söndag 6 januari 2013

Fyra generationer

var och fikade tillsammans idag. Tre är med på bilden medan en från den näst yngste generationen tar bilden. Gamlamormor, mormor (jag), dotter och dotterdotter.

Shopping och fika

fredag 4 januari 2013

Två sidor av samma mynt

en sak har jag lärt mig genom åren och det är att det finns alltid minst två sidor av ett mynt. Med andra ord så är min tolkning min, medan någon annan kan ha en helt annan tolkning av samma sak. Oavsett om det gäller att berätta vad som står i en bok, något man har sett eller en värdering man har.

Och att det kräver respekt för motparten att lyssna. Något som jag inte alltid lyckas med, men som jag jobbar med att bli bättre på. Vill inte vara "tvärsäker" eller besserwisser. Vet att jag kan uppfattas så, eftersom jag brukar säga vad jag tycker i olika frågor och förmodligen för att jag är engagerad och drivande i många fall. Tänker snabbt, för snabbt för vissa. Vilket säkert blir en lika stor plåga för dem som inte tänker lika fort, som det blir för mig när jag inte når fram:-)

Kommunikation är inte lätt. Communicare - betyder göra gemensam. Behöver ju inte betyda att man tycker lika men båda parter (alla parter) behöver ändå ha en gemensam syn för att kunna gå vidare och åstadkomma något. Ibland får man ge och ibland får man ta. Eller hur!

Träffade en riktigt bra och empatisk läkare för några kvällar sedan. Hon tog sid tid, trots att jag befann mig på akutmottagningen och hade väntat 5,5 timme innan jag fick träffa henne. Vilket för henne säkert betydda 0 minuters rast och fullt med mer eller mindre sjuka patienter under tiden som jag väntat och säkert långt innan dess och långt efter jag hade åkt hem. Trots att hon måste varit stressad så märktes inte det alls. Hon såg mig. Hon såg min oro och gav sig inte förrän hon förklarat tills jag förstod. Det kallar jag kommunikation när den är som bäst.

torsdag 3 januari 2013

Inget försvinner

Photo: Nothing ever goes away until it has taught us what we need to know. (Pema Chödrön)

Det är min erfarenhet.Vi får läxor av livet som vi behöver ta tag i. Så länge vi inte gör det så kommer vi inte att komma förbi vissa hinder eller mönster som upprepar sig. Låter det flummigt? Men det är det inte. För mig handlar det om personlig utveckling och om att lära sig hur man exempelvis hanterar olika sorters situationer och människor. Så länge vi inte tänker igenom hur vi ska bete oss för att det ska bli lättare för oss, så kommer vi att möta samma typ av människor och händelser som vi stör oss på och som tar negativ energi. Hela tiden. Tills vi lärt oss.  Men när vi lärt oss läxan, då finns de inte där längre. Troligen finns de där, men vi märker dem inte.

onsdag 2 januari 2013

Indianen sa....

En gammal indian satt och pratade med sitt barnbarn.


Han sa:
-I alla människor bor det två vargar som slåss.



-Den ene är ond. Det är ilska, fruktan, missunnsamhet, avundsjuka,

sorg, arrogans, självömkan, lögn, överlägsenhet och egoism.

-Den andra är god. Det är glädje, fred, kärlek, hopp, lugn, ödmjukhet,

välvilja, empati, sanning och tillit”.


-Vilken varg vinner?”, frågade barnet. -Den du matar, svarade den gamle indianen     En indian satt och pratade med sitt barnbarn.
Han sa: ”-I alla människor bor det två vargar som slåss.

Den ene är ond. Det är ilska, fruktan, missunnsamhet, avundsjuka, 
sorg, arrogans, självömkan, lögn, överlägsenhet och egoism.

Den andra är god. Det är glädje, fred, kärlek, hopp, lugn, ödmjukhet, 
välvilja, empati, sanning och tillit”.

”Vilken varg vinner?”, sa barnet.

”-Den du matar”, sa den gamle mannen...
 

tisdag 1 januari 2013

Nyårslöften

tillhör du dem som brukar avge ett nyårslöfte? Jag gör det ibland, men som för de flesta, så glömmer jag bort det bort efter ett tag. Varför avger man löften, eller sätter mål, som man inte vill prioritera att genomföra?

Bland de vanligaste löften vi svenskar ger, är att börja träna mer. Därför är gym och alla träningscenter fulla av entusiastiska människor så här års (och innan semestern:-)). Vad är det som gör att vi sen ger upp? Beror det på att det inte är kul längre? Eller att det kändes som ett tvång från början, inget man ville men "borde".

Kanske räcker inte tiden till. Jag tänker att det kanske borde vara bättre att få till den där så kallade vardagsmotionen med lite mer ordning och reda, istället för att tänka att man ska åka till gymmet och träna. Bara det att åka iväg kan bli en onödig tröskel. Borde vara enklare att ta en promenad i rask takt - varför inte under lunchrasten. Då får man frisk luft också.

Sluta röka är ett annat vanligt löfte opå nyårsafton har jag förstått och jag antar att bantning ligger högt upp på listan också.

Hur gör du? Var hittar du din motivation att hålla dina nyårslöften?