ikväll är det julfest på jobbet. Jag har själv gjort valet att inte vara med och är helt nöjd med det. Strax efter kl 14 idag var det helt tomt i "min" korridor. Man skulle på olika "förfester" och for iväg för att planera för det. Tror dock inte alla på jobbet var inbjudna till förfesterna.
Förfest, det hade vi när vi var unga och skulle ut och festa. En grupp människor som träffades, innan man åkte iväg, för att prata och ta en öl eller två. Eller tre. Och sen iväg till något dansställe där man blandades upp med alla andra som var där. Ofta återsamlades vi till efterfest för att snacka om hur kvällen varit.
Ikväll är det alltså fest med jobbarkompisarna. Alla ska samlas kl 18 för att äta julbord. Och sedan ska man umgås HELA kvällen med samma jobbarkompisar. Vad fyller då förfesten för funktion mer än att bli full i förväg...? Nej, jag är inte bitter, jag har som sagt valt att inte vara med, varken på fest eller förfest (jag var faktiskt inbjuden till båda delarna).
Däremot förstår jag mig på om man vill gå på efterfest, för det är ju inte alla som är kvällströtta och vill gå hem direkt när festen är slut.
Jaja, hoppas att alla har en riktigt trevlig kväll som de kan berätta om på måndag.
fredag 3 december 2010
torsdag 2 december 2010
Jag har sett Morgan live!
dagen idag har ägnats åt ett besök på Gekås i Ullared. Ingen kö in och faktiskt inte supertrångt inne i butiken heller. Men det är ju så stort så jag blir snurrig. Vet inte vilket håll jag ska gå utan virrar fram och tillbaka med barnbarnens önskelistor i handen.
Alla vagnar har en lapp med en färg och ett nummer. Med jämna mellanrum hör man efterlysing av bortkörda (bortförda?) kundvagnar. -Om någon sett kundvagn blå 2051 som försvann på lampavdelningen kontakta genast receptionen. Jag blir så himla facinerad av det där. Vem snor en kundvagn med grejer som inte är betalda?? För om man tar fel vagn så borde man väl upptäcka det så snart man ska lägga i en ny pryl? Eller rafsar folk bara i vad som helst i sin vagn och har ingen aning om vad som ligger i..? Min vagn höll i alla fall maken ett stadigt tag i:-)
Hittade många av bra saker på leksaksavdelningen. Hoppas även barnbarnen gillar dem. Det finns samma sortiment som i vanliga leksaksbutiker, men till halva kostnaden ungefär. För att hålla koll på att jag fördelade inköpen så rättvist som möjligt mellan barnbarnen fick maken pricka av på en lista. Smart va!
Sen köpte lite småsaker till mig själv också. Ett par lila joggingbyxor, som jag har på mig nu (jättesköna) för 59.95 kr. Lovade svärsonen att köpa ett underställ (tröja och långkalsonger). Valde det dyraste som kostade "hela" 79 kr:-).
Hittade fina julklappspapper och annat pyssel som man kan göra fina paket av. Jag gillar att göra snygga paket och ge bort. Tycker det är roligare att ge än att få.
Raggsockar för 19.95 är inte heller så dumt när man bor i ett hus med kalla golv. Kostade även på mig en liten väckarklocka som inte ringer utan piper diskret. Någon kanske har läst vad jag tycker om skrällande väckarklockor. Hoppas dock att pipet är tillräckligt högt för att jag ska vakna av det....
När vi var nästan klara kom jag på en sak jag glömt. Parkerade maken med kundvagn i närheten av utgången och knatade iväg. Eller irrade iväg kanske jag ska säga. När jag äntligen hittat tillbaka till honom så ser jag att han står och tittar på någon. -Kolla, säger han och pekar diskret. Det är ju Morgan.
Så förutom en massa bra inköp så har vi även sett en TV-kändis idag:-)
Alla vagnar har en lapp med en färg och ett nummer. Med jämna mellanrum hör man efterlysing av bortkörda (bortförda?) kundvagnar. -Om någon sett kundvagn blå 2051 som försvann på lampavdelningen kontakta genast receptionen. Jag blir så himla facinerad av det där. Vem snor en kundvagn med grejer som inte är betalda?? För om man tar fel vagn så borde man väl upptäcka det så snart man ska lägga i en ny pryl? Eller rafsar folk bara i vad som helst i sin vagn och har ingen aning om vad som ligger i..? Min vagn höll i alla fall maken ett stadigt tag i:-)
Hittade många av bra saker på leksaksavdelningen. Hoppas även barnbarnen gillar dem. Det finns samma sortiment som i vanliga leksaksbutiker, men till halva kostnaden ungefär. För att hålla koll på att jag fördelade inköpen så rättvist som möjligt mellan barnbarnen fick maken pricka av på en lista. Smart va!
Sen köpte lite småsaker till mig själv också. Ett par lila joggingbyxor, som jag har på mig nu (jättesköna) för 59.95 kr. Lovade svärsonen att köpa ett underställ (tröja och långkalsonger). Valde det dyraste som kostade "hela" 79 kr:-).
Hittade fina julklappspapper och annat pyssel som man kan göra fina paket av. Jag gillar att göra snygga paket och ge bort. Tycker det är roligare att ge än att få.
Raggsockar för 19.95 är inte heller så dumt när man bor i ett hus med kalla golv. Kostade även på mig en liten väckarklocka som inte ringer utan piper diskret. Någon kanske har läst vad jag tycker om skrällande väckarklockor. Hoppas dock att pipet är tillräckligt högt för att jag ska vakna av det....
När vi var nästan klara kom jag på en sak jag glömt. Parkerade maken med kundvagn i närheten av utgången och knatade iväg. Eller irrade iväg kanske jag ska säga. När jag äntligen hittat tillbaka till honom så ser jag att han står och tittar på någon. -Kolla, säger han och pekar diskret. Det är ju Morgan.
