Lite här och lite där och fullt upp

nu är jag igång igen. Har alldeles för mycket att göra och inte en susning om hur jag ska komma ur ekorrhjulet. Varenda "ledig" (läs obokad) minut jag har i min kalender blir genast uppbokad av någon eller något. Mellan alla dessa möten och aktiviteter ska jag hinna med att göra alla saker som hör till de olika aktiviteterna. Och så kommer det där som bara "måste göras nu". Det är faktiskt helt omöjligt att få ihop den ekvationen, det inser jag själv också.

-Det är bara att prioritera, sa en kollega till mig idag. Frågan är bara hur man gör det när det gäller saker som måste göras. Kanske inte just idag och inte i morgon, men de ska göras. Alltså inget jag själv kan välja bort. För då ligger de kvar som tunga stenar i min att-göra-ryggsäck. Och det mår jag inte bättre av. Och när det inte finns någon att lägga över jobbet på.

Dessutom är det oftast en deadline för mina arbetsuppgifter som jag inte själv kan ändra på. Om vi ex ska vara med på en mässa ett visst datum kan jag inte säga: -Tyvärr jag hinner inte, vi får vara med på mässan en vecka senare. För då är det ju ingen mässa........

Det hjälper ju inte att gå till chefen heller om situationen är som den är. På något sätt måste jag själv lära mig att:

• inte överprestera och skämma bort folk med att göra saker snabbt och effektivt. Då blir det bara utrymme för att få ännu mer pålastat
• säga nej, vänligt men bestämt
• strunta i att göra, och låta högarna växa. Och när dörren till mitt rum inte längre går att öppna på grund av allt papper (finns det papperslösa kontoret????) så kanske någon märker att JAG finns där inne och behöver ta mig ut.......

För att få ur den värsta stressen  ur kroppen så försöker jag följa dotter L:s träningsschema, även om jag nästan känner mig stressad av att inte ha riktig tid med det heller. Ikväll har jag i alla fall "snabbtränat" genom att ta mig upp och ner för trapporna från övervåningen till källaren och upp igen (30 steg) ett antal gånger i snabbt tempo (mjölksyra i benen är bara förnamnet) + några minuter i flygande fläng på crosstrainern. Inte tillräckligt för att dotter L ska vara helt nöjd med mig, men ändå så att jag känner mig nöjd.

Under tiden satt Asta i trappan och ömsom skällde och ömsom fnissade åt mig:-)