Att såra någon omedvetet

texten jag skrev om min "träning" igår blev fel. Jag menade inte att jag ska träna för att göra min dotter glad utan att jag är glad att hon peppat mig så att jag i alla fall gör något - fast jag helst vill lägga mig under ett gammalt täcke och inte dyka upp igen förrän allting ordnat sig så att jag har bra kondition, klarar mitt jobb utan att drabbas av stresssymptom på alla vis, får tiden att räcka till, lärt mig att släppa taget osv osv

Jag vet att det där inte kommer av sig själv. Jag vet att det bara är jag, ingen annan än jag, som kan få till en förändring. Men det är svårt mitt i kaoset att göra det rätta.

Hade jag inte haft L:s träningsschema så hade jag istället för att bl a cykla en mil suttit under mitt mentala täcke. Jag vet att min text blev fel och att den kanske sårade L, för den kunde tolkas som att jag bara gjorde saker för att göra henne nöjd. Ledsen för det!! Jag älskar mina döttrar mer än allt på jorden och såra någon av dem är det sista jag vill göra.

Nu ska jag ta tag i mitt liv, på något sätt - hitta vägen igenom och ut. Det är bara att ta ett steg i taget, sätta ena foten framför den andra...