söndag 30 september 2012

Turkietsemester

har tillbringat senaste veckan i Side i Turkiet. I luften var det 32-33 grader och i vattnet 30. Solstolar på stranden, jättefint hotell, goooood mat, bra service och trevligt sällskap. Kan man ha det bättre? Några bilder från resan. Rekommenderar varmt Turkiet som semestermål för hela familjen, ung som gammal.















lördag 22 september 2012

Men det är nog lättare sagt än gjort...


Många av oss är känslomänniskor. Då är det lätt att ta in andra människors känslor och tolka dem. Vi tolkar inte alltid rätt, men vi tolkar likväl.
Själv har jag alltid haft svårt att stänga till om min själ. Jag har haft svårt att inte ta illa upp eller bli sårad av elakheter och härskarmetoder. Men som vanligt är det ju så att den enda man kan ändra på är sig själv. Man måste öva hela tiden om man ska bli bra på något. Så jag har övat och övat. Nu för tiden lyckas jag stänga igen i sju fall av tio. En klar förbättring alltså. Tidigare var det nog bara en av tio.

Det innebär inte att jag har blivit mer hårdhudad och okänslig. Nej, det handlar nog mer om mig själv och hur jag väljer att reagera. Vissa saker och vissa människor är helt enkelt inte värt mödan att reagera på.

Kiki hälsar att det är skönst att ligga inne i korgen när regnet bara öser ner:-)

torsdag 20 september 2012

Nähä, jag vill inte!


Igår kväll skulle husse ta med Asta på kvällsrunda innan vi skulle gå och lägga oss. Asta brukar ligga i soffan med sitt huvud i husses knä (nej, det är inte jag som lärt henne detta...).

Han försökte med lock och pock. Tog på henne halsband och koppel. Men hon låg lugnt kvar i soffan som inget hade hänt. Eller som hon var döv. Inte så lätt att baxa iväg en stor hund som väger ca 35 kg, om den inte vill.

Till slut åkte levergodisen fram, och då, först då lyfte hon på huvudet och bestämde sig sedan för att resa på sig och gå med ut:-)

Samma visa på morgonen. Jag stiger oftast upp tidigt och då vill jag gärna gå ut och hämta tidiningen direkt. Enklast vore det ju då om hunden ville gå med mig ut, som normala hundar gör när de sovit hela natten. På så sätt slipper jag desstuom gå ut två gånger, en för att hämta tidningen och en lite senare med Asta.

Tror ni hon vill gå med ut när jag stiger upp? Icke. När jag är redo att gå ut, då har Asta gått och lagt sig. I min säng..........

Sådär håller vi på:-)

söndag 16 september 2012

Verandan i höstkläder

kände för att göra det lite mer varmt och ombonat i glasverandan nu när hösten har kommit, så jag bytte färgskala från vitt och blått till brunt, rött och mörkblått. Lätt att åstadkomma med små medel. Blev rätt nöjd själv:-) Under spetsdukarna har jag lagt kökshanddukar och på bordet en gammal brun mjölkflaska och en liten gräddflaska. Kuddarna vände jag bara, så den mörkblå sidan kom fram istället för den vitmönstrade.


Lätt också att förändra genom att byta färg på ljusen. Nu är det ett chokladbrunt ljus i den stora glascylindern. Höstlöv i tyg förstärker höstkänslan och en stolt Gerbera är alltid vackert.

Av med stolsöverdaget och fram kom en röd stol. På med brunt överkast och byt ut blåvita kudden ot två bruna. Så var det klart i den hörnan.


Häromdagen var jag och en vän på matmässa. Där fanns massor av närproducerade varor. Jag köpte ett valnötsbröd, lingonvinäger, örtsalt, granskottssirap (!), plommon, potatis och äpplegelé med cider.

Plommon är så gott! Och plommontomater, det köpte jag också. Det är den sortens tomat jag gillar bäst. Granskottssirapen tänker jag fungerar bra när man är förkyld, har för mig att granskott innehåller mycket C-vitamin. Passar bra nu eftersom jag dragit på mig en rejäl förkylning.


