något matte?

-Jag hör inte.

-Är det någon som säger mjau?

-Jag känner mig lite trängd..

-Oj, var tog katten vägen?

-Skönt med en egen stol.

Orkan över södra Sverige

läser jag i nättidningen nu. Än blåser det inte orkanvindar här, men det stormar ordentligt. Minns fortfarande stormen Gudrun och Per som rejält förändrade landskapet, speciellt i Småland.

Det knakar och gnisslar i vårt gamla hus när vinden tar i. Kan förstå hur de tre små grisarna kände sig när stora stygga vargen stod och pustade för att få deras lilla hus att falla samman.

Inget kul att gå ut när det regnar och stormar, vill inte ha nerfallande grenar eller takpannor på mig. Men hundarna måste ut, så det är bara att klä på sig ordentligt.

När Gudrun härjade som värst hade vi strömlöst. Maken skulle gå och hämta ved i uthuset. Det var kolmörkt. Jag vägrade låta honom gå ut utan motorcykelhjälmen på. Så han tog på sig den, regnkappa och stövlar och med den stora ficklampan i handen så hittade han uthuset, vilket nog hade varit omöjligt annars. Tänk så liten man blir när vädrets makter råder.


Den här bilden är tagen vid ett annat blåsigt tillfälle (då var jag mörkhårig:-)

Överraskningspaket

Barnbarnens mamma och pappa är i Stockholm ett par dagar. Första dygnet tillbringade W och I hos farfar och farmor och nu är de hos oss. Morgonen har ägnats åt att skapa olika saker av papper, lim, färg med mera och dessa packas nu in i fina paket, i väntan på att älskade mamma och pappa ska komma hem.

lördag 26 november 2011

Fullspäckat schema

äldsta dottern fyller år idag så jag ska strax åka iväg för att fixa en present till henne, har inte hunnit det innan. I eftermiddag kommer barnbarnen (min yngsta dotters barn) hit för att stanna tills imorgon. Då ska vi passa på att gå på julmarknaden som anordnas i min hemkommun idag istället för julskyltning i morgon.

Det är en strålande idé tycker jag att byta dag från söndag till lördag. Närmaste stad har nämligen alltid julskyltning samma söndag som vi ,vilket gör att många väljer att åka dit istället. Nu hoppas och tror jag att folk går på både julmarknaden idag och sen, om de vill, även på julskyltningen i "storstan" i morgon.

Sen blir detkvällsmat hos födelsedagsbarnet:-)

fredag 25 november 2011

Ont av vädret

jag är säker på att jag känner av när det ska bli storm (rejält blåsigt) för då får jag ont i mina leder. Mamma är likadan. Var med henne hos läkaren i ett annat ärende idag och då sa mamma till honom att hon har så ont i kroppen men jag är "spå-tant", sa hon. -Men det där tror ju inte ni läkare på, sa hon. -Jo, jag tror på det, sa han. Det är numera vetenskapligt bevisat att en eller två dagar före det ska bli storm så kommer det en jonstorm och dessa joner känner vissa människor av.

Intressant eller hur.  Jag är en sån som känner av joner.

Mamma fortsatte - Jag sover dåligt vid fullmåne och det gör Ulla också. -Men det är inte vetenskapligt bevisat, sa läkaren och log. -Det behövs inte, svarade jag. Det räcker att se månens inverkan på ebb och flod för att förstå att vi påverkas.

Då skrattade vår gullige "husläkare" och höll med om att det nog ligger något i det.

Advents-pynt

Nu har jag gjort i ordning vår adventsljusstake, den blev så här: (till höger ligger ett paket tändstickor som är dekorerat med ett litet ljus i lera)



Handlat lite idag, bland annat en fin "gömma" i aluminium, som jag ställde en röd skål med flingsalt i.


Ett långt zinkfat hittade också vägen hem till oss.


Sist men inte minst, får jag presentera "tomtemor" som vi haft i minst 25 år:-) Hon har fått sällskap av julklappspaket. Tomtemor brukar inte komma fram så tidigt som i år, men nu står hon där på altanen och sprider glädje.

torsdag 24 november 2011

Advent

alla ljusstakarna och julstjärnor är nu framme och tända. Neeeej, skriker en del, inte förrän på söndag. Jo, säger jag som vill ha massor av ljus runt mig denna mörka tiden på året. Dock sparar jag själva adventsstaken till söndag. Har, traditionsenligt (min egen tradition), köpt en ny stake även i år. Ska bara ha ett ljus, men byta siffror varje vecka. Självklart är ljusstaken formad som ett hjärta. Får väl ta en bild när jag fixat klart.

Käre maken hade dekorerat vår halvfärdiga glasveranda med ljusstjärna och med en ljusgirlang som han format som ett stort hjärta. Såg så mysigt ut när jag parkerade bilen och gick genom den mörka kvällen mot vårt lilla hus.

Just nu är vi hemma hos äldsta dottern och passar barnbarnen. Föräldrarna är på musikal. Jag somnade en stund på soffan med barnbarnet A bredvid. Hon hade lagt huvudet på min mage och sov nog en liten stund hon också:-)

En intressant berättelse

hittade jag på en av mina kusiners statusuppdatering på Facebook. Den är på engelska men det är ändå rätt lätt att förstå sammanhanget hoppas jag. Vet inte vilken källa det är, men jag tycker texten är tänkvärd.

