Vart har mina ord tagit vägen?

märker mer och mer att mina berättelser försvinner. Det som tidigare var så lätt. Orden kom till mig, jag såg och kände berättelser i det mesta. Berättelser och tankar som jag ville skriva ner. Och kanske dela med mig av. De finns inte där.

När jag började märka det, för ca ett år sedan trodde jag det berodde på att hjärnan var fullt upptagen med mitt nya jobb. Det är mycket att lära när man byter arbetsuppgifter och bransch. Nu är det som sagt ett år sedan och tycker att jag har kommit hyfsat in i jobbet, så det kan inte bero på att hjärnan är full av saker att lära sig hela tiden. Trots detta har glädjen och lusten att skriva inte kommit tillbaka på samma sätt som tidigare. Det får mig att fundera.

Har kommit fram till att jobbet tar för mycket energi och ger tillbaka för lite, så det blir obalans och väldigt lite kvar till min kreativitet. Det gillar jag inte. Skrivandet är har alltid varit en viktig del i mitt liv. Ett sätt att få utlopp för mina känslor - glädje, sorg, ilska, lycka, irritation - ja allt. Allt det där som jag har så svårt att prata om. Men haft så lätt att uttrycka i skrift. Nu kan jag inte det.

Det känns tomt och konstigt. Har bestämt mig för att anmäla mig till en skrivarkurs på distans. Den börjar i höst och jag hoppas få en plats så jag kan komma med där. Håll tummarna!

För det är precis som det står på bilden: