jag begriper inte vem som kom på den dumma tanken att ta bort "titt-hålet" på kameror. Dumheter! För det första så måste man vara väldigt stadig på hand för att hålla kameran stilla på "armlängds" avstånd, även om det finns antiskak och allt vad det heter. Gör man inte det = suddig bild. Sen är det nästintill omöjligt att se vad man tar på om solen skiner på skärmen. Då får man chansa och trycka av utan att egentligen se motivet.
Hade tidigare en kamera med både skärm och titthål. Perfekta bilder varje gång. Nu finns det inte en enda vanlig kamera med titthål kvar på marknaden, ingen som jag hittat i alla fall. En bild är ju att fånga ett ögonblick. Missar man det så missar man. Är jag den enda på denna planet som vill bevara "titthålet"?
söndag 3 oktober 2010
lördag 2 oktober 2010
Jag har skrivit en insändare idag...
Hundbajs i brevlådan
För ett par dagar sedan hittade min drygt 80-åriga mor en påse med bajs i sin och pappas brevlåda. På påsen satt en lapp med hälsning från "grannarna" om tid och plats då hundbajset hamnat på gräsmattan och att de nu var trötta på detta.
Självklart ska man alltid försöka plocka upp efter sin hund! Det är jag den första att instämma i. Men ibland så är verkligheten inte så enkel som teorin. Min pappa är 84 år, har mycket svårt att gå och kan inte böja sig ner på grund av svår värk och dålig balans. Skulle han försöka så skulle han förmodligen ramla omkull och inte kunna ta sig upp igen. Det händer tyvärr att hunden springer i väg och bajsar på gräsmattan när de är ute. En katastrof tydligen för den som tog sig tid att plocka upp, skriva lapp och trycka ner bajspåsen i deras bervlåda.
Ett annat och betydligt bättre alterntiv tycker jag hade varit att visa lite vanlig medmänsklighet och istället hjälpt en gammal människa att plocka upp bajset direkt när det hände. Hur svårt kan det vara att ge en någon som behöver det ett handtag? Speciellt om du tycker att det är så viktigt att ta upp hundbajs, så förstår jag ännu mindre hur du kunde gå dit efteråt. Förmodar att du tycker att du varit en "duktig medborgare". Det tycker inte jag, att anonymt gömma sig och uttala sig för alla grannar tyder på extremt dålig empati.
Hälsar Ulla, dotter
För ett par dagar sedan hittade min drygt 80-åriga mor en påse med bajs i sin och pappas brevlåda. På påsen satt en lapp med hälsning från "grannarna" om tid och plats då hundbajset hamnat på gräsmattan och att de nu var trötta på detta.
Självklart ska man alltid försöka plocka upp efter sin hund! Det är jag den första att instämma i. Men ibland så är verkligheten inte så enkel som teorin. Min pappa är 84 år, har mycket svårt att gå och kan inte böja sig ner på grund av svår värk och dålig balans. Skulle han försöka så skulle han förmodligen ramla omkull och inte kunna ta sig upp igen. Det händer tyvärr att hunden springer i väg och bajsar på gräsmattan när de är ute. En katastrof tydligen för den som tog sig tid att plocka upp, skriva lapp och trycka ner bajspåsen i deras bervlåda.
Ett annat och betydligt bättre alterntiv tycker jag hade varit att visa lite vanlig medmänsklighet och istället hjälpt en gammal människa att plocka upp bajset direkt när det hände. Hur svårt kan det vara att ge en någon som behöver det ett handtag? Speciellt om du tycker att det är så viktigt att ta upp hundbajs, så förstår jag ännu mindre hur du kunde gå dit efteråt. Förmodar att du tycker att du varit en "duktig medborgare". Det tycker inte jag, att anonymt gömma sig och uttala sig för alla grannar tyder på extremt dålig empati.
Hälsar Ulla, dotter
fredag 1 oktober 2010
Kärlek
ibland är det svårt att förklara det där med kärlek. Och har man varit gift så länge som jag så tar man kanske det för givet på något sätt.
Idag när jag kom hem från jobbet, lite trött och sliten, så stod garagedörrarna redan öppna. Vilket betydde att jag bara kunde köra rakt in utan att först vara tvungen att stanna och kliva ut ur bilen för öppna dem. En liten gest av omtänksamhet som betyder så mycket. Det är det sånt som jag kallar kärlek.
Idag när jag kom hem från jobbet, lite trött och sliten, så stod garagedörrarna redan öppna. Vilket betydde att jag bara kunde köra rakt in utan att först vara tvungen att stanna och kliva ut ur bilen för öppna dem. En liten gest av omtänksamhet som betyder så mycket. Det är det sånt som jag kallar kärlek.
Barcelona tur och retur på cykel
i natt har jag cyklat till Barcelona och hem igen. Dit på en vanlig cykel men på hemvägen med en specialcykel där jag kunde ha min stora resväska bakpå. Min egen cykel fick stå kvar där på torget i Barcelona, där det var fullt av beende (bedjande) munkar i färgglada kläder. Såg faktiskt mer ut som indiska saris än munkkläder.
Cykelturen gick på smala grusvägar med många backar, men när jag kom hem var jag inte trött, bara nöjd över att ha gjort resan.
Sen vaknade jag och då var klockan drygt 3.25. Och efter det blev det inte så mycket mer sömn, för huvudet snurrar av tankar.
Cykelturen gick på smala grusvägar med många backar, men när jag kom hem var jag inte trött, bara nöjd över att ha gjort resan.
Sen vaknade jag och då var klockan drygt 3.25. Och efter det blev det inte så mycket mer sömn, för huvudet snurrar av tankar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)