It is a slow day in a little Greek village. The rain is beating down and the streets are deserted. Times are tough, everybody is in debt, and everybody lives on credit.

On this particular day a rich German tourist is driving through the village, stops at the local hotel and lays a €100 note on the desk, telling the hotel owner he wants to inspect the rooms upstairs in order to pick one to spend the night.

The owner gives him some keys and, as soon as the visitor has walked upstairs, the hotelier grabs the €100 note and runs next door to pay his debt to the butcher.

The butcher takes the €100 note and runs down the street to repay his debt to the pig farmer.

The pig farmer takes the €100 note and heads off to pay his bill at the supplier of feed and fuel.

The guy at the Farmers' Co-op takes the €100 note and runs to pay his drinks bill at the taverna.

The publican slips the money along to the local prostitute drinking at the bar, who has also been facing hard times and has had to offer him "services" on credit.

The hooker then rushes to the hotel and pays off her room bill to the hotel owner with the €100 note.

The hotel proprietor then places the €100 note back on the counter so the rich traveller will not suspect anything.

At that moment the traveller comes down the stairs, picks up the €100 note, states that the rooms are not satisfactory, pockets the money, and leaves town.

No one produced anything. No one earned anything. However, the whole village is now out of debt and looking to the future with a lot more optimism.

And that, Ladies and Gentlemen, is how the bailout package works.

onsdag 23 november 2011

Äntligen hemma

jag gillar att resa, både privat och i jobbet. Det är givande att möta nya människor, få nya intryck och se nya platser. Lika roligt som jag tycker det är att vara iväg, lika skönt är det att få komma hem till sitt eget hem och bara vara.

Har varit i Stockholm i tre dagar. Bodde på ett jättefint hotell, med bra service precis vid vattnet så vi såg Finlandsbåtarna åka förbi tätt intill hotellet. En imponerande syn när det är mörkt ute. Och mörkt blev det ju strax efter kl 15...

De två första dagarna var det konferens med ca 150 deltagare. Det är en av våra datasystemleverantörer som håller utbildning och information för alla de personer som använder systemet ute på företagen. Vi är alla i samma bransch och utveckling av systemet bedriver vi tillsammans. Vi är ca 35-40 företag som har samma system i Sverige, och vi jobbar via en användarförening där jag sitter med i styrelsen som representant för min arbetsgivare. De senate 5 eller om det är 6 åren har jag dessutom varit ordförande i styrelsen vilket jag känner är ett stort förtroende från de andra företagen. Det är ett roligt och stimulerande uppdrag att leda gruppen och jag är glad och stolt att jag blev omvald på ett år till.

Idag har vi haft styrelsemöte, och det blev sent innan tåget anlände till min hemort. Hade någon timme över innan tåget skulle gå, men nej - jag orkade inte bege mig ut på stan och shoppa. Det är faktiskt så att när man åker på jobbresor så har man sällan tid att "springa på stan". Och får man några minuter över , då vill man hellre åka hem tidigare. I alla fall jag.

Tack vare, eller jag kanske ska säga på grund av, den nya tekniken så kan man ta jobbet med sig även på konferenser. Det går att läsa mejl, lägga ut information på webbar med mera, även om man inte är på kontoret. Det är förstås en fördel. Men nackdelen är att man blir väldigt splittrad när man försöker vara närvarande på två ställen. Innan man hade teknikstödet så var man nog betydligt mer mindful - dvs här och nu på det ställe man befann sig på. Troligen mer effektivt i längden....



söndag 20 november 2011

Konferens och möten

i huvudstaden står på min agenda de närmaste tre dagarna. Så nu ska jag göra det jag inte är så förtjust i, nämligen packa väskan och försöka få med mig så få men så rätt saker som möjligt:-)

Vi får väl se om jag hinner blogga något när jag är iväg.

Mormor, mormor!

Kiki bajsade i badkaret, hojtade barnbarnet W. Kiki är vår kattunge och hon brukar alltid gå på lådan.
-Du skojar med mig, svarade jag.
-Nej, kom och titta, framhärdade hon.

Lillasyster I stod bredvid och rynkade på näsan. Jodå, där låg en hög i badkaret som jag tog bort och spolade ner. Sen tvättade jag badkaret noga.

-Jag ska aldrig mer bada i ert badkar, sa lilla I, som brukar tycka att bada är bland det roligaste som finns eftersom de inte har något badkar hemma.

-Jaha, sa jag och log i mjugg. Då ska du inte bajsa på toaletten heller från och med nu, eftersom det är flera andra som bajsar där.

Hon såg lite konfunderad ut, men kommenterade inte. Vi får väl se hur det går med toalettbesök och bad i badkar efter den här omtumlande upplevelsen:-)
CXF307

lördag 19 november 2011

Mysstund med barnbarnen

har nattgäster, barnbarnen W och I är här eftersom deras föräldrar är på "rockabilly-fest". Jag hade hittat ett trevligt recept på klubbor i Fiffiga systrars blogg, så jag tänkte att det ska tjejerna få göra när de kommer hit. Fanns inga polkagriskarameller i affären, minns inte när jag såg sådana senast..men det funkade lika bra med strössel. "Vårgårdariset" smakade precis som riskakor, sa lilla I. Håller med henne, fast jag inte tänkt på det tidigare. Vi åt dem med mjölk när jag var liten, och då tyckte jag det var gott.

