ett litet ynka hål, hade jag i en tand idag. Jag som inte haft hål i tänderna på evigheter. Hmmm! Så jag är sur. Vad är det att bråka om. Ett litet hål Blahablaha!
Och så hade jag "erosion" på framtänderna. Jag kanske hörde fel, för det låter ju som de var på väg att rasa ihop, hemska tanke. Inte vill jag se ut som en 6-åring med glugg mitt i fejset.
Tandläkaren undrade om jag dricker mycket juice för då kan man få "sånt där". Sånt där var alltså "erosionen" (?) vilket betyder gropar i tändernas yta, sa han. Men jag som bara dricker ett halvt glas juice varje morgon, inte mer. Det är inte möjligt! Kan det vara vattnet, vi har ju egen brunn här på landet. Kan någon ha preparerat den med c-vitaminer??
Sen hotade han mig med bettskena, men då sa jag att jag kräks. Fick bara ett rått skratt tillbaka. Sa jag att tandläkaren var trevlig när jag var där förra gången?? Tyckte jag såg några huggtänder skymta fram, han är säkert släkt med greve Dracula och vill åt både mina pengar och mitt blod.
Innan jag gick iväg, med en ny tid bokad för att laga hålet och stoppa "erosionen", så hann han med ytterligare ett förtäckt hot:
-Nu kontaktar specialisten dig snart så de kan opererera bort din visdomstand, moooowhahhhha!!! Jag svär på att jag hörde hans hånskratt när jag gick ut.
Men jag har en plan! Vid nästa besök, innan han hinner sätta igång borren, så hugger jag honom i hälsenan. (man ligger ju ändå med huvudet nere vid hans fötter i den där stolen). Vips faller han omkull och då kan jag strö hackad vitlök över honom. Voila, så har jag en liten tam tandläkare krypande på golvet. Makt, jag gillar makt:-)
tisdag 31 augusti 2010
Att tro på det goda
är viktigt för mig. Jag vill tro att de flesta människor i grunden är goda och vill gott. Jag vill inte tro att de flestas mål är att ljuga, lura och bedra andra.
Jag trivs bäst i den andan. Låt mig få tro så, tills jag blir överbevisad om att det verkligen är motsatsen som gäller. Det gör mig lite lyckligare att ha den tron än den motsatta.
Jag trivs bäst i den andan. Låt mig få tro så, tills jag blir överbevisad om att det verkligen är motsatsen som gäller. Det gör mig lite lyckligare att ha den tron än den motsatta.
måndag 30 augusti 2010
Time out
ett av mina favoritprogram är äntligen tillbaka i TV4, men varför sänds det tre kvällar i rad..? Hoppas inte det är en tillfällig grej utan att programmet verkligen är tillbaka. Den humorn passar mig, även om den bitvis är sjuk:-)
Grupputveckling
eller bara prat? Vi hade en övning idag på jobbet i syfte att utveckla gruppen. Det har varit en övning tidigare, som jag missade på grund av att jag var sjuk. Den förra var i februari och under de 6 månader som gått sen dess har i alla fall inte jag märkt av så stora förändringar inom gruppen eller sättet att jobba.
När man är på konferens så är alla överens om att det här är jättebra och nyttigt. Tillbaka i vardagen igen så återgår man oftast till "normalläge" efter en ganska kort tid. Samma sak med utbildningar.
Därför är jag rent generellt ganska tveksam till teoretiska gruppövningar, tror mer på praktik än teori i det här fallet. Visst kan man sitta och prata om hur man har det och hur det borde vara. Men om det inte är väldigt högt i tak så kommer oftast bara delar av sanningen fram. Alla vill och kan inte lyfta känsliga frågor i en stor grupp inför chefen. Vilket gör att såna övningar sällan leder till förändring mer än kortsiktigt.
Om man däremot får öva gruppsamverkan rent praktiskt, då ser man rent konkret om det fungerar eller ej. Dessutom ger det utrymme för de som inte är så verbala att synas. Gruppens styrka kommer fram och även dess svagheter.
Visst tror jag att det kan vara bra att prata också och få veta lite grann om sina närmaste jobbarkompisar, ex att man blir stressad av en sak, eller att är trött på morgonen och inte har lust att prata. Den där typen av information som gör att omgivningen slipper gissa varför man reagerar som man gör ibland.
Det är en balansgång mellan att vara personlig och att vara privat. Jag vill själv bestämma över vad jag vilka delar av mitt liv och mig som jag kan/vågar/vill dela med mig av till mina kollegor. Men jag vill också själv bestämma hur mycket jag vill veta om dem.
Och det är nog lite udda att inte känna sig helt bekväm med after work och personalfester. Vilket jag inte alltid gör...
När man är på konferens så är alla överens om att det här är jättebra och nyttigt. Tillbaka i vardagen igen så återgår man oftast till "normalläge" efter en ganska kort tid. Samma sak med utbildningar.
Därför är jag rent generellt ganska tveksam till teoretiska gruppövningar, tror mer på praktik än teori i det här fallet. Visst kan man sitta och prata om hur man har det och hur det borde vara. Men om det inte är väldigt högt i tak så kommer oftast bara delar av sanningen fram. Alla vill och kan inte lyfta känsliga frågor i en stor grupp inför chefen. Vilket gör att såna övningar sällan leder till förändring mer än kortsiktigt.
Om man däremot får öva gruppsamverkan rent praktiskt, då ser man rent konkret om det fungerar eller ej. Dessutom ger det utrymme för de som inte är så verbala att synas. Gruppens styrka kommer fram och även dess svagheter.
Visst tror jag att det kan vara bra att prata också och få veta lite grann om sina närmaste jobbarkompisar, ex att man blir stressad av en sak, eller att är trött på morgonen och inte har lust att prata. Den där typen av information som gör att omgivningen slipper gissa varför man reagerar som man gör ibland.
Det är en balansgång mellan att vara personlig och att vara privat. Jag vill själv bestämma över vad jag vilka delar av mitt liv och mig som jag kan/vågar/vill dela med mig av till mina kollegor. Men jag vill också själv bestämma hur mycket jag vill veta om dem.
Och det är nog lite udda att inte känna sig helt bekväm med after work och personalfester. Vilket jag inte alltid gör...
söndag 29 augusti 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)