lördag 31 mars 2012

Två bagare i huset, nordanvind och påskpynt

Så här såg det ut när vi vaknade i morse
Snö på marken
Nordanvinden har blåst hela dagen och det har snöat till och från. Nu ikväll är himlen alldeles blå, men det är lika kallt. Kiki har sovit gott i sin korg i fönstret.

Har haft två av mina barnbarn här i eftermiddags eftersom deras föräldrar hjälpt min man att flytta åt svärmor, som nu fått en plats på långtidsboende, vilket känns skönt.
Tjejerna ville baka bullar och förutom att jag gjorde degen och sedan bakade dem i ugnen, så gjorde de resten själva. Så duktiga! En del av degen hamnade nog i deras magar också:-)






Asta ville också baka

Resultatet, kanelbullar med och utan russin

Har även påskpyntat lite grann. Visst är påsken en härlig högtid med alla sina färger och den goda maten.

Denna dörrkrans köpte jag förra året

Har gömt lite påskpynt under glaskupan så att inte Kiki kan leka med det

På verandan utanför ytterdörren ligger den här hönan och ruvar:-)

Döm inte...

fredag 30 mars 2012

Jag vill också kunna dansa som i Let´s dance

jag har skrivit om det tidigare men gör det igen: jag är så otroligt imponerad av de tävlande och deras instruktörer i Let´s dance. Kämparglöd, blod, svett och tårar. Och direktsändning. Jag vet hur svårt det är att få till stegkombinationer så att händer och fötter gör rätt sak i rätt tid. Att dessutom komma ihåg en flera minuter lång koreografi med en stor publik som tittar på - modigt!

Gillar verkligen programmet. Vackra kläder, fin musik och som sagt de som gör sitt bästa på dansgolvet. Får en klump i halsen när jag ser Camilla H gråta av glädje och lättnad, njuter av att se Marcus stolta hållning, ler åt Antons vickande "ankrumpa", känner med Camilla L.s nervositet och gungar med i Helenas dans. Ja, jag njuter av att se dem kämpa för att ge oss en fin show.

Alla reklamavbrott kunde jag dock varit utan...

Missade du programmet, här kan du njuta av Anton Hyséns show. http://www.tv4play.se/noje/let_s_dance?title=anton_hysen_-_cha-cha&videoid=2176132

Följare.....utan ryggrad...?

finns överallt. Personer som inte själva väljer väg utan väljer samma som andra gör. Av rädsla. Av bekvämlighet. Av - ja vad det nu kan vara.  Utan att i frågasätta. Men som i princip aldrig själva tar ställning. Men som knyter näven i fickan eller viskar i korridoren. När inte ledaren hör.

Jag själv är oftast ingen följare, är jag det så är det för att det inte gäller något viktigt för mig eller för att jag håller med. Självklart har detta sätt att vara satt mig i en hel del utsatta sitationer genom åren, otroligt jobbiga saker, men trots det skulle jag ändå valt den vägen jag valde. För att följa mina grundvärderingar. Jag har väldigt svårt för att stå och se på när en annan människa blir utsatt. Jag är också väldigt tacksam för dem som verkligen har ställt upp för mig de gånger jag varit i blåsväder. Att det finns de som vågar!

Kanske säger du att det är bra att det inte bara finns ledare utan följare också. Ja, under förutsättningen att den som leds faktiskt har tagit ställning och vill följa ledaren. Inte för att de gör det av rädsla, eller för att slippa obehag.

Vi är inte särskilt starka ensamma om vi hamnar i en utsatt situation. Är vi däremot flera som kämpar för samma sak, då blir vi starka.

Jag hyser stor beundran för de som vågar sätta sig upp mot en diktatur, ibland med stor fara för sina egna liv. De gör det av övertygelse att diktaur inte är rätt sätt.

Nu handlar inte mitt inlägg om en politisk diktaur utan om något mer närliggande - en arbetsplats. Om ingen vågar stå upp för en utsatt person, hur ska vi då någonsin komma vidare...?

torsdag 29 mars 2012

Modevisning

Här sitter jag i en fantastisk silversoffa och väntar på att modevisningen ska börja. Soffan var cool att titta på men ruskigt obekväm. För djup och för hal!! Höll på att glida ner från den flera gånger när jag ville luta mig bakåt.

Så varför satt jag där? Jo, modevisningen genomfördes på ett möbelvaruhus i min hemtrakt. Duktiga amatörer som visade kläder från ortens butiker. Bara en nackdel, konfrencieren (heter det så...?) berättade inte om kläderna, bara var de kom ifrån. Jag skulle ex vis ha velat veta vilket material de var gjorda  av. Då skulle jag nog blivit mer sugen på att gå till affären och prova.



