onsdag 29 februari 2012

Sångarfiasko blev sångarglädje

jag älskar faktiskt att sjunga. Även om jag aldrig skulle ställa mig ensam och sjunga inför folk, inte ens karaoke. Det finns ett "trauma" i barndomen som är orsak till det. I lågstadiet hade vi "roliga timmen" en gång i veckan, vet inte om det förekommer nuför tiden också.. Vid ett tillfälle, då det även var åhörardag med fullt av föräldrar på plats, hade vi en sångtävling. Jag ställde upp med stort självförtroende, som barn kan göra. Mitt låtval var lite udda, även för att vara på den tiden:-). Jag sjöng nämligen "det börjar verka kärlek banne mig". Utan musik till. Prova själv får du se hur lätt DET är....



För att göra en lång historia kort. Jag kom sist. Sist-sist! Där slutade min solokarriär, för jag kände mig så förnedrad. Efter det slutade jag sjunga högt. Men inom mig bar jag med mig musiken hela tiden och jag hör direkt om någon sjunger falskt (som Danny gjorde i lördags i Melodifestivalen;-).

För sådär 10 år sedan pratade jag med en dåvarande kollega om min längtan att sjunga, fast jag inte vågade. Hon tipsade mig om en kör hon var med i, en slags "allemans-kör" dit alla var välkomna. Jag gick dit och det har jag inte ångrat, även om jag inte är med där längre. I fem år var jag med och sjöng, i första hand altstämman. Vi övade varje vecka och sjöng ibland i kyrkan. Kören bestod av över 100 personer så även jag vågade klämma i utan att känna mig generad. Där frigjorde jag min lust och mitt mod att sjunga igen.

Nu sjunger jag alltid med om jag ex vis går i kyrkan eller om någon fyller år. Jag sjunger högt i bilen och när jag går på promenad med hunden. Har fortfarande ingen lust att sjunga solo eller stå i centrum, men jag älskar att sjunga. Det räcker för mig!

PS. Gissa om jag hatade den låten i många många år:-)

tisdag 28 februari 2012

Social seating

betyder precis vad det låter som: social placering. Det är flygbolaget KLM som börjat med detta. När man checkar in via nätet och uppger sin Facebookprofil så letar systemet upp en person med samma intressen som man själv har. Och så placeras man jämte henne/honom under resan och får då förhoppningsvis det trevligt tillsammans. Med den nya tekniken kan man göra det mesta, på gott och ont.

Man lär sig så mycket hela tiden, eller hur! Visste ni att för ca 100 år sedan betraktades rosa som en typisk manlig färg och kvinnas färg var blått, Jungfru Maria-blått. Någonstans däremellan så blev det alltså precis tvärtom. Intressant. Det som betraktades som manligt då betraktas som ljuvt och kvinnligt idag.

På ett modevaruhus i Holland använder man en manlig modell för att visa upp push-up-bh:ar. Han hade en tajt klänning på sig och syftet var tydligen för att visa hur bra vadderad den är.....Har även hört att det är män som är modeller för strumpbyxor. Ni vet, när man ser bara ett strumbyxklätt ben på en bild, då är det inte ett kvinnoben utan ett mans-ben. För män har smalare ben och smalare lår. Hur sjukt är inte det idealet.....Mäns ben ska vara kvinnoidelet. Tror att vi kvinnor måste börja stå upp för oss själva och hur vi ser ut!

Appropå män i kvinnokläder. Har läst om en hel del transor på senaste tiden, många är väldigt öppna med detta och det är helt ok med mig. Man måste få vara den man är, fullt ut. Det jag däremot inte förstår är varför tidningarna skriver HON om honom. Även om han är utklädd till kvinna är han fortfarande en man i mina ögon. Eller? Någonstans stod det att var 10:e svensk är transvestit. hur räknar man ut det? I den summan antar jag att även kvinnor i manskläder räknas in. Men vilka manskläder gäller det i så fall? De flesta tjejer jag känner har både långbyxor och kavaj. Ibland har de till och med slips. Men de kallar sig inte för han, trots det. Så vilka kvinnor är transvestiter och vilka kläder har de? Jag är intresserad av att få veta mer, men har aldrig läst en enda artikel om en kvinna som "klär ut" sig till man. Även här är normen annorlunda för män än för kvinnor. Märkligt.    Det var dagens "blandade tankar":-)

detta "stenhjärtat" hittade jag en semester i Torekov

måndag 27 februari 2012

Tre goda feér på samma sushibar:-)

den som känner mig (eller som har läst min blogg ett tag) vet att jag tror på tecken. Man ser dem om man bara är uppmärksam. Speciellt i stunder då man kan behöva svar.

Idag hade jag bokat lunch med en god vän. En ganska ny vän, men ändå en av de jag känner stor närhet till. Vi skulle äta sushi. Hon satt och väntade när jag kom, en person med stor klokskap och en gammal själ = goda fen nummer 1. Så snart jag kramat henne så såg jag honom, den goda fen nummer två. Kramade honom också, som är en annan god vän som jag har stort förtroende för och känner mig besläktad med. Även han har en mycket gammal själ och är klok som få. Jag och fe nummer 1 beställde vår sushi och slog oss ner vid ett bord. Då får jag se fe nummer 3 stå i kön och vänta. En kvinna, som jag inte umgås med, men som jag har mött flera gånger i ett speciellt sammanhang. Litar på henne till 100 %. Och även hon har förstås en gammal själ, hade det varit 1600 talet nu, hade hon blivit bränd på bål som häxa.

En stund efter lunchen hade jag ett personligt och ganska viktigt möte inbokat. Det kändes som tre feérna var där för att ge mig mod och lugn innan det var dags för mitt möte. Det lyckades:-). Nu ska jag lägga mig i min "mentala hängmatta" och fundera lite grann...

