tisdag 29 januari 2013

Veckans brott

kollar alltid maken på. Själv har jag varit måttligt intresserad men har ändå börjat kolla de senaste gångerna. Jag avskyr våld och och far riktigt illa av att se på alla dessa hemskheter som verkligen har hänt. Men har fastnat för Leif GW Persson teräffsäkra och finurliga kommentar och inspel i händelserna. Om vi hade fler som honom i Sverige är jag helt säker på att vi skulle få många många fler fall lösta. Visst är han självsäker, men han är otroligt smart och har en analysförmåga som det är få för unnat.

Ikväll handlade det bland annat om Flinkmorden i Falun. Inte långt innan dessa skedde tillbringade jag ett par veckors tid på regementet där, det var på en kurs för bilkårister. Vi gick ofta genvägen genom skogen när vi skulle till och från Falun centrum och jag kan se hela omgivningen framför där det hände.

Själv befann jag mig på utbildning i Skillingaryd när det hände och fick snabbt reda på det, då flera av mina kursledarkollegor beann sig på plats där i Falun och fick ta hand om allt stöd till de efterlevande. Vi hade också i vår elevgrupp många som hade anknytning till tjejerna som dödades där. Ibland kommer våldet så oerhört nära, så nära att man inte riktigt kan ta in det. Hjältar till poliser som stoppade hans framfart den där gången. Polisskyttarna berättar

måndag 28 januari 2013

Ajjj, ajjj - tandläkarbesök

var det idag, det årliga besöket. Inga hål så det var bra, men det kostar ju en del ändå. Gjorde inte alls ont, och jag har en härligt trevlig tandläkare så jag ska inte klaga. Däremot har jag varit och fixat mina naglar och det gjorde ont, ajjj.

Brukar gå och få ett extra lager gelé ovanpå mina egna naglar så att de ska hålla bättre. Utan det så skivar de sig och bryts av hela tiden. Men attan vad ont det gjorde när gelén skulle härdas idag. Det bränner som eld i fingrarna och jag kan förstå varför man använt våld mot naglar som tortyrmetod. Jag har alltså inte tandläkarskräck utan nagelskräck;-)

Köksrenoveringen går framåt sakta men säkert. Börjar vänja mig att leva i röran och bryr mig inte så mycket om att det ligger saker överallt och att man ser allt i skåpen. Det är bra övning för mig som inte alls gillar när saker ligger huller om buller. Jag vill ha det rent och lugnt omkring mig, då tänker jag bäst. Kan bli stressad av röra. Men nu märker jag att det trots allt funkar bra. Så man kan nog vänja sig nog vid det mesta.

Bjuder på en härlig sommarbild med en tänkvärd text:



söndag 27 januari 2013

Tänka själv, tänka nytt


Vad vinner man på det då? Jo, man får nya intryck som gör att man utvecklas som människa. Fördomar man har, kan komma att omprövas om man vågar tänka lite annorlunda idag än mot igår. Problem man funderar på kan lösa sig - om man bara vågar bryta tankemönster.

När det gäller skrivandet så är det skönt att få nya impulser ibland. Jag har en bok som heter "Skriv om och om igen" av Katarina Kuick och Ylva Karlsson. Den är så där härligt rörig och när man läser den och testar skrivövningarna kan man inte tänka inne i den vanliga lådan utan hamnar direkt utanför i en skön värld av fantasi. Berikande. 

fredag 25 januari 2013

Våga. Våga.


Tror det var Einstein som sa att "Höjden av dumhet är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annorlunda resultat". Det är lite på samma tema som texten på bilden. Det är därför jag har bytt jobb, för att jag vill ha något mer än jag hade. En utmaning, en plats i ett lag där jag får vara jag, ett möjlighet att utvecklas. Det är inte enkelt, men måste det vara enkelt? Om det känns lätt - då är det rätt. Att det känns lätt behöver inte heller betyda att det är enkelt. Däremot ska det kännas lätt i hjärtat.

Nu är det snart ett år sedan jag sa upp mig från ett fast och tryggt jobb. Vet du vad - jag har inte ångrat mig en enda minut. Mitt nya jobb är svårt. Det är massor att kvar lära innan jag känner mig trygg och säker och saker förändras ständigt. Det är verkligen en utmaning! Men nu får min hjärna jobba med att vara kreativ och skärpt. På våra möten diskuteras sak och inte person - en sådan befrielse! Du får tycka annorlunda, men du duger ändå. Det är väl då, om någonsin, man verkligen vågar prova sina vingar. Och när man gör det växer man.

