söndag 29 september 2013

Skördefest på solen och vindarnas ö: Öland

Foto

Foto: Vackert väder.  Inga köer varken från eller mot Öland idag.
Ölandsbron
Foto
Lanthandel i Gårdby
Foto
Vägen ner mot Ekerum
  


Foto
Östra sidan av Öland
Foto Foto
Foto: Öländska råvaror
Öländska råvaror på Brukshotellet i Degerhamn

Foto Foto Foto
Foto


Skördemarknad i Föra

Foto: Lunch. Kroppkakor♥
Kroppkakor, min favoriträtt

Foto: Härligt att leka lite i rastgården efter några timmar i bilen

Foto: Här skiter man i det blå skåpet;-)
Här skiter man i det blå skåpet:-)  Detta är ingången till toaletterna i kungens kaffestuga vid Sollidens slott

söndag 15 september 2013

Regnet det bara öser ner...

och därför åkte sydvästen på när Asta och jag skulle gå ut en runda idag. Köpte den i en liten hattaffär i Ystad för ett antal år sedan. Perfekt att ha, speciellt när man som jag har glasögon. Tycker inte om när glasögonen blir så regnstänkta att jag inte ser. Bra jobbat du som uppfann detta plagg:-)


Hösten är verkligen här nu och det kändes så ruggigt idag så jag tände en brasa i den öppna spisen i köket. Sen öppnade jag dörren till glasverandan och satte på värmekaminen där ute. Asta och jag gick ut och la oss på dagbädden och bara njöt av värmen som svepte över oss. Det blev nog på gränsen till för varmt, tyckte i alla fall maken, men å andra sidan torkade mina jeans bra där i värmen framför brasan. De blev nämligen ordentligt våta under promenaden. Regnkappor borde vara fotsida! Min slutar strax under knäet. Vad händer när det regnar? Jo regnet strömmar nerför regnkappan och där den slutar landar allt vatten. Alltså under knäet på mina jeans. Vän av ordning kanske tycker jag ska ta på regnbyxor istället för att klaga, men det känns för omständigt.. Nej, framför låååååånga regnkappor tycker jag. Här kommer en glad regnsång till er från mig och Gene Kelly:-)




torsdag 12 september 2013

Slimmad eller inte slimmad

begav mig till Lindex idag för att köpa strumpbyxor, detta plagg som jag hatar, men som jag ändå ska ha eftersom jag snart ska på fest. Jag behöver storlek XL, i alla fall än så länge:-) Letar och letar och hittar ytterst få i den storleken som är annat än helt svara, utan mönster. Får vi som drar lite storlekar inte visa oss ute om det skulle råka finnas randiga, rosiga eller pricka mönster på våra ben?

Men det är egentligen inte det som stör mig mest. Utan de är de s k slimmande, tajtande strumpbyxorna som finns numera. Extra tight eller medium eller light. Igen av dessa plagg finns i större storlek än L. De finns däremot ner till storlek 32. Förklara för mig - HUR kan en med storlek 32 eller 34 eller 36 behöva strumpor som boostar upp rumpan och klämmer åt låren och över magen. Där kan inte finns så mycket att slimma åt om. Inte om man jämför med oss som drar storlek XL och en del som drar ännu större. Det är väl vi som behöver slimma oss - om nu någon nödvändigtvis måste slimma sig.

Samma fenomen förekommer när man vill köpa snygga träningskläder. Max storlek L ibland bara M, Inga XL eller XXL här inte. Tjockisar gör sig inte besvär i gymmet i vackra tuffa träningskläder. Nej, vi förväntas gå dit i träningsoverallsbyxorna som hänger i baken och en sliten t-shirt över. Vi ser verkligen stora ut i den utstyrseln. Tänk vad vi glada hade sträckt på oss och glidit in mitt i salen om vi hade kunna köpa glada och härliga och funktionella trädningskläder.

Nyttigt, gott och vackert! Dessutom äter jag saktare med pinnar viket gör att jag njuter mer av maten,
Finns det någon som vill ge sig på projektet att få fram större storlekar, snygg design som vi stolt kan bära i spåret och i gymet. Snälla någon, gör nåt:-)

onsdag 11 september 2013

Höstdeppig?

under många år hade jag problem när hösten kom. Det är en vacker tid med alla färger, men jag såg bara mörkret komma. Jag led av höstdepressioner. I december brukade det vända till det lite bättre för då kom alla adventsljus upp och allt kändes varmare och mysigare.

Jag har inga problem med kyla och snö. Jag föredrar faktiskt att det är snö när det är vinter eftersom det lyser upp och blir så rent och vackert i naturen. De senaste åren har jag dock inte känt av höstmörkret, i dubbel bemärkelse, så mycket som innan. Tror att det bland annat har att göra med att vi flyttade ut på landet och här lever man med naturen, inte bredvid som man gör inne i samhällen.  Här är det så påtagligt med årstidernas växlingar och det är fantastiskt att följa dem. Hösten har jag mer och mer gjort till att "kura skymning" genom att tända många ljus, både levande och lampor och långsamt accepterat att efter mörkret så kommer faktiskt ljuset tillbaka.

Men igår kom känslan krypande igenom mig igen. Den där lite sorgliga tonen under ytan, den som ingen brukar se utanpå mig - men som jag känner så väl inombords. Det är än så länge ingen hög ton, men jag är ändå väldigt vaksam på den. Jag vill nämligen inte ner i det mörka hålet igen, så jag har lite koll på känslan och försöker hitta sätt att välja bort den.

