Grilltips?

nu har jag köpt en ny grill. En kol-grill. Funderade på gasol men kom  fram till att det nog är mysigast med kol. Varken jag eller maken är några hejare på att grilla. Jag är rätt bra på att laga mat, men vi har inte grillat så ofta att jag fått någon övning på det. Som husvagnsåkare är vi nog rätt unika i att inte tända grillen varje kväll, som de flesta andra gör.

Men nu tänkte jag ta tag i det där. Har läst en del om att "röka" i grillen, vilket jag tycker låter gott, så jag köpte en rökdosa och spån av al och körsbär. Tanken är att man blandar spånen (i en ask eller direkt på kolen) och låter köttet eller fisken grillas samtidigt som det för en röksmak. Så mycket mer än det kan jag inte. Därför vänder jag mig till dig som läser. Vill du dela med dig av dina allra bästa grilltips till mig? Hur gör man för att få till grillningen på bästa sätt? Alla tips mottages tacksamt.

Hälsar "nybörjargrillaren"

En sån här köpte jag. Så nu handlar det inte om grillen utan om den som sköter spakarna (läs grilltängerna)

Vandrande värk och UFO-dammsugare

värken i muskler, senor och bröstbenet har hängt i, även om blåmärkena så sakta börjar bli gula. Värken har förflyttat sig från höger/mitten av kroppen ut mot vänster sida och ryggen. Att hitta en vilsam ställning har varit nästintill omöjligt. Inte sitta, inte stå, inte gå och inte ligga. Jo, på rygg med armarna utsträckta över huvudet.

Humöret har pendlat från att vara helt likgiltig till att vara ledsen och deppig. Inte så konstigt kanske. Så fort jag har gjort minsta lilla mer än att vara stilla så har jag blivit tok-trött efteråt. Där är kroppen väldigt tydlig, går inte att missförstå - vila och ta det lugnt. Men att jag skulle tröstäta så mycket som jag gjort, trodde jag inte. GODIS, godis, godis. Ingen bra combo att vara tämligen orörlig och att äta fel saker....:-(

Igår var jag ute och provkörde vår nya bil. Första gången jag körde sen olyckan. Det gick bra, fast på grund av värken så kändes det inte bra. Nu har vi bestämt oss i alla fall, det blir den bilen, en Volvo V70.

Igår köpte vi en robotdammsugare. Jag har länge velat ha en sån för att hålla undan hund- och katthår som hela tiden yr runt i huset. Provkörde den en kort stund idag och Asta blev skogstokig på den. Hon trodde nog att det var ett UFO som hon skulle försvara oss mot:-)

Boktips

Paradisoffer av Kristina Ohlsson har jag precis läst ut kan rekommendera. Jag har läst de flesta av hennes böcker och alla är lika bra och välskrivna, fast på olika sätt. Den här boken handlar om ett bombhotat flygplan och utspelar sig under ett knappt dygn. Precis som tidigare böcker så är denna svår att släppa och man vill verkligen veta hur det går, hur allting hänger ihop och hur det blev som det blev.

Vill man läsa en bok i en helt annan genre, en lite underfundig och småtrevlig bok, så läs Musik till kaffet av Karin Brunk Holmqvist. Man fnissar lite grann åt de gamla damerna som är på bussresa till Tyskland. Lättsmält, enkelt språk men ändå mysig. En bok att ha på sängbordet.

Jag gillar böcker som gör att man vill läsa vidare. Som skapar känslor och engemang. Inte böcker som man får "tröska" sig igenom. Tur att vi alla har olika smak, för det finns ju så många böcker.

Kedjebrev

har förekommit så länge jag kan komma ihåg. Förr var det i form av brev, helt vanliga brev med frimärken. Sen blev det via e-post. Nu är det ofta på Facebook man ombeds "dela" det ena eller det andra. Ofta är det reklam fast inlindat i någon slags tävling. De brukar inte  jag dela vidare men däremot "kloka ord" sprider jag gärna omkring mig. Idag hittade jag trädet här nedan. Tänkte att det kanske kan ge lite vinst om jag delar det här, konstigare saker har hänt eller hur:-)

Vår bil blev klassad som skrot så nog behöver vi ett litet bidrag från trädet.