Nu snusar och snarkar de i sängarna bakom mig, störs inte ett dugg av att mormor sitter och bloggar.

Förberedelser

provsmakning:-)
Så här fina blev flickornas klubbor när de var färdiga!






Hemarbete

sitter hemma och jobbar idag. Ska sammanfatta företagets affärsplan som är skriven av sju personer där var och en har skrivit sin text. Mitt jobb är att se till att texten hänger samman, att det inte är några motsatser mellan områdena, att svenskan är rätt och att texten blir lätt att ta till sig.

Kan låta som en baggis, men det är faktiskt bland det svåraste man kan göra. Det är mycket lättare att skriva en text från början än att skriva om det andra personer skrivit. Dels ska ursprunget finnas kvar på något sätt, man ska förstå det man skriver så att man inte förvanskar texten om man ändrar något och sist men inte minst ska man skapa en ton i texten som gör att det inte märks att det varit många som skrivit. Jag tycker det är betydligt lättare att intervjua personer och därefter skriva texten. Men det funkar ju inte i alla sammanhang.

Har en deadline för detta arbete. Först ska jag fixa texten, sen ska den ut på remiss till ursprungsförfattarna så de kan godkänna min text. Efter korrektur ska min kollega ha alltsammans så hon kan fixa designen. Det är hon betydligt bättre på än jag. Jag är mer copy och hon mer AD om man ska använda reklambyråbegrepp (vi jobbar inte på en byrå utan på en marknadsavdelning). Även designjobbet med text och bilder som ska sättas tar sin rundliga tid.

För att kunna bearbeta texten behöver jag lugn och ro, utan att bli avbruten. Något som är omöjligt att åstadkomma på min arbetsplats. Helst hade jag velat jobba med detta en vardag här hemma, men eftersom jag, just nu (?),  har alldeles för mycket att göra på den ordinarie arbetstid så blir det helgarbete. Hoppas hinna bli klar med grunden idag i alla fall.

Hade tänkt skriva ut de olika texterna på papper innan jag gick från jobbet igår. Jag är nämligen så gammeldags så jag föredrar att läsa på papper när jag ska korrekturläsa så jag kan anteckna i texten hellre än att läsa på dataskärmen. Men nu hann jag inte det, satt i möte och sen hade jag en läkartid så jag fick rusa iväg. Vill inte skriva ut 40 sidor på min egen lilla skrivare här hemma så det får bli "läsa" på skärm trots allt.

Det är dock ett spännande jobb för det är vår ledningsgrupp som skrivit ner sina tankar och planer för vårt företag de kommande fem åren. Så vore det inte för tidspressen skulle det bara vara kul:-)

fredag 18 november 2011

Gamla fiskar

ikväll har vi varit och hälsat på goda vänner. De har ett litet akvarium med fem eller sex fiskar i. Det är en guldfisk, slöjstjärtar (tror jag de heter) och någon annan sort. Inget konstigt egentligen, om det inte vore för att fiskarna är ca 15 år gamla och jättestora. Jag blir lika fascinerad varje gång jag ser dem.

Från början var de helt vanliga små fiskar men efterhand som åren gått så har de vuxit och vuxit och vuxit. Men de trivs i sitt hem, det märks. De är nyfikna på besökare och känner lätt igen ”matte och husse”. Ser så festligt ut när de ställer upp sig med gapande munnar och glor på en;-)

För ett tag sedan dog deras algätare. Då begravde de andra fiskarna "honom" under en massa stenar.

Min vännina sa, att det sägs att fiskar växer i förhållande till det akvarium de lever i, men det stämmer inte med de här. De går utanför ramarna och stortrivs, annars hade de inte blivit 15 år, det är jag helt övertygad om.


torsdag 17 november 2011

Många miss-ar

kollade just på lokaltidningen på nätet. De tre första rubrikerna innehöll "miss":

misstänkta erkänner, misstänka utpressare och misshandel.

Missnöje, misslyckande, missbehaga, missbelåtenhet, missbjuda, missbruka, missförstånd, missdåre.....Så många negativa ord som börjar på samma stavelse. Finns det en motsvarande för positiva ord? Vore bra att ha.

Nyttig läsning

finns en del bloggar som jag följer. De som skriver är inte kändisar utan "vanliga människor" (tror jag i alla fall:-) .Människor som jag inte känner egentligen men som jag känner en slags gemenskap med och som jag byter erfarenheter med.

Det är något speciellt att få titta in hos en annan människa och dela en bit av deras vardag. Utan prestige eller dömande möts man. Många kloka ord får jag läsa. Det ger intryck, avtryck och perspektiv. En blogg kan vara väldigt personlig utan att vara privat. Så hoppas jag att även min blogg uppfattas av er som läser den.

Upptäckte idag att jag haft fler än 5000 besökare och nästan 20 000 sidvisningar, spännande för mig som har skrivandet som lite "terapi", fniss.


Vit valpKul att ni som läser läser, roligt med kommentarer.