Midsommarafton 2010

söndag 26 februari 2012

Ceriserosa, klarblå och orange

det är färgen på de nya byxor jag har köpt idag. Jag draaaaas verkligen mot färger nu, kanske för att mota bort vinterdeppigheten. Är så glad att det finns dessa starka färger även på lite större storlekar, tidigare har man varit hänvisad till svart eller möjligen bruna/grå/mörkblå. Men varför ska man inte kunna ha glada färger även om man drar större storlekar...?

Även idag har det varit underbart vårväder, om än lite kallare än igår. Vi gick vår vanliga runda ner till några dammar som finns en bit in i skogen. På vägen dit passerar man ett antal skyltar där det står "soldattorp" och ett nummer. Minnesmärken över gamla soldattorp som funnits där.
På ängen bakom skylten växer de här knallröda buskarna, har ingen aning om vad det är. Någon som vet?

Tänker alltid på "Rasken" när jag går förbi skyltarna och det liv de levde på den tiden. Utan el, vatten inomhus, utedass, mat som de själva odlade och djur som de fick slakta för att få mat. De fick lappa och laga sina kläder. Barnen fick leka och roa sig själva, och ofta även börja arbeta tidigt i livet. Så var det även för min egen svärmor, även om hon inte växte upp i ett soldattorp. Hon började som barnflicka när hon var 12 år och hade hand om tre barn varav ett spädbarn!


Det är is kvar på dammarna men de håller på att brytas upp av vårsolen och när vi stod där så dånade det i isen så att Asta hoppade till och undrade vad som hände.
Isen på väg att gå upp
vad är det som smäller och dånar...

Två av de tre dammarna

lördag 25 februari 2012

Melodifestivalen hemma i soffan....

Vad gör man inte för att roa sina barnbarn:-)

Fika ute i solen!

Våren är här, i alla fall idag! Vi satte oss ute på altanen där trädgårdsmöblerna står staplade på varandra. Men med ett par dynor att sitta på funkade det bra. Kaffe och fastlagsbulle i vårsolen, mmmmmm!


Sen tog vi en promenad med hunden utmed de leriga vägarna i byn. Det är underbart med det fina vår-ljuset, inte riktigt klar sol utan ett mer blekt ljus som är så vackert. Här och där är det is kvar men eftersom det blåser ordentligt och med sol några dagar så kommer den snart att smälta. Fina bilder blev det  i alla fall.
Kohagen ser mer ut som en liten insjö

Nyräfsad byväg

Kornas vatten-"skål"

Vårt hus lite på avstånd
Tog ett par bilder på huset som det ser ut nu med plastverandan istället för glasverandan som jag snart hoppas ska bli klar. Vore finfint att kunna inviga den 1 april;-)



fredag 24 februari 2012

Stora flickan

idag har vi firat vårt äldsta barnbarn som fyller hela åtta år imorgon. Minns så väl när dotter L ringde och sa att nu är hon här, vår W. Besöket på BB och glädjetårarna över att möta en ny liten generation. Det var, och är, magiskt!

Släkten samlades för att äta gott och uppvakta med en massa presenter förstås. Vi blir många när vi träffas för pappan i familjen har tre bröder som också har familjer. Födelsedagsbarnet bytte raskt om till den här superfina glitterklänningen som hon fick av sin moster med familj. Vem kan motstå en sådan festblåsa....;-)


Den fina tårtan, formad som en lång grön orm, smakade gott och W och hennes mamma hjälptes åt att skära första biten så snart alla ljusen var utblåsta.

Grattis du fina!!

torsdag 23 februari 2012

Järnladyn

.
Järnladynhar varit på bio med min goda vän K ikväll. Vi såg filmen om Margaret Tathcher, Järnladyn. Måste erkänna att jag inte har haft så bra koll på hennes liv. Vet förstås att hon var premiärminister i England och hade en stark vilja och hårda nypor, men att hon också lyckades bra med den ekonomiska politiken ett tag. Hon framställdes som ganska känslokall i filmen, och faktiskt också som en dålig mor. Kan det bero på att hon är kvinna och inte följde den gängse normen..... ? Filmens handling var inte så märkvärdig, bitvis till och med lite rörig eftersom hennes döde man hade en ganska stor roll trots att han var död. Men behållningen var förstås Meryl Streep!

En skådespelare som jag beundrar! Hon är magnifik i vilken roll som helst, enligt mig en av världens bästa. Jag njuter varenda minut!

Det gjorde jag även igår när jag och min vän P tog en lång "prat-fika" på ett nyöppnat café. Där fanns breda soffor, sköna fåtöljer och gott fika. Vi satte oss förstås jämte varann i soffan och myste. Inte så ofta vi träffas numera, så vi har alltid mycket att prata om. P är en person som jag litar på till 100%. Hon har ställt upp för mig på ett sätt som bara en riktigt äkta vän gör. 
 

bilden lånad från internet.

onsdag 22 februari 2012

Envis som en åsna

fick den här texten i ett mejl från en kollega idag. Så sant så sant!


En dag föll bondens åsna ned i en brunn.

Åsnan tjöt högt medan bonden försökte fundera hur han skulle göra för att få upp den ur brunnen.
Slutligen bestämde han sig för att åsnan ju var så gammal och att han ändå hade tänkt att fylla igen brunnen, då kunde han ju lika gärna begrava åsnan i brunnen direkt.

... Det var bara inte värt att försöka få upp åsnan ur brunnen.

Han bjöd in sina grannar för att hjälpa honom med att skyffla jord och grus i brunnen.
Åsnan började nu förstå vad som var på gång och tjöt fruktansvärt.

Sedan, till allas förvåning, började han lugna ned sig.
En stund senare böjde sig bonden över brunnen och tittade ned.

Han blev förvånad över vad han såg.
När varje skyffeltag landade på åsnans rygg gjorde han något häpnadsväckande.
Han skakade det bara av sig och tog ett steg upp.
Grannarna fortsatte att skyffla, åsnan skakade av sig och flyttade sig sakta upp i brunnen.

