jag som ca 4,5 miljoner andra svenskar har ett Facebook-konto och har haft det i ca 6 år. Ibland är jag aktiv och ibland lite mer passiv. För mig är Facebook ett sätt att hålla kontakt med vänner som jag inte möter dagligen, kanske inte ens varje vecka eller månad. En kontakt som jag garanterat hade tappat utan FB, men som jag så gärna vill ha kvar. Det har varit ett sätt att återknyta kontaken med gamla vänner som vi kommit ifrån med tiden och som vi nu har jättetrevligt tillsammans med igen.
Men det är också mitt forum för chatt med bl a mina döttrar. Gratis och enkelt.
Sen har vi den delen som rör mitt jobb. Information och diskussion på olika FB-grupper som jag ska ansvara att den finns och hålls igång. Frågor som ska besvaras och människor att ta kontakt med. Många gånger når jag människor både snabbare och enklare i jobbet via FB än via ex vis mejl. Jag ser ju direkt om de är "aktiva". Mobiltelefon är inte det jag känner mig mest bekväm med, jag är mer "skriv" än "prat".
Sen har jag mina lite mer närmare vänner som jag kan ha kontakt med för att boka en träff, eller dela en bild från något jag gjort eller varit på. Det är också ett trevligt sätt att ha kontakt. Utöver detta så har jag rätt många vänner som jag bara har kontakt med IRL. Det finns de som säger att man inte har ett liv om man exempelvis finns på FB. Jag säger att det har gjort mitt liv rikare att finnas med där.
Hur ser du på detta med sociala medier (som även en blogg är) kontra att ha ett "annat liv" utanför IRL? För mig är det nämligen inte två motsatser eller olika liv. Bara olika sätt att umgås.
Gillar att sprida klokheter omkring mig, främst för min egen skull så jag ska bli klokare varje dag - ett mål jag har och haft i mitt liv länge. Det finns massor av både kloka, finurliga och tankvärda inlägg på Facebook som peppar och stöttar mig i mina tankar.
Som den här bilden som jag tar fram när jag ibland tvivlar om jag är på rätt väg. Den peppar mig.
Jag tycker att sociala medier är strålande men som med det mesta här i livet handlar det mycket om balans. Att finna balansen som gör att du och din familj mår bra. Och hur mycket än sociala medier ger mig finns det inget som slår möten med människor öga mot öga. När vi pratar med varandra, ser varandras kroppsspråk och berörs, fysiskt som psykiskt. För mig är det fortfarande guld.
SvaraRaderaKram på dig
För mig räcker det med bara min blogg, sen har vi ju kvar vår telefon. M>an får inte glömma bort att man kan tala muntligt med varandra. Ibland sitter jag och tittar mig omkring, när vi samlas alla, det är nästa alla som sitter och pillar med en det ena och en det andra.. det har blivit som en tröst eller napp nästan. Jag tycker det är jobbigt när man inte kan lägga sakerna åt sidan när man är bortbjuden.
SvaraRadera>Men det är min åsikt, alla gör ju som de vill-