Omgivningen spelar in

har trott att jag inte längre gillar att gå på jobbfester eftersom jag undviker att gå på min nuvarande arbetsplats fester så mycket jag kan. Däremot har jag på mina tidigare arbetsplatser varit med på varenda fest och njutit varje minut och för de mesta varit en av de som sist kom hem i säng efter mycket dans, snack och skratt. Ofta satt jag till och med i festkommittén som anordnade festen.

Har funderat på om jag blivit för gammal för att festa eller vad det beror på att jag inte vill gå nu. Efter gårdagens korta inhopp på en fest hos en f d arbetsgivare med många gamla goa kollegor inser jag att jag visst gillar att gå på fest. Jag är inte alls för gammal!  Men det måste vara med människor där jag känner mig uppskattad för den jag är och där jag känner mig välkommen och sedd.

onsdag 16 november 2011

Jubileumsfest med gamla kollegor

det var nära att jag hade lämnat återbud men min vän M, som också arbetat på samma ställe som jag, tyckte inte att jag skulle stanna hemma utan att vi skulle gå till festen som planerat. Jag tog på mig min nya svarta spetsklänning och följde med:-)

Det var min förrförra arbetsgivare som firade 30-årsjubileum och som bjudit in även oss f d medarbetare. Det blev många kära återseenden och så lycklig man blir när man träffar en gammal medarbetare som man varit chef över som bara jublar när han såg mig och sa -ULLA, dig har jag tänkt ringa så många gånger, men jag har tänkt att du nog glömt mig. Det värmer i hjärtat, att träffa dessa människor som jag varit chef för och som faktiskt fortfarande uppskattar mig och det jag gjorde som deras chef trots att det gått så lång tid. Man behöver ta in den känslan när det blåser jobbig vind på det nuvarande jobbet.

Jag hamnade bredvid en av mina gamla chefer vid middagsbordet. Han var väldigt trevlig som bordskavaljer och faktiskt ändrade jag min uppfattning om honom litegrann idag. Vi blev bjudna på en trerättersmiddag tillagad av en av lyxkrogarna i vår grannstad. Till det väldigt fint vin, som jag inte drack.

När middagen var över gick jag och min vän runt i lokalerna och insöp atmosfären, och mindes hur det var att jobba där, en liten stund innan vi tackade för oss och gick hem. Dansen skulle precis börja, men vi ska jobba imorgon och då var det lagom att tacka för sig.

När vi satt och åt kommenterade min andre bordskavaljer att de de flesta mellanchefer i företaget bara varit där i ca två år innan de fått sparken. Jag konstaterade att jag är undantaget efersom  jag jobbade där i fem år som försäljningschef och efter det sa upp mig själv:-)

Då jag var anställd för 10 år sedan var vi ca 100 anställda, idag är de 15. Det beror på nerdragningar av olika skäl och omstruktueringar. Ägaren och tilika vdn är en man som vet vad han vill. Så en hel del har kommit ihop sig med honom och har fått sluta på grund av det.

Jag och han kom också ihop oss när jag jobbat där i ca sex månader. Men jag blev lika arg som han och så stod vi där och skrek åt varann i en kvart ungefär. Efter det hade jag aldrig problem med honom. Tvärtom kom han ofta till mig och undrade vad jag tyckte i olika frågor. -Du är en av de få som vågar vara ärlig mot mig, sa han.

Det tog jag som en komplimang.

Att det bara kan

finnas så mycket intriger, skitsnack, prestige och allmänt strunt i världen. Helt obegripligt att man lägger så otroligt mycket energi på sånt. Inte konstigt att vi har så många krig på jorden när vi inte klarar av att hålla en anständig nivå på nära håll. Suck.

tisdag 15 november 2011

I-landsproblem - jag vet

Vilken ska jag ha på mig när jag ska gå på jubileumsfest hos min förrförra arbetsgivare? Kan inte bestämma mig....Ge mig ett råd - nu.


helt i svart spets

lite vidare med grå spets här och var



Lantluft

jag gillar verkligen att bo på landet. Luften är renare och det känns verkligen när man bor "mitt i naturen". Men just nu är det ingen vidare lantluft. Bönderna har kört ut gödsel på åkrarna och det sjunker inte undan nu när det är minusgrader. Resultatet blir en bläääärk-doft som letar sig in även inomhus. Men man får ta det onda med det goda. Doften brukar försvinna efter någon dag.

Gläds åt en måne som ser ut som en apelsin och en himmel full med stjärnor - det lyser upp den mörkaste av kvällar här ute på landet:-)

Månen och stjärnor

Trivselaktivitet på jobbet

vi har något som kallas trivselaktivitet för att vi på de olika avdelningarna ska träffas efter arbetstid och hitta på något tillsammans. Ikväll är min avdelning på hockey. Jag valde att inte följa med. Orkar inte.

Orkar inte vara social. Hade väckarklockan på fem imorse, för jag skulle till jobbet och fixa frukost åt kunder som vi bjudit in. Tio minuter i fem så väckte min "levande" väckarklocka mig, en liten vit-svart pälsaktig sak-:) Hon stod på mitt bröst och pussade mig i ansiktet. Samtidigt som hon spann högt och ljudligt. Ett ganska mysigt sätt att bli väckt på, om man nu ändå ska upp så tidigt.