Snart hurrade alla när åsnan blev synlig uppe vid kanten och snart tog helt enkelt åsnan ett steg över kanten och vandrade lycklig iväg.

Livet kommer att skyffla mycket smuts över dig.
Då gäller det att ta sig ur brunnen genom att skaka av sig det som faller på dig och ta ett steg uppåt.
Alla våra bekymmer är samtidigt en möjlighet att växa som människa genom att ta ny sats.

Vi kan ta oss upp ur de djupaste brunnar om vi bestämmer oss för att aldrig ge upp.

Än en gång.....

får jag läsa om människor som utsatts för misshandel och våld, i Sverige år 2012, på grund av sin sexuella läggning!

Jag förstår inte, och kommer nog aldrig förstå, vad det är som driver dessa människor som låter sitt hat gå ut över vilt främmande människor mitt på gatan. Vilken typ av sexuell läggning en människa har borde bara vara intressant för denne och dennes eventuella partner.  Samma sak lägger varifrån man kommer eller andra typer "urval".

Jag avskyr verkligen när vi dömer ut människor för vad de är, inte för HUR de är!! Hur små är vi inte då som människor......

tisdag 21 februari 2012

En underlig dröm om en krossad sköldpadda

drömde en konstig dröm i natt. Jag hade köpt en sköldpadda som jag döpte till något, jag minns inte vad. Den var med mig överallt, kom alltid tillbaka när den varit iväg någonstans och jag gullade med den. Till en dag.

Jag höll på och städade. Framför skohyllan låg en hög som såg ut som mos och ett sködpaddsskal i flera delar. Jag såg cykelspår och ropade på min man. Det var han som cyklat rakt över den utan att märka det.

Funderar på vad denna dröm vill säga mig. Absolut inte att min man är en okänslig typ, för det är han inte;-). Kanske att det är dags för mig att sluta gulla med mitt skal och istället krypa ut det nu,  för att ta tag i saker på riktigt.

Eller är det någon som har en annan, positiv, tolkning....?


bilden lånad från nätet


måndag 20 februari 2012

Mor-och dotterfika och ordning på jobbet

träffade yngsta dottern efter jobbet idag. Vi hade bestämt oss för att fixa våra naglar på samma ställe samtidigt och att ta en fika innan dess. Gick till ett mysigt café där hon bjöd mig på kaffe och varm macka. Till efterrätt fick jag varm hallonpaj med mjukglass. Så bortskämd man kan bli som mamma när man har så omtänksamma döttrar jag som jag.

Har möblerat om mitt kontor på jobbet. Kände att det var dags att ta itu med det gamla och slängde en massa papper som jag haft liggandes i hängmappar i flera år. Utan att ha tittat på dem en enda gång! Tror att man sparar av gammal vana, och då sparar jag betydligt mindre än genomsnittet, det kan mina kollegor intyga. Det mesta finns ändå lagrat på servern i olika mappar. Det blev så tomt att jag kunde ta ut ett stort skåp. Istället har jag ställt ett ståbord där skåpet stod. Känns luftigt och ger rymd åt tankarna. Att slänga gammalt skräp är ett bra sätt rensa i röran. Man får mer plats för nya tankar och ideér.

Mina kollegor verkar uppskatta ståbordet för när de nu vill prata med mig så lutar de sig lite avslappat mot bordet istället för att dimpa ner i min besöksstol. Är säker på att de får mer energi av att stå där:-)

Vintern håller fortfarande ut så jag bjuder på ett badminne idag från vår Turkietsemester i höstas. Det var en helt otrolig känsla att bada från båten - simma runt mitt i Medelhavet i varmt skönt kristallklart vatten. På stegen - den ljuslurviga .... jaaaa det ÄR mitt hår och min rufsiga frisyr. Alltså är det jag som ska ta mig ett dopp i det blå:-)

på väg ner i Medelhavet för ett dopp, okt 2011


söndag 19 februari 2012

Ett ansiktslyft

har min blogg fått. Tyckte det var dags nu. Letade bland mallarna och fastnade direkt för den här orange! Som ni kanske vet så tror jag mycket på färgernas betydelse och att de påverkar oss på olika sätt. Speciellt när man spontant väljer en färg, som jag gjorde idag.

Enligt Feng Shui så symboliserar orange färg hälsan, entusiasmen, optimismen och vitaliteten - liksom självförtroendet, kreativiteten och modet. Färgen anses kunna mildra depressionen och stimulerar aptiten.

Hoppas ingen blir för hungrig av att läsa min blogg, utan bara glada och pigga!

Inte så positivt resultat

Asta har D-höfter enligt den röntgen vi gjorde i veckan. Det är inte så bra. Vår gamle hund, en Golden Retriver, hade också dåliga höfter men levde ändå ett gott liv tills han var nästan 11 år, så det räknar jag med för Astas del också. Däremot finns det en massa saker att tänka på så man inte förvärrar det hela. Råden här nedan har vi fått från Astas  mycket kunniga uppfödare Alex, och en del av dem kommer att bli svårt att kommunicera med Asta om:-) - med mina kommentarer i kursiv stil

· Trappor ska undvikas. Asta älskar att hoppa rakt ut i trädgården via trappan, så nu ska vi bygga en hinderbana vid den så hon måste gå lugnt

· Hala golv och hal is. Svårt att undvika när man bor på landet där det inte saltas, men det brukar funka bra ändå.

· Backträning i branta backar, inte bra varken uppför eller nerför. Ingen risk, det orkar varken husse eller matte med.

· Hård motion, tex cykling och långa ansträngande språngmarscher. Känns faktiskt lite skönt att inte behöva cykla med henne, det är lite farligt kan jag lova. Däremot tror jag att hon kan fortsätta springa med dotter L för det mår både Asta och L bra av.

· Rivstarter, tvärstopp, hastiga vändningar, tex vild lek med en annan hund. Visst ska hunden få leka, men bara under en begränsad tid (tex 5 min) och inte varje dag. Hon ÄLSKAR att leka med andra hundar. Så det får vi lösa på något sätt.

