Städat och slängt

denna veckan är vi några fler som jobbar men det märks på tempot att det fortfarande är semester. Idag tog jag tag i vårt förråd och sorterade och slängde. Jag gillar verkligen att skapa ordning och reda. Känns som det blir lugnare i min själ om omgivningen också är lugn.

Jag är ingen pedant, men på jobbet vill jag veta var saker finns. Det är ju inte bara jag som ska hitta utan alla som behöver ska kunna veta var saker finns. Då sparar man både tid och energi. En del verkar tro att deras arbetsrum är deras lilla privata vrå dit ingen kan komma in. Men om de sen är lediga någon dag eller blir sjuka, så blir det ett elände för de som ska försöka lösa problemen, om det inte finns någon slags struktur både i rum och gemensamma mappar i datorerna.

Fast i mitt rum är det nog lite väl mycket ordning och reda. Går man förbi kan man tro att jag inte jobbar alls, för man ser knappt ett papper:-)

Nu har jag ialla fall rensat i röran i förrådet och slängt gamla inaktuella broschyrer, sorterat prylar och gjort en efterlysning på vårt intranät efter saknade prylar. Utlovat hittelön till de som vet var prylarna finns. Morötter är bättre än piska rent generellt, tycker jag.

Det är skönt att det är ett lite lugnare tempo ett tag. Vi hinner faktiskt prata med varann på fikaraster och lunchen. Vår matsal byggs om just nu så där kan ingen sitta. Istället bildas små mysiga öar lite här och var i huset där folk samlas för att fika och äta. Riktigt trevligt och betydligt lugnare än att sitta i den stora matsalen. Än så länge funkar det, men frågan är hur det blir när alla är tillbaka från semestern. Då kanske vi går från lunchmys till lunchhysteri när alla ska springa runt och värma mat och hitta en plats att sitta på. För det är ju viktigt att man sitter på samma stol vid samma bord varje dag, eller hur;-)

Boken eller filmen

har tillbringat kvällen tillsammans med min vän K och vi har kollat på filmen "Påven Johanna". För ganska många år sedan så berättade K att hon läst boken och att hon tyckte den var så bra. Hon rekommenderade mig att läsa den vilket jag också gjorde. Kunde inte släppa boken förrän jag läst ut den. Jag har alltid tyckt om att läsa historiska romaner och denna handlade om en stark kvinna som trotsar det mesta för att göra det hon vill göra. Något som jag beundrar.

För någon vecka sen så var jag och hyrde en film och såg då att Påven Johanna nu finns på DVD. Så jag kontaktade min vän K och föreslog att vi skulle se filmen för att kolla om den var lika bra som boken.

Vi kom förstås inte ihåg alla detaljerna men tyckte ändå att filmen följer boken bra. Väl värd att se. Men trots allt - om jag ska välja - då väljer jag boken. På något sätt så skapar man sina egna bilder av berättelsen när man läser. Och det är inte alltid de som gör filmen har samma bilder som jag i sina huvuden. Är det för stor skillnad på min fantasi och filmens verklighet då blir jag jättebesviken. Fånigt, men så är det. Därför ser jag sällan filmer om jag har läst boken och behåller på så sätt min egen fantasi.

Positiv överaskning

stannade till på hemvägen för att handla lite mat i en butik nära jobbet. Stod i en lång kassakö, bara en kassa öppen just då så jag fick lite "tanke-tid". Blicken vandrade runt och plötsligt fick jag syn på en ganska oansenlig brun kartong med en liten skylt där det stod "varsågod och ta en kylväska till dina varor". Så bra tänkte jag och tog förstås en. Man är väl smålänning.

När jag öppnade påsen som den var förpackad i för att lägga ner glassen jag köpt upptäckte jag att det var en praktisk "ryggsäcks-väska". Kylförvaring längst ner och nät upptill för ex bandhanduken på stranden. Så lycklig man kan bli för så lite:-)

Nu är det snart dags för val

och till er politiker som är ute och lovar en massa för att jag ska rösta på er säger jag bara som Spiderman:

"With great power comes great responsibility"

Härligt med goda vänner

nyss hemkommen från en minisemester på Öland kan jag än en gång konstatera att det är skönt att ha riktigt goda vänner att umgås med. Så tacksam jag är över att jag har så många fina människor som vill kalla mig sin vän!

Våra vänner G och J köpte sitt livs första husvagn i våras. G med stor entusiasm och hennes man J lite mer skeptiskt. Vi har varit på flera olika platser tillsammans i sommar och nu senast alltså Öland. Och jag tror faktiskt att även J börjar gilla campinglivet ibland:-)

Vi har bokat platser bredvid varandra, men umgås bara så mycket som vi själva vill. Hjälps åt att sätta upp tälten och passa hundarna när det behövs och den som stiger upp först köper färska frukostfrallor. Det bästa är dock att vi brukar laga kvällsmat varannan kväll. Hur lyxigt som helst! Ena kvällen sitter man bara i lugn och ro medan maten görs i ordning. Sen äter man tillsammans i trevligt sällskap och så tar någon annan hand om disken medan jag kan sitta i lugn och ro med en bok! Perfekt.

Som vanligt när vi är vid havet så har vi plockat stenar. Gått utmed strandkanten i blåsten och känt alla gamla tankar blåsa iväg för att ge plats för nya fräscha. Hört vågornas brus och sett Ölandsbron torna upp sig långt där borta. Sett solen gå ner över fastlandet. Innan frukost har vi gått långa rundor med hundarna. När man vaknat och fått i sig en slät kopp kaffe vandrar man iväg på någon av alla de små vägar som finns. Sen smakar frukosten extra gott. Igår morse tänkte G och J ringa till oss, för de undrade vart vi tog vägen eftersom vi var iväg så länge. Men har man en snart 11 årig hund med atros så tar det lite tid ibland. Och det låter vi det göra.

En dag körde vi en runda runt ön och hamnade i Borgholm där vi köpte glass. Personligen tycker jag Borgholm är en ganska tråkig stad att vandra i. Hamnen är förstås vacker och det finns mysiga glassbarer och restauranger. Men för övrigt känns det som det bara finns en massa turistbutiker och klädbutiker med "one size fits nobody" vart man kollar. Antar att de säljer en hel del eftersom de kommer tillbaka år efter år, men vem köper...?

Stora Alvaret är en av de vackraste platser jag vet här på jorden. Det är kargt, fridfullt och så speciellt. Det gör mig ödmjuk över att det kan finnas liv som växer, trots den karga och magra jorden. Men det får också mig att känna mig trygg. Det krävs styrka för att klara årstiderna. Vilja att överleva och växa. På Öland växer bland annat Cikoria, denna underbart blåa blomma, helt omöjlig att flytta till någon annan plats, i alla fall har inte jag lyckats. Tror att man använde rötterna till att göra kaffesurrogot under 2:a världskriget när kaffe var ransonerat.

På hemvägen hann vi med ett stopp på IKEA i Kalmar, det stod många husvagnar och husbilar utanför så vi var inte de enda som kommit på samma tanke. Skulle bara köpa ett par lampor men eftersom man måste gå igenom hela varuhuset för att komma till kassan så fick jag med mig lite annat också. Små bra-att-ha-saker.

På vägen ut köpte jag två mjukglassar. Fick bara strutarna i handen. -Du får ta glassen själv där borta, sa tjejen i kassan. "Där borta" var en maskin som man placerade struten i och tryckte på en knapp. Vips så var den fylld av mjukglass. Tänk att ha en sån på jobbet......Mmmmmmm!

(får ingen riktig ordning på bildernas placering märker jag men det får duga så här)