Borde jobba en stund även nu, eftersom jag ligger efter och inte vet hur jag ska hinna ifatt. Men jag struntar i det. Sätter mig framför tv:n en stund och kollar på Sommarpratarna istället. Tar en kopp kaffe och gosar med mina djur. De ger mer än jobbet just nu.

måndag 14 november 2011

Det får bli en tröstsång...

Jag ser att du är trött,
men jag kan inte gå alla stegen åt dig.
Du måste gå dem själv.
Men jag vill gå dem med dig.
Jag vill gå bredvid dig.

Jag ser din dag är tung
men jag kan inte gråta alla tårar åt dig.
Du måste gråta dem själv
men jag vill gråta med dig.
Jag vill gråta med dig.

Jag ser du vill ge upp
Men jag kan inte leva livet åt dig.
Du måste leva det själv
men jag vill leva med dig.
jag vill leva med dig

Jag ser att du är rädd
men jag kan inte gå i döden åt dig.
Du måste möta den själv
Men jag gör död till liv åt dig.
Jag gör död till liv åt dig.
Jag har gjort död till liv åt dig.

text: Björn Ejdsvåg








Slösa inte din tid

....på en människa som inte slösar sin tid på dig. Slösa inte din kärlek på en människa som inte slösar kärlek på dig. Slösa inte dina tårar på människor som får dig att gråta om och om igen, utan att fälla en endaste tår för din skull.

Le mot människor som får dig att le, lita på de som är värda att lita på. Slösa din tid på dem som uppskattar det, och kom ihåg att varje människa gör sin egen lycka genom att välja de människor till sin närhet som får en att lysa! ♥ ♥



Tack vännen Mia för dessa fina rader som jag hittade på din FB-status:-)



Är det jag gör helt värdelöst...?

mina tankar far fram och tillbaka, runt, upp och ner i ett enda virrvarr. Har jobbat och slitit under många år med mina nuvarande arbetsuppgifter, tycker själv att jag och mina kollegor i gruppen gör ett bra jobb och att vi påverkat vårt företags varumärke på ett positivt sätt.

Det tycker tydligen inte våra kollegor eftersom vi idag fick reda på att "ingen" vet vad vi gör. Så nu ska det utredas. Det känns tufft att det man brinner för, som man lagt ner sin själ och engagemang på och trott det varit en tillgång visar sig vara luft, ingenting, nothing.

Hur motiverar man sig själv att ta nya tag och fortsätta göra ett bra jobb? Högarna, som kanske "någon" inte tror finns, ligger där och väntar på att bli hanterade. Det känns som det inte spelar någon roll hur mycket jag jobbar, tiden räcker ändå inte till.

Någonstans är något väldigt fel......

Crazy Disco, vektor
mitt i ett kaos....


söndag 13 november 2011

maken fick besök på fars dag av våra döttrar idag, som i sin tur hade med sina döttrar. På väg ut, när de skulle gå hem, upptäckte äldsta barnbarnet W och hennes syster I min nya "gristavla". -Vill ni skriva något, frågade jag. Det var förstås populärt och lilla I var först ut och skrev sitt namn - Ida.

Storasyster, som nu går i ettan, skrev lite mer:-)

Nästan lika stora och nästan..

...lika gamla är den här lilla damen, yngsta barnbarnet 2,5 år, och vår hund Asta drygt 2 år:-)

Fars dag

detta är min första "fars dag" utan pappa, som gick bort i april. Tänker lite extra på dig idag pappa och minns dig när du var så här stor och ståtlig och glad.

lördag 12 november 2011

Hunden din käraste vän??

vi mötte en fin bil idag, den var nog av senaste modell med allt vad det innebär av teknik och  säkerhet. Husse körde. I framsätet, uppe i vindrutan, stod hans bäste vän. Eller...? Den lilla hunden som stod med nosen mot framrutan har inte en chans om husse bromsar för ett rådjur, en kanin eller något annat. Då kommer hans "bäste vän" att bli en våt fläck. Behandlar man sin bäste vän på det viset?

Om man verkligen älskar sitt djur, då låter man det inte sitta löst i framsätet utan någon form av sele eller annat som skyddar djuret. Om man älskar sitt djur då skaffar man en bur som man ställer bak i bilen. Eller ett hundbilbälte.

Jag ryser verkligen när jag ser sånt där!

Äntligen utsläppt

har legat i sängen hela veckan, feber och halsfluss på grund av ett virus, så det det har varit vila, vila och vila. Idag tog jag äntligen en tur i det vackra vädret. Ett av målen var en liten gårdsbutik några kilometer härifrån. Där hittade jag detta vackra hjärta i trä, som nu hänger på vår ytterdörr. Kan hänga där över julen också, eftersom det är rött.


Där fanns också den här mysiga "svarta tavlan" i form av en gris, som nu hänger innanför dörren i hallen. Det finns en lina med miniklädnypor i nederkanten där jag kan hänga mina "kom-ihåg-lappar" som jag har dille på att skriva.


Passade även på att besöka en annan av mina favoritbutiker i det lilla samhället nära vår by. Denna lyktan blev perfekt på köksbordet. Helt katt-säker är den också:-)

Tyghjärtat köpte jag i gårdsbutiken

Lyckades ta några bilder på en lugn och stilla katt idag. I vanliga fall är det nästan omöjligt eftersom hon alltid lyckas röra på sig när jag knäpper och resultatet blir då bara suddigt. Men de här blev riktigt bra, eller hur!



torsdag 10 november 2011

Gör om mig..