· Hårda underlag som asfalt och sten är stumt – bättre att gå på gräs, grus, sand, äng, skogsväg. Vi bor alltså helt idealiskt, för asfalt går vi nästan aldrig på.

· Hopp – både hoppa upp och hoppa ner, tex på ett hundbord ute eller bilen. Hon hoppar gärna upp i soffa, säng och stol. Nu får husse ta tag i detta, för det är han som lärt henne de dumheterna:-)

· Övervikt – inte bra för benen att bära extra vikt. Hunden ska vara slank, på gränsen till lite tunn. Och det är hon, hon är perfekt.

Simning däremot är jättebra, och det passar ju bra för Asta älskar att simma!!


lördag 18 februari 2012

Melodifestivalen.....

jag hoppas att de som röstade på Ranelid valde att ringa på det dyrare numret så deras samtal i alla fall gjorde lite nytta....

För nej - jag tycker inte att han hör hemma i den melodifestival som jag vill kolla på. Förstår inte varför det hela har blivit ett sånt spektakel på senare år. Vad är det för fel att helt enkelt satsa på riktigt bra musik som framförs av bra artister...?

Om det är svårt att hitta 32 bra låtar så vore det lika bra att gå tillbaka till en enda kväll med 10 låtar som det var förr.

Ikväll röstade jag på Molly, en riktigt härlig ballad framförd av en tjej som verkligen kan sjunga som du kan höra i den här underbara sången.



Två prinsessor

på väg till maskeradkalas:-)

Generationsmöte

barnbarnet A går i förskola och hade fått en uppgift att intervjua en äldre person om dennes barndom. Så idag besökte hon sin gamlamormor (min mamma) för att genomföra sitt uppdrag. Tror båda var nöjda med mötet, det så ut i alla fall;-)

fredag 17 februari 2012

Förtroendeingivande läkare och rådjursjakt

det inte alltid man får förtroende för den läkare man får gå till. Med tanke på att det kanske är första gången man träffar henne/honom så är det inte så konstigt, tycker jag. På en kort stund ska han/hon kunna avgöra hur just jag mår. För några veckor sedan hade jag i alla fall turen att träffa på en specialistläkare på endokrinmottagningen som jag kände mig trygg med. Hon berättade klart och tydligt hur hon tänkte och varför och avslutade med att undra om jag hade några frågor.

Besöket ledde till att jag i måndags fick göra ett kortisoltest för att utesluta brist på detta, innan jag skulle få testa en annan medicin förutom den jag har för min sköldkörtelsjukdom. Det tar ca 3 timmar att genomföra proven och man får ligga i en säng och vila hela tiden. Blev väl omhändertagen av en trevlig sjuksköterska och passade på att läsa i min bok mellan blodtryckskontroller och blodprov.

Idag ringde läkaren och gav mig provsvaren. Hon berättade att jag hade bra kortisolvärden och att jag nu ska få testa ett komplement till min medicin. Innan vi la på så undrade hon igen om jag hade några frågor. Omtänksamt och förtroendeingivande. Det kändes som hon verkligen tog sig tid med mig. Och det kändes skönt.

I eftermiddags rymde Asta iväg från husse. Troligen jagade hon ett rådjur eller en hare. Maken följde efter hennes spår i snön men hann aldrig ifatt henne. Efter en timme låg hon utanför huset när husse kom hem, efter att ha letat efter henne. Inget jaktbyte som tur var.... Nu ligger hon och snarkar så det dånar. Det är jobbigt att rymma;-)

Tacka vet jag när hon såg ut så här, då rymde hon nog inte så långt.

Bilden är tagen av Alex o Per, Astas uppfödare.

torsdag 16 februari 2012

Goddag yxskaft...

min alldeles nya mobiltelefon däckade just. Blev precis svart och slocknade.    -Batteriet, tänkte jag och stoppade i laddaren. Ingen reaktion. Suck.

Bestämde mig för att kontakta min leverantör via chatten, har funkat bra innan. Men ikväll så kan man undra vad killen jag "pratade" med gjorde under tiden. Det tog superlång tid mellan svaren och han ställde frågor på sådant som jag redan berättat. Så här lät det:
Jag: hej, jag bytte abonnemang för någon månad sen och köpte då även en telefon. Den är stendöd nu så hur gör jag?
Han: Vad har du för telefon?
Jag: Samsung Galaxy Notes tror jag att den heter
Han: Får du något felmeddelande?

Jag: Men den är ju stendöd
Han: Har du testat att sätta in laddaren?
Jag: ja

Han: Då får du besöka en av våra butiker.

Jag: vad ska jag göra där?
Han: Lämna in den för felsökning och reperation.

Jag: ok, var finns min närmaste butik?

Han: http://www.telenor.se/privat/kundservice/sok-butik/index.html

Jag: Räcker det att jag ger dem mitt telefonnumer så de kan se att jag köpt telefonen via er? Har inte köpt den i butik.

Jag: Hallå, är du kvar? (det tog hur lång tid som helst att få svar...)
Han: Vart har du köpt den?

Jag: hos er. Alltså via nätet.

Han: Ja då går det bra.

Jag: ok, tack.

Mina barn och andras ungar

det här blir inget lättsamt inlägg, men det känns ändå viktigt att skriva. Varje dag dör ofattbara antalet 22 000 barn under 5 år på grund av att de inte har tillräckligt med mat, vatten och/eller medecin.

Det råder ingen brist på varken mat, vatten eller medeciner i världen  - det finns i överflöd! Men vi delar inte rättvist.....Pengar finns också. Julhandeln år 2009 omsatte i Sverige 64 miljarder kronor. 64. Detta ska ställas i relation till den summa som Sverige gav i bistånd det året. Det året gav vi hälften av den summan...