 

Försäkringar i alla ära men inte täcker de att man får en motsvarande bil. Min bil var verkligeni topptrim, en pärla. Snabb, trevlig att köra, säker. Den ska ha sjunkit med ca 210 000 kronor på sex år. Bilar måste vara det mest olönsamma man kan investera i. En elcykel vore nog bättre, om det nu inte va så att jag måste hålla med egen bil i jobbet. Och jag kör mycket och ofta. Då vill jag inte ha en dålig bil. Speciellt inte nu.

Sveda och värk kan man få upp till 600 kr/vecka som högsta belopp - men då ska man ha haft rejäl sveda och värk vad jag förstår. Jag får även täckning för förlorad arbetsintäkt, det är ju dyrare att vara sjukskriven än att jobba som alla vet. Försäkringsmänniskorna som vi har varit i kontakt med har varit fantastiska. Snabba med återkoppling, trevliga och medkännande. Samma sak bilfirman som värderade skrothögen, de hörde av sig redan i går och sa att den inte går att laga. Jag älskade verkligen den där bilen. <3>
Nu har jag spanat in en ljusblå (läs isblå) Volvo combi, diesel. Det kan bli den (om jag får bestämma och banken vill). Annars får det bli något annat. Under tiden har vi fått ut en hyrbil. Så hjälp mig nu att dela trädet vidare så att det kommer in lite bidrag till vår nya bil:-)

Bilolycka

ANVÄND BILBÄLTE!

Igår bestämde vi oss för att åka en tur till havet och bjöd med min mamma. Efter en kvarts resa small det.
En bil hade kört ut på landsvägen, trots stopplikt. Höll precis på att sms:a min dotter och hör min man skrika: -Helvete!!! Tittar upp, ser en bil och släp mitt framför vår front. Det smäller, blir vitt och luktar krutrök. Känner en stark smärta i bröstet. Tittar yrvaket på min man, vars glasögon ramlat av. I mitt knä ligger ett vitt tygskynke. -Vad är det? Airbagen. Jag vacklar ur bilen, ser en krossad front, en bil och släp på tvären framför oss. Vänder mig om och tittar på mamma i baksätet och ser blod i hennes mun.

-Vi måste ha en amulans, säger jag. Vi är skadade. Tar min mobil, ringer 112. Säger att jag varit med i en olycka, att de måste komma. Hör mammas röst från baksätet och hon säger vägnumret, vilket faktiskt lugnar mig gällande henne. SOS försöker få mig att tala om hur många skadade vi är. Jag säger att vi är tre i vår bil och en hund. Han undrar hur många de är i den andra bilen. Jag tittar bort mot den. Inser attt jag nog inte klarar att kolla, nu svimmar jag. Någon tar min telefon. Lägger mig i framsätet. Det drar in kallt utifrån.
Plötsligt fullt med gulklädda personer. Räddningsstjänst och ambulans. Maken är utanför bilen. Säger att han är ok. Mamma klagar över ont i nacken. Jag ber dem ta hand om henne först. Någon lägger en jacka över mig. Jag fryser.

Mamma läggs på en rak bår och spänns fast, för att skydda hennes nacke. De lyfter ur henne ur bilen och in i ambulansen. Hon har bitit sig i tungan vid smällen, därav blodet. Så är det min tur. Jag lyfts ur bilen och in i nästa ambulans. Får en nål i armen. Blodtrycket tas och syresättningen av blodet mäts. Ser bra ut, säger ambulanskillen. -Vill du ha smärtlindrande, undrar han. Jag tackar jag och får morfin. Inte så bra. Påverkar min galla och jag får kramp. Mår illa.