Men det var kul med lite flärd, även om det mesta som visades inte är min nuvarande stil. Det var bleka färger och många volanger och flikar. Jag kör ju, som ni vet, med STARKA färger:-)

onsdag 28 mars 2012

Vind, vatten, jord eller eld..?



dag två av vår kommunikatörsträff är nu slut och jag är äntligen hemma igen efter två nätters frånvaro. Hem ljuva hem:-).

Gårdagskvällen ägnade jag och min kollega åt att slappa på våra rum. Det ingick middag för alla men vi valde bort den och beställde istället hamburgare till mitt rum via roomservice. När maten var uppäten sa min kollega AM hejdå och godnatt och gick till sig. Vi var båda trötta och längtade efter lugn och eftertanke. Även om jag tycker det är trevliga människor som var med på konferensen, så kände jag ändå att kvällen på rummet skulle ge mig mer energi.

Idag har vi haft ett lika inspirerande program som igår. Avslutningspasset var en röstcoach som skulle lära oss att förbättra våra muntliga budskap. Som vi skrattade! Hon var helt underbar som föreläsare. Kunde förställa rösten på hur många olika sätt som helst. Fick oss att öva de mest underfundiga övningar och göra oss till allmänt åtlöje till vår egen glädje:-)

Vi fick bland annat lära oss att vi människor är något av följade fyra element: vind, vatten, jord och eld. Sen fick vi göra olika övningar genom att säga en mening på ett visst sätt tillsammans med olika gester för att testa vad det innebar. Jag tror nog att jag kan säga att jag är ELD. Med drag av jord.

Tågresan hem gick bra, tåget var till och med före tidtabell men lite slitna var vi nog. Trots det så såg vi så här pigga och fräscha ut, hahahaha!!

tisdag 27 mars 2012

Ser bilder, pratar fort

gör man om man är visuellt driven. Det är lite som en kommentator som refererar en match - målande beskrivet i snabbt tempo. Man använder ord kopplade till syn -  exempelvis detta ska vi titta närmare på. Är man däremot auditivt driven så vill man höra för att förstå. Man uttrycker sig så här: -Detta låter bra.

Så har vi de som är kinestetiskt drivna och de vill känna. Det ska kännas rätt. De pratar långsamt och kan säga "det här känns bra i magen".

Jag är på konferens för kommunikatörer. Massor av intressanta föredrag!  Det jag skrev ovan kom från en föreläsning om hur vi tänker, intressant att veta om man ska kunna kommunicera. Det hjälper ju inte att säga en sak 50 gånger om inte mottagaren kan ta till sig budskapet. Då är det bra att vet hur andra tänker och anpassa sig efter det om man ska nå fram.  Alla är förstås inte bara det ena eller det andra, vi har nog alla tre "typerna" inom oss men det ena dominerar förmodligen. Jag är mest visuell.

Föreläsaren tog också ett bra exempel på hur olika vi kan tänka. Han sa -Vad är hälften av 8? Du svarar kanske 4. Eller 3? Eller 0? Eller varför inte S? Prova själv att dra ett streck genom en 8:a på olika sätt: så får du lite nya tankegångar, precis som jag fick.  Så vems verklighet är den sanna - din eller min...?

Om inte stolarna  i konferenslokalen varit så förgrymmat obekväma så hade jag njutit av varenda minut av dagen! Nu njöt jag av det jag hörde och såg - inte av det jag kände:-)

En kväll på hotellrum blir lite roligare när man har tillgång till internet. Tv:n står som vanligt på, men jag tittar inte. Hemma har jag aldrig tv:n på om jag inte ska kolla på något. Men så fort jag kommer in på ett hotellrum så sätter jag igång den. Kanske är jag lite sällskapssjuk...

måndag 26 mars 2012

Vittne till våldtäkt...?

Med förfäran läser jag att det blir färre och färre som blir dömda i våldtäktsmål. Jag tror dessutom att vi har ett rätt stort mörkertal med fall som aldrig anmäls till polisen: dels av rädsla för hämnd från mannen, dels för den förnedrande undersökningen och rättegången och sist men inte minst - det hjälper ju inte att anmäla. Förövaren går ju i de flesta fall ändå fri!