Tänk - på bara en helg bränner vi svenskar upp dubbelt så mycket pengar som vi ger i bistånd till de som inget har. Ingen av oss kan förtås göra allt, men alla kan göra något.

Läste ett reportage om Anna Ryott som är generalsekreterare för SOS Barnbyar. Hon beskrev ett möte med två små pojkar i Kambodja. Storebror är 11 år och lillebror berättar stolt att storebror är bra på två saker. Det ena är att röka kokain och det andra är att ge oralsex.

Våra barn ger vi trygghet, pengar, saker - allt vad de ber om. Skulle vi acceptera att lille Nils 11 år på Skogsmullevägen gav våra äldre turistande män oralsex för att kunna köpa sig lite mat? Hur kan vi se så olika på barn? Är det verkligen så att det handlar om egna barn och andras ungar? 100 miljoner barn lever på gatan.

Jag och min man har valt att stötta SOS Barnbyar för att vi tycker att de gör ett fantastiskt jobb! Vill du också bli fadder så titta in här

onsdag 15 februari 2012

"Ful"-kultur

är inte detsamma som finkultur, som anses vara lite mer bildade eller värdefulla än andra kulturella uttryck. (om nu något är finare än något annat) Vi konstaterade i vår lilla bokcirkel att vi nog håller på med "fulkultur" i så fall:-).

Vi är ett litet gäng som träffas ungefär var 6:e vecka för att prata böcker utan någon speciell struktur. Ibland bestämmer vi oss för att läsa samma bok för att prata om den nästa gång, ibland läser vi samma författare men olika titlar och ibland precis det man vill. Vi delar generöst med oss av de böcker vi läst, både genom att berätta om dem men också genom att faktiskt lämna över boken till någon annan som vill läsa. Det händer att vi går på föreläsningar med olika författare, alltid lika spännande att möta människan bakom boken.

Men vi är inte särskilt "djupa" i vårt läsande någon av oss. Vi läser för att vi tycker det är roligt. Inte direkt några Nobelpristagare men väldigt blandat. Det är skönt för när vi träffas är vi samma nivå, vilket gör det trevligt och givande att umgås.

Porto Francos väktarePå kvällens möte tipsade jag de andra om en bok som jag nyss läst, av en författare som jag inte hört talas om tidigare. Den går under genren deckare, men jag tycker mer man kan kalla den för ett drama. Läsvärd!

tisdag 14 februari 2012

Stackars Asta

husse har varit iväg och höftledsröntgat Asta idag, något som varje hundägare med större hundar bör göra för att få status på hunden. Vi har inte tänkt ha Asta som avelshund men det är bra att veta om hon har problem med höfterna, för då får man anpassa motion och aktiviteter så att det stärker och skonar. Nu hoppas vi förstås på "betyg" A.

Trött är den unga damen ialla fall, eftersom de söver ner hunden, för att den ska slappna av tillräckligt, under tiden den röntgas. Hon har intagit favoritfåtöljen i köket, både hennes och min, och ligger där och ser allmänt olycklig ut:-)


Har varit på snabbvisit i huvudstaden idag. Fick lite tid över och passade då på att besöka min favoritbutik Granit. http://www.granit.se/. I den butiken är allt vitt, grått, beige eller svart. Låter kanske trist, men ack så fint tycker jag. De säljer inte via postorder så jag passar alltid på att titta in i någon av deras butiker när jag är i en stad där de finns. Köpte två små ljusstakar i betong, så fina tillsammans med min betong-ros, lavendeln och madonnan på min sekretär.

Alla hjärtans dag

är kanske ett påhitt av smarta handlare, men jag gillar ändå tanken lite att uppmärksamma det som är bra och fint här i världen. Kärlek, vänskap. Så ofta som möjligt, inte bara på Alla-hjärtansdag förstås:-)

Min familj och mina vänner betyder oerhört mycket för mig. Även ni som flitigt läser min blogg och kommenterar har fått en plats i min hjärta.

Sänder iväg massor av kramar till er alla!

måndag 13 februari 2012

En blek kopia av mig själv

vill jag nog inte bli. Jag vill vara originalet. Lite uppkäftig, frågvis, engagerad, intresserad, snäll, ifrågasättande och "på".


Det finns så många varianter i vår herres hage, alla har inte blivit tysta och undfallande. En del blev som jag, och en del blev som du - hur du nu är....men alla är vi lika värda.

En av mina styrkor är att jag är pådrivande. Om jag hade levat på stenåldern hade jag nog kämpat för att få fram det runda hjulet, det är jag säker på. Jag vill vara med och påverka. Se resultat och hitta framkomliga vägar. Har skrivit om mig själv som en snäll ångvält tidigare på bloggen. Det är kanske sådan jag är och menat att vara. Nu är det inte så att ångvälten är igång hela tiden om någon trodde det. Ibland är jag den stora varma bussen dit folk kan komma och sätta sig. Då har jag två öron och brukar vara bra på att lyssna och peppa andra.

Har ändå börjat tagga ner, för att skona mig själv där jag inte når fram. Men det innebär också att jag inte riktigt är jag längre, och det har jag svårt att acceptera. Hur ska man vara för att passa in? Sig själv? Eller som andra vill att man ska vara?

Imorgon är jag ledig och ska ta mig en tur till huvudstaden för att möta personer jag inte tidigare träffat. Ser fram emot mötet och hoppas att det ska bli ett riktigt positivt sådant. Att det ska innebära ett nära samarbete i en speciell fråga som är viktig för mig.

Läste en mycket tänkvärd text nyss på Facebook, det var Kay Pollak som jag tycker har mycket klokskap att ge andra, som skrivit den och jag tänkte dela med mig här för den som inte har tillgång till hans Facebooksida. Texten passar in på båda avsnitten i mitt blogginlägg här ovanför.

Hälsar Ulla


Kays måndagstips! Nr 1 Den 12 febr. 2012.


Just i den här stunden skapar du din egen värld.


