Lekar

Ofta sägs det att dagens barn bara sitter framför datorn och spelar. Att de inte leker och utvecklar sin fantasi. Glad att jag har fyra barnbarn som inte följer just den normen. Visst spelar de - både på dator, ipad och på mobiltelefonen.

Men de leker också!

Påskafton äter vår familj traditionsenligt en gemensam påskbuffé. Så även igår. När barnbarnen var mätta och vi vuxna flyttade ut på glasverandan för en kopp kaffe så försvann de fyra upp på övervåningen. Vi har ett rum som är "deras", där det finns papper, saxar, snören, pennor med mera. Vi såg inte röken av dem på flera timmar. Med jämna mellanrum gick någon förälder upp och tittade till dem.

Vid ett tillfälle när en av dem kom tillbaka ner så berättade hon att "nu leker barnen sjukhus". De hade tejpat fast snören under näsan (syrgas) och hade mottagning i vår sängkammare.

Skönt att se att fantasin flödar även om de är "barn av idag"!

Från fb-sidan Roliga fynd

Matens högtid

Skärtorsdag är vår enskilt största mathandlardag, hörde jag på nyheterna. I år handlar vi lax, ägg, lamm och sill för 1,3 miljarder kronor. Påsken är även kyrkans största högtid. Kanske är det därför som vi av gammal tradition ägnar så myckert intresse, pengar och möda på maten. Jesu lidande, död och uppståndelse. Precis som våren efter vintern. För nu är våren på väg, hönorna är pigga på att värpa. och det finns gott om nyfödda lamm. Eller de kanske inte föds den här tiden....?

Skärtorsdagen för två år sedan blev en mörk dag i mitt liv, för då somnade min pappa stilla in. Det var visserligen den 21 april, inte den 28 mars som det är idag, men trots att datumet inte är detsamma så förknippar jag ändå skärtorsdagen med detta. Tänk att det redan har gått två år.....

Jag har förmånen att få vara ledig denna veckan, bland annat eftersom jag jobbade hela helgen som gick - från tidig morgon till sen kväll. Igår satt maken och jag ute på altanen i solen, väl påpälsade, men ändå. Den första vårsolen är så ljuvlig. Jag dras till ljuset och värmen efter den långa mörka vintern. På söndag är det dags att ställa om klockan till sommartid igen. Vore bra om man kunde ställa om vågen också,
eller hur:-)

Glad Påsk!!



Den här fina hönan har jag köpt i blomsteraffären i t-centralen i Stockholm



Jesus Christ Superstar

har sett musikalen Jesus Christ Superstar ett par gånger tidigare, och inte alls blivit berörd. Idag har jag

tillsammans med min äldsta dotter  sett den igen, nu omgjord till nutid. Kanske var det därför, att det känns så nära, som jag verkligen upplevde det hela så starkt. Det och den fantastiskt duktiga ensemblen. Jag som (nästan) aldrig gråter på teater eller bio, satt med tårar i ögonen. Jag ville ropa "nej, gör det inte till Judas när han tog emot silverpenningarna.

När jag tänker på handlingen så är det en sak som slår mig. Den enda som stod upp för Jesus var en kvinna, nämligen Maria Magdalena. Männen svek. Ändå har kvinnor inte varit lika mycket värda i männens kyrka, och på många håll är det fortfarande så. Alla manliga präster kan (vill?) inte acceptera ex vis kvinnliga präster.

Med tanke på Maria Magdalena och hennes lojalitet, så är det svårt för mig att förstå hur dessa män tänker. De brukar komma dragandes med nåt citat i stil med "kvinnan tige i församlingen", men det känns som en dålig ursäkt. För mig är det viktigaste hur en människa handlar, inte vad hon säger.

Vann rätt låt....?

från och med nu och några dagar kommer detta att stötas och blötas i media och runt fikabordet. -Varför har vi en internationell jury, som slår ut den svenskvalda vinnaren, säger någon. -Varför vann inte min låt säger en annan. Vi lyckas göra något stort av detta spektakel. För STORT är det när det kommer in över
2 700 000 kr till Radiohjälpen bara ikväll. Bra jobbat ni som röstar på det lite dyrare numret.

Själv skrattar jag åt Sean Banan och får lust att dansa zumba, jag sjunger med Körberg och grabbarna och svänger med fötterna i golvet, jag njuter av Yoihos fina röst och kaxigt väna uppenbarelse. Och Robins låt sätter sig på hjärnan -Yooouuu, yooooouuuuuh, yoooooouuuuuhh.  Så rätt låt kanske trots allt vann ikväll.

