Överambitiös?

åt lunch med en god vän idag. Vi är rätt lika. Duktiga flickor. Som sällan säger nej. Som driver på. Presterar. Och som ger ut mer energi än vi får tillbaka.

Vi funderade en stund över detta. Vad är det som driver oss. Varför kan vi inte göra som så många gör - ta det lite lugnt. Ta saker med ro. Låta bli att engagera oss.

Både hon och jag har försökt att ta ett steg tillbaka. Men båda har vi upplevt att det ändå finns en förväntan på oss att vi verkligen ska ta tag i saker på något självklart sätt. Vilket vi då gör. Precis som vanligt. Som väldresserade cirkushästar som dansar runt i piruetter när någon slår med piskan.

Vi kom fram till att det är helt okey, så länge man får tillbaka mer energi än vad man ger ut. Men ingen av oss upplever att så är fallet särskilt ofta. Vilket förmodligen innebär att vi är överambitiösa. Eller på fel plats. Duktiga flickor, som måste prestera. Eller är vi bara otåliga....