På väggen i mitt arbetsrum har jag den texten uppsatt. Det är en fantastisk text. Den är många gånger en bra påminnelse. Den påminner mig helt enkelt om att det är jag som skapar upplevelsen av min egen verklighet. I ögonblick efter ögonblick. Meningen påminner mig om att det är jag som ligger bakom min egen upplevelse av det som händer i verkligheten.

Nog kan den meningen i många situationer vara provocerande. Till exempel om jag har pratat i telefon med någon och jag i samtalet inte har klarat av att behålla mitt lugn. Jag har istället blivit irriterad! Samtalet är slut och där sitter jag och ”stönar”. Då är det bra att andas en stund och titta upp på väggen. Med stora bokstäver kan jag då läsa:

Just i den här stunden skapar du din egen värld.

Ibland är det nästan skrattretande! Vad kan jag göra? Vill jag fortsätta att ”lida och vara irriterad” (dvs vara i olycka)? Eller vill jag pröva att förflytta mig över till ett mer skönt och trivsamt känsloläge? Valet är mitt. Jag kan inte ändra den andra personen. Den enda jag kan ändra är mig själv. Jag kan inte heller ändra det förflutna. Det enda jag kan ändra är min egen tolkning av det förflutna.

Nelson Mandela har sagt en sak som i sådana situationer många gånger har hjälpt mig att skifta från ”det olyckliga” till det mer ”trivsamma”. Det är den här meningen:

Det finns ingen situation som är så hemsk,
att du inte kan välja en tanke, som gör att du mår något lite bättre.


Och detta är ju helt sant. Det finns ingen situation som är så hemsk, att man inte kan pröva att välja en tanke, som gör att man mår något lite bättre.

Så det är bara att ta tag i sig själv, sätta igång och jobba med sina tankar. Det är bara att sätta igång och hitta en tanke som gör att jag kan flytta mig något lite uppåt på ”känsloskalan”. En bra tanke en sådan gång kan vara att en stund fokusera på: Hur skulle en annan människa, någon jag beundrar och ser upp till, hantera den här situationen? Redan den tanken kan hjälpa mig att förflytta mig på känsloskalan. Den tanken kan få mig att skärpa till mig.

En annan tanke som också kan vara bra att fokusera på i en sådan situation är denna: En sak jag helt sant kan vara tacksam för, det är …


Med den tanken brukar skiftet komma ganska snabbt. Läs igen den enkla meningen:
Just i den här stunden skapar du din egen värld.

Lycka till den här veckan med den här lektionen.



Allt gott hälsar
Kay Pollak

söndag 12 februari 2012

Sköna söndag

ägnade förmiddagen åt att städa och att laga mat för kommande luncher. Känner mig riktigt nöjd med mig själv. Lika nöjd som Kiki ser ut att vara där hon ligger på min gamla sekretär.

I eftermiddags kom min vän G med sin hund Otto. Jag tog med Asta och så gick vi ut en runda på ängarna utanför byn. Hundarna älskar att rusa runt i snön och busa och leka med varann. Vännen G hade fickan full med köttbullar så hon var omåttligt populär hos Asta. Solen tittade fram och man skymtade en bit av en blå himmel efter morgonens snöande. Snart kan man nog sitta ute och fika i vårsolen:-).


 Längtar verkligen efter att vår glasveranda ska bli klar. Maken har provat att sätta dit ett fönster för att se hur det ser ut. Det ska förstås tas ner igen för att målas och glasas.


Det kommer att bli såååå fint!

Ikväll har jag kollat på filmen "Midnatt i Paris". Den var inte alls som jag hade väntat mig. På en skala 1 - 5 U, så får den tre U.

lördag 11 februari 2012

Mamma gillar Ulrik

och jag tror att han kanske är tonårsflickornas och de gamla tanternas drömkille:-) Mamma säger ofta, sedan hon sett honom på Allsången på tv eller var hon nu sett honom, att -Den där Ulrik, han är bra. Mamma är 83 år. Jag är imponerad av att hon ens minns hans namn.

Själv tycker jag fortfarande att Loreens nummer står i en klass för sig. Sången, den fina showen och känslan hon förmedlade. Stor favorit för mig!

Kvällens program var ganska slätstruket om du frågar mig. Det känns som man hört de flesta av de låtarna 1000 gånger förut.



Säger dock grattis till de här båda killarna, kvällens vinnare, bilden är lånad från aftonbladet.se. (foto Magnus Sandberg). David såg jag i "Hairspray" på China teatern i Stockholm för ett par år sedan. Han var, precis som övriga i ensemblen, lysande! Det är en av de bästa musikaler jag sett!

Vill ha ett nytt jobb

kanske beror det på våren som är på väg, den årstid då jag brukar vakna till ur vinterslöheten. Ljuset kommer tillbaka. Eller så är det för att jag jobbat nio år på samma ställe och börjar bli rastlös. Eller så är det för att det strular där ibland. Jag önskar mig verkligen en ny utmaning. Något helt annat att sätta tänderna i. Att få börja från början, med helt blanka kort. Som en oöppnad kortlek innan man blandat den och tummat på den.
I min ålder ska man förstås vara tacksam över att man har ett jobb. Och det är jag!!  Jag har varit arbetslös en period i mitt liv, och den känslan av osäkerhet vill jag inte ha. Även om jag tog chansen att plugga under tiden. Nej, jag är tacksam för mitt arbete.  Men drömma måste man få göra. Drömma om att få arbeta med något som påverkar och berör människor och där jag kan komma till min rätt. Hela jag.

Inte vara en rund boll i ett fyrkantigt hål. En plats där mitt engagemang, frispråkighet, nyfikenhet på att lära mig nya saker, glädjen i att åstadkomma något och där inte varje mening som inte delas av alla är lika med konflikt.