Kollade på Gokväll i tv nyss. De brukar göra om en person och denna gången var det en 60-årig transa som ville få hjälp att se lite mogen ut.


Det blev lite småkul när tjejen som skulle välja ut kläderna sa att ”man ska inte ha för korta kjolar och visa för mycket, för då blir det inte spännande” samtidigt som kameran zoomar in hennes högra lår i närbild. Hon hade själv en asymmetrisk tunika på sig, kan inte med bästa vilja kalla den för klänning, som var så kort att man i princip såg hela låret på henne. Tveksamt om man är trovärdig i det man säger då.

Hon kommenterade även långt hår på äldre personer. Sa att man ser ung ut bakifrån men att man ser äldre ut när man vänder sig om och då kan folk uppfatta en som äldre än man är. Själv hade hon långt blekt, ganska slitet hår, och såg ut att vara minst 40 år, kanske äldre.

Hur var det nu med att kasta sten när man sitter i glashus…..?

PS. Transan, alltså en man som gillar att klä sig i kvinnokläder, blev jättefin när "hon" var klar och det syntes hur lycklig "hon" blev av förvandlingen. Härligt att se!

onsdag 9 november 2011

Piggare än pigg

är min katt, trots att hon under dagen genomgått en operation (kastrering), fått vaccin och en tatuering i örat. Det står i pappren vi fick med hem att man skulle låta katten vila första dygnet, helst på golvet och att man gärna kunde lägga en filt över den. Pyttsan. Hon var pigg som en mört så fort hon kom hem. Kanske något lite ostadig men så lite så det märktes inte.

Av hänsyn till henne så flyttade vi in både lådan och matskålarna till gästrummet där inte hunden kan komma åt henne. Det blev hon inte så lycklig över. Hon vill vara ute och spatsera som vanligt. Det där med att ligga på golvet under en filt, det skrattade hon bara åt. Det tog ca två minuter så hoppade hon upp på skrivbordet precis som vanligt till mig som satt vid datorn.  Jag försökte förklara för henne att hon inte ska hoppa runt när hon är nyopererad utan istället ta det lugnt. Tror inte hon hade öronen öppna, för hon har inte lagt sig på golvet under filten än.

Så hon får hållas. Tror att hon mår bäst om hon själv får avgöra hur hon mår. Hon ser rätt pigg ut, eller hur;-)



På väg upp på skrivbordet

Nu tar jag kameran matte!

tisdag 8 november 2011

Varghundar

såg ett program på tv ikväll som handlade om hundar, eller rättare sagt om vargar. För det var hybrider av varg som inte betedde sig som hundar utan mest som vargar.

Två hundtränare var hemma hos de som ägde varghundarna för att hjälpa dem att få det att fungera bättre. Man fick se tre olika varghundars vardag. De trivdes inte med att vara i bur. De trivdes inte med att vara instängda i en trädgård. De rymde så fort de kunde, de tuggade på det mesta inklusive sina ägare: Kort sagt - de var inte lätta att fostra. Skulle de vara det? Nej, det tycker jag inte. Vargen är ett vilddjur och ska inte hållas som sällskapshund. Det kan sluta lika illa som man har en giftorm som husdjur.

Det var befriande att se den hundtränare som var specialist på vargar hantera djuren. Det märktes direkt att hon respekterade dem och utgick från hur deras vargbeteende är. Varghundarna slappnade av i hennes sällskap.

Jag förstår faktiskt inte varför människor ska välja att ha djur som de inte klarar av som husdjur. Alla måste få lov att ha ett husdjur, självklart, men man bör nog tänka både en, två och tre gånger innan man väljer sin nya familjemedlem. Så att både djuret och man själv kan leva tillsammans på ett bra sätt till glädje för varandra.

Var står bilen?

jag är en mästare på att slarva bort min bil på stora parkeringar. Tycker alltid att jag vet precis var jag ställer den när jag går in, men när jag kommer ut - då har jag ingen aning. En gång gick jag och letade efter mina föräldrars bil i över 30 minuter innan jag hittade den. Fick parkera mamma på rollatorn under tiden:-). Var nära att ge upp och ringde maken för att han skulle hämta oss. Tänkte att om jag åker tillbaka sent på kvällen så står väl bara den bilen kvar, och då måste jag ju hitta den. Strax därpå hittade jag den och fick ringa maken och säga att han kunde vända hemåt igen.

Gissa om jag blev glad ikväll när jag satt och kollade på appar och hittade en som letar upp ens bil. Man laddar bara in positionen där man ställer bilen och sen när man ska tillbaka till den så visar appen vägen, lovely!

Nu har curlandet gått för långt!

läser i morgontidningen att föräldrar "pejlar" sina barn via mobiltelefonen. Det innebär att de kan se precis var barnen är. Vilken kränkande handling mot en medmänniska! Vore det inte bättre att ha tillit till sina barn?

