Rastlös

är ju jag. Har nog alltid varit det. Svårt att sova, fast jag är trött efter tre dagars resande bara denna veckan. Nästa blir fem dagar. Det är slitigt. Det jag saknar nu är att ha ett gäng jobbarkompisar omkring mig. Vi är bara tre personer på vårt lilla kontor varav en inte är där så ofta och vi andra två jobbar med olika saker.

Visst är det lugnt och skönt men det är också för tyst på något sätt. Och för "nära" med så få.
Jag vet nog fortfarande inte vad jag egentligen vill jobba med trots att jag börjar bli gammal. Har provat  många olika saker och branscher vilket i sig varit stora utmaningar för mig. Men än har jag inte hittat rätt. Det är jag säker på. Inte så där Rätt med stort R som gör att detta är mitt kall, min bästa utmaning, det jobb som jag gör mig bäst på. Den plats där jag är jag och det är helt ok. Och där det är mina styrkor som räknas och är en tillgång - inte ett hot.

Finns det jobbet verkligen, undrar kanske vän av ordning. Tänk ja, det tror jag verkligen! Alla har en plats där de kan få komma till sin rätt och får växa. Där plantan skjuter skott och bär frukt. Där jordmånen är bra och lagom med sol och regn.

Jag är ärligt talat så väldigt trött på att tassa på tå och inte få vara den jag är. Har hamnat där flera gånger. Nu vill jag inte mer. Nu vill jag kunna gå upp i ett jobb som ger mig massor av energi och som inte TAR energi.  Någon som behöver en sån sån mig, slå mig en signal.

Hälsar trofast arbetshäst (borde kanske inte ha med just ordet häst i dessa tider:-))