För som den kloke Einstein sa: "-Den som aldrig gjort ett misstag, har aldrig prövat något nytt."

torsdag 24 januari 2013

Renovering av köket


Så här ser en del av vårt kök ut nu. Inga luckor och lagom rörigt i skåpen. En himmelsblå vägg, som gjort mig glad i flera år men nu är det dags för renovering. De gamla luckorna ska få en ny färg - från att ha varit ljust träfärgade och något slitna ska de nu istället bli ljusgrå. Grått är den nya basfärgen enligt trendnissarna. Ha, det har jag väl vetat länge. Har gillat grått i många år. Bänkskivorna och den gamla diskbänken ska bytas ut mot svarta laminatskivor som ser ut som sten.  PRÄGEL Bänkskiva IKEA Fukt-, värme- och reptålig laminatbänkskiva som är lätt att rengöra.Nya handtag på skåp och lådor blir det också, smala i rostfritt. På väggen vid diskbänken så byter vi ut det gamla bruna kaklet mot vitrutiga laminatskivor. Hur fina som helst. Väggen ska målas om från himmelsblå till gammelrosa. Inte babyrosa utan en mättad rosa ton som går mot beige.

EDSVIK köksblandare 2 grepp, förkromad Höjd: 30 cm
Kranen vid diskhoarna blir i gammeldags stil med två "rattar" för kallt och varm vatten.
Skivor, handtag, diskhoar, "kakel" och kran är köpta på Ikea. Som vanligt är det jag som står för "designen och påhitten" och maken som står för det praktiska. Det är stor röra just nu, men blir fint när det är färdigt. Under tiden får vi stå ut med att se vad vi har i skåpen:-)- Kanske blir det ett bra tillfälle att rensa i röran, nu när man inte längre kan gömma undan sakerna så de inte syns.

tisdag 22 januari 2013

Tjuvaktiga skator

för någon vecka sedan var mor min och jag och handlade. Jag gillar att skanna varor själv, men mor min vill göra som hon alltid har gjort. Har skannat i många år och aldrig missat en vara. Är så glad att detta finns, så smidigt att slippa packa upp och packa ner och stå i kö. De få gånger jag får avstämning i kassan tar jag gärna eftersom jag sparar så mycket tid och energi alla andra gånger.

Vi traskade runt en stund och som vanligt försvinner mor min som en vessla bakom hyllorna, tror det är en jetmotor på rollatorn som startar när vi kommer in i en butik. Mer än en gång har jag funderat att efterlysa henne i receptionen. Det enda som avhållit mig från att göra det hittills är att det kanske skulle låta lite fånigt om jag efterlyser min 85-åriga mamma:-)

Hittade henne sittandes på rollatorn vid knäckebrödshyllan. Illröd i fejset. För ullkappa och varm mössa måste vara på. Övertygade henne om att ta av mössan och lägga den i korgen i rollatorn så jag skulle slippa kånka både på en av värmeslag avsvimmad mamma, en rollator och min egen kundvagn.

När vi handlat klart ställde mor min sig i en vanlig kassakö. Jag fick avstämning. Och hade skannat in dyrare varukassar än jag tagit. Vilket ger 1 plus till mig. Men. Jag hade glömt en burk musslor. 1 minus till mig. Pinsamt och onödigt, men jag betalade och bad om ursäkt och tänkte att det var tur att jag inte köpt oxfilé och glömt skanna den. Och tröstade mig med att en som vill stjäla nog inte skannar in dyrare saker än de köper (mina varukassar) och var nöjd med det.

Under bilresan hem berättade jag förstås för mor min vad som skett.
Dagen efter pratar jag med henne i telefon. Då säger hon att när hon kommit hem dagen innan hade hon letat efter batterierna som hon visste att hon köpt. Hon kom fram till att hon glömt packa ner dem i kassen och tänkte inte mer på det. Förrän hon skulle ta upp sin mössa från korgen i rollatorn. Under den låg batterierna!

Dagen efter var det en rubrik i lokaltidningen "Par på stöldturné infångade". Min man skrattade gott och sa att det nog var mig och svärmor de menade:-)

måndag 21 januari 2013

Javisst, det där är ju jag!

