en sak har jag lärt mig genom åren och det är att det finns alltid minst två sidor av ett mynt. Med andra ord så är min tolkning min, medan någon annan kan ha en helt annan tolkning av samma sak. Oavsett om det gäller att berätta vad som står i en bok, något man har sett eller en värdering man har.
Och att det kräver respekt för motparten att lyssna. Något som jag inte alltid lyckas med, men som jag jobbar med att bli bättre på. Vill inte vara "tvärsäker" eller besserwisser. Vet att jag kan uppfattas så, eftersom jag brukar säga vad jag tycker i olika frågor och förmodligen för att jag är engagerad och drivande i många fall. Tänker snabbt, för snabbt för vissa. Vilket säkert blir en lika stor plåga för dem som inte tänker lika fort, som det blir för mig när jag inte når fram:-)
Kommunikation är inte lätt. Communicare - betyder göra gemensam. Behöver ju inte betyda att man tycker lika men båda parter (alla parter) behöver ändå ha en gemensam syn för att kunna gå vidare och åstadkomma något. Ibland får man ge och ibland får man ta. Eller hur!
Träffade en riktigt bra och empatisk läkare för några kvällar sedan. Hon tog sid tid, trots att jag befann mig på akutmottagningen och hade väntat 5,5 timme innan jag fick träffa henne. Vilket för henne säkert betydda 0 minuters rast och fullt med mer eller mindre sjuka patienter under tiden som jag väntat och säkert långt innan dess och långt efter jag hade åkt hem. Trots att hon måste varit stressad så märktes inte det alls. Hon såg mig. Hon såg min oro och gav sig inte förrän hon förklarat tills jag förstod. Det kallar jag kommunikation när den är som bäst.
Sist jag träffade en doktor var i höstas. Han sa att han inte hade tid och tog av sig den vita rocken medan jag satt där på stolen. Suck..vad man blir less.
SvaraRaderaKram Ann-Louise