En av de pejlande mammorna gav som anledning att "då slipper man jaga runt för att få tag i dem". Vilken dålig ursäkt. För det första har väl det barnet precis som ALLA andra ungar en egen superfin mobil. Då kan man ringa till barnet och fråga var det är. Jag ifrågasätter till och med om det verkligen är bra att alla barn har en mobiltelefon, för att föräldrarna ska kunna ringa dem. De flesta barn är i skolan eller på fritids på dagarna. Vad jag vet så finns det telefon till deras expeditioner som man kan ringa om det är viktigt! Att elever har mobiler i skolan är dessutom ett problem eftersom de håller på och spelar spel, chattar med mera under lektionstid. Istället för att vara fokuserade på det som de ska lära sig. Snacka om att vara splittrad.

Jag tror inte man som förälder ger barnen bra förutsättningar i livet genom detta ständiga bevakande och kollande. Min fasta övertygelse är att man måste visa barnen förtroende och ge dem ansvar om de ska växa. Det gör man inte genom att sitta och övervaka dem via en dataskärm med hjälp av pejling. Då har man missat något i sitt föräldraskap.

söndag 6 november 2011

Det är de små detaljerna som gör skillnad....

Har hängt upp den vackra ljuskronan i zink som jag köpt från Violans gårdsbutik . Den passar fint i vår hall.

på bilden i bakgrunden ser man mina fina döttrar och dotterdöttrar tillsammans med mig 

Köpte tyg på IKEA till ett nytt draperi att ha framför skohyllan i hallen. Eftersom jag inte äger någon symaskin (har aldrig kommit överens med någon sådan...) så fick jag hjälp av dotter L att sy kanaler. Nu hänger det där och passar så bra ihop med det andra "gråa".

På garderobsdörren hänger en liten låda i trä som innehåller
nödvändigheter när man bor på landet, exvis en ficklampa.
Vi hade goda vänner här på middag igår. Min vän G har samma förkärlek för ljus och hjärtan som jag och av henne fick jag det här fina doftljuset som också står i hallen.

Stress och återhämtning

Det sägs, och jag tror på det, att stress i sig är inte så farligt, utan det är bristen på återhämtning som är skadlig. Brist på sömn, egentid, skratt och att "bara vara". Missar man det, då blir man så småningom sjuk, så är det bara. Känner igen mig själv i detta. Gick i den så kallade väggen (utmattningsdepression) för 10 år sedan. Sedan dess märker jag direkt om jag exvis får för lite sömn, då blir jag deprimerad. Märker också när jag håller på att tappa min humor för då kan jag irritera mig på när folk runt omkring skrattar,  istället för att skratta med dem. Det är för mig starka varningstecken som jag tar på allvar. Då tar jag "höstlov" för en dag eller hittar något annat sätt att byta fokus.

Läste den nedanstående text på Facebook idag, den beskriver precis hur jag känner så den tänker jag låna från sidan "Positive Inspirations". (Texten är på engelska och jag har försökt översätta den till svenska, så ha lite överseende om det ser lite konstigt ut här och var)

Varsågoda:-)

"En ung dam gick runt i rummet med ett glas vatten i handen medan hon förklarade stresshantering för en publik.  Alla visste att hon skulle ställa den ultimata frågan, "halvtomt eller halvfullt?". Men hon lurade dem alla, "Hur tungt är detta glas vatten?", frågade hon med ett leende.

Publikens svar varierade från 8 oz. till 20 oz. Hon svarade: "Vad det väger spelar ingen roll. Det beror på hur länge jag håller det. Om jag håller det i en minut, är det inga problem. Om jag håller i det en timme så får jag värk i min högra arm. Om jag håller det en hel dag måste du ringa en ambulans. Det är samma vikt men ju längre jag håller det desto tyngre blir det. Hon fortsatte: "Det är så det är med stress. Om vi ​​bär våra bördor hela tiden så, förr eller senare, när bördan blir allt tyngre kommer vi inte att kunna fortsätta. Precis som med detta glas vatten - du måste ställa ner det en stund och vila innan du håller det igen. När vi är utvilade, kan vi fortsätta bära bördan


På så vis kan vi öva och genom det hantera stressen bättre för varje gång. Försök att, så tidigt på kvällen som möjligt, lägga ner dina "bördor". Bär inte på dem hela kvällen och natten utan plocka upp dem på morgonen igen. Oavsett vilken börda du bär på nu, släpp den för en stund. Slappna av, plocka upp den senare när du är utvilad. Livet är kort. Njut av det och av din nya förmåga att hantera stress."

fredag 4 november 2011

Livet


"När jag var yngre så vägde jag några kilon mindre. Jag behövde aldrig hålla in magen när jag hade en snäv klänning. Men nu när jag är äldre har min kropp gjort sig fri. Det finns elastisk komfort där min midja satt en gång. Italienska skor måste vara två storlekar större, om fötterna alls går i, och grenen på strumpbyxorna sitter alltför ofta nere vid knäna.

Men jag har också lärt mig, att det spelar ingen roll vad som händer, eller hur svart allt känns idag; livet går vidare och imorgon blir en bättre dag. Jag har lärt mig ,att det säger mycket om en människa, hur han/hon hanterar t.ex en regnig dag, borttappat bagage eller hoptrasslade julgransljus.

