Mössa

är inte mitt favoritplagg, även om jag vet att det är bra att ha en sådan på sig när det är kallt och blåsigt. Jag tycker bara det kliar i pannan och i huvudet, säkert bara idéer men ändå. Fast det kan bli kallt om öronen ibland, så nu äger jag ett par röda hjärtformade öronmuffar, så söta! Inköpta på barnavdelningen på KappAhl, men funkar lika bra på en glad mormor som på barnen de är tänka för. Tycker jag;-)

Att svara i mobilen var som helst och när som helst

Nej, det är inte ok, och enligt etikettexperten och författaren till Modern Etikett, Sofia Larsson, är det dessutom något svenskarna är dåliga på att inse. – Vi anses faktiskt ha lite oförskämda mobilvanor. Till exempel listade den engelskspråkiga Stockholmstidningen ”The Local ” nyligen svenskarnas konstigaste vanor. En av dem var: ” That Swedes answer non-emergency phone calls on their mobile in alomst every social situation not matter how inappropriate”. (I översättning: Svenskarna svarar på oviktiga samtal på mobilen i nästan vilken situation som helst, oavsett hur opassande det är), säger hon.

Texten ovan har jag hämtat från webbtidningen E24.

Kan inte annat än hålla med. Har ofta förundrat mig över att många låter den som ringer avbryta och gå före den som redan man pratar med ("IRL"). Alla mobiltelefoner har ju mobilsvar och de flesta människor idag är så vana vid detta att de inte oroar sig för att prata in ett meddelande. Och gör de inte det, så visar displayen "missat samtal + nummer". Så det kan sällan vara en katastrof om man inte svarar. Att ge en medmänniska, oavsett om det är en kollega eller en vän - full uppmärksamhet och närvaro är tyvärr en lyxvara idag och lika sällsynt som is på midsommarafton.

Varför måste vi alltid svara, fast vi redan är upptagna? Många springer till och med ut från möten för att svara i telefon. Och en del sitter helt lugnt kvar och svarar fast de är på möte! Är det okey att låta någon vänta för att man istället svarar i mobilen? Är det status att vara efterfrågad? Vad är det som vi är så rädda att missa?

Det räcker att åka tåg några timmar så får man sig en tankeställare. Så gott som 95% sitter och pratar i sina mobiltelefoner timme ut och timme in. Man får ta del av folks mest privata privatliv (vilket jag INTE vill), arbetsrelaterade problem, företagsstrategier, skitprat om konkurrenter med mera. Oftast framfört med hög röst, dels för att de flesta pratar med högre röst när de pratar i telefon och dels för att överrösta andra som pratar - antar jag. Så vare sig man vill eller ej så kan man inte undgå att höra. Och jag blir lika förundrad varje gång.

Jag gillar det moderna samhället och modern teknik, men den får inte ta över sunt förnuft.

Feel good eftermiddag

idag har jag tillbringat eftermiddagen tillsammans med tre av mina fyra barnbarn. Det fjärde är bara 1,5 år så hon är lite för liten att hänga med ibland.

Vi var först på barnteater, "Bajskorv". Den handlade om två kaniner som jobbade och jobbade. Chefen bara klagade på dem och en dag fick de nog och svarade "bajskorv" på allt chefen sa. Kul idé, eller hur! Ska vi prova?

Det var ganska många barn och mor/farmödrar där. Inga pappor och väldigt få mammor. Bajskorvsteater kanske passar barn och äldre bäst:-). Lilla I blev lite rädd när kaninerna lekte tigrar så hon hoppade upp i mormors knä. Sen satt vi där och fnissade åt dem när de skrek "bajskorv" och "prutt". När föreställningen var slut fick man gå upp på scenen och kolla och även prova deras skrivmaskiner och annan rekvisita och när vi gick ut så stod kaninerna där och sa -hejdå, till alla.

Eftersom vi blev lite hungriga av att kolla på teater så bestämde vii oss för att fika och åkte till ett konditori. Alla fick välja sin favoritdricka och sin favoritkaka förstås. Barnen valde vilket bord vi skulle sitta vi och så satt vi där och provsmakade varandras kakor och filosoferade om livet sådär som man bara kan göra när man är 4-6 år. Mysigt!

På vägen hem spelade vi Astrid Lindgren-låtar och alla sjöng med för full hals: -Madicken, madicken - piluttadig, piluttadig!

(Vilken fantastisk människa Astrid Lindgren var. Alla dessa underbara ord som hon hittade på och dessa äventyr - så nära vardagen och ändå så fantasirika.)

Vilken förmån jag har att få ha mina barnbarn så nära och få möjligheten att göra något lite annorlunda och kul tillsammans. Jag kanske till och med har roligare än de har:-)

IKEA kvällstid

vi ska göra om vår hall och jag kom på att IKEA har just en sådan klädhylla som jag vill ha. Så jag kollade med en god vän, som gärna ville följa med. Efter jobbet for vi dit, framme vid 18 tiden (de stänger 20). Lagom många bilar på parkeringen och lugnt och skönt inne i butiken.

I maklig takt strosade vi runt, utan att trängas, och kunde i lugn och ro kolla på allt vi ville. Hatthyllan var lika fin i verkligheten som i katalogen så den köpte jag förstås. Och ljus, servetter och en väckarklocka.

Alla julsaker var framplockade och på något sätt så kändes det helt ok, även om det är en bit kvar till jul. Kollade på vackra julpapper och etiketter men köpte inget.

Ingen kö i kassan och ovanligt billigt blev det också. Helt perfekt att handla strax innan stängningsdags, prova själv någon kväll:-)

Aldrig nöjd

det finns en på min arbetsplats som aldrig är nöjd. Som alltid letar efter något att klaga på. Personen är troligen väldigt osäker och har ett starkt behov av trygghet. Förmodligen också rädd, rädd för för förändringar, rädd för att göra fel.

Men det innebär också att vi andra runt om måste tassa på tå, så att vi inte stör personens balans. Vissa dagar funkar det bra att göra det, om man själv är vid gott mod. Då finns det rätta tålamodet och struntar helt enkelt i det hela.

Men ibland blir jag bara så trött. Visst är det märkligt att en del personer inte blir nöjda förrän de är missnöjda?!