Det blev bra

Sedan ett tag var det bestämt att ett blandat gäng från olika avdelningar på jobbet skulle gå ut ikväll och äta tillsammans med två kollegor som slutar. Jag hade sett fram emot det, eftersom det är två är killar som jag har jobbat en hel del med och som jag kommer att sakna - både som kollegor som "kompetens". Drog på mig en rejäl förkylning i början av veckan och nu snoooooorar jag, för att uttrycka det milt. Eller jag kanske ska säga snörvlar, för jag är ganska "stopp" och har bomull i huvudet.

Funderade på om jag skulle lämna återbud till kvällen, men kom till slut fram till att det skulle jag inte. Det var ju en "tack och avskedsmiddag" som vi skulle bjuda dem på och den går ju inte i repris. Stoppade i mig Ipren som en snäll arbetskamrat försåg mig med och tänkte att jag får väl sätta mig i en hörna på lagom avstånd för att inte smitta ner resten och försöka vara trevlig trots snoradet.

När jag kom till restaurangen var alla redan där och det fanns en plats sparad till mig i mitten av bordet. Så det var bara att slå sig ner där istället för i skymundan. Så roligt det blev, så många goa skratt. Med magen full av supergod pizza och huvudet fullt av glada intryck så är jag glad att jag valde att följa med.

Hoppas nu ingen får min snuva för det:-)

(bilden är hämtad från internet men tyvärr står det inget vem som skapat den.)