Läser en bok som heter "Drunkna inte i dina känslor" och redan efter två sidor kände jag: jaaaaa, det där är ju jag. Nu förstår jag äntligen mig själv!

Boken handlar om HSP, Highly Sensitive Persons. På svenska medfödd extra känslighet eller som författarna skriver "stark-skör". De beskriver en massa olika symptom/egenskaper och jag känner igen mig i det mesta. Att pendla mellan kraft och kraftlöshet. Att bli helt uttröttad när det är för mycket stim runt omkring. Att känna in hur andra människor mår eller stämningen i en grupp - antingen jag vill eller ej.  Vi är ca 15 - 20% av den totala befolkningen som fungerar så här.

Det är så otroligt skönt att inse att jag inte är ensam om att vara extra känslig. Vilket är lätt att tro. Vad jag vet är det inte så många som pratar om detta. Kanske för att det upplevs som "skämmigt" att vara känslig?
Enligt forskaren och psykologen Elaine Aron så finns detta drag, att ha en särskild observations-förmåga, även hos djur. Man tror att det är en överlevnadsstrategi att vissa individer tänker lite mer och längre än andra. Som HSP (djur eller människa) är man mer observant, kan förutse problem, ana en fara och kan varna för fiender.

Jag har flera gånger fått höra att "du är före din tid/för tidig för oss" i sammanhang där jag på mina olika arbetsplatser förutsett vad som ska komma. Organisationer som inte varit mogna att se och jag som frustrerad fått se på och inse att ingen lyssnar. För att något eller några år (eller bara månader) senare se det jag förutspådde hända. Det känns inte alltid bra att vara budbärare kan jag lova, de flesta är inte särskilt tacksamma:-). Om de istället hade lyssnat, så mycket tid och energi de hade sparat, tänker jag.

Förstår också varför jag ibland bara måste ta en paus. Stänga av. Bara vara. Varför jag ibland inte alltid klarar att gå på den där festen som "alla" ska gå på. Varför jag kan bryta ihop och vara ledsen för att nästa dagen vara stark och driven igen. Stark - skör. Vilket fint ord tänker jag. Ett ord som på pricken beskriver mig.


lördag 12 januari 2013

Ett filmtips - en magisk film


Berättelsen om Pi (pocket)    


Här finns: Trailer och information om filmen

Nyss kommit hem från den 2 timmar och 10 minuter långa filmen "Berättelsen om Pi". Den var i 3D, något jobbigt för ögonen, men det var det värt.

En storslagen film, underbart vackra scener men också skrämmande. Kan låta som en trist historia med en ung pojke, tillsammans med en bengalisk tiger, som lider skeppsbrott och får vara på havet många veckor. Men den var inte trist en enda minut.

Förutom att den är så vacker att se, 3D glasögonen förstärker helhetsintrycket, så har filmen flera bottnar som gör att man bär med sig filmen hem i tankarna. Det är inget självklart slut, utan man får fortsätta tänka för att bestämma sig för vad man tror på.

Den kommer nog att finnas i tankarna ganska länge hos mig. Har inte läst boken, många säger att den också är jättebra. Får du möjlighet att gå på bio så satsa på den här. Skriv gärna i kommentarsfältet vad du tycker om den.

fredag 11 januari 2013

"Den första gången som du ska....."

lyssnar på "Så mycket bättre"-cd:n i bilen till och från jobbet. Hörde bland annat MissLi sjunga Ugglas låt "Den första gången" idag. (den heter kanske inte så).

I låten sjunger de så här: vart på kurs i Torquay, färgat håret blått. Och då poppar minnen upp i huvudet

på mig. Jag var visserligen i Bournemouth


och jag färgade håret rött......men sååååå roligt jag hade!! Jag blev kär i en skotte, så kär som man bara kan bli när man är knappt 16 år. Han var så söt och spelade gitarr och sjöng. Kärleken var ganska obesvarad vill jag minnas. Vi pluggade engelska halva dagarna, solade och badade på eftermiddagarna och kvällarna var vi på puben. Njae, tror egentligen vi var för unga för i alla fall hade inte jag fyllt 16 som man ska vara i England. Men så roligt vi hade! Unnar alla att åka iväg hemifrån och klara sig själva ett tag i ett annat land. Man får perspektiv och många minnen. Nu förtiden åker de flesta ungdomar kanske längre ut i världen än England, men det spelar ingen roll för det är just detta att åka iväg som är grejen.