År 2010 anmäldes 4 134 våldtäkter till polis och av dem gick bara 313 fall lagföring och dom, och av dessa friades hela 33 procent. Det blev alltså bara 210 dömda personer av 4 134 anmälningar vilket innbär att endast 5% döms. Ska man då tolka det som att kvinnorna ljuger i  95% av fallen? Skulle inte tro det. På det grundliga sätt som saken utreds - med gynbesök med mera - så tror jag inte att så värst många väljer att hitta på. I dagens samhälle är det ju heller inte skambelagt för en kvinna att ha sex före giftemålet, som det var för 100 år sedan, så det är heller inget skäl att ljuga. Alltså är det så att väldigt många förövare går fria!! I andra typer av brottmål frias, enligt Riksåklagaren, i genomsnitt bara 5 procent.

Undra på att kvinnor drar sig för att anmäla våldtäkt. Hur ofta finns ett vittne till ett sådan brott? Och om det skulle göra det, och vittnet inte ingriper, så är det väl tveksamt om den personen skulle vittna mot förövaren.....

Nu är det dags att vi i Sverige, som är ett i-land, på allvar börjar ta i frågan om mäns våld mot kvinnor. Detta är inte acceptabelt!!

Besök i huvudstaden

i eftermiddag/kväll åker jag och en kollega till Stockholm. Imorgon förmiddag ska jag vara med på ett möte och sedan ska vi båda vara med på en konferens fram till onsdag kväll. Vi är en massa informatörer från hela Sverige som samlas, en gång per år,  för att ta del av vad som händer inom vår bransch. Brukar vara intressanta och givande dagar.

Det börjar närma sig nu. Mitt nya jobb:-). Klart att jag funderar ibland vad jag har gett mig in på. Jag lämnar ett jobb och en bransch som jag kan hyfsat bra, efter nio år,  för att gå över till något helt annat. Men det är väl det som kallas utveckling och som jag inte kan motstå även om det känns lite skrämmande...

Jag får luta mig emot ett visdomsord från en av vår tids största tänkare:
”Om det finns en lösning på ett problem, är det onödigt att oroa sig. Om det inte finns nån lösning på problemet, är det meningslöst att oroa sig." Dalai Lama

Bilden är tagen i det vackra rum som fanns för meditation på retreatgården jag var på för ett tag sedan.

söndag 25 mars 2012

Kaffe i solen och kärt besök

Underbar vår, jag njuter i fulla drag av den bleka solen,  fåglarnas kvitter, värmen som är precis så där frisk och lagom som jag gillar. Kaffe utomhus, det är det godaste kaffet.

Kiki smyger omkring lite försiktigt på verandan, hon har ännu inte vågat sig ut på gräset. Perfekt att gömma sig bakom tulpanerna..


Fick besök av minstingen av barnbarnen, storasyster skulle på simskola och mamma sjöng i kören. Så då passade mormor lilla E, 3 år i maj. Fick hjälp att laga mat; hon sköljde potatisen när jag skalat dem. Jag berättade att jag gillar rå potatis och då ville hon förstås smaka. Hon tuggade tappert en stund men jag såg att hon inte tyckte det var gott så jag sa att hon fick spotta ut:-). Sen fixade vi tvätten och så satt vi en stund i solen och myste och pussades. Och sjöng en massa sånger förstås.

Vem kan motstå den här lilla tjejen:-)

En god blandning

min vän K var och hälsade på igår. Först gick vi en runda i skogen med Asta. Sen plockade vi fram kvällsmat.

Det blev en salig röra av godsaker: nykokt sparris med smör och flingsalt, inlagda vitlöksklyftor, bifftomat och avocado, rädisor, tsatziki, nybakat bröd, brieost och en annan ost som jag inte minns namnet på, räkor och sist men inte minst - färsk krabba. Tyvärr var krabban mest fylld av rom, så den blev lite torr. Men det andra var gott:-)

Sen tog vi oss in till vår lilla hemkommun där det var kvällsöppet i butikerna. Då var det faktiskt lite småkyligt att vara ute, efter en underbart fin solig dag. Väl hemkomna igen fixade vi ett fruktfat med honungsmelon, färsk ananas och apelsin. Precis när vi var klara med det dök maken upp, han hade jobbat eftermiddag/kväll. Lite god glass till frukten så var efterrätten klar.

Ser ni korgen i fönsterkarmen till vänster om K.s huvud? Där ligger Kiki och sover eller sitter och tittar ut på alla fåglar som flyger förbi. Och där kommer inte Asta åt att busa med henne.

lördag 24 mars 2012

fredag 23 mars 2012

Nu växer väggarna!!

