När någon har bestämt sig

hur det redan är, då slutar de lyssna. Då kan man argumentera sig blå för sin sak. Till ingen nytta. Ändå försöker man. Man ser i ögonen att att det stängt i öronen. Ändå fortsätter man att försöka nå fram. Man hör på svaren man får att den man pratar med bara hör det som personen vill höra. Inte det andra. Jag fortsätter att försöka eftersom jag känner att det jag argumenterar för är viktigt.  Att någon far illa på grund av att någon annan redan har bestämt sig för sin verklighet. Jag får tårar i ögonen av vanmakt.
-Men snälla lyssna! vill jag ropa. Men det är för döva öron. Jag ser att det är stängt. Helt stängt. Och jag tystnar......

bilden är lånad från Facebook, ursrpunget är okänt för mig.