Kiki trivs bra med att sitta/ligga i sin korg på fönsterbrädan och titta ut. I korgen får hon vara i fred för Asta som annars tycker det är väldans kul att jaga henne...

lördag 15 september 2012

Funderingar...ålderdom och curlande

fick en tankeställare när jag läste texten på fotot nedan. Livet går verkligen i cykler. Våra föräldrar tar hand om oss, sen vi om dem. Vi tar hand om våra barn som förhoppingsvis en dag tar hand om oss.

Vackra ord, värda att fundera på.

Bilden kommer från Socialtjänsten i Årjängs facebooksida

Så kom jag till  bilden nedan och genast tänkte jag på curlande föräldrar. Att visa omsorg om sina barn är naturligt och självklart. Att älska sina barn mer än något annat, det är också en självklarhet - fråga mina barn om du inte tror mig:-)

Men att fortsätta styra och ställa över barn som borde vara vuxna, är för mig att stjälpa istället för att hjälpa. Jag tror stenhårt på att man ska ställa upp för sina barn, och finnas där för dem. Oavsett om de är vuxna eller ej. Men på deras villkor!! Kan det vara så att i den stressade värld som många lever i behöver man känna kontroll?  Och då kan detta kontrollbehov "gå ut över" barnen i form av denna överdrivna "omsorg" vi ser nu, som brukar kallas curlande. Är inte alls säker på att detta stärker våra barnen för framtiden. Även om man aldrig så gärna skulle vilja ta över sina barns sorger och bekymmer och skydda dem från alla faror och världens elände, så kan man inte det. Man kan bara finnas där och stötta. Och min erfarenhet är att människor växer med ansvar.

Fågelmamman är väldigt klok. Hon puttar ut sin unge när den är flygfärdig och flyger själv bredvid för att se att den klarar den där flygturen. Sen låter hon fågelungen få växa i sina vingar. Även en liten fågemamma klarar att känna kärlek till sin lilla unge och jag tror att det är just därför hon gör som hon gör. Hon vet att ungen inte skulle överleva där i boet om den bara satt och väntade på att hon skulle komma med mat till den.

Att visa sina barn tillit är för mig att visa respekt.


torsdag 13 september 2012

Postiv stress - bara en myt!

det finns ingen stress som är positiv, det är jag helt övertygad om. Stress sliter på kroppen och är inte bra i längden om man inte får  möjlighet till återhämtning. Det vet jag av egen erfarenhet och mitt "stressvarnarsystem" slår till mycket tidigare nu än då.

Varför pratar man om positiv stress då? Jag tror att det är för att vi inte vill erkänna att vi är stessade, fast vi gör saker vi trivs med eller tycker är roliga. Det är när det blir alltför många roliga saker, ofta under tidspress (fullspäckat schema hela tiden) - utan vila/återhämtning, som stressen kommer. Känslan av att inte ha kontroll. Att inte hinna med.

Däremot kan det nog vara värre rent mentalt om man inte trivs med situation och dessutom är stressad. Stressen kan ju faktiskt till och med komma av vantrivsel, att livet inte fungerar som man önskar.

Fast den så kallade positiva stressen är nog ändå värst, eftersom man lurar sig själv att tro att den inte påverkar en negativt.


Bilden lånad från "Djurambulansens foto" på Facebook

Så jag lägger ut en mysig och avslappnande bild:-) 

Imorgon ska jag vara ledig. Det har varit väldigt intensivt med jobbet senaste månaden. Jag har knappt hunnit blogga och än mindre läsa andras bloggar. Nu gäller det att skapa en bra balans mellan jobb och fritid.

Någon som känner igen sig.....;-) ?

onsdag 12 september 2012

Allt handlar om attityd

hur man väljer att tänka. Det är inte alltid man klarar att ha rätt attityd, men det är okey så länge man inser att man faktiskt har ett val!

söndag 9 september 2012

Min födelsedag

är det idag. Jag gillar fortfarande att fylla år, kanske barnsligt men det står jag för. Minns än barndomens förväntan när man låg och sov räv och väntade på att familjen skulle komma och sjunga "Ska man inte va gla, på sin födelseda, när ska man då vara gla".