Jag har lärt mig att oavsett vilken relation du har till dina föräldrar, så kommer du att sakna dem när de inte finns där mer. Jag har lärt mig att, att skaffa sig pengar och saker, är inte detsamma som att skapa sig ett liv.
Jag har lärt mig, att livet ibland ger dig en andra chans. Jag har lärt mig att man inte kan gå igenom livet med en plockhandske på båda händerna. Ibland måste man också kasta tillbaka bollen.

Jag har lärt mig, att när jag beslutar något direkt från hjärtat, så har jag också oftast tagit rätt beslut. Jag har lärt mig, att även om jag har smärta, så behöver jag inte ge andra det. Jag har lärt mig, att varje dag ska man sträcka ut handen till någon. Alla behöver en varm tanke eller en vänlig klapp på axeln.

Jag har lärt mig, att jag fortfarande har mycket att lära. Jag har lärt mig, att människor kommer att glömma bort vad du sagt och saker du gjort, men de kommer aldrig att glömma hur du fick dem att känna sig."

Jag vet inte vem som skrivit texten ovan, men jag tycker den är fin och tänkvärd! Fick den i ett "kedjemejl" av en god vän som gått igenom många tuffa saker. Och hon lever och är trots det precis som det som texten beskriver. Så hon vet vad hon talar om.
Tack för mejlet G! <3

-Jag vill bo här, sa hon

jobbar hemma idag. Har haft en kollega på besök för att vi skulle kunna jobba med ett visst projekt i lugn och ro. Ibland behöver man bara slippa bli avbruten av telefonen, mejlen, någon som frågar något eller allt annat som händer varje dag på ett kontor. Vi har hunnit med massor, det känns bra!

Min kollega gick runt i huset under tiden som jag fixade förmiddagsfika. Hörde henne säga:
-Här vill jag bo, här är så mysigt och hemtrevligt.

Så glad jag blev. Jag trivs ju själv väldigt bra i mitt hem, men det känns bra att även de som kommer hit upplever samma sak:-)

Nu ser man in - och ut!

i alla fall lite mer än för någon dag sedan:-)



torsdag 3 november 2011

Min ängel kom tillbaka

har den om halsen varje dag och har haft så länge. I förrgår morse hittade jag inte den. Letade och letade men både den och kedjan var borta. Funderade på om det var meningen att jag inte skulle ha den längre utan att det kanske var dags för en ny, med en annan sten. Stenen som är ängels huvud står för olika saker och jag valde den jag har mycket medvetet.


Silverängel med Rosa Aventurin

Det är en rosa aventurin som stärker min förmåga att avskärma negativa energier och endast släppa in det positiva. Ängeln är befriande och beskyddande.

Eftersom jag hade "höstlov" igår var jag inte på jobbet men när jag kom dit idag så fanns ängeln där! Kedjan hade någon hittat utanför min dörr och ängeln hade städerskan hittat i en kollegas rum. Så glad jag blev. Tolkar det som att jag nog fortfarande  behöver öva på att stänga ute negativa energier.

Vill du kolla in fler änglar så titta på den här sidan, där köpte jag min.

onsdag 2 november 2011

Jag har haft höstlov idag

eller man kanske säger semester när man inte går i skolan....Tyckte i alla fall att jag behövde en dag ledigt och så fick det bli. Haft en mysig mor- och dotterdag med min yngsta (vuxna) dotter. Först var jag hos naprapaten och då fick hon sitta i väntrummet förstås. När jag var klar där gick vi till ett trevligt café där hon bjöd mig på fika. Sen shoppade vi hos Lagerhouse som ligger precis bredvid cafét och jag fick en mysig väckarklocka som spelar "Love me tender" i stället för att ringa. Det kallar jag kärlek, att ge sin morgontrötta mamma en sån gosig klocka:-)

När vi shoppat klart gick vi vidare för att fixa våra naglar, för dotter L var det första gången, och hon blev supernöjd med resultatet.

I eftermiddag har jag mest slappat. Hade tänkt mig en lång promenad med hunden, men hunden hade inte tänkt sig en långpromenad med mig. Hon gjorde vad hon skulle och sen skulle hon gå hem. Jag bönade och bad henne:

-Snälla, gå med mig. Men nej, det skulle hon inte.

Jag muttrade för mig själv att det sägs att man får motion när man har hund. Glöm det, det får man tydligen bara om hunden vill. Det blev ca 20 minuters promenad istället för de 60 som jag tänkt mig, några bilder hann jag i alla fall ta. Tog med mamma (körandes rollator) och mammas gamla hund på en promenad till bankomaten  ikväll som kompensation. Det är inte långt från mammas hus till den men med den takten som hon och hunden numera håller så hinner man få gott om frisk luft:-)

Det är mysigt med höstlov, det borde man ha oftare, tralla la!

nej matte, nu går jag inte en meter till!

en vacker gammal vägg i byn där jag bor

en av bygrannarnas vackra grind

Den bästa vakthunden

bor hos oss, fast just nu tar hon en power-nap.

Men om någon försöker komma in, då är hon vaken - det kan jag lova. Om du inte tror mig så googla på Kuvasz:-)

Vi var inte överens maken och jag....

om att det här var en bra idé i väntan på fönstren. Gissa vem som tyckte vi skulle ha genomskinlig plast istället. Gissa vem som får åka och köpa det imorgon..;-)