onsdag 8 februari 2012

Jobba till 75 år?

förslag från regeringen att pensionsåldern ska höjas till 75 år, för den som vill, har väckt debatt förstår jag. Visst kan man jobba till 75. Min pappa hade sitt eget företag och arbetade aktivt tills han nästan fyllde 84 år, hans jobb var hans hobby och tvärtom.

Frågan är väl mer om det finns plats för både 75 åringar och ungdomar på arbetsmarknaden. Finns det verkligen så många jobb? Gör det inte det är det för mig helt självklart att ungdomarna ska prioriteras före gamlingarna. Systemet måste fungera så att man kan gå i pension vid 65 år och att ändå klara sig ekonomiskt.

Däremot tror jag man skulle kunna använda äldre mycket mer som mentorer för yngre. De äldres kompetens behövs på arbetsmarknaden likaväl som ungdomarnas nytänkande. Ser fram emot ett flexibelt system:-)

5 kommentarer:

  1. Många arbeten är ju fysiskt tunga, sliter ut kroppen i förtid egentligen. Sa till min sambo idag att inte vet jag om jag vill ha en 75-årig stel värkbruten byggnadsarbetare i en hög byggnadsställning. En stor fara både för sig själv, medarbetare och omgivningen. Hur ska man orka inom vården då....skogsindustrin...fabriker...Ja listan går göra lång. Nej skit och dynamit vad jag blir arg! Det ska absolut finnas möjlighet att kunna gå i pension tidigare och klara sig ekonomiskt! Men det är lätt för kostymgubbar att säga att man måste vara villig på att byta arbete minst en gång. De har ju inget kroppsligt tungt arbete och erbjuds lätt annat och anpassat arbete. Om inte annat kan de ju hitta på ett arbete åt dem. Anpassat och påhittat efter deras förmåga och egna önskemål. De har det lätt. Tänk vilka pensionsavtal de har. De behöver aldrig vända och vrida på örena för att klara sig som pensionär. Inte låter jag särskilt positiv va?! Skulle kunna skriva hur mycket som helst för jag blir så upprörd och beklämd av den totalt nedvärderande människosyn de har.

    Sv; "Fise-rundor" låter som enn bra aktivitet ;)

    Ann-Louise

    SvaraRadera
  2. AJ!!! Det här var en het potatis!

    Började med ett lika långt och engagerat inlägg som Ann-Louise, men deletade det för jag orkar inte. Det är sent nu:)...kan bara säga att jag håller med henne. Tyvärr har alla människor inte samma intressen, förutsättningar och inte minst kontaktnät för att hamna i den lyckliga skara av tjänstemän som har ett meningsfullt, självförverkligande och välbetalt arbete. De kanske orkar till 75. Även om pensionen de skulle få redan skulle räcka till ett drägligt liv som pensionär. Men det är som alltid de "svaga" som får ta mer stryk. De som offrar sitt välbefinnande för att hjälpa andra. De som har de lägsta lönerna och det tyngsta jobben. Bekymmer för ekonomin sliter inifrån och tunga lyft sliter utifrån. Som 65-åring är man redan utsliten och får som tack för sina insatser ett erbjudande att fortsätta att ta stryk. Man blir kanske tvingad fast man egentligen inte orkar. För att klara ekonomin. När ska man få njuta av den tid man förhoppnigsvis har kvar? Utan en massa tider att passa och andra måsten.
    Ja, mer än så orkar jag inte engagera mig just nu:)Har inte så väldigt många år kvar till pensionen själv, men kommer inte att jobba mer än till 65. Sedan ska jag bli levnadskonstnär och klara mig på nästintill ingenting:)

    Fast det du säger om mentorer låter ju bra:)
    Kram.

    SvaraRadera
  3. Jag håller med dig om att flexibilitet absolut är bäst. Valmöjlighet och att se till att de unga får komma in i arbetslivet. Kram!

    SvaraRadera
  4. Det här måste ju vara individuellt...tänker oxå på de unga som behöver komma ut på arbetsmarknaden...ha en bra dag, kram

    SvaraRadera
  5. Så svårt som det är för unga att få jobb idag så tycker även jag att systemet blir snett. Frågan är också om arbetsgivaren är intresserad av att ha kvar sin arbetskraft så länge.

    SvaraRadera

tack för din kommentar, hälsar Ulla