Vi åker i väg och kommer in på akuten nästan samtidigt mamma och jag. Vi blir undersökta och skiktröntgade. Läkaren säger att jag nog har en spricka i bröstbenet. Det tar nog fyra veckor innan den är läkt, men så länge kommer du inte att ha ont, säger han och ler. Blir sjukskriven två veckor.

Maken och yngsta dottern har nu kommit in till lasarettet de också. Maken kollas upp, inget brutet. Vi får kaffe och macka. Åååå så gott. Sätter mig upp. Mår illa. Kräks. Lägger mig. Försöker sätta mig upp igen. Kräks. Usch!! De försöker få i mig smärtstillande, för de säger att jag mår illa på grund av smärtan och morfinet. Tar tabletter, kräks. Känns som en ångvält kört över mitt bröst. Lyckas till sist resa mig utan att svimma.

Vi blir utskrivna och får åka hem. Riktigt riktigt blåslagna och mörbultade alla tre. Hunden blev inte skadad alls, hon låg tryggt i sin bur.

Idag har muskelvärken kommit. Vi känner oss som om vi gjort ett 5 timmars bodypump-pass. (tror jag). Bilen är nog skrot. Det får försäkringsbolaget ta hand om. I den andra bilen satt tre små barn. Alla klarade sig, trots att vi körde rakt in i sidan på deras bil. Så tacksam jag är för det.

Jag säger bara: använd bilbälte!!

Vart har mina ord tagit vägen?

märker mer och mer att mina berättelser försvinner. Det som tidigare var så lätt. Orden kom till mig, jag såg och kände berättelser i det mesta. Berättelser och tankar som jag ville skriva ner. Och kanske dela med mig av. De finns inte där.

När jag började märka det, för ca ett år sedan trodde jag det berodde på att hjärnan var fullt upptagen med mitt nya jobb. Det är mycket att lära när man byter arbetsuppgifter och bransch. Nu är det som sagt ett år sedan och tycker att jag har kommit hyfsat in i jobbet, så det kan inte bero på att hjärnan är full av saker att lära sig hela tiden. Trots detta har glädjen och lusten att skriva inte kommit tillbaka på samma sätt som tidigare. Det får mig att fundera.

Har kommit fram till att jobbet tar för mycket energi och ger tillbaka för lite, så det blir obalans och väldigt lite kvar till min kreativitet. Det gillar jag inte. Skrivandet är har alltid varit en viktig del i mitt liv. Ett sätt att få utlopp för mina känslor - glädje, sorg, ilska, lycka, irritation - ja allt. Allt det där som jag har så svårt att prata om. Men haft så lätt att uttrycka i skrift. Nu kan jag inte det.

Det känns tomt och konstigt. Har bestämt mig för att anmäla mig till en skrivarkurs på distans. Den börjar i höst och jag hoppas få en plats så jag kan komma med där. Håll tummarna!

För det är precis som det står på bilden:

Långledigt och aprilskämt

Långledigt har den effekten på mig att jag tappar lusten att jobba. Likadant varenda gång. Spelar ingen roll vilket jobb jag har och om jag gillar det eller inte, det händer ändå.

En vanlig lördag och söndag blir det inte samma sak. Förmodligen för att det är för kort tid för att helt koppla bort jobbet. Men när jag är ledig lite längre så infinner sig alltid det där: - Njae, är det dags att börja jobba redan. Suck.

Ser detta som ett sundhetstecken, att det är bra att inte tänka på arbetet när man är ledig och att ha ett visst motstånd mot att komma igång igen. Beror inte på att jag är lat eller arbetsskygg. Jag, som är uppfostrad  i generationen "plikten framför allt och att man ska göra rätt för sig" tror att jag genom åren har gjort mer än rätt för mig. Därför är det rätt skönt att kunna "tagga ner lite".

Idag är det ju den 1 april.  Detta skämt är en riktig klassiker: Färg-tv med nylonstrumpa. Någon som minns detta? Har du sett några kul aprilskämt, lurat någon eller blivit lurad själv?