Min kämpe till make sliter med glasverandan. När jag kom hem ikväll såg jag att plasten är borta och istället växer det fram en vägg:-)

Han gör allt själv. Från att ha rivit ner den gamla fula altanen och balkongen till att ha byggt upp stomme och tak - och nu väggarna! En sån man växer inte på träd, det vill jag bara säga. Nu har värmen börjat komma och vi anar att våren faktiskt kommit för att stanna. Därför är det extra roligt att se glasverandan växa fram.

Tiden rusar iväg, snart är det tre veckor sedan jag sa upp mig och jag känner mig inte ett dugg ifatt när det gäller arbetsuppgifterna som jag behöver bli innan jag slutar. Det dyker upp nya saker hela tiden. För ca nio månader sedan var vi fyra personer som jobbade i vår grupp. Precis innan semestern slutade en. Arbetsbördan för fyra fanns kvar. Strax efter jul blev en i gruppen långtidssjukskriven och så var vi bara två. Med en arbetsbörda för fyra......

Varken jag eller min "kvarvarande" kollega är inne på kontoret hela tiden vilket gör att jag varit ensam de två senaste dagarna. Jag vill lova att det är hett om öronen.  Telefonen ringer i ett och folk står utanför min dörr och pockar på uppmärksamhet. Idag ringde det flera gånger både i min vanliga telefon och mobiletelefonen samtidigt..... För att inte tala om e-posten. Pratade i telefon med en kille på vår reklambyrå om en annons som han skulle skicka över medan vi satt där.

-Har du fått den nu, frågade han. -Nej, svarade jag. -Men har du tryckt på "ta emot" (uppdatera), sa han.

-Är du galen, svarade jag. Inte trycker jag på på den knappen, jag har väl mejl så det räcker ändå:-). Då skrattade han. Strax efter plingade annonsen in och vi kunde avsluta vårt samtal.

Stressen gör mig lite snurrig, kanske ska jag kalla det disträ istället. Det blir helt enkelt för mycket att hålla i huvudet på en gång, även om jag är van att ha fullt upp. Idag lyckades jag dessutom missa en lunchträff med en vän, för jag hade skrivit in vårt möte på fel dag i kalendern. Jag trodde det var i morgon. Suck. Ringde och bad om ursäkt. Men hon skrattade bara åt mig. -Det är första gången du kommer för sent, det brukar vara jag sa hon. Och jag fick sällskap till lunchen ändå för bredvid mitt bord satt en ensam kille, som inte fått med sig sina jobbarkompisar ut idag. Så han och jag pratade och hade trevligt, sa hon.

Vilken tur att mina vänner är så framåt:-)






Eller hur....



Från positive inspiration, Facebook

tisdag 20 mars 2012

Vänskap - äkta vänskap!

idag fick jag mejl från en god vän och fd arbetskamrat. Det var ett s k "kedjebrev" med fina ord och bilder i. Den sista bilden i mejlet såg ut så här:


Illustratör Jane Seabrook
Så snart jag såg den, fick jag tillbaka känslan jag hade när min vän slutade på vår arbetsplats för fem år sedan. Vi var verkligen som "ler och långhalm" och delade, även om det låter som en klyscha, glädje och sorg. Hon är en av de få som aktivt stått upp för mig när snåla vindar har blåst på jobbet. Kunde inte tänka mig en enda dag där, utan henne! Det var tufft i början, när hon slutat, eftersom jag inte kände mig trygg ensam och riktigt trygg har jag inte känt mig där sedan dess.

Vi två umgås fortfarande och hon är en av mina allra bästa vänner. När jag svarade på hennes mejl idag, så skrev jag "Precis som på sista bilden, kände jag mig när du slutade på jobbet". Hennes svar löd kort och gott "Jag vet".

Visst är jag välsignad som har en vän som känner mig så väl och som jag kan och får vara mig själv med:-)

Årets första...

Det är något speciellt när man hittar årets första tussilago. Då har våren verkligen knackat på dörren. Det är min käre make som alltid hittar den första. Han bär hem den med kärlek till mig:-)

Ingen dator, ingen tv och samtal med psykolog

Vårt bredband la av igår kväll. Vi kör både dator, tv och telefon via fiber/bredband och i de flesta fall fungerar det utmärkt. Dock inte under några timmar igår. Jag testade att blogga via mobilen, det går faktiskt, men uj så smått det var att skriva och kolla vad man skrivit. Så jag gav upp efter rubriken;-). Är glad att jag provade ialla fall för nu vet jag att det går att blogga den vägen också.