Som jag skrattade när jag fick höra den här versionen av Robins låt: "Get-versionen"

Men i mitt hjärta var detta den värdiga vinnaren.Kanske för att hon sjunger just om mig;.-)
Only a dead fish follow the streem

Rastlös

är ju jag. Har nog alltid varit det. Svårt att sova, fast jag är trött efter tre dagars resande bara denna veckan. Nästa blir fem dagar. Det är slitigt. Det jag saknar nu är att ha ett gäng jobbarkompisar omkring mig. Vi är bara tre personer på vårt lilla kontor varav en inte är där så ofta och vi andra två jobbar med olika saker.

Visst är det lugnt och skönt men det är också för tyst på något sätt. Och för "nära" med så få.
Jag vet nog fortfarande inte vad jag egentligen vill jobba med trots att jag börjar bli gammal. Har provat  många olika saker och branscher vilket i sig varit stora utmaningar för mig. Men än har jag inte hittat rätt. Det är jag säker på. Inte så där Rätt med stort R som gör att detta är mitt kall, min bästa utmaning, det jobb som jag gör mig bäst på. Den plats där jag är jag och det är helt ok. Och där det är mina styrkor som räknas och är en tillgång - inte ett hot.

Finns det jobbet verkligen, undrar kanske vän av ordning. Tänk ja, det tror jag verkligen! Alla har en plats där de kan få komma till sin rätt och får växa. Där plantan skjuter skott och bär frukt. Där jordmånen är bra och lagom med sol och regn.

Jag är ärligt talat så väldigt trött på att tassa på tå och inte få vara den jag är. Har hamnat där flera gånger. Nu vill jag inte mer. Nu vill jag kunna gå upp i ett jobb som ger mig massor av energi och som inte TAR energi.  Någon som behöver en sån sån mig, slå mig en signal.

Hälsar trofast arbetshäst (borde kanske inte ha med just ordet häst i dessa tider:-))

Padda eller inte padda

Har man ingen padda är man nog snart en dinosaurie. Jag tillhör den del av folket….Är modern nog att ha både en smart telefon, rättare sagt två eftersom jag har en i jobbet också, och bärbar dator. Två sådana också – en hemma och en jobbdator.

Surfplatta har jag inte känt mig så sugen på än, fast flera av mina vänner och kollegor har såna. Det verkar förstås smidigt att de är så lätta att ta med. Och att de startar upp snabbare än en dator. Men hur är de att skriva på? Det är något visst med knattrande från tangentbordet, tycker jag.

Surfade bland annat in på www.phonehouse.se igår kväll för att läsa på lite om olika modeller. Fanns en hel del där som var intressant. Men jag har inte bestämt mig än.
Fördelen med dagens teknik, även om det är svårt att välja ibland allt, är dock att den inte kostar så mycket att köpa. I mitten av 1980-talet lanserades den första PC:n i branschen och då jobbade jag med att köpa in datorer och tillbehör till ett företag som sålde vidare. Minns när jag fick min första PC med hårddisk, den innehöll ”hela” 10 MB……Priset på den var säkert 40 000 kr om inte mer. Ja, ja, tiderna förändras.

Har du någon surfplatta? Hur använder du din?

Moder Teresa....igen

knappt hade jag hunnit publicera mitt förra inlägg förrän jag fick se en rubrik i tidningen som jag inte gillar. Moder Teresa var inte god, stod det. Hon höll undan pengar och var inte så hjälpsam som alla trott, enligt forskare i Canada.

Jaha, e tu Brute moder Theresa. Fingrarna i syltburken, ajabaja. Det är inte lätt att vara god. Inte ens för ett helgon, verkar det som.

Själv läser jag en bok som heter Resultat skriven av Stefan Sebö. Han skriver bland annat att "vissa människor ger energi när de kommer in i ett rum, andra när de lämnar det".

Så sant. Så kallade energitjuvar har vi alla råkat ut för, det är jag säker på. Visst är det lite intressant det där att en del människor kan sprida en sådan energi omkring sig att man blir glad och engagerad bara genom att vara i deras närhet. Man tror att man kan försätta berg om det behövs.

Andra människor suger till sig ens glädje och drar in en i ett mörkt hål. Man blir liten och svag. Inte förrän man kommit ut ur deras åsyn kan man växa igen. Vad  beror det på, är det kemi?

Boken handlar om tålamod och envishet, åtminstone är det min tolkning. Många små steg kommer att leda dig långt.

Oftast läser jag flera böcker parallellt. Deckare läser jag ofta, men inte innan jag ska sova för då drömmer jag mardrömmar. Sen läser jag den bok mina bokläsarvänner och jag valt ut. Just nu Hetta av Ian McEwan. Har inte kommit så långt i den än, men den verkar vara lite speciell.

Utöver Resultat och Hetta läser jag en bok om härskartekniker. Det är inga problem att läsa flera böcker samtidigt - alltså inte samtidigt men parallellt - eftersom facklitteraturen läser jag några kapitel i taget. Hur är dina läsvanor?

Moder Teresa