Funderingar...ålderdom och curlande

fick en tankeställare när jag läste texten på fotot nedan. Livet går verkligen i cykler. Våra föräldrar tar hand om oss, sen vi om dem. Vi tar hand om våra barn som förhoppingsvis en dag tar hand om oss.

Vackra ord, värda att fundera på.

Bilden kommer från Socialtjänsten i Årjängs facebooksida

Så kom jag till  bilden nedan och genast tänkte jag på curlande föräldrar. Att visa omsorg om sina barn är naturligt och självklart. Att älska sina barn mer än något annat, det är också en självklarhet - fråga mina barn om du inte tror mig:-)

Men att fortsätta styra och ställa över barn som borde vara vuxna, är för mig att stjälpa istället för att hjälpa. Jag tror stenhårt på att man ska ställa upp för sina barn, och finnas där för dem. Oavsett om de är vuxna eller ej. Men på deras villkor!! Kan det vara så att i den stressade värld som många lever i behöver man känna kontroll?  Och då kan detta kontrollbehov "gå ut över" barnen i form av denna överdrivna "omsorg" vi ser nu, som brukar kallas curlande. Är inte alls säker på att detta stärker våra barnen för framtiden. Även om man aldrig så gärna skulle vilja ta över sina barns sorger och bekymmer och skydda dem från alla faror och världens elände, så kan man inte det. Man kan bara finnas där och stötta. Och min erfarenhet är att människor växer med ansvar.

Fågelmamman är väldigt klok. Hon puttar ut sin unge när den är flygfärdig och flyger själv bredvid för att se att den klarar den där flygturen. Sen låter hon fågelungen få växa i sina vingar. Även en liten fågemamma klarar att känna kärlek till sin lilla unge och jag tror att det är just därför hon gör som hon gör. Hon vet att ungen inte skulle överleva där i boet om den bara satt och väntade på att hon skulle komma med mat till den.

Att visa sina barn tillit är för mig att visa respekt.