Nuförtiden är det ju lite annorlunda mot då, men jag tycker ändå om att samla nära och kära omkring mig. Inte för att få presenter, utan mest för att få umngås. I år fick jag ett presentkort av mina vuxna döttrar - en dagsresa tillsammans med dem till Köpenhamn. Precis vad jag önskat mig eftersom det är så sällan jag får "rå om" dem nu när de är vuxna och har egna familjer.

Eftersom jag fyller år i äppeltiden så bjuder jag gärna på äppelkaka. Idag fick jag hjälp av två av barnbarnen som turades om att veva runt på "äppelskivar-skalar-bort med skrutten"-maskinen. Så roligt, tyckte de!


Hur brukar du fira dina födelsedagar?

lördag 8 september 2012

Syrgasmasken på

dig själv först, sedan hjälper du andra. Så brukar flygvärdinnor alltid säga när de går igenom säkerheten ombord.

Höll min utbildning idag, tillsammans med min kollega. Jag pratade bland annat om energitjuvar och härskartekniker. Och hur man kan stå emot. Hur gör man? Jag fick flera frågor om det idag. Finns ingen pantentlösning men man måste nog börja med ställa upp för sig själv först av allt. Få kraft och energi inifrån sig själv, då klarar man bättre att hantera människor som försöker förminska eller trycka ner en.

Flera av er, mina bloggläsare, kommenterade mitt förra inlägg med att det är svårt att tänka på sig själv. Jo, jag vet. Men man måste ta ansvar för sig själv. inte förvänta sig att någon annan ska göra det.

Och då måste jag se till att spara lite energi till mig själv. För hur går det om man har en säck med guldpengar och bara delar ut slantarna hela tiden. Till slut är säcken tom, det finns inga pengar kvar att dela ut. Samma sak är det med vår energi. Om vi inte fyller på, så blir vi till slut helt tomma. Då kan vi definitivt inte hjälpa någon annan. Hur man fyller på energi, det kan bara var och en bestämma. Det kan vara att gå en promenad i skogen, att gå på bio med en vän, styrketräna, lyssna på favoritmusiken, sitta på en bänk vid havet eller vad det nu är som får en att må bra.

Tycker flygvärdinnans instruktionen passar lika bra i vardagen: ta först på dig syrgasmasken själv = ta hand om dig och fyll på med energi. Först därefter hjälper du någon annan.

Vad ger dig energi, har du funderat på det?

havet ger mig energi

onsdag 5 september 2012

-Men om han luktar svett då?

jag brukar säga att man ska fundera på, innan man säger "vad man tycker" till någon, att man ska fundera på om man vill hjälpa eller stjälpa personen.

Alla så kallade sanningar behöver nämligen inte sägas, anser jag. För vem avgör vad som är sanning? Det är ju oftast vad jag tycker som är min sanning. Och vad du tycker som är din.

Jag har en bekant som säger att man alltid ska säga vad man tycker, annars är man falsk. Håller inte med! En vit lögn funkar bra för mig om den kan glädja någon annan. Men i vissa andra situationer ska man vara helt ärlig. Låt mig ta några exempel:

1. Någon du känner har bytt frisyr. Du tycker att hon passade mycket bättre i sin förra frisyr, med långt hår. Nu har hon snaggat sig. Hon är själv förtjust i sin nya frisyr (men säkert också lite osäker i detta nya). Hon frågar dig vad du tycker. Är du då en "ärlig" person och säger att du inte gillar det och att hon var snyggare innan? Eller säger du: Jättefint! (för det är precis vad hon behöver höra just då)?

2. Någon ber dig följa med och vara smakråd när hon ska köpa kläder för att hon känner sig osäker på sin stil. Säger du då att allt hon tar på sig är fint, då gör du henne ingen tjänst. Då stjälper du henne trots att hon bett om hjälp och vill utvecklas. Om du däremot säger att -Du kanske ska prova den här färgen eller den här modellen istället, då hjälper du henne.