Så förutom en massa bra inköp så har vi även sett en TV-kändis idag:-)
onsdag 1 december 2010
Samma möte men olika bild
det händer påfallande ofta att folk som varit på samma möte kommer ut och berättar om mötet, men har helt olika versioner om vad som sagts eller beslutats.
Jag funderar då vad det kan bero på. Är det för att
1. någon av personerna sovit sig igenom mötet
2. den som hållt i mötet varit extremt otydlig
3. att de som medverkar är allmänt trögfattade
4. att de som medverkar sitter och leker med sina mobiler istället för att lyssna (mycket vanligt förekommande)
5. att man vill visa att man själv bestämmer - ingen ska tala om för mig vad som gäller
6. att den som hållt mötet haft munnen full med kola
7. att deltagarna spelat poker istället för att kolla powerpointbilderna
8. att det kom en skeppslast med UFOn som tog över mötet och sövde ner alla och planterade information i deras hjärnor
9. .....fyll i själv....
Är helt säker på att det förekommer sådana här röriga möten på många arbetsplatser. Tyvärr.
Ska det vara så himla svårt att få någon som sammanfattar innehållet i mötet innan alla lämnar rummet och som säger: -Nu har vi kommit fram till följande. A, B, C och D. Är vi överens. -Ja, svarar alla.
Innan mötesledaren frågar så måste han eller hon förstås kolla så att inte någon av punkterna 1 - 9 råder. Är alla vakna - då kör man på. Om inte så skriker man för full hals: -En veckas extra semester för alla! Då vaknar nog även den som sover hårdast.
Tänk så mycket tid man sparar efteråt om man gör så där. Alla kommer att veta vad som gäller även de som inte varit med på själva mötet och som får informationen efteråt.
Personligen blir jag extremt irriterad när jag får olika budskap och måste lägga ner tid på att reda ut vad som egentligen sagts och bestämts. Någon mer som känner igen sig i detta...?
Jag funderar då vad det kan bero på. Är det för att
1. någon av personerna sovit sig igenom mötet
2. den som hållt i mötet varit extremt otydlig
3. att de som medverkar är allmänt trögfattade
4. att de som medverkar sitter och leker med sina mobiler istället för att lyssna (mycket vanligt förekommande)
5. att man vill visa att man själv bestämmer - ingen ska tala om för mig vad som gäller
6. att den som hållt mötet haft munnen full med kola
7. att deltagarna spelat poker istället för att kolla powerpointbilderna
8. att det kom en skeppslast med UFOn som tog över mötet och sövde ner alla och planterade information i deras hjärnor
9. .....fyll i själv....
Är helt säker på att det förekommer sådana här röriga möten på många arbetsplatser. Tyvärr.
Ska det vara så himla svårt att få någon som sammanfattar innehållet i mötet innan alla lämnar rummet och som säger: -Nu har vi kommit fram till följande. A, B, C och D. Är vi överens. -Ja, svarar alla.
Innan mötesledaren frågar så måste han eller hon förstås kolla så att inte någon av punkterna 1 - 9 råder. Är alla vakna - då kör man på. Om inte så skriker man för full hals: -En veckas extra semester för alla! Då vaknar nog även den som sover hårdast.
Tänk så mycket tid man sparar efteråt om man gör så där. Alla kommer att veta vad som gäller även de som inte varit med på själva mötet och som får informationen efteråt.
Personligen blir jag extremt irriterad när jag får olika budskap och måste lägga ner tid på att reda ut vad som egentligen sagts och bestämts. Någon mer som känner igen sig i detta...?
Fotograferingsäventyr
För någon månad sedan var jag med i en tävling på Facebook som en kompis till min dotter anordnade. Hon har en fotostudio och ville ha förslag på namn på den. Mitt förslag fick flest röster, så sa hon i alla fall:-), vilket innebar att jag vann en "studioplåtning".
Ikväll var det dags. Jag hade bestämt att vi skulle ta bilder på både mig, maken och hunden. Samtidigt. På några av bilderna har husse och matte käcka tomteluvor som Asta, hunden, tyckte var jättespännande. Roligare att hugga efter tofsarna än se snygg ut på bild, verkade hon tycka.
Med lock och pock och en del godis så fick vi henne ialla fall att sitta still en stund i taget. Och ibland tittade hon även in i kameran så fotografen kunde knäppa medan jag väste i mungipan till maken: -Le!
-Jag ler ju, väste han tillbaka.
Roligt hade vi i alla fall, tror även fotografen tyckte det var kul. Nu väntar vi med spänning att få se resultatet. Och vad våra vänner ska säga när julkortet dimper ner i lådan.
Förhoppningsvis kommer de att bli glada över att vi ansträngt oss lite för deras skull:-)
Ikväll var det dags. Jag hade bestämt att vi skulle ta bilder på både mig, maken och hunden. Samtidigt. På några av bilderna har husse och matte käcka tomteluvor som Asta, hunden, tyckte var jättespännande. Roligare att hugga efter tofsarna än se snygg ut på bild, verkade hon tycka.
Med lock och pock och en del godis så fick vi henne ialla fall att sitta still en stund i taget. Och ibland tittade hon även in i kameran så fotografen kunde knäppa medan jag väste i mungipan till maken: -Le!
-Jag ler ju, väste han tillbaka.
Roligt hade vi i alla fall, tror även fotografen tyckte det var kul. Nu väntar vi med spänning att få se resultatet. Och vad våra vänner ska säga när julkortet dimper ner i lådan.
Förhoppningsvis kommer de att bli glada över att vi ansträngt oss lite för deras skull:-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)