mär man åker tåg så måste man lyssna på folks telefonsamtal antingen man vill eller ej, såvida man inte har hörselkåpor med sig, vilket jag sällan har. De flesta pratar väldigt högt så det är svårt att undgå.
På hemresan idag hade jag en kvinna i sätet framför mig. Hon satt och pratade illa om sin svärmor. Tydligen hade svärmor "ställt villkor" för att passa barnbarnet och det gillade inte kvinnan vilket hon ljudligt deklarerade. -Lisa trivs så bra hos henne, men jag tänker då inte fråga henne någon mer gång om hon vill passa Lisa, jag skiiiiiter i henne!
Vad är det som gör att vissa personer tror att världen kretsar bara runt dem? Egentligen tycker jag inte det är så konstigt om man som mor- eller farförälder vill ställa villkor för att passa barnbarnen. Många av oss jobbar nämligen heltid, har kanske gamla föräldrar som ska ses om, vill träna, umgås med vänner och så vidare. Vi har redan haft småbarn. Nu är det våra barn som har barn och i första hand är barnen deras ansvar.
För min del gillar jag skarpt att passa och umgås med mina barnbarn, skulle gärna göra det mer än jag hinner nu. Min yngsta dotter är schysst och frågar mig "först ibland" (hon har en toppensvärmor på samma ort som de bor som i princip alltid kan ställa upp tack vare att hon arbetar nätter) för att jag ska få chansen att vara med barnen. Men hon vet också att jag kan säga nej ibland, inte för att jag inte vill passa dem eller för att jag inte älskar dem - utan för att det helt enkelt inte fungerarför mig just då.
Jag skulle bli oändligt sårad och ledsen om någon av mina svärsöner/döttrar hade suttit på ett tåg och pratat om mig på det sättet om jag hade tackat nej någon gång eller bestämt (ställt villkor) när det skulle passa mig ställa upp.
Nu vet jag - tack och lov - att det inte skulle hända. Både mina döttrar och svärsöner respekterar mig och jag dem. Men jag blir ändå olustig av att avlyssna den typen av samtal.
Man skulle vilja säga dem ett ord eller två!! min svärmor har ställt upp hela Emils uppväxt o de har en fantastisk relation! hon var pensionär när han kom..medans min mamma var bara 45 år o jobbade fortfarande osv.. givetvis repekterade vi "kärmor" o utnyttjade inte henne..Nu klarar sig Emil bra eftersomhan är 15 år! men tittar ofta upp efter skolan o krubbar lite hos henne och hjälper henne gärna kramkram Jessica
SvaraRaderaTycker detta är otroligt frustrerande att få höra olika människors samtal..vi är väl utav en annan generation antar jag..som tur är går det ju att välja mobilfria zoner när man reser med SJ, tack och lov, kram
SvaraRaderaNä fy. Tycker inte om att höra andras samtal som är illa, om man säger så. Däremot att höra roliga saker är ju kul. Man kan ju inte sitta och hålla för öronen heller :))
SvaraRaderaDirty dancing...hmmm gick det bra? ;))
Ann-Louise
Vilken tråkig inställning. Att ha respekt för varandras liv är väl självklart. Jag skulle aldrig ta för givet att mina eller makens föräldrar skulle ställa upp som barnvakt när som helst och hur som helst. Kram!
SvaraRaderaDen nya telefonkulturen är ja, vad ska man kalla den? Specíell?
SvaraRaderaMobiltelefonen går före allt och jag måste erkänna att även jag känner mig tvingad att svara, eftersom de som ringer inte ger sig om man inte svarar.....sedan brukar jag svara att jag är upptagen men ändå?
Det är som du säger lustigt hur vissa resonerar.
SvaraRadera