Tungt att bära?

just nu läser och hör jag mycket om att man alltid har ett eget ansvar. Ansvar för hur man mår, sin vikt, vad man gör, hur man har det. Och så är det säkert. Men ibland känns det där ansvaret ganska tungt att bära faktiskt. Och då skulle det vara skönt att krypa in i en fleecefilt och bara skrika "nej, jag vill inte ha det ansvaret just nu, jag vill lägga det på någon annan". Ta en paus från det duktiga. Från prestationen i att göra. Till att vara.

Käka chips och choklad fast det är dåligt. Fast kilona smyger sig tillbaka runt mage och ända. Så läser jag lite till. Jo, jag måste göra upp med allt trist och jobbigt. Då kommer kilona att rasa. Inte förrän då blir jag bestående smal. Och glad.

Jomen klart jag håller med. Jag gillar inte den där offer-rollen som både jag och andra kliver in i ibland. Vissa oftare än andra. "Det är inte mitt fel"-grejen. Jag både vet och känner i hjärtat att jag vill bestämma själv. Och välja själv. Vilket betyder att de som skrivit det jag läser och som jag lyssnar på är kloka personer. Och att det är därför jag läser, lyssnar och lär.