Så idag gick jag ut en runda under lunchen. Det var inte så mycket sol, regnet hängde i luften och det var ganska mörkt fast det var mitt på dagen. Ändå kändes det bra. Vi besökte ett solrosfält, mängder av solrosor som lyfter sina blommor mot solen. Fantastiskt! Bad min kollega ta en bild på mig där bland alla ståtliga solrosor. Han knäppte och knäppte och kommenterade mig hela tiden så jag brast ut i gapskratt. Det lyckades han också fånga så jag delar med mig till er - och hoppas ni känner glädjen och värmen i bilden:-)

tisdag 3 september 2013

En helt "vanlig" jobbardag. Eller kanske inte...

”Love me tender” spelar väckarklockan. Å vad jag hatar den låten kl 4.45 på morgonen, även om jag älskar Elvis originalversion. Men det är bara att stiga upp och gå ner att ge den galet jamande katten mat. Hon har, före väckarklockan, försökt få upp mig genom att klampa i mitt ansikte, slicka på mina armar och brumma värsta jumbojet buller i mitt öra.

Så snart jag lämnat sängen smyger hunden upp och lägger sig till rätta i den goa sängvärmen. Inte vill hon följa med matte ut och hämta morgontidningen. Nejdå, hon är inte kissnödig alls…..hon ligger där och snarkar jämte min käre make. 


Jag stapplar nerför trappan och ut i köket. Slår i kattmat i den fortfarande galet jamande kattens skålar och kollar sen vädret och utomhustemperaturen. I dag var det bara  1.5 grader, nära frost alltså.

På med ytterplagg över pyjamasen och gummistövlar sen går jag iväg och hämtar tidningen. Inte många vakna i byn så här dags.

Kokar mitt kaffe – bästa stunden på dagen. Bara sitter där i soffan och njuter och vaknar till. Fixar frukost, läser tidning. Morgontoalett och påklädning och strax efter kl 6 är jag på väg till stationen för att på utbildning till Stockholm.

Tåget kommer i tid, jag får min plats – som tur sitter det ingen bredvid. Jag föredrar att inte sitta jämte någon om jag kan välja. Känns lugnt och skönt att bara rå sig själv och slippa armbågas med någon annan person. Åksjukan är inte värre idag än att jag klarar att jobba. Sitter där med min medhavda macka och mitt hemmalagade kaffe (i termosmugg) och njuter av mitt mellanmål under tiden som tåget rusar fram mot huvudstaden. Hinner få färdigt en hel powerpoint-presentation på resan vilket gör mig nöjd. Väl framme har jag ca 15 min att spurta iväg till stället jag ska vara på. En mycket bra utbildning om PUL, personuppgiftslagen. Trots det blev jag rätt seg på slutet. Hann gå en kort runda på stan innan tåget hem, väldigt ovanligt att jag hinner. Brukar vara direkt från möten till tåget. På Hötorget var det 50% på svenska kantareller i varje marknadsstånd. Men inte ett enda svenskt äpple som jag var sugen på såg jag där. Hann i alla fall köpa tre fina ljuslyktor på Indiska till min glasveranda.

Nere på stationen strosade jag runt för att hitta något gott att ha med att äta på hemvägen. Hittade en fräsch lax-och räksallad som jag köpte. Den var god att äta när jag väl satt på min plats på tåget hem.

Knökfullt på tåget. Man överhör ljud från varje maskin/telefon som används. De små hörlurarna stänger inte all musik ute. Den som sitter bredvid hör allt dunkadunkadunka som strömmar ut ur högtalarna förbi örsnäckan. Lite störande måste jag medge utan att vara alltför bitter:-)

Jag ger mig på att jobba en stund till men strax  innan jag kommer hem kroknar jag. Stänger dator och telefon och lutar mig bakåt och blundar. Drar några djupa andetag och känner ron sprida sig i kroppen, trots dunkdunka hos grannen. Åker förbi sjön nära vår lilla by. Strax hemma. Punktligt. Och rulltrappan på stationen fungerade också idag. Hemma ca 14 timmar sedan jag åkte känner jag mig lite mör, men rätt nöjd. Har lärt mig något nytt idag och även kunnat jobba bra under resan. Det är inte så vanligt.

Väl hemma i mitt lilla hus på landet njuter jag av kontrasterna mellan hemma och borta. Två viktiga faktorer som måste finnas i mitt för att jag ska må riktigt bra.

regnbåge utanför X2000 fönstret.
 

söndag 1 september 2013

Det spökar

det har jag vetat länge och i vårt hus bor en snäll ande. Minst en.

I natt sov jag i vårt gästrum eftersom vi passade vår ena dotters hund. Polly, som hon heter, och vår Asta går inte alls ihop. De slåss. Alltså fick Polly sova i ett rum och Asta i ett annat. Godhjärtad som jag är ville jag inte att Pollys skulle få sova själv utan sin familj så vi gjorde det bekvämt för oss i gästrummet och somnade gott tillsammans.

Vid kl 3.03 vaknar jag av att någon kastar en papperstuss på mig. I alla fall kändes det så. Strax efter så började vår skrivare till datorn, som står i gästrummet, låta som den skulle skriva ut något. Den blinkade, lät och lyste. Men det kom inget meddelande.

Så nu är jag nyfiken på vad den gode anden ville säga mig mitt i natten. För det kunde väl inte bara vara  bus - att först väcka mig för att sen strula med skrivaren? Nä. det där var någon slags meddelande till mig, det är jag säker på. Vad tror du?