Så nu sänder jag ut en önskan i Universum. Det gäller att ha dörren på glänt, så man inte missar tillfället när det susar förbi. Om det susar förbi:-)

vinter i vår by

fredag 10 februari 2012

När samma sak blir raka motsatsen

visst är det lite märkligt att egenskaper som vissa tycker är bra  tycker andra är dåliga. Råkade ut för precis detta idag när jag fick ett riktigt otrevligt mejl, på grund av att jag hade haft synpunkt på att en annan person tagit ett beslut för min räkning - utan att kolla med mig först. Att göra så är dålig respekt, även om det inte var en stor sak, tycker jag. När jag påpekade det så fick ett mejl där det stod "Ulla, Ulla, ge dig, Måste du  ALLTID hacka på allt".

Smack, en mental örfil. Det kändes överdrivet. Jag är väl medveten om att jag har åsikter och att jag vill se resultat. Men att jag alltid hackar på allt vill jag inte riktigt hålla med om så jag frågade en annan person som jag har stor respekt för och som jag vet är ärlig, om denne uppfattar mig på samma sätt. -Nej, svarade han. Jag ser dig som en stor tillgång, just för att du är engagerad och bryr dig.

Så hur man än vänder sig så måste man acceptera att man bara kan vara sig själv och att det får vara "good enough". Att man vet vem man är, och inte behöver bekräftelsen från andra för att duga, för hur ska man i så fall någonsin passa in? Det kommer alltid finnas de som tycker som person 1, de som tycker som person 2 och några där emellan.

Sj hallå, vad säger ni om detta?

torsdag 9 februari 2012

Midnatt i Paris blev Antikrundan

don efter person kanske:-)

Igår hyrde jag tre filmer, varav Midnatt i Paris var en. En film jag hade tänkt se på bio men som inte blev av. Eftersom kära maken jobbar kvällstid flera kvällar i rad så bestämde jag mig för att ha mysiga tjejfilmskvällar här hemma i min ensamhet.

Laddade i filmen, inget hände. Tog ut filmen, laddade i den igen. Inget hände. Inte på tv-skärmen i alla fall men jag såg att filmen spelade (siffrorna rörde sig). Sms:ade maken och frågade vad jag gör för fel. Känns som yngsta barnbarnet hade kunnat det här bättre än jag. Suck.

-Nej, jag gjorde som man skulle, sa maken när han ringde mig. Prova med en annan film, tyckte han.

Gjorde så. Samma visa. Insåg att min filmkväll fick bli tv-kväll istället. Snopet. Besviken. Nu ligger mina tre filmer på hyllan. Maken får "felsöka" när han kommer hem, förmodar att det är hur enkelt som helst att få igång den då. När jag ska gå och lägga mig och inte orkar titta.

Det blev Knut Knutsson med flera i Antikrundan istället. Gamla stolar, tavlor och tanter och farbröder som förtjust piper -Oj så mycket det var värt, det kunde jag inte ana. Men det spelar ingen roll för jag ska inte sälja gammelmosters potta i alla fall:-).

Ska vi tro på det...?   ;-)

onsdag 8 februari 2012

Jobba till 75 år?

förslag från regeringen att pensionsåldern ska höjas till 75 år, för den som vill, har väckt debatt förstår jag. Visst kan man jobba till 75. Min pappa hade sitt eget företag och arbetade aktivt tills han nästan fyllde 84 år, hans jobb var hans hobby och tvärtom.

Frågan är väl mer om det finns plats för både 75 åringar och ungdomar på arbetsmarknaden. Finns det verkligen så många jobb? Gör det inte det är det för mig helt självklart att ungdomarna ska prioriteras före gamlingarna. Systemet måste fungera så att man kan gå i pension vid 65 år och att ändå klara sig ekonomiskt.

Däremot tror jag man skulle kunna använda äldre mycket mer som mentorer för yngre. De äldres kompetens behövs på arbetsmarknaden likaväl som ungdomarnas nytänkande. Ser fram emot ett flexibelt system:-)

tisdag 7 februari 2012

Tillgång och efterfrågan eller marknadspris

bor på hotell. Trevligt och lite gammeldags. Här får man nyckel med en stor tung nyckelbricka istället för plastkort. Känns bra, riktigt bra!

Haft en intensiv dag med tester av nytt datasystem plus ett möte som jag passade på att ha när jag ändå är här. Ikväll har min kollega och jag tillsammans med två branschkollegor varit ute och ätit tapas på ett mysigt ställe. Tog ingen efterrätt, bara kaffe på maten, eftersom jag var nöjd....då.

Tillbaka på hotellrummet, trött i huvudet efter dagen och sötsugen. Voila! Där står en bricka. Full med godsaker. En del av minibaren. En påse Ahlgrens bilar hoppade på mig. Jag lovar! Den öppnade sig och kastade sig in i min mun! Vad gör en stackars flicka då? Jo, tuggar så fort hon kan;-)

Påsen kostade 30 kr. Förmodar att det är dubbelt upp mot i en vanlig affär. Det kallar jag marknadsanpassad prissättning. Inte sjutton ger jag mig ut i kylan för att spara 15 kr....Då känns 30 kr rätt rimligt för att stilla sötsuget.

måndag 6 februari 2012

Fönster till glasverandan

Nu har de levererats, de handgjorda fönstren till vår blivande glasveranda. Så här fina blev de. Ser fram emot att se dem uppsatta där de ska vara. Först ska de målas och glasas förstås.



Nu ska jag gå och packa väskan, dags för en tripp till Malmö ett par dagar för att testa datasystem. Packar gör jag i den här nyinköpta röda lackväskan ("dramaten"). Jag älskar dramaten, har en större modell också. Stora hjul, till skillnad från de där små fnuttiga hjulen som brukar vara på vanliga kabinväskor. Och så kan man bara slänga ner sakerna. Ingen avancerad packningsmetod behövs. Passar mig som handen i handsken:-))
Vad säger ni om min väska - visst är den cool! 


Kan någon förklara för mig?

Du har överskridit kvoten för bildöverföring. Om du vill ha mer information besöker du denna Blogger-hjälpsida .

