onsdag 2 juni 2010

Glass i solen



Vad smakar bättre än en glass i solen? Hann med att sitta på en soffa utanför stationen i Malmö och njuta av en glass i värmen innan tåget gick hem till Småland igen. (dock inte en lika fin glass som den på bilden).

Nu har jag packat ryggsäcken inför morgondagens Stockholmsresa. Ja, just det. Ryggsäcken. Inte jätteväskan! Det är märkligt att jag alltid ska drabbas av pack-ångest när jag ska ut och resa. Jag tar alltid med mig för mycket. Visserligen får jag själv släpa på resväskan och med tanke på det är det märkligt att jag aldrig lär mig hur mycket som behövs. -Tänk om jag spiller, tänker jag. Bäst att ha nåt att byta med. -Eller om dragkedjan i byxorna går sönder. Ska jag sitta där och visa trosorna då? Bäst att packa ner en lång tröja för säkerhets skull, en som går ner över både baken och musen. OCH ett par extra långbyxor. För det finns ju inga affärer dit jag oftast reser....(*ironi). Helst skulle jag vilja packa ner min tempurmadrass också men där går till och med min gräns eftersom jag har försökt och kommit fram till att den är för tung att släpa på.

Men idag har jag tagit packexamen med glans! Allt fick plats i en ryggsäck. Nej, ingen sådan jättestor som tågluffarna har och som man kan packa ner både valpen, mamma och kläderna i. Bara en liten en...Nu stundar en ny pack-vår för mig, effektiv som bara den! Aldrig mer hela sängen full av kläder och skor och den största väskan redan fullproppad. Inga mer tankar att jag borde nog packat ner de där skorna också. Skor väger nämligen bly! Och jag kan lätt packa ner 4 par för två dagars resa. Trots att det oftast redan är fotriktiga skor jag har på mig. Som är sköna.

Nu gör jag som Stig Ohlin; "Jag tror, jag tror på sommaren, Jag tror, jag tror på sol igen. Jag pyntar mig i blå kravatt, och hälsar dig med blommig hatt.
Jag tror på dröm om sommarhus, med täppa och med lindars sus
En speleman med sin fiol och luften fylld av kaprifol."


Varma hälsningar
Ulla

Reser söderut


Den tidiga morgonen bjuder på underbart sommarväder och det är min kompensation för att jag fick stiga upp så tidigt idag. Ska med tåget till Malmö om en stund. Malmö som är min mormor och farmors stad. Fast ingen av dem finns längre i livet. Mormor minns jag inte så mycket av, hon var över 70 år när jag föddes.

Men min farmor har jag tillbringat mycket tid tillsammans med. Hon hade blivit änka efter min farfar några år innan jag föddes och förlusten efter Oskar kom hon aldrig över, tror jag. Hennes största intresse när jag var liten var att gå runt på kyrkogårdar med mig och kolla på gravstenar. Nu efteråt inser jag att det nog var lite udda för en 5-åring;-)

Hon var slaktardotter från Skurup och hade haft en rätt tuff barndom men blev expert på kött förstås. Redan då, när jag var barn, kunde farmor säga om en bit kött som hon fick i sin hand: den där grisen har de inte varit snälla mot, den har de sparkat. Så långt före sin tid hon var, hon hade nog älskat att höra Marit Poulsen prata om "glada grisar", tror jag.

Morgonhälsningar
från Ulla

tisdag 1 juni 2010

Färgordning i garderoben



Imponerad? Men jag är mer imponerad av min kollega A som sorterar sina böcker i färgordning. Ser urtjusigt ut i hennes bokhylla kan jag lova.

Varma sommarhälsningar
Ulla

Är jag också en tant...?


Det där med ålder och hur gammal man ser ut kan vara en känslig fråga för många. Jag brukar faktiskt aldrig tänka på min ålder. Inte för att jag inte känner mig gammal bland, utan mer för att det egentligen inte spelar någon roll för mig. Jag kan kommunicera med de som är 90 år eller 22. Om jag känner "connection" med en person så är åldern helt oväsentlig. Då får man flow. För mig handlar det inte om hur man ser ut utan hur man är. Låter som en klyscha, jag vet men det är faktiskt helt sant.

Av någon anledning är det många som tror att jag är yngre än vad jag är. De blir helt perplexa när jag säger att jag har barnbarn. En del tror att jag pratar om mina barn när jag pratar om barnbarnen. Borde kanske känna mig smickrad, men jag är mest förundrad. Hur ser man ung ut? Jag har aldrig metvetet försökt se yngre ut, vet inte hur man gör. Har aldrig använt antirynkkrämer (vem vet vad de kan ställa till - jag kanske blir dubbelt så rynkig när jag blir gammal om jag använder såna), har inte koll på gråa hår (men de finns där de vet jag). Jo, men du färgar ju håret säger vän av ordning. Javisst, men det gör jag för att jag gillar förändring. Varför skulle jag annars pendla mellan mörkbrunt och ljusblont...? Då skulle det räcka att färga in de små grå:-). Skulle bli billigare också...

Varför denna långa utläggning om ålder? Det beror på att jag träffade på en bekant idag. Och plötsligt så tyckte jag att hon såg ut som en liten tant...så har jag inte sett henne innan. Kan inte sätta fingret på vad det var egentligen. Frisyren, nja. Glasögonen, nja. Kläderna, nej. Och ändå - hon har blivit tant! Det är därför jag sitter här och filosoferar. Kan det ha smugit sig på mig också utan att jag lagt märke till det...? Tittar folk på mig och tänker -Där går ju en tant.

Efter moget övervägande har jag kommit fram till att det inte spelar roll om de tänker så. Jag är den jag är. Vissa dagar är jag 100 år - av visdom och trötthet. Andra dagar är jag 5 år och skrattar åt att måla ansikte på en banan vid fikabordet på jobbet. Mina kollegor tycker då att jag är lite "knäpp", men det är en annan historia.
Men mest är jag bara jag. Och det räcker gott åt mig.

Må väl
Hälsar Ulla

Sommaren är här


Läser i lokaltidningen att sommaren faktiskt är här. Enligt meterologerna är det sommar när dygnsmedeltemperaturen överstiger 10 grader under minst 5 dygn i följd. Det var ju bra att veta, för jag trodde fortfarande det var vår. Kylan, regnet och blåsten påminner inte om min barndoms somrar. Då var det alltid vackert väder. Vi badade, blev bruna och fräkniga och funderade inte på dygnsmedeltemperaturen.

Eller är det mitt minne som spelar mig ett spratt? Det regnade väl inte när man var liten...? Det stod också i tidningen att juni kan bli en varm och torr månad, och det ser jag fram emot eftersom jag tycker det är mycket lättare att stiga upp på morgonen när solen skiner. Bara det inte blir för varmt. Det ska vara lite lagom...

Må väl hälsar
Ulla