Demokrati

betyder att vi alla får vara med och bestämma över vårt land och hur vi vill ha det här. Jag är glad att jag får bo i ett land där demokrati råder och där valfusk inte kan förekomma. Där alla tryggt ska kunna leva sina liv som de önskar och uttrycka sina synpunkter utan rädsla för repressalier eller hot. Där yttrandefrihet råder, så länge man inte bryter mot lagen förstås.

Däremot är jag otroligt besviken på att de etablerade partierna inte har tagit upp debatten med vårt nya riksdagsparti innan valet. Jag tror inte man vinner något på att försöka tysta röster som vill uttrycka en åsikt, oavsett om de säger något som vi vill eller inte vill höra. Jag tror att man vinner framgång genom att föra en diskussion/debatt som leder till att folk kan bilda sig en ordentlig uppfattning om läget. Och utifrån det rösta på det parti som man anser bäst kan styra vårt land, i alla frågor. Med kunskap kommer också klokhet.

Det är min absoluta övertygelse att om det pyr ett missnöje någonstans så måste det upp på agendan. Det finns ofta en anledning till att det pyser, kanske är det inte alltid den sak som är mest uppenbar som är den verkliga anledningen, men den finns där. Att inte ta tag i problemet är för mig som när någon försöker sticka huvudet i sanden när en konflikt uppstår eller som när ett barn håller fingrarna för ögonen och säger "du kan inte se mig". Det leder inte till någon lösning.

Jag är bedrövad över att så många människor i vårt land är på jakt efter en enda syndabock. Har svårt att se den gemensamma fienden, eftersom alla människor har lika värde för mig - oavsett sexuell läggning, ursprung eller kön. Rädsla för det som är okänt är säkert en drivkraft. Känslan av att vara maktlös är säkert en annan. Jag förstår inte hur de tänker, kan bara gissa. Oavsett vad orsaken är hoppas jag att vi nu på ett demokratiskt, medmänskligt och konstruktivt sätt tar itu med de frågor som behöver tas tag i. Jag vill nämligen inte att landet jag bor i ska vara ett kallt land där rädslan styr våra handlingar.