3. En person på din arbetsplats stinker av svettlukt. Det är så illa att folk drar sig undan från att umgås med personen eller gå in i dennes rum på grund av lukten. Det blir ett socialt problem för denne. Här gäller det att hjälpa, anser jag. Att på ett konstruktivt sätt förklara situationen för den utsatte. Det är för jobbigt och obehagligt anser många, när jag säger detta. Men jag tycker det är mer obehaligt att undvika en människa och utsätta denne för "utanförskap" (som det så populärt heter) utan att ens ha försökt förklara för personen vad som händer. Han/hon kanske inte själv känner sin egen svettlukt. Vad vet jag.

Hjälper det jag vill säga personen? Säg det då. Stjälper eller sårar det jag säger? Då får jag vackert jag hålla igen munnen. Är det för svårt så gå ut och krama ett träd och berätta för det vad du tycker. Tror trädet klarar att ta emot en och annan sanning, och du blir själv lugn i kroppen av trädets stabila stam:-)


tisdag 4 september 2012

Energitjuvar

ska jag prata om på lördag när jag träffar en styrelse som jag och min kollega ska ha utbildning med. Har man träffat på en riktig energitjuv så känner man det väldigt väl. Även om man inte förstår vad det är som sker. Man blir helt enkelt dränerad på sin energi och kan känna sig både trött, håglös och utmattad efteråt.

Jag brukar säga att "ditt eget ljus lyser inte klarare för att du blåser ut andras" och så är det. Man får inte bättre självfötroende genom att trycka ner andra. Kanske en kort "ego-boost" men i grunden mår man sämre än innan.

Att möta en energitjuv innebär att man måste veta vem man själv är och ha tilltro till att det man själv känner är rätt. Energitjuven försöker förminska, och det är lätt att gå i fällan. Ge inte energitjuvar näring. Sätt gränser, både för dem och för dig själv.

Visst är det intressant att lära mer om människors beteende och varför de gör som de gör!



söndag 2 september 2012

Sånger som vill ut

under två dagar har det strömmat sånger genom mitt huvud och jag har sjungit och sjungit för mig själv. Allt från psalmer, "happy birthday to you", hårdrock, schlager med mera. Det finns ingen röd tråd, tror jag. Men jag har ett stort behov att sjunga. Min hjärna försöker säkert säga mig något, men vet inte riktigt vad. Eller så börjar den bli sitt vanliga kreativa jag igen, efter de senaste månadernas intensiva upplärning av nya jobbet. Under den tiden har det inte funnits så mycket annat som fått plats. Och sångerna fanns inte då.

Gick en runda med hunden genom byn och passerade postlådan på vägen hem. Där låg en bunt reklam. Bläddrade förstrött. Men så kom jag till en kurskatalog. Min blick fastnade på en rad: "Kördags. Vi sjunger glada sånger." Kurslokalen ligger nära min arbetsplats. Så vad väntar jag på? Första träffen är på tisdag. Längtar att få sjunga i kör igen.

Nu har jag dessutom hittat mitt drömkök! Vill gärna göra om i vårt kök som börjar bli lite till åren. Inte tal om att byta ut inredningen, vi hyr ju huset. Däremot ny färg på väggar och skåpsluckor, det vore härligt. Bläddrade i senaste numret av "Isabella". Där fanns det, mitt drömkök i provence-stil. Så vackert!! Mörka luckor och en grågul vägg, murad bänk och olivträd och lerkrukor. Kan det bli finare!?!

lördag 1 september 2012

Beröring är livet!

mycket fint finns att läsa om på Facebook, denna berättelse är en av dem och den gör mig så rörd så jag får tårar i ögonen:

"The Rescuing Hug"


In the first week of life of this set of twins each were in their respective incubators, and one was not expected to live. A hospital nurse fought against hospital rules and placed the babies in one incubator. When they were placed together, the healthier of the two threw an arm over her sister in a endearing embrace. The smaller baby's heart rate stabilized and her temperature rose to normal.



text och bild lånad från Facebooksidan "My Yoga Onlínes photo"