Tyvärr funkar inte bildhanteringen på bloggen, annars kunde jag även lagt till en bild från den tiden jag var rödhårig:-)

tisdag 8 januari 2013

Mästerkockar

nu har en ny säsong börjat och jag kan inte låta bli att titta, länk till TV4. Under två dagar har det varit uttagningar inför de fortsatta tävlingarna. Vilka modiga människor det finns. Ge sig i kast med att laga mat och bjuda tre av Sveriges bästa kockar inför tv-kameror och en massa tittare. Jag älskar att laga mat, men skulle aldrig utsätta mig för det elddopet:-)

Det är härligt att se de som verkligen har känsla för mat, råvaror och matlagning, att presentera sina rätter. Man kan nästan känna doften från rutan. Varför finns det inte doft-tv förresten? Det finns ju 3D...

Men jag blir lika förvånad varje gång någon av deltagarna säger -Det jag lagar nu har jag aldrig lagat förut.

Det kallar jag brist på respekt. Inte vann väl Stefan Holm OS guld genom att bara gå ut och hoppa utan att ha tränat? Att träna och öva är en del av konsten. Det som ser lätt ut, kan ha tagit lång lång tid att lära. Pratade en gång med en kock som jobbade på ett japanskt spa. Jag frågade honom om han hade någon speciell utbildning för just japansk mat, men det hade han inte. Däremot krävs en utbildning för att göra sushi. Han berättade att det tar sju (7!) år i Japan för en kock att lära sig konsten. Av den tiden håller de på och kokar ris i fyra (4) år, eftersom riset är så viktigt för att göra en riktigt god sushi.

Första gången jag smakade sushi tyckte jag att det inte smakade något alls. Jag provade två gånger till med samma resultat. Den fjärde gången (ni ser - jag ger inte upp så lätt) så hamnade jag på en liten liten restaurang. Och blev totalt sushi-frälst. Det är såååå gott! Men jag vet också att det kan smaka väldigt olika.

Framgång handlar oftast inte alls om tur, det handlar om hårt arbete och att lära sig av sina misstag och ändå våga gå framåt.

måndag 7 januari 2013

Själsfrände

det finns människor som man har en speciell kontakt med. Det spelar ingen roll om det är en dag sedan man sågs eller om det är två år. Man är direkt på, så fort man får kontakt igen. Oftast känner man detta redan första gången man träffas, som om man träffats tidigare och känner varandra väl - fast man inte gjort det. Andra människor kan man träffa varje dag, utan att få denna känsla eller egentligen ha något att prata om.

Jag kallar den första "gruppen" för själsfränder. Det är de där personerna som man kan vara sig själv med, helt och hållet, med brister och förtjänster. Man kan prata om allt, utan att tycka lika. Men i grunden finns där en förståelse bortom tid och rum. Även om man inte ses under en lång tid så vet man att om man skulle ringa till den där personen mitt i natten med sina problem, skulle hon/han finnas där. Kanske inte alla förunnat att ha en sådan själsfrände, men jag önskar verkligen att alla har minst en.

Har skrivit om detta förut men jag tror att man möter de människor man behöver i livet, för lärdom och för stöd. Vissa personer förstår man inte alls vad de ska i ens liv att göra, de känns bara jobbiga och besvärliga. Men de har något att lära oss de också. Därmed är det inte sagt att man måste vara vän med dem.  Sina vänner ska man välja med omsorg och då de som ger energi i stället för att ta. Och försöka vara en sådan vän själv som ger energi:-)

Over and Beyond
bild från internet

söndag 6 januari 2013

Fyra generationer

var och fikade tillsammans idag. Tre är med på bilden medan en från den näst yngste generationen tar bilden. Gamlamormor, mormor (jag), dotter och dotterdotter.

Shopping och fika

fredag 4 januari 2013

Två sidor av samma mynt

en sak har jag lärt mig genom åren och det är att det finns alltid minst två sidor av ett mynt. Med andra ord så är min tolkning min, medan någon annan kan ha en helt annan tolkning av samma sak. Oavsett om det gäller att berätta vad som står i en bok, något man har sett eller en värdering man har.