Hade tänkt att gå och lägga mig extra tidigt istället, oftast kommer jag inte i säng förrän 23 - 23.30-tiden. Men tro inte att jag kunde somna! Anledning till det tror jag var det som hände innan jag gick från jobbet.
Gårdagen innehöll nämligen ett samtal med en beteendevetare som tillsammans med en psykolog är inne på vårt företag för att djupintervjua alla på vår avdelning. Syftet är väl att få fram de problem och det missnöje som finns, se orsakerna och förhoppingsvis ta itu med dem sen. Kan säkert vara svårt när saker fått gro och växa ett tag.

Jag blev intervjuad jag också, trots att jag ska sluta, men jag har varit med och fyllt i den medarbetarenkät som ligger till grund för att detta arbete görs nu och då ville de gärna ha mig med.

När man sitter så där i en dryg timme och får en massa frågor så vill man vara konstruktiv och inte bara gnällig. Även om man till och med kan få lust att gråta, så leder ju inte det till något. Eftersom jag har sagt upp mig så fick jag några extra frågor om det.

Samtalet satte igång en hel del hos mig och jag blev lite smådeppig. På något sätt hade det nog varit bättre för mig, om jag inte hade deltagit i intervjun. Tankarna for runt som vilsna fåglar i mitt huvud och därför kunde jag inte somna förrän senare än vanligt...


PS.intervjuaren sa att jag var konstruktiv, inte gnällig:-)

söndag 18 mars 2012

Katten i korgen och loppisfynd

Har varit en runda på en loppis som finns i närheten. De specialicerar sig på 50-talssaker men har lite annat också. Idag köpte jag några vita örngott - nya örngott är inte alls så sköna som gamla broderade. De är så mjuka!

Kunde inte heller motstå den här fina lilla tavlan, har ingen aning om vem det föreställer men hon verkar snäll och är så söt!
Köpte även ett par tidningar, Husmodern, från 1963. De blev fina i mina väggramar, som omväxling till de moderna magasin jag brukar ha där.



I ramarna brukar jag ha lästa tidningar. De som väntar på att bli lästa har jag på den här stegen i köket.

Nu är det fullt med snödroppar i trädgårdslandet, passade på att ta in en bukett innan de blommat över.


Har ställt en korg i fönstret till Kiki som brukar sitta på fönsterkarmen och titta ut. Nu har hon fått en lugn plats att sova på också. Katter gillar ju att "boa in sig".

Ibland får hon sällskap av den här damen som sätter sig i soffan:-)

Asta och Kiki

För gammal för att ta sitt straff....??

Hovrätten sänkte straffet för ett par personer som hållit på med grova rån och som skjutit skarpt i samband med detta. Skälet till att de fick lindrigare straff var av hänsyn till männens ålder. Va???

De har, trots sin höga (?) ålder varit fullt kapabla till att fara runt och skrämma slag på de stackarna de rånat och även klarat av att få med sig en massa pengar. Hur kan då deras ålder vara en förmildrande omständighet? Är det någon som tror att de som blev rånade blev mindre rädda för att det inte var ungdomar som rånade dem? Skjuter någon skarpt så kvittar det nog vilken ålder skytten har, den som utsätts för detta får säkert men för livet ändå.

Jag blir såååå irriterad på den här typen av strafflindring. Självklart ska de sitta av hela straffet de fick i tingsrätten!

lördag 17 mars 2012

Brädmålning och blomsterfest

nu är käre maken igång och målar brädor för fullt. Brädorna ska bli väggen i vår glasveranda. Fönstren är iväg för målning i svärsonens skolklass. Han har målarelever som behöver saker att öva på. Mycket praktiskt tycker vi:-)

Idag har jag slängt alla gamla växter som jag haft på verandan, bland annat ljungen. Istället har jag köpt nya fina blommor som lyser upp. Påskliljor, kungsängslilja, julros, pärlhyacinter med mera.

ny fin betongkruka till Kungsängsliljan. Självklart ett hjärta bredvid.


Julrosen sätter jag i rabatten när den blommat klart så blommar den i vinter igen. Självklart ett hjärta här också:-)




Fyllt på med nya tulpaner också. De står bra i en så här stor vas, tycker jag.

Jag älskar kryddväxter, både att använda i matlagning men också för att de är vackra och doftar gott. Idag köpte jag oregano och rosmarin. De får stå i en korg i köket tills glasverandan blir klar. Då flyttar jag ut dem dit, men under tiden njuter jag av dem här inne.