Så står det när jag försöker byta header-bild. Någon som vet varför...?

Däremot kan jag ladda upp bilder på inläggen utan problem...

söndag 5 februari 2012

Träning på gott och ont

Gästbloggare dotter L:

För några år sedan drabbades jag av "träningsanorexi" eller vad man ska kalla det... Jag tränade varje dag! 1 och 1/2 timmes rask promenad med barnen i tvillingvagn på morgonen, och mellan 45 min-1 timmes träning på crosstrainern varje kväll. Jag åt som en häst, vanlig mat, men om jag unnade mig något gott var jag noga med att kompensera det med extra träning. Jag såg inte själv att jag rasade i vikt, men omgivningen gjorde det. Jag har alltid varit "välbyggd", inte tjock men absolut inte smal. När jag vägde som minst vägde jag 57 kg till mina 173 cm, alltså ett BMI på 19.04.

Mina revben stack ut, både på framsidan och baksidan, och i efterhand kan jag hålla med om att det inte var snyggt, men jag såg det inte då. Det vände när jag var iväg på husvagnssemester med min mamma och pappa den sommaren. Då kunde jag inte träna på det sättet, och de såg nog till att göda mig lite extra.

Efter det tränade jag väldigt sparsamt, men för något år sen drabbades jag av ångest. I och med detta tog jag upp träningen igen, för det hjälper till att minska min ångest, och stressen i kroppen. Nu började jag löpträning istället, det var min nya grej. Gick ganska fort att få upp flåset, och nu springer jag 1-1/2 mil utan minsta problem. Jag har även börjat träna på roddmaskin (måste vara världens bästa allroundträningsredskap) och vi håller på att göra ett gym i källaren hemma.

Nu tränar jag av rätt anledning! Jag tränar för att må bra i psyke och kropp, och jag håller mig friskare och piggare genom träningen. Men jag vet hur enkelt det är för mig att trilla dit igen, att träningen tar över. Det måste vara som ett matmissbruk... Mat måste man ju ha för att överleva, träningen är detsamma för mig!

Men jag hoppas att mina nära och kära hjälper mig att hålla koll på att det inte går till överdrift igen, för jag vill träna för att må bra!

Jag mår bra av att träna :-)

fredag 3 februari 2012

Nu är det OnePiece som gäller

-15 grader ute och lite dragit inne, då blir det "storpyjamasen One Piece" på. Kanske inte det vackraste plagg man kan bära, men ack så sköööön! Matchar den med min nyklippta frisyr, lockarna tillplattade på "framsidan".

Onee Piece på
 Maken och jag har varit och ätit kvällsmat på mitt favoritcafé. Jättegod mat och gulliga ägare. Jag åt räksallad (handskalade räkor) och en tryffel till efterrätt. Köpte med oss deras goda hembakade matbröd med flingsalt på. Vi tjuvstartade firandet av vår bröllopsdag som är imorgon. Imorgon är det även mannens födelsedag. Det är inget jämt årtal vi varit gifta, men vi har varit gifta med varandra hela tiden, inte så vanligt nuförtiden kanske:-)

PS. vi har varit gifta tillräckligt länge för att mannen ska tycka jag är fin även i min OnePiece.DS.

torsdag 2 februari 2012

Liza Marklund som sällskap

har jag på väg till och från jobbet just nu. Inte personligen, fast det hade varit otroligt spännade! Gillar hennes lite smått kaxiga attityd och tror att vi kunde haft givande samtal på de där resorna fram och tillbaka.

Du gamla, du friaMen verkligheten är mindre glamorös förstås;-) Jag lyssnar nämligen på hennes bok "Du gamla du fria"  som jag egentligen inte tycker är sådär jättebra. Hon har skrivit många böcker som är bättre. Men oavsett det så är det en fantastisk avkoppling att sätta sig i bilen och starta CD-spelaren för att lyssna vidare.
Lyssnade mycket på ljudböcker förra året men senaste halvåret har det inte blivit av, vet inte varför. Är glad att jag börjat igen. Det är inte speciellt svårt att hålla tråden, fast jag bara lyssnar ca 20 minuter per gång. Man kommer snabbt in i handlingen. Kan varmt rekommendera detta med ljudböcker till er som kör bil ofta.

Jag går helt upp i det som Eva Röse läser, och släpper alla andra tankar - tråkigheter på jobbet och andra funderingar som kan ta energi. Istället så får min hjärna vila från ältande och istället fritt spelrum för att fantisera sig in i bokens handling. Det är magi!


Alla dagar.....



What day is it,?" asked Pooh.

"It's today," squeaked Piglet.

"My favorite day," said Pooh.”


 
bild: Lee Gant (lånad från Facebook)

onsdag 1 februari 2012

Osynlig

det finns alltför många sätt att förminska en annan människa och försöka ta makten över denne. En del av sättet ingår i de så kallade härskarteknikerna. För dem som inte hört talas om dem så  är de fem härskartekniker som Berit Ås identifierat följande:  (Berit Ås är tidigare professor i socialpsykologi.)

Osynliggörande,  förlöjligande, undanhållande av information, dubbelbestraffning och påförande av skuld och skam.


Just nu är jag utsatt för de flesta av dessa. Men eftersom jag är medveten om att dessa tekniker finns och hur de fungerar så känns det mer som jag bara ska "vänta ut" de som håller på så där. Känner mig rätt trygg i mig själv och vad jag kan och inte kan. Och hur jag är - och inte är. Mitt sätt retar en del och gillas av andra. Jag är fullt på det klara över att alla inte tycker om mig för den jag är. Men jag vet också att tillräckligt många faktiskt gör det. Det är de personerna som är de viktiga för mig!


Vi har ett underbart väder nu tycker jag - har säkert sagt det innan - men jag trivs med kyla och snö, blå himmel och sol. Idag var det nästan ljust när jag körde till jobbet, vilken underbar känsla!