Och att det kräver respekt för motparten att lyssna. Något som jag inte alltid lyckas med, men som jag jobbar med att bli bättre på. Vill inte vara "tvärsäker" eller besserwisser. Vet att jag kan uppfattas så, eftersom jag brukar säga vad jag tycker i olika frågor och förmodligen för att jag är engagerad och drivande i många fall. Tänker snabbt, för snabbt för vissa. Vilket säkert blir en lika stor plåga för dem som inte tänker lika fort, som det blir för mig när jag inte når fram:-)

Kommunikation är inte lätt. Communicare - betyder göra gemensam. Behöver ju inte betyda att man tycker lika men båda parter (alla parter) behöver ändå ha en gemensam syn för att kunna gå vidare och åstadkomma något. Ibland får man ge och ibland får man ta. Eller hur!

Träffade en riktigt bra och empatisk läkare för några kvällar sedan. Hon tog sid tid, trots att jag befann mig på akutmottagningen och hade väntat 5,5 timme innan jag fick träffa henne. Vilket för henne säkert betydda 0 minuters rast och fullt med mer eller mindre sjuka patienter under tiden som jag väntat och säkert långt innan dess och långt efter jag hade åkt hem. Trots att hon måste varit stressad så märktes inte det alls. Hon såg mig. Hon såg min oro och gav sig inte förrän hon förklarat tills jag förstod. Det kallar jag kommunikation när den är som bäst.

torsdag 3 januari 2013

Inget försvinner

Photo: Nothing ever goes away until it has taught us what we need to know. (Pema Chödrön)

Det är min erfarenhet.Vi får läxor av livet som vi behöver ta tag i. Så länge vi inte gör det så kommer vi inte att komma förbi vissa hinder eller mönster som upprepar sig. Låter det flummigt? Men det är det inte. För mig handlar det om personlig utveckling och om att lära sig hur man exempelvis hanterar olika sorters situationer och människor. Så länge vi inte tänker igenom hur vi ska bete oss för att det ska bli lättare för oss, så kommer vi att möta samma typ av människor och händelser som vi stör oss på och som tar negativ energi. Hela tiden. Tills vi lärt oss.  Men när vi lärt oss läxan, då finns de inte där längre. Troligen finns de där, men vi märker dem inte.

onsdag 2 januari 2013

Indianen sa....

En gammal indian satt och pratade med sitt barnbarn.


Han sa:
-I alla människor bor det två vargar som slåss.



-Den ene är ond. Det är ilska, fruktan, missunnsamhet, avundsjuka,

sorg, arrogans, självömkan, lögn, överlägsenhet och egoism.

-Den andra är god. Det är glädje, fred, kärlek, hopp, lugn, ödmjukhet,

välvilja, empati, sanning och tillit”.


-Vilken varg vinner?”, frågade barnet. -Den du matar, svarade den gamle indianen     En indian satt och pratade med sitt barnbarn.
Han sa: ”-I alla människor bor det två vargar som slåss.

Den ene är ond. Det är ilska, fruktan, missunnsamhet, avundsjuka, 
sorg, arrogans, självömkan, lögn, överlägsenhet och egoism.

Den andra är god. Det är glädje, fred, kärlek, hopp, lugn, ödmjukhet, 
välvilja, empati, sanning och tillit”.

”Vilken varg vinner?”, sa barnet.

”-Den du matar”, sa den gamle mannen...
 

tisdag 1 januari 2013

Nyårslöften

tillhör du dem som brukar avge ett nyårslöfte? Jag gör det ibland, men som för de flesta, så glömmer jag bort det bort efter ett tag. Varför avger man löften, eller sätter mål, som man inte vill prioritera att genomföra?

Bland de vanligaste löften vi svenskar ger, är att börja träna mer. Därför är gym och alla träningscenter fulla av entusiastiska människor så här års (och innan semestern:-)). Vad är det som gör att vi sen ger upp? Beror det på att det inte är kul längre? Eller att det kändes som ett tvång från början, inget man ville men "borde".

Kanske räcker inte tiden till. Jag tänker att det kanske borde vara bättre att få till den där så kallade vardagsmotionen med lite mer ordning och reda, istället för att tänka att man ska åka till gymmet och träna. Bara det att åka iväg kan bli en onödig tröskel. Borde vara enklare att ta en promenad i rask takt - varför inte under lunchrasten. Då får man frisk luft också.

Sluta röka är ett annat vanligt löfte opå nyårsafton har jag förstått och jag antar att bantning ligger högt upp på listan också.

Hur gör du? Var hittar du